Klockan har slutligen slagit sent och det har blivit dags att ställa upp stolarna på bardisken. Vi släcker ljuset nu och avslutar som sig bör med en sista panel. Tack för att ni gjort oss sällskap och tjatat och bråkat och dunkat våra ryggar och hatat och brytt er om vår lilla blogg, tack!

Vad har du fått ut av din tid på Barstol, blev det som du tänkt dig när du klev på?

Kniven: Jag tycker det har varit väldigt fint att ha fått vara med och skapa en blogg som jag själv gillat att läsa. Ja, jo, det blev nog som jag hade hoppats. Jag har trivts jättebra.

Matt: Det är inte bara de intressanta texterna som gör Barstol utan även i högsta grad kommentarerna under varje inlägg. Det har oftast varit bra diskussioner men som ibland spårat ut. Men sådant får man räkna med på en sådan här blogg. För egen del har det bara varit kul.

När vi startade Barstol ville vi få bra blandning av texter. Vi skribenter har vissa olikheter och andra saker gemensamt. På Barstol har det varit högt i tak och alla har haft konstnärlig frihet. Det har blandats debattinlägg, noveller, intervjuer, vardagsbetrakelser, recensioner med mera. Inläggen har varit roliga, sorgliga, tänkvärda, spännande, upprörande och framförallt mycket läsvärda. Precis som vi tänkt oss.

Maths: Bortsett från själva skrivandet, att faktiskt ha en plats som både kräver och lockar till kreativt skapande, är det vänskapen med de andra skribenterna samt läsarnas engagemang som jag tar med mig härifrån. Om det blev som jag tänkt mig? Nja.. det blev nog lite bättre, och framför allt längre.

Jonas: Jag visste inte riktigt vad jag väntade mig när jag hoppade på, mer än att det skulle bli kul att få skriva lite igen. Och låt mig slå fast att jag har haft riktigt, riktigt roligt och jag har fått ur mig massor av mina tankar, idéer och åsikter i ett forum som alltid har känts väldigt bra. I stort sett har jag fått sagt det jag hade att säga och på det hela taget är jag mycket nöjd med tiden här.

Mattias: Jag har framförallt blivit bättre på att skriva. Eller åtminstone mer rutinerad. Om det var vad jag hade tänkt mig, vet jag inte riktigt. Jag hade nog inga föreställningar alls när vi drog igång.

David: Bara längre och bättre. När ett sånt här projekt drar igång är det lätt hänt att det som den där kvällen vid baren verkade som en skoj idé planar ut i ett ingenting. Alla som har varit med och bildat ett band halv två på natten vet vad jag snackar om. Barstol blev så fruktansvärt mycket roligare och livskraftigare än vad någon hade kunnat förvänta sig.

Att under den här perioden ha fått dela utrymme med de övriga skribenterna, som jag samtliga högaktar, har varit en ynnest hela vägen.

Nämn ett favoritinlägg som du själv skrivit och ett från någon av de övriga skribenterna?

Kniven: Ta mig till havet och gör mig till kung tycker jag om och mycket för att jag fick så oerhört fina kommentarer på den vilket gjorde att jag trodde på den textens kapacitet mycket mer efteråt. Det var väldigt avgörande av olika anledningar. Tack ska ni ha.

Jonathan är fruktansvärt bra.

Matt: Min favorittext är Cecilia, ett kort inlägg om en kärlek som aldrig blev.

Det är ganska svårt att bara välja ut ett inlägg från de övriga skribenternas alla bra inlägg med så olika innehåll.
Det tar bara trettio sekunder är ett fint inlägg av Kniven (då hon var fredagsvikarie).

Maths: Å Jesus.. det här kan ta tid. Jag har skrivit och skrivit så pennan har blött här inne, ändå minns jag nog mitt lilla bidrag till videokonstens sköna värld (Gnugg) med mest värme och glädje. Det var ofantligt roligt att göra den, så roligt att jag kanske tom skiter i skrivandet framöver och ägnar mig åt mer visuella uttrycksformer.
Vad gäller de andras inlägg så är det SKITSVÅRT att på rak arm hitta de där texterna som brann till lite extra, det är ju rätt mycket att leta igenom, men okej..

