|
Onsdag 1 Juli 2009 “De jävlarna försökte våldta henne!”Av Maths Enocsson
Låt oss prata om våldtäkt. Debatten om våldtäkt verkar ha två huvudspår: det ena är det rent rättsliga, hur lagboken hanterar dessa brott och hur det praktiseras i våra domstolar, det andra spåret handlar om, ska vi säga det mänskliga perspektivet? Vi ställer frågor, som t ex hur kan människor bete sig så illa? Vad är de bakomliggande orsakerna? Vem är det som våldtar? Kan vem som helst bli en våldtäktsman, osv.
Jag har haft åsikter i denna debatt, men jag vet ju egentligen inte vad jag pratar om, eller? Jag har aldrig våldtagit, jag har aldrig blivit våldtagen och jag är sannerligen ingen jurist och har ingen erfarenhet av rättsväsendet på något sätt. Har jag någon erfarenhet alls? Varför öppnar jag ens käften? Nåväl, innan jag slår ihjäl mig själv helt och hållet så ska jag vända skutan ganska radikalt och säga så här: här kommer en historia, den enda historia jag har i ämnet. Den är gammal och inte speciellt dramatisk eller jättesorglig, men jag tror den säger något ändå. Men mer om det i slutklämmen.
Så här var det. Jag var femton år gammal, skulle fylla sexton. Det var sommaren mellan nian och gymnasiet, en ganska tråkig sommar om jag minns saken rätt. Just den här lördagen hade jag och några polare köpt folköl och cigaretter och slagit oss ner i en avlägsen skogsdunge för att försöka bli så fulla vi kunde på den svaga drycken. Det var mygg och jävligt, ingen vidare kväll så långt kunde vi konstatera. Så vi gav oss iväg på våra cyklar i jakt på en fest. Det gick till så att man cyklade först ner till centrum för att kolla om någon av idioterna som satt där kände till någon fest. Om man inte fick napp där så återstod ett evigt trampande runt till the usual suspects. En fem-sex ställen där det brukade kunna vara fest, inom en radie av kanske en mil.
Vi fick inget napp nere i centrum, så vi trampade vidare. Folkölen skumpade i magen och ciggen glödde i mungipan. Det var tidigt sommarlov, juni, ganska varmt och ljust. Efter ett par tre försök hittade vi till slut en fest. Det var hemma hos Björn, en kille som ingen av oss egentligen kände men han hade gått i min brorsas klass så jag gick gå i god för mina polare. Väl inne kunde vi konstatera att tjejerna från vårt gäng var där, vi hade just undrat var de varit hela kvällen. Det normala var att man höll ihop gänget, om någon kände till en fest så skulle alla få chansen att gå. Men här satt tjejerna med de äldre killarna och såg skyldiga ut. Vi pikade dem ett tag, småsura som vi var, men ganska snart fick vi någon slags sprit av Björn och då steg humöret.
Jag ska inte redovisa för hela kvällen, det vore både urtrist och dessutom omöjligt eftersom detta var väldigt längesen och jag var trots allt ganska full. Men det var ju det där som hände, en sån där grej som gör att man nyktrar till på bråkdelen av en sekund och sen minns scenariot under resten av sitt liv. Så vi hoppar framåt en stund i handlingen, kanske tre-fyra timmar framåt.
“Hon verkar med på noterna” sa polaren, och pekade bort mot K. K var en av tjejerna i vårt gäng, den tjejen som alla ville ha. Hon hade rykte om sig att vara lättfotad på fyllan, du känner säkert till jargongen. Min polare var väldigt drivande, kan man väl säga, i frågor rörande hur man ska få en tjej att släppa till. Han var murbräckan som skickades fram först, snackaren, charmören. Just den här kvällen hade han och jag, som så många gånger förr, pratat en hel del om sex och fantiserat fram olika tänkbara scenarios. Jag var fortfarande oskuld och sex upptog mina tankar till en grad som snuddade vid mani. Tanken på att få ligga med någon överskuggade merparten av det lilla förstånd jag ägde som full femtonåring så jag var också i allra högsta grad med på noterna när polaren vinkade åt mig och sa att vi skulle gå ner i källaren. Han och K gick före mig nerför trappan, vi passerade ett gäng som satt i soffan i gillestugan och söp men de lade knappt märke till att vi gick in i tvättstugan och låste dörren efter oss. K var full, jag var ganska full och det var troligen också polaren.
