Känner du till läppstiftseffekten? Tydligen har ekonomer hittat ett statistiskt säkerställt samband mellan lågkonjunktur och läppstiftsförsäljning som helt enkelt går ut på att ju sämre tiderna är, desto mer läppstift köper vi. En synnerligen pålitlig konjunkturmätare, menar bland andra Dagens Industri. Matematiken är brutalt enkel: i sämre tider håller vi inne med de stora investeringarna, som hus och bilar, men som de väluppfostrade konsumenter vi är måste vi ändå fortsätta köpa grejer, för att vi liksom kanske dör annars, och då handlar vi smågrejer som läppstift. Exakt vilken produkt som är männens motsvarighet till läppstiftet har jag inte lyckats ta reda på, och att gå till mig själv för att hitta svaret är nog inte lönt då jag knappast representerar medianmannens konsumtionsmönster (jag köper plektrum och pocketböcker för att trösta mig själv). Hör jag några förslag från läsekretsen?

 

 

Det finns fler exempel på tröstprodukter, och även om de kanske inte är statistiskt lika säkerställda konjunkturmätare som läppstift så är de likafullt klassiker i genren. Jag talar förstås om sådant en presbyterian håller sig långt ifrån: sprit, sex och tobak. I min hemstad finns en obskyr liten butik vars utbud av varor syftar till att tillgodose just dessa behov. Här kan man få tag på vinsatser, essenser, aktivt kol, råtobak, jäst och kemikalier, snussatser, plastdunkar, flytande socker, vattenpipor och en varugrupp som kallas ”kork, propp, packning”. Dessutom, vilket på något sätt känns som en naturlig fortsättning från tidigare nämnda varugrupp, erbjuder affären produkter i kategorin ”sexstimulans”. Jag gissar att affärerna just nu går riktigt bra. På den förvånansvärt stilrena hemsidan kan man även läsa sig till hur man brygger öl, man kan söka drinkar i en drinkdatabas, ladda ner snapsvisor samt beställa presentartiklar som till exempel ”kama sutra shotsglas” eller en Elvis-peruk. Allt för festen, kort och gott. Att butiken även säljer hälsoprodukter bevisar bara hur stort och helt rätt de här människorna tänker. Inte ens de kunder som bränt ut sig på sex, sprit och tobak behöver vända sig till en annan leverantör, mår du dåligt så är det bara att gå till hyllan med örtbollar och öronljus istället. Grejen med den här butiken är att den alltid har funnits. När jag gick på gymnasiet köpte jag och en kompis vinsatser och tillbehör där. Vi satte vin som smakade skit men höll en helt okej alkoholprocent, och billigt som fan blev det ju också. Under sängen i hans pojkrum staplade vi tjugofem flaskor sunkvin som snabbt gick åt, vilket var lika bra eftersom vinet knappast vann på att lagras (kompisen låter hälsa att flaskorna som kom från toppsatsen var ”helt okej” enligt vår dåtida standard medan flaskorna från bottensatsen dracks under mordhot). Vi drack oss hur som helst halvt medvetslösa på skiten och skröt för våra kompisar om hur smarta vi var som fick ut så mycket buzz for the buck. En annan gång försökte min brorsa brygga öl med ingredienser från samma butik, fast det gick snett någonstans i processen så vår källare luktade fruktansvärt illa där ett tag (jag förstår fortfarande inte hur morsan och farsan kunde gå med på det där, men det var väl andra tider då kanske). Genom lågkonjunkturer, bankkriser och ökad konkurrens från frikostiga EU-regler gällande införsel av alkohol har butiken stått rak som en fura i snålblåsten. När hela koncerner skakar i sina grundvalar och banker får konstgjord statlig andning för att överleva kan vår lilla butik lugnt fortsätta sin fullkomligt vattentäta och konjunkturokänsliga verksamhet. Man kan inte låta bli att imponeras. Det brukar ju pratas om livsstil, att hitta rätt målgrupp och sen bomba den med produkter och tjänster som passar dessa människors värderingar och köpebeteende är tidens melodi. Bilar, heminredning, kläder, mat, elektronik, resor, tidningar, trädgårdsredskap, you name it. Allt saluförs med ordet livsstil. Så vad säger man då om vår lilla butik, ett garanterat icke börsnoterat företag som vänder sig till kundgrupper med en livsstil som bejakar dessa, för nästan alla människor utom anhängare av vissa religiösa inriktningar, smått obligatoriska snuttefiltar? Ja, det finns inget annat att göra än att lyfta på hatten och gratulera till en lysande affärsidé. Det här håller, det har det alltid gjort. Det kanske inte är så snyggt alla gånger, men bara du är beredd att överse med somliga moraliska betänkligheter, beredd att liksom ta dig över den lilla puckeln men ändå, det tål att poängteras, hålla dig på rätt sida lagen, så finns det massor med pengar att tjäna där ute. Allt du behöver göra är att ställa dig själv denna enkla fråga: vad är det nästan alla människor tror sig behöva oavsett hur deras ekonomi ser ut? Och svaret kommer att lysa i porrigt röd neon mot en syndigt svart sammetstapet: sex, sprit och tobak. Vi kunde lägga till toalettpapper också, men det faller på allt för lågt täckningsbidrag. Läppstiftet däremot har, som alla kosmetiska produkter, finfin marginal och åker med av bara farten när dessa klassiskt tunga laster får uppgiften att trösta oss i svåra tider. För det är ju så, när insidan håller på att rasa ihop blir det än viktigare att putsa fasaden så att den fortsätter lova allt det den inte kan hålla. (I dag, onsdag, spelar Barstol återigen skivor på södermalms mest fantastiska bar, Nada. Med oss vid cd-snurran har vi Expressen och Offsides eget fotbollsorakel, Olof Peronius. Det ryktas även att amstaffen Charlie, som nyligen återvänt efter en lång och mödosam ångbåtsfärd uppför Kongofloden, kommer närvara. Kom dit för tusan! Tid och plats - Nada, Åsögatan 140, kl 21-01.)

Kategorier: Samhälle | Tags: affärsidé, aktivt kol, alkohol, Dagens Industri, essens, flytande socker, jäst, lågkonjunktur, läppstiftseffekten, råtobak, Sex, sexstimulans, snussats, sprit, tobak, vinsats