|
Torsdag 2 April 2009 ÅlderdomAv Mattias
Gamla människor och deras obehagliga egenheter är ett tacksamt ämne - det finns hur mycket som helst att ösa ur. En av de saker som fascinerar mig med pensionärer är hur de på något underligt sätt alltid lyckas plocka russinen ur kakan och komma undan med det. Förutom ett androgynt utseende delar de nämligen en annan värdefull egenskap hos små barn - de är helt befriade från ansvar för sitt beteende, för det är ju så "i den åldern".
En gammal person som har dubbel grå starr kan alltså lugnt njuta alla de fördelar som ett handikapp skänker (som att slå på unga med sin vita käpp), men de har inga som helst problem att urskilja den sista syltkakan från andra sidan dagrummet på ålderdomshemmet.
Och döva gamlingar sitter där och gastar VA!? VASA!? VAFALLS!? tills man av ren leda viskar något elakt bakom ryggen på dem. Då snurrar de förnärmat runt och ojar sig över bristande respekt från dagens ungdom (begreppet har en sådan spännvidd att det även inbegriper vuxna människor mellan 30 och 40).
Men den mest fascinerande egenheten är den som små tanter besitter och som alltid utspelar sig på valfri perrong eller busshållplats i den stad där du bor. Se dig omkring nästa gång. Där står alltid någon liten ihopvikt person som ser ut att kunna blåsa omkull och föras iväg med vinden om det kommer så mycket som en liten vänlig pust. Skulle det börja regna skulle kläderna suga upp kroppen som en svamp och det skulle bara bli ett litet sladdrigt skinn och en lösgom kvar.
Men när bussen eller tåget närmar sig så kommer du att få bevittna en häpnadsväckande metamorfos.
Plötsligt får gråstarriga ögon fokus och greppet kring käppen hårdnar. Artros- och reumatismangripna kroppsdelar vecklas ut. Det krumma fnösketorra trollet förvandlas på mindre än två sekunder till en mycket smidig löpare. Innan någon i kön ens hunnit sätta sig i rörelse har människospillran bufflat sig fram till dörrarna.
Likt en mänsklig torped penetrerar hon sedan muren av människor som hade tänkt kliva av, för att säkerställa att den beniga bakdelen får vila tryggt på sista platsen ända hem till nästa hållplats. Som om någon människa vid sina sinnes fulla bruk skulle neka henne detta från början.
Och i samma sekund som gabardinbyxorna vidrör sätet så träder kamouflaget åter i kraft, ansiktet faller ihop, ben och armar kroknar. Greppet kring käppen slappnar av, ögon blir åter oseende och tomma.
Och man står där och känner sig obehaglig till mods. Något som man inte vill kännas vid pockar på uppmärksamhet. Det är känslan av att just ha blivit ägd av någon som är blind, döv och 109 år gammal.
9 kommentarer till “Ålderdom”Skriv en kommentar |
Sök -
Gäller detta även dina egna gamlingar, typ föräldrar, morföräldrar etc?
Eller är det egna barn och andras ungar?
Fast med seniorer istället för juniorer, förstås.
Jag har inga mor- och farföräldrar kvar, men jag antar det. Mina föräldrar är än så länge inom anständighetens gräns.
På något sätt unnar jag gamlingarna att regregera till barnstadiet. Har man levt det här jävla livet 75-80 år så har man förtjänat det.
Någon gång i framtiden kanske du är där själv. Ungdom är ju ett fel, som går över med tiden. Varför kan vi inte respektera varandra oberoende av ålder. Hur skulle ditt inlägg ha blivit mottaget om du istället för “gamla människro” hade skrivit “negrer”?
MVH
Petter Eremiten
Kul att du nämner det, Petter Eremiten. Inlägget handlade nämligen först om negrer, men så tänkte jag att så här kan man ju inte skriva, så jag ändrade till “gamla människor” istället. Men se, den gubben gick inte!
Vad framtiden har i sitt sköte vet vi lyckligtvis inte. Men den dagen jag upptäcker att jag plötsligt är 75-80 år, så är jag säkert helt tillfreds med insikten att jag kan bete mig lite hur som helst.
Du kan fortfarande bete dig hur som helst. Men det är din syn av samhället som gör att du inte vågar, eller kanske inte vill, eller kanske inte känner att det är värt det.
Haha! Sjukt roligt (inte minst kommentarerna). Inlägget förtjänade till och med högläsning här hemma.
Ja jösses. Jag har tvingats lyfta en syskonvagn över en pensionärs gåstol (heter de så?) på bussen. Så illa kan det vara, men ack så komiskt. Åtminstone i efterhand.
Men se där vad en människas vilja har betydelse! Den gamla människan fokuserade på att komma på först för att få en sittplats, hela kroppen och hela hjärnan är inställda på att lyckas med detta och det går jättebra. När saken är biff är det bara att återgå till vila igen (när man vilar musklerna i den åldern ser man helt ihopsjunken ut).
Anonym: Skarpsynt!
Manzuri: Tack för det. Tur att någon fattar att allt här i livet inte är blodigt allvar.
Kerstin: Och skulle verklig fara inträffa skulle resurserna vara förbrukade. Då blir det döden döden på den där sittplatsen.