Vi började tafsa och tjata, som vi hade gjort många gånger förut, men den här gången gick det lite längre. Hennes tröja åkte av, fast hon protesterade. Vi hade ju “lekt den här leken” många gånger förut och trodde nog att vi kände till hennes signaler, men det gjorde vi inte. Vi gick för långt, hon protesterade rejält och till slut backade vi. Hon klädde på sig och låste upp dörren, kvar stod vi med skammens rodnad på våra kinder. Inget samlag hade genomförts men det rådde inga tvivel i min hjärna om att vi hade kränkt henne. Vi hade gått för långt.
Något senare letade jag upp henne och försökte be om ursäkt, men vid det laget hade ryktet gått på festen. Vi hade försökt våldta henne, så sa man, och jag och min polare blev utsläpade av fem eller sex äldre killar som spöade skiten ur oss. Och jag menar rejält, skiten ur oss. Somliga tyckte väl att det var rätt åt oss. Människor jag betraktade som vänner tittade på när en kille höll i mig och en annan måttade karatesparkar mot mitt huvud, men det är en annan historia.
Sensmoral? Ja, jag vet inte ens om jag ska våga mig på något sånt. Men okej, det här är en historia som kanske kan belysa att gränserna är svåra att känna igen ibland. Vi gjorde fel, och sett så här i backspegeln kan man tycka att vi var ett par riktiga jubelidioter som förtjänade vårt kok stryk. Samtidigt minns jag hur jag tänkte då. Vadå, vi hade ju inte gjort nåt?! Så tänkte jag. JAG kände mig kränkt, JAG borde få en ursäkt från HENNE. Hon borde ha rentvått oss, så vi slapp bli halvt ihjälslagna. Inte förrän långt senare, flera år efteråt, kunde jag se den här händelsen ur ett annat perspektiv. Ett perspektiv där vi var skyldiga till att ha kränkt henne. Vi förstod inte det då, vi tyckte att vi hade gjort ungefär samma sak som vi gjort säkert femtio gånger tidigare. Bit för bit hade gränsen suddats ut, steg för steg hade vi närmat oss en punkt där någon kunde ropa “De jävlarna försökte våldta henne!” utan att, i allmänhetens ögon åtminstone, vara helt ute och cykla.
Jag har varken förr eller senare varit i närheten av en liknande situation, och jag har naturligtvis försökt lägga bitarna i pusslet för att förstå hur vi kunde hamna där. Vi var två, vi trissade varandra, hon hade sitt rykte, det fanns en historia av tafsande och ömsesidig nyfikenhet på sex. Och ja herregud, vi var unga. Men inget av detta är en ursäkt, det är bara att inse det. Dessa faktorer och liknande går säkert att läsa i många domstolsprotokoll rörande våldtäktsmål, och jag förstår att den här historien liknar vilken annan våldtäktshistoria som helst med det enda undantaget att vi backade undan lite tidigare än vad som brukligt är när åtal väcks. Ett ganska stort undantag iofs, men det vi gjorde var lik förbannat olagligt. Rubriceringen kan kvitta lika.
Så när jag säger att vem som helst kan våldta, inte när som helst och inte heller i form av att smyga på okända kvinnor i en mörk park och hoppa fram med en kniv, men under vissa omständigheter, så är det först och främst denna historia jag tänker på. Jag var inte satan själv, jag var ingen demon. Jag var ung, full och jävligt dum. Det kan räcka långt. Jag säger inte heller att alla människor hade agerat som jag i denna situation, förstås, och eftersom ni inte känner mig så säger inte den här historien allt. Ni skulle behöva känna mig, ni skulle behöva höra hennes syn på saken, osv. Men kanske säger den dig ändå någonting. Framför allt kanske den väcker en fråga, var går gränsen för våldtäkt? Feel free to fill in the blanks.
16 kommentarer till ““De jävlarna försökte våldta henne!””Skriv en kommentar |
Sök -
Våldtäkt är synnerligen ett svårt ämne att diskutera. Så mycket handlar om situationen. Måste väl finnas olika grader av våldtäkt antar jag.
En annan situation som också är svårbedömd. Det är den där någon mår fruktansvärt dåligt, rent psykiskt. Ledsen, deppad och allt är bara skit. Någon visar “kärlek” och man säger “ok” när samme person efter ett tag vill ha sex. Fast egentligen ville man kanske inte alls, men skriker så vansinnigt mycket efter kärlek att “man tar vad man får”. I efterhand kommer känslan över en att det förstört en jäkla massa. Man känner sig utnyttjad, med tanke på hur dåligt man mådde och den nytta den andre personen drog utav det.
Det är ingen våldtäkt, eller? För nån gång i sammanhanget sa hon “ok”. Men det är lik förbannat att utnyttja någon sexuellt. Var går gränsen?