David skrev vår kioskvältare, texten som heter Horhistorier och som fortfarande är den mest kommenterade. Det kanske inte är hans mest välskrivna text men den blev ändå en vattendelare för oss, tiden före Horhistorier var oskuldens tid och tiden efter kom att handla om bloggtroll och påhopp. På så sätt kanske Barstols mest betydelsefulla text, vilket på något sätt känns passande för mannen som är eldsjälen bakom Barstol.

Matt skrev en tisdag i oktober 2009 en text som heter Min far – del 1, och den fastnade riktigt länge hos mig. Dels blev jag överraskad när vår nöjesskribent plötsligt slog an en helt annan sträng, dels blev jag glad och upprymd över att han gjorde det så jävla bra.

Mattias har skämt bort oss med högkvalitativt litteraturstoff genom åren, ofta med barndomen som utgångspunkt och ofta i mörka toner. En av dessa texter heter Jonathan och publicerades i september 2009, och om ni inte har läst den så ska ni göra det. Jag tror inte jag mäktar med att bli mer berörd än jag blev av den texten.

Kniven kom in som en frisk vårvind i vårt mansdominerade gäng och öppnade starkt. I juni 2009 kom texten Ta mig till havet och gör mig till kung, och den fick mig att nästan att ramla av stolen i hänförelse. Så våldsam, så snygg, så fantastiskt stark. Där och då blev jag våldsamt inspirerad av vår nya skribent, kände mig lyckligt lottad att få tillhöra samma gäng som denna briljanta författare.

Jonas är nog den som jag haft mest utbyte med genom åren på Barstol, åtminstone känns det så. Innan han själv började skriva med oss var han flitig med kommentarerna och jag har alltid känt en stark samhörighet med honom. Kanske beror det på att våra liv är snarlika, farsor som vi är. Ibland känner jag mig verkligen som ett ufo när unkisligan drar igång snacket, men Jonas har alltid varit på min bog på något sätt. Textmässigt då, så hittar jag en liten pärla från juni 2009 (Gud finns nog inte) där han tar sig an Humanisterna med Christer Sturmark i spetsen. Det jag gillar är att Jonas står upp för sina grundvärderingar, och han gör det med fakta och en knivskarp retorik som vapen. Om inte förr så förstod jag i och med denna text att Jonas Dahl har ett intellektuellt kapital som är få förunnat.

Jonas: Många av mina inlägg skrev sig själva i stort sett. Men min hyllning till Paris, var en helt ny genre för mig och det var inlägg som jag fick slita en hel del med. Jag blev ändå väldigt nöjd med resultatet.
Jag måste säga att alla skribenter på Barstol har fått ur sig flera texter som har gett mig den rätta känslan. Alla! Men två stycken har stannat kvar lite extra hos mig. Av olika anledningar. Hermann Dills text om de amerikanska kommunisterna, lyckades så ett nytt frö i mitt annars så stela intellekt när de talade om två klasser: En som äger och exploaterar jordens resurser, en annan klass som arbetar utan att äga. Den andra texten som stannat kvar hos mig är Knivens midsommartext. För mig är det den enskilt bästa text som har publicerats på Barstol.

Mattias:

Mitt eget favoritinlägg är nog Tystnaden.

David:
Den stora depressionen och Händelser om natten

Kniven:
Alla dom andra
Fast det finns många fler. Kniven ligger mig nog närmast i sättet att skriva. Hon får mig nästan att börja lipa ibland.

Matt:
Don’t give up your day job eller kanske Whiskey on the rocks
När kommer romanen, Matt?

Maths:

Något om IPRED och Barden som röt eller Den laglydiges klagan.
Maths är roligast när han är arg. Och det är han lyckligtvis ganska ofta.

Jonas:
Det svavelosande Ett test av den digitala konsumentmakten och resereportagen som får mig att längta bort. Till exempel Städernas stad.

