2008-08-09 - Lars Winnerbäck @ Zinkensdamm ip. FOTO: Jesper Frisk/ROCKFOTO Över en natt blev Lars Winnerbäck min husgud. Husgud i det lilla studentrummet jag bodde i på den tiden. Det var en kompis, som pluggat i Linköping, som gav mig demobanden Mina Damer och Herrar samt 3486 Ord. Han trodde jag skulle gilla dem. Själv var jag inte så säker. Jag lyssnade nästan enbart på trallpunk, jag var helt insnöad och enkelspårig(och kanske är jag det fortfarande, på annat). Lasse hade tidigare spelat trallpunk i bandet Snoddas, eller snabb pop som han själv kallar det, så jag gav banden en chans. Och jag fastnade direkt. Gitarren, den speciella rösten och de underfundiga texterna trollband mig. Låtarna spelades om och om igen när jag satt betraktade spåren vid Norra station genom fönstret istället för att plugga. Jag tycker än i dag låtarna på demobanden är fantastiska, men Lars Winnerbäck har utvecklats något enormt sedan dess. Han har gjort en resa i musiken och delat med sig av sina upptäckter i olika konstellationer. På sin sjätte fullängdare, Vatten Under Broarna, gick han tillbaka till att spela helt akustiskt. I sin helhet är det den starkaste plattan. På den senaste skivan, Daugava som släpptes för ett år sen, har Winnerbäck i enlighet med tidens tempo dammat av banjon, mandolinen och fiolen och låtit allt få lite mer folkmusikskänsla. Winnerbäck har hämtat folkmusiksinspirationen i från Irland och Lettland där han spenderat en hel del tid. Det är således en blandning av Irländsk dryckesmusik och östeuropeisk vemod. Det låter inte så strålande på papperet men i Lars Winnerbäcks tappning är det väldigt bra. Texterna är mörka, som det ska vara, även i låtarna med mera drag. Under åren har jag sett Winnerbäck live närmare trettio gånger. Första gången för tio år sen på Tantogården, där han spelade med vapendragaren Jens Back. Förra sommaren startade Lasse en ny tradition med att spela på Zinkendamms IP. I år trängdes 18 000 personer på fotbollsplanen. Det var som en minifestival med öltält, månglare, flera förband och ståupp-komiker. Men ingen brydde sig om någon annan än Winnerbäck. Han spelade med det nya bandet och alla gamla låtar hade fått nya fina arrangemang. Winnerbäck är alltid en fröjd att se live. Det syns att det är det här han lever och brinner för. Han är blyg men han trivs på scen. Han har förnyats genom åren och förändringarna har varit bra. Rösten har blivit mognare och texterna har blivit djupare. Men ändå är det fortfarande samma Lars Mattias Winnerbäck som fyllde mitt lilla studentrum med vemod.

11 Kommentarer

Slår sig ner på varsin barstol vid bardisken och beställer in öl. Först är samtalet lite trevande, men sedan efter de två första ölen lättar stämningen upp och konversationen får vingar och liksom för sig själv. Alla deltar, alla är engagerade, det ena ämnet leder in i det andra och tiden går utan att du riktigt märker det. Allt du säger känns jävligt bra och smart och du kommer på lysande idéer och tankegångar som du aldrig minns dagen efter. Vi vill att den här sidan ska kännas just precis som det där halvdruckna barsamtalet. ”Vi” är fem gamla barrävar mellan 30-40 år som tillsammans tillbringat löjligt många timmar uppflugna på barstolar. Vi gillar helt enkelt det livet. För dem av er som inte känner till oss sedan tidigare kan det vara på sin plats med en kortare presentation. Maths: Fyrabarnsfarsa från södra Norrland. Vår politiske kommentator; ständigt med ett finger i luften och en fot upp i röven på oansvariga kapitalister och korkade politiker. Slår från vänster och träffar alltid tungt. Sveriges i särklass bästa oetablerade politiske skribent. Matt: Kärlekskrank drömmare som älskar Jack Daniels, öl och tjejer med gitarr. Ser ut som en huligan och skriver som Bukowski; korta meningar, koncist och helt utan onödiga krusiduller. Bevakar Stockholms mindre scener från baren, ständigt med en öl i näven. Hermann: Vårt dragplåster. En leende göteborgare och partyexpert som det är omöjligt att inte tycka om. Hermann känner varenda jävel värd att känna och sitter inne med så mycket historier och skvaller att det är en fröjd att bara luta sig tillbaka och lyssna när han drar igång en anekdot. Vilket förhoppningsvis är precis vad han kommer bjuda på här. Mattias: En kort man med ett elakt leende. Ett oprövat kort som kommer skriva om livets alla förtretligheter och ljusglimtar. Har ett öga för de små detaljerna i vardagen. Är även ansvarig för att allt flyter som det ska här på sidan. David: Ja, vad kan man säga om sig själv? Det var min idé att dra igång den här sidan; kanske mest för att få en anledning att göra något tillsammans med just dessa fyra personer. Jag tänker i första hand skriva om media, musik och litteratur. Förhoppningsvis kommer jag även slänga in en och annan tjuvsmäll på personer och företeelser som irriterar. I grund och botten är vi bara fem personer som gillar att dricka öl tillsammans och inte riktigt står ut med att samtalet tar slut bara för att kvällen gör det. Vi vill att det här ska vara ett forum där ni är delaktiga i diskussionen, därför kommer vi också svara på alla kommentarer utom möjligtvis de direkt dåraktiga. Vi vill veta vad ni tycker. Varje inlägg ska vara början – inte slutet, på samtalet. Välkomna! Nu kör vi …

14 Kommentarer