(Blev en halv novell nu, men kom o tänka på den där händelsen, när jag läste det du hade skrivit. Och ville ta upp den till debatt).
//Martina
Jag tror att din berättelse är en oerhört vanlig tonårsupplevelse. Den största skillnaden är dock att det vanligtvis brukar vara tjejen som är den stora förloraren i dessa sammanhang - även om hon säger nej, och “ingenting” händer brukar det vara hon som står där med skam och dåligt rykte efteråt. Jag vet att jag har många liknande upplevelser och historier från mina tonår, hittills dock i princip helt oreflekterade. Tyvärr.
För några år sedan gick jag hem med en tjej från krogen, vi hade pussats en del men vi hade också uttalat att vi inte skulle ha sex. Senare på natten vaknade jag av att hon utförde en sexuell handling på mig. Jag blev irriterad och drog mig undan, men det var ingenting som jag upplevde som en kränkning, snarare jobbigt då jag helt enkelt inte kände för det.
Hade jag upplevt det som en kränkning, ja då hade det faktiskt varit en våldtäkt för handlingen som sådan var ett övergrepp och jag var inte med på noterna. Det jag försöker säga är att det också till stor del sitter i hur offret upplever det.
Rent juridiskt var ni väl inte ens i närheten av en våldtäkt, snarare ett sexuellt ofredande om jag nu ska läsa din text ur ditt perspektiv.
Gränsen för våldtäkt tycker jag inte rent praktiskt är så svår. En våldtäkt innebär att man tvingas till samlag eller att samlag eller penetrering med föremål äger rum utan att samförstånd om denna handling råder.
Sedan tycker jag debatten ofta hamnar i en skuggsida där man lätt kallar “försök till våldtäkt” eller “sexuell kränkning” för våldtäkt och då likställer man helt olika situationer med varandra som en och samma sak. Genom detta ruckar man på begreppets definition, och jag anser att det är fel att benämna helt olika händelser med ett och sammma ord.
Om man hela tiden suddar ut gränsen för våldtäkt debattmässigt så blir det lättare att kalla mycket för våldtäkt. Det tror jag stjälper mer än hjälper dom som verkligen blivit våldtagna och det gör den mediala och allmänna debatten och kunskapen om våldtäkt mycket onyanserad kan jag tycka.
Det är ett komplext ämne och jag vill gärna lära mig mer. Men jag anser att vi gör det ännu svårare för oss att diskutera ämnet när man inte skiljer begrepp åt. Har man blivit tafsad utan samtycke så har man blivit sexuellt kränkt. Men våldtagen har man inte blivit.
Att “riktiga” våldtäkter sedan sällan handlar om sex utan om makt är också en viktig aspekt. Men det är nog en helt annan debatt.
Viktigt inlägg du skrivit. Hoppas det blir många ringar på vattnet.
Jag vet inte om alla skulle vara kapabla att våldta eller begå någon form av övergrepp.
Men erfarenheter och de få studier som gjorts visar att långt fler än vi tror är under vissa omständigheter kapabla att begå övergrepp.
Jag tänkte på det när jag hörde Barack Obamas tal under ett besök i ett koncentrationsläger dagen efter firandet av D-day i Normandie. Då han sa nåt om att vi alla måste vara vaksamma mot ondskan i oss.
Och det är sant
Kolla hur människor betedde sig under nazismen, Rwanda 1994, Balkan, och i Kongo sedan många år.
Vanligt folk slår ihjäl, misshandlar och våldtar sina grannar som de levt i fred med sedan länge.
Stanley Milgram visade med sitt experiment att de flesta av oss kan vara kapabla till grymheter och det har gjorts ett nytt test i ungefär samma stil ganska nyligen, som det stod om i en artikel på vetenskapssidan i DN. Men jag kan inte hitta den igen.
Jag tycker mig se ett litet korn av människans inneboende vansinne när folk dricker och agerar i grupp och ingår en tyst överenskomelse att nu är det ok att tappa fattningen en aning och vara ansvarslös. Oftast är det ju relativt sett väldigt harmlösa grejer det rör sig, tack och lov. Men att det går för långt även i trygga Sverige läser vi varje dag om i tidningarna. Och det är inte bara psykopater som mobbar, misshandlar, våldtar, trakasserar osv.
Jag har alltid äcklats av gruppdynamik och tokdrickandet
Det är som att folk söker sig till skiten med avsikten att bli galna.
Civilisationen är en rispapperstunn hinna.
Martina, det är nog många män och kvinnor som upplevt det där.
