|
Onsdag 29 Oktober 2008 Apocalypse now: Milton Friedman’s cutAv Maths Enocsson
I skrivande stund är det investmentbanken Carnegie som tvingas springa gatlopp i media och klä skott för skamlös girighet, orimligt risktagande och nonchalant slarv. Finansinspektionen har varit där och kollat lite, kommit fram till att banken har tummat väl mycket på vissa regler och kommer förmodligen (som förra gången) att utfärda en varning och böter. Aj aj pojkar, gult kort igen. Vad händer efter tre gula kort? Blir man avstängd i nästa match då? Min vilda gissning är att det inte händer ett skit efter tre gula kort, eftersom det är en av samhällets tydligen heligaste institutioner vi pratar om (i brist på religion har vi banker). Kan det möjligen finnas en koppling mellan bankernas svindlerier och det faktum att staten aldrig låter en bank gå i konkurs? Jag skulle kalla det årets mest uppenbara slutsats. Man kanske skulle starta en bank?
Så sent som i våras, vid Carnegies bolagsstämma, gick det så himla fint för banken att de anställda fick dela på summa summarum en miljard i bonus. Nu skriver vi hösten 2008, typ ett halvår senare, och den fina institutionen ber om samma summa i lån från staten för att rädda sitt skinn. Jag är bara gymnasieekonom, och det är förstås inte mycket att komma med i sammanhanget. Men jag kan ändå inte låta bli att peka på den alldeles uppenbara lösningen; be samtliga 810 anställda att lämna tillbaka sina bonusar så har ni er miljard. Det kallas risk, något som ni Carnegie påstår är er specialitet. När det går bra får man pengar, när det går dåligt förlorar man pengar. Vi samhällsmedborgare, typ 97 procent av oss, som har investerat våra surt förvärvade penningar i fonder känner väl till reglerna i detta spel (kolla ditt fondbesked nästa gång och hyr sen några gråterskor som följer dig vartän du går, det är läge för sånt nu). Frågar du mig så ska inte Carnegie ha en jävla krona av staten, men jag har å andra sidan aldrig förstått detta daltande med banker.
Är då Carnegie den enda banken som har tagit en rövare? Naturligtvis inte, men media behöver tydliga symboler och syndabockar. Jag kan förstås inte påstå att jag tycker synd om Carnegies ledning, hela situationen är uppenbart självförvållad, men jag uppmanar media att fortsätta gräva hos andra banker. Det måste finnas tusentals ton med smutsig byk i den här härvan, och jag vill se hela skiten. Det finns banker som sköter sig bra och det finns andra som är lite skummare, precis som i vilken bransch som helst går det ett par rötägg på dussinet. Skillnaden, och den är fan jävligt viktig, är att banker har en förmåga att kosta samhället en otrolig massa pengar. Därför borde det ställas högre krav på hur banker bedriver sin verksamhet jämfört med låt säga Larsson Mekaniska AB, inte lägre.
Man kan förstås säga mycket om det marknadsliberala ekonomiska systemet, jag är själv (som ni säkert känner till vid det här laget) en skeptiker. Men jag tänker inte gå igenom Naomi Kleins hela manifest i ett desperat försök att göra socialister av er, det tar alldeles för lång tid och ni börjar redan tröttna ser jag (nej, inte en till text om finanskrisen). Jag tänker istället fokusera på endast två saker som jag tycker sticker ut extra mycket när jag betraktar diskrepensen mellan det förespråkarna hävdar och det verkligheten visar oss.