David: Det är inläggen som bara varit tvungna att komma ut, som så att säga skrivit sig själva, som stannat kvar. Därför väljer jag ett som egentligen inte skrevs med Barstol i åtanke utan hamnade här på grund av tidsbrist, och som även om det inte ligger särskilt avlägset i tid speglar ett helt annat liv: Händelser om natten.

Vad gäller de övriga barstolarna är Mattias kyrkoinlägg Tystnaden det första som dyker upp i tanken, men det finns givetvis många som ligger och pockar på uppmärksamheten. Av Mattias, Kniven och Jonas skulle jag lätt kunna välja en handfull enskilda texter, och Maths och Matt läser jag som en ständigt pågående väv där helheten hör ihop och varifrån det därför är svårt att välja ut en eller två.

Kan man följa ditt skrivande någon annanstans än på Barstol?

Kniven: Jag trivs i min lilla värld av mörker, musik och mat. Det är en bra blogg.

Matt: Ja på Kunken.

Maths: Nja.. jo.. min egen blogg mattematarmonster finns ju kvar, jag får väl försöka ägna den lite mer omtanke nu när vi lägger ner Barstol.

Jonas: Om man inte håller tillgodo med mina glesa statusuppdateringar på facebook, eller beställer en konsultrapport av mig, blir det nog svårt är jag rädd.

Mattias: Nej, inte i skrivande (haha) stund.

David: Ja, på min dagboks- litteraturblogg SkräpClowen.

Kommer Hammarby tillbaka till allsvenskan i år?

Kniven: Tror ni jag bryr mig?

Matt: Ja det är väl klart.

Maths: För att så här i sista slutsekunderna ta till lite välkända brösttoner: inget kunde intressera mig mindre!
Men visst, Hammarby är välkomna tillbaka till Strömvallen om det nu är så att de vill åka på stryk igen.

Jonas: Detta är troligtvis den minst intressanta och minst relevanta fråga som någonsin har ställts här på Barstol. Hammarby får gärna komma två, trea eller fyrtiosjua så länge Sällskapet leker hem den jävla gärdsgårdsserien.

Mattias: Det har jag svårt att tro. Men jag kan ju å andra sidan ingenting om fotboll.

David: Det finns inga alternativ, allsvenskan är ingenting utan oss.

Några avslutande ord:

Matt: Det här är inte slutet på resan bara en grop i vägen.

Maths: Ja va fan ska man säga.. tack för den här fina tiden, hör av er när nästa projekt dyker upp.
Jag är på!

Kniven: Thank you goodbye.

Jonas: Ett stort tack till alla som läst och kommenterat. Det är ju de frekventa man minns bäst så ett extra stort tack till Niclas, mh, PeO, Svågern, Martina, karibien, Kaptenen och ett par till. Hoppas vi ses igen!

Mattias: Det blev 453 inlägg och ungefär 4800 kommentarer. Och trots att jag personligen den senaste tiden inte fått ur mig mycket läsvärt, känns det väldigt sorgligt att lägga ned Barstol. Bloggen har liksom varit en livboj de senaste två åren, något som givit veckorna struktur och som tvingat mig att hålla mig hemma varje onsdagkväll med händerna på tangentbordet. Det har ofta varit frustrerande att komma på något läsvärt, men när det väl fungerat har det varit så kul att det uppvägt alla skräpinlägg.

Så var ska jag nu gråta ur mig vemodiga texter som saknar livsgnista? Ja, det vete fan. Jag kanske gör ett gästspel hos någon av de andra i gänget, som driver egna bloggar bortanför Barstols gränser. För någon egen blogg tror jag inte att jag kan hålla liv i. Därtill är jag alltför ostrukturerad och lat.

Tack alla trogna läsare! Och tack för alla kommentarer. Utan dem och er hade vi lagt ner för länge sen.

David: Det enda jag vill säga glimmar utom räckhåll som silvret hos pantlånaren
- Tomas Tranströmer.

Tack för att ni hängt med oss och läst och brytt er om att diskutera.

Tack!

Av David david@barstol.nu

26 Kommentarer