Och jag känner en del som hoppat/hoppar i säng med i stort sett vilken jävel som helst för att straffa sig själv eller andra, som ett sätt att hantera sorg och ilska.
Jag kan tycka att det är en jävligt sunkig form av utnyttjande av svaga människor, för det står ju ofta skrivet i pannan på dem att de mår dåligt,- men något övergrepp är det inte om de går med på allt.
Samma typ av utnyttjande tycker jag det är när folk dricker med människor som av endera anledningen inte bör dricka. men det är en annan fråga.
Jag får be om ursäkt för att mina ovanstående inlägg inte var så relevanta.
det är starkt av Maths att berätta om det här!
Tjatsex och försök att få knulla med hjälp av tjat hör inte till ovanligheterna.
Fick du någon möjlighet att senare be flickan om ursäkt?
Oönskat sex bland unga hör inte till ovanligheterna, förövrigt
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2870403.svd
Och attityderna om vad som är eller inte är våldtäkt är lite kluvna än idag
http://www2.amnesty.se/externt/aiglobal.nsf/(sidor)/5C80778C1E127E97C12574C5002ECF4D/$file/Var_gar_gransen.pdf
Själv tycker jag alltid att det är intressant hur enkelt en “ömsesidig nyfikenhet på sex” ofta automatiskt översätts till att tjejen är villig att ligga med vem som helst, när som helst. Bara så där allmänt alltså.
Killar (speciellt i tonåren) antas ju alltid vara på. Alla killar. Jämt. Men för tjejer är det bara vissa. Just de som visat “nyfikenhet”. Däri brukar också kärnpunkten ligga i om hon ska “skylla sig själv” eller om hon är ett i omgivningens ögon legitimt offer.
David: Jag tror att vi alla kan se tillbaka på situationer som vi hade kunnat etikettera på ett annat sätt än vi gjort i våra huvuden. Övergrepp, kränkning, våldtäkt, what ever. Ligger man i samma säng som någon kanske man skjuter den där gränsen längre framför sig än annars.
Sen är det ju inte alltid varken realistiskt eller önskvärt att personen man ligger med där frågar “får jag ta på dig” och inväntar ett uttryckligt “ja”. Däremot ska man alltid kunna förvänta sig att handlingen omedelbart avbryts vid ett uttryckligt “nej”.
Moisthlm>> Gudarna ska veta att jag själv gjort en del minst sagt tvivelaktiga grejer när jag gått hem med okända från krogen. Men man ska inte försöka ha sex med någon som inte är vid medvetande. Det är ju först när någon är kontaktbar som den kan ta ett aktivt beslut om den vill delta eller inte. Det är ju någon form av rimlig lägstanivå som de flesta borde kunna skriva under på.
Men som sagt, jag led inte av det som hände då och det är ingenting som satt djupa ärr i min själ. Jag ville bara belysa att utan ett offer som känner att den blivit utsatt för en kränkning så har inget egentligen hänt även om handlingen så att säga är precis densamma.
David: Absolut, så är det! Håller helt med.
Det är upplevelsen som är det viktiga. Samma som vid trakasserier osv.
Häj.
Eventuellt kanske lite jätteskrämmande när man ens ställer frågan “vart går gränsen för våldtäkt?” Nästan lika skrämmande som efterföljande kommentarer om att “det är svårt att diskutera” samt “rent juridiskt bla bla bla.” Eventuellt kanske lika skrämmande som eventuella följdkommentarer pga av denna kommentar.
Erkänner dock (motvilligt) att det var ett interessant inlägg. Hatet hade varit lättare att nyttja om inte skammens rodnad och förtjänsten av ett kok stryk varit närvarande.
Men i övrigt. Hallå, what the shit!?
kniven, enligt gällande rätt är definitionen för våldtäkt vidare än så:
“Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år.”
Det behöver inte alls vara någon form av penetrering. Det är vår gamla fixering vid samlag som lever kvar, att det inte är någon “riktig” våldtäkt om man inte blir penetrerad på ett eller annat sätt.
Martina: Det finns många scenarios, som du säger, och mycket av det handlar kanske rent jurudiskt om kränkning snarare än våldtäkt. Men det jag ville visa med texten var också att “allmänheten” dömer oftast utifrån den allvarligaste graden, alternativt (i det scenario du belyser) kanske tvärtom, att offret har svårt att få förståelse alls.
Jonas: Exakt, historien i sig är långt ifrån unik och det var väl lite min poäng också. Någon kunde säga, och själv tro på det, att jag försökt våldta henne. Demoniseringen av våldtäktsmän är, i mina ögon, kontraproduktiv för debatten. Och grundbudskapet handlar om, som Niclas skriver om här också, ondskan i oss.