Nummer ett: Självsanering Ja det är sagt av Frälsaren själv, Milton Friedman, att ett väl fungerande marknadsekonomiskt system sanerar sig självt och behöver därför inte kontrolleras av staten, eller någon annan klåfingrig överförmyndare heller för den delen. Milton darling, tillåt mig asgarva mitt i all tragedi. Här sitter världens samtliga regeringar i krismöten, Island håller på att kånka och G8-länderna har till och med funnit det nödvändigt att skaka liv i George W Bush för att möta den fritt löpande marknadens gigantiska tsunamivåg av kaos. Självsanering? SJÄLVSANERING?! Den fria marknaden klarar inte ens av att torka sig själv i arslet, den ligger just nu i respirator medan skattebetalarna tvingas pumpa in biljoner (och den här gången är det faktiskt ingen överdrift att säga biljoner) i systemet för att undvika en permanent återgång till jordbrukssamhälle med självhushållning (vilket egentligen kanske inte är en dum idé när man tänker efter). En bevisbörda som torde vara en av världshistoriens starkaste, alla kategorier. Problemet med marknadsliberaler är bara att när man konfronterar dem med dessa fakta glider de som välojlade dildos i röven på en ko och påstår att systemet inte var tillräckligt liberalt och självständigt. Det är alltså, enligt de finliberala så kallade tankesmedjorna, statens fel att det går åt helvete. Jag tror jag ska starta en tankesmedja, den ska heta ”Smeden är förbannad”. Vår paroll ska vara ”När smeden tänker blir städet kallt”. Alla dessa tankar och ändå så mycket elände. Ska ni tänka ännu hårdare nu, ni Timbro-smeder? Eller är det kanske dags för lite självrannsakan och verkstad?
Nummer två: Framförhållning Ekonomi handlar om kontroll och framförhållning. Åtminstone fick jag lära mig det på Borgarskolan i Gävle back in the days. Enkelt uttryckt kan man säga att ju mer man kan se in i framtiden, desto bättre beslut kan man fatta. Företagsekonomi har därför mer kommit att kallas beslutsstöd på senare år, för det är vad man vill mena att det handlar om. Hur ser man in i framtiden? Det kan man inte, men man kan försöka sig på kvalificerade gissningar. Detta görs med hjälp av budgetar och prognoser. Man sätter upp ett scenario vid årets början över hur man tror att det ska bli, sen stämmer man av utfallet med jämna intervall och justerar den kvalificerade gissningen, detta kallas prognoser. Denna enkla lilla rutin verkar dock ha flugit förbi nationalekonomerna på tiotusen meters höjd. Kanske tycker de att det är för banalt med budgetar och prognoser, kanske tycker de att det är ballare att chansa lite och gå på magkänslan. Hur ska man annars kunna förklara att det FEM MINUTER INNAN FINANSKRISEN SLOG TILL VAR GULD OCH GRÖNA SKOGAR ENLIGT TYP 98 PROCENT AV SAMTLIGA ANALYTIKER?! Ett system som har noll framförhållning är inte bara dysfunktionellt, det är ta mig fan inhumant! Här vaggar man in miljontals låntagare i falsk trygghet, nej nej, ingen ko på isen serru, för att sen rycka undan mattan i samma svepande rörelse som man hoppar in i mercan, startar V8:an och flyr fältet. Kvar står den sista utposten i form av ett antal handfallna politiker som försöker bilda mänsklig kedja för att hindra lynchmobben från att slita bankdirektörerna i stycken. Gång på gång. Jag skulle nog vara rätt förbannad om jag var politiker, finansminister Borgs sits är knappast avundsvärd just nu. Det måste ju vara ett helvete att se mercorna försvinna i horisonten samtidigt som knölpåkarna viner omedelbart ovanför hans huvud. För det är så det fungerar, när (inte om) det marknadsliberala systemet brakar ihop är det alltid politikerna, dvs den förhatliga STATEN, som måste stanna kvar och städa. The players are moving on to the next party.
Och jag frågar er, kära medmänniskor, när ska vi lära oss att det här helt enkelt inte är ett fungerande system? Och när vi har lärt oss det, vad ska vi göra då? Global revolution? Rida som hunner över tundran tills vi kommer fram till Wall Street och sätta kniven i monstrets hjärta? Om livet ändå vore en saga istället för en tragedi, det är synd om människorna. 18 kommentarer till “Apocalypse now: Milton Friedman’s cut”Skriv en kommentar |
Sök -
Jag vet att du är lyckligt gift - men kan man få lov att fria lite i alla fall?
Ullis: Mjao.. rent tekniskt så är jag bara förlovad än så länge, men det hjälper dig föga är jag rädd. Jag kommer att gifta mig med S, men tusen tack för frieriet!