David: En gång vaknade jag av att en tjej red mig. “Man får passa på när man har chansen” sa hon. Det kändes väl inte helt okej, lite jobbigt ungefär som du upplevde din situation kanske, men jag tänkte inte ens tanken att jag därmed hade blivit kränkt. Det är alldeles riktigt att det helt och hållet sitter i hur offret upplever situationen. I fallet jag beskriver i texten vet jag inte exakt hur tjejen upplevde det, mer än att hon reagerade väldigt starkt och med, som jag upplevde det då, rädsla. Jag har fortfarande inte pratat med henne om det.
Kniven: Jo, rent juridiskt tror jag att vi VAR i närheten av våldtäkt. Se Ia:s svar för mer info. Vad det handlar om är väl egentligen inte om och i såna fall vad man stoppat in i tjejens fitta, utan vilken skada (fysisk/psykisk) man åsamkat personen. Det finns som sagt olika rubriceringar med olika strafföljder, och jag vet att lagstiftningen runt våldtäkt har förändrats och skärpts på senare år. Om vi skulle ha en juridik som säger “Om ingen penetration skett så är det ingen våldtäkt” (så som det kanske var förr, vi får fråga IA), så tycker jag att den är alldeles uppåt väggarna konstig. Jag håller helt klart med dig om det sista, våldtäkt handlar oftare om makt än sexdrift. Många människor tror fortfarande att det handlar om sex, kanske är det därför många killar dissar mig när jag säger att alla kan våldta under “fel” omständigheter.
Niclas: Vad som sker i krigssituationer är ett bra exempel på den bortre parentesen för mänskligt beteende. Våldtäkt förekommer t o m som krigsstrategi, vilket Hermann Dill har skrivit om tidigare på barstol. Gruppdynamik och tokdrickande ÄR äckligt, eftersom det visar en sida av oss som vi inte tycks kontrollera och som är synnerligen destruktiv. Till din fråga: jag vet att jag senare bad tjejen om ursäkt, men det blev aldrig så att vi pratade ut om det. Faktum är att vår vänskap dog ut efter incidenten, troligen därför som taggen fortfarande sitter kvar.
Moisthlm: Din koppling till könsroller och den gängse bilden av hur vi förväntas uttrycka vår sexdrift är intressant. Den är högst troligen med här och ställer till ganska mycket förvirring. Det är rent ut sagt för jävligt att en tjej inte ska kunna “vara nyfiken på sex” utan att få en stämpel som billig slampa, och att detta fortfarande förekommer år 2009 är något som känns jävligt obehagligt. Jag har en story på ämnet, den kanske kommer vad det lider.
Peter: Jag förstår inte riktigt vad du menar.. hade du hatat mig om jag inte känt skam runt det och åkt på stryk?
Ia: I can always count on you for the legal stuff, tack!
Ia: Tack för den uppdateringen. Det är viktigt att få den exakta lagliga definitionen och den hade jag inte fullständigt grepp om. Den låter väldigt heltäckande samtidigt som den är anpassad för brottets komplicerade och hemska förfarande, och det är ju väldigt bra. Visst förstår jag att våldtäkt kan vara mer än penetration av människa eller annat.
Men gränsen för våldtäkt är så svår. Min personliga uppfattning är iallafall att man inte har blivit våldtagen om någon tafsat på en. Ofredad, kränkt helt klart. Men detta är min uppfattning. Inte för den skull rätt uppfattning.
det behöver inte vara samlag för att vara våldtäkt, men bara genom att kolla in hur Brå delat upp sexbrotten så blir det klart att inte alla sexuella övergrepp är våldtäkter. Sexbrott är den vidaste kategorin de använder. Det måste finnas olika brottskategorier annars kan vi lika gärna bunta ihop alla typer av misshandel också och ge alla dömda samma straff.
Nu tror inte jag att män våldtas av kvinnor så där väldigt ofta. Det händer att män utsätts för sexuella övergrepp av kvinnor, men knappast så där väldigt ofta.
Men om någon tjej rider en kille i sömnen utan att ha bett om lov eller fått ett ok innan så skulle ju folk skrattat en i ansiktet om man ville anmäla.
För så är det att män alltid ska vara redo och villiga och inte kunna eller vilja säga nej - ty då är man icke en riktig karl.
Men det som jag skulle blitt mest förbannad över är att tjejen i så fall kan ha riskerat att smitta mig med något.
Bara det är ju ett övergrepp.
Niclas: Du har en poäng med smittorisken där, det tänkte jag inte på (varken då eller nu)