Det här gillade jag, bra skrivet! (svar på frågorna har jag dessvärre inte)
Gustav: Tack! Jag förstår att du inte har svar på frågorna, det är inte lätta grejer.
Strålande bra text! Du borde skriva på Aftonbladets ledarsida - fan vad det skulle liva upp den toktråkiga ledarsidan.
Hermann: Tackar! Jag får väl slänga in ett arbetsprov och se om jag får napp helt enkelt.
En amerikansk investerare var intervjuad på tv om krispaketet. Han riskerade sparken men var ändå emot sparpaketet eftersom han trodde på en fri marknad. Det intressanta är ju att en statliga regleringar tycks vara en förutsättning för finansiell frihet. Uppenbarligen fungerar inte självsaneringen. Det är ju en sådan underbar paradox, och socialistisk sådan dessutom. För att inte marknaden ska krascha behövs statlig inblandning.
Min slutsats är att det är bra av flera själ att hjälpa bankerna. Det viktigaste själet är alternativet: lång depression. Eftersom jag inte tror på en fri marknad så är jag alltså för regleringarna, och så fungerar den ju så mycket bättre då!
Tycker du att man borde släppa allt fritt eller bara vissa enstaka aktörer, som i USA (Lehman Bros)?
[...] kanske till och med kan vara en av förklaringarna till varför det just nu ser ut som det gör i en viss bransch nära [...]
Erik: Det hela blir ju en sällsam uppvisning i Ideologi vs Pragmatik, och som nästan alltid är fallet har inte ideologin (den Fria Marknaden) kunnat applicerats till hundra procent fullt ut. I finansmarknadens lilla glapp mellan dröm och verklighet ryms en paradox, som du mycket riktigt påpekar, och den paradoxen är att den fria marknaden förutsätter statlig inblandning. Jag förstår också att det är nödvändigt att hjälpa bankerna, när systemet nu ser ut som det gör, men kompromissen “nästan fri marknad” får konsekvenser som vi ser resultatet av nu. Jag ser två alternativ:
Antingen släpper man hela skiten fri och låter så att säga systemet sanera sig självt, som Friedman vill. Gör man detta är jag övertygad om att det går käpprätt åt h-e, det är alltså inget alternativ i min bok.
Det andra alternativet är att ERKÄNNA att marknaden BEHÖVER kontroll, att denna kontroll också är ett pris som marknaden får betala om den vill fortsätta åtnjuta det statliga skyddsnätet som faktiskt hela tiden finns där.
Som det är nu får bankerna gasa fritt så länge det går bra, så länge det är högkonjunktur, men NÄR det smäller så smäller det utav bara h-e, det blir ju regression över ett natt! Det måste finnas ett sätt att uppnå längre framförhållning och hitta verktyg för att reglera dessa svängningar så att folk åtminstone inte tar livet av sig. Som det är nu kommer staten in och släcker bränder, dvs när det är alldeles för sent.
Någonting säger mig att den fria marknaden som system innehåller dessa svängningar, att det faktiskt ska vara så här, och det är väl kanske det Friedman menar med självsanering. Men rent politiskt och humanistiskt är det inte ett valbart alternativ eftersom det lämnar död och förödelse bakom sig. Ideologin som sådan är alltså ej applicerbar av humanistiska skäl.
Viva la revolucion!
Kaptenen: “A revolution is a struggle to the death between the future and the past.” (Fidel Castro)
Finns det något annat område där det inte anses vara galenskap med total frihet?
Är dagens svenska (för att nämna något) system sämre eller bättre än ett annat system, oavsett om det dippar (underdrift, kanske, allt är relativt) ibland? Det är ju lätt att tycka att det är bra när det är bra och klaga när det är dåligt. Är det bättre med lite skit i hörnen än ett rent helvete (återigen allt är relativt, läs in vilket system som är vilket, jag väljer inte sida här)? Att chefer har miljardbonusar är däremot inte “lite skit i hörnen”, det är fan sopor nedkörda i lungorna.
Sist men inte minst så tillåts väl andra institutioner påverka marknaden (diktatoriska stater kanske ett specialfall) hela tiden. Någon annan (än marknaden) sätter reporänta, någon annan sätter styrsystem för miljömässiga mål (skatter etc). Att överlåta miljöns framtid i marknadens händer tror jag inte jättemånga är villiga att skriva under på, oavsett hur liberal man än är. Antalet nattväktare är väl ändå rätt få och bör väl inte gå under samma kam som liberaler i Sverige, som är vänster om demokraterna i USA? Jag är iofs osäker på om det är USA eller en fri marknaden som du retar upp dig mest på?
Annars tycker jag att det är kul och tänkvärt skrivet!
Keep up the good work Maths!!!
Tonkan: Jag vet inte vad jag ska svara på den frågan.. vad är du ute efter? Total frihet = alltid galenskap, menar du? Det skulle vara trist om det var så.
Kalle: Det är svårt att tala om system när globaliseringen sträcker ut sina klåfingriga armar och rotar runt, det ska vara ett jäkla stängt system som ska kunna stå emot yttre påverkan idag. Och det bevisas väldigt tydligt av senaste tidens förfall, även om svenska politiker (oavsett parti) har ambitionen att “hålla i” ekonomin med de verktyg de har så är det ändå några bolåneinstitut i USA som orsakar krisen. Orsakar eller skyndar på, jag är osäker på exakt skadeverkan där. Det var en Timbrokvinna på teve som skyllde finanskrisen på reproräntan, jag tycker det är lite enkelt frånsvuret. Det är väl i princip det enda styrmedel som staten har, vars betydelse förstås inte ska underskattas, men enligt min mening är det girighet (om man nu ska bli lite religiös på kuppen) som är orsaken. Sen kan man ha vilket system man vill, så länge folk är sig själv närmast i den utsträckning som nu råder lär det bli svårt att mota den här ollen i grind. Men jag vill tro att ett system som kan bromsa fall, förutse, möta med åtgärder tidigare, borde kunna uppbådas. Ett humanare system som inte lämnar död och förstörelse efter sig. tackar!
Hej,
Måste först säga att jag tycker det du skrivit är mycket läsvärt och bra skrivet! Har precis upptäckt barstol och är redan fast.. Sitter i dessa tider själv och plöjer igenom chockdoktrinen. När jag läser boken känner jag nästan viss tacksamhet att den finansiella krisen händer nu, innan vi rasat för långt in på fel spår. Nu uppmärksammas vart vi politiskt/ekonomiskt var på väg, innan vi hunnit sälja ut den sista skolan och varenda statliga institution vi skapat.
Egentligen ville jag bara tacka för ett bra inlägg.
Tackar
Frihet kanske var ett korkat ordval. Det jag menar är att inga andra delar av samhället är fria från insyn eller kontroll och att det är nödvändigt, sen är det upp till oss att se till så det inte blir 1984 och fra av allt.
Herre gud, hela Friedman gänget har stått och gapat om att den här krisen skulle komma i några år nu, de har pekat på allt ifrån USAs överbelåning, till hushållens överbelåning. Så ska du skratta så får du nog göra det tillsammans med Friedman och hans apostlar. Jag beklagar…
Förresten får man förundras lite över vänstersidans hållning till det här, vi ser nu den största överföreningen av makt och pengar från väst till öst i historien och det kommer att gå snabbt dessutom. Medans västvärldens befolkningar lyft skyhöga löner för att klippa håret, stå i kassan, måla hus, och ja gud vet allt vad det överbetalda LO kollektivet har haft för sig, eller för all del Joe the Plumber har haft för sig för att låna ihop till sin plasma TV, semsterresa till Thailand och så vidare, så har asiaterna knotat på för att producera allt det som konsumerats av OECD befolkning.
Det är ju ganska talande att de största valuta reserverna finns i länder som Kina, Indien, Indonesien osv. Kreditorerna har varit de fattiga producenterna, men nu ska som sagt skulden betalas tillbaka och utjämningen som Maths själv gapat om kommer att ske. Istället för att ha en dödskalle på en häst så borde du haft en stor smiley.
Karin: Tack själv! Chockdoktrinen är både fasansfull och mycket intressant läsning, en riktigt ögonöppnare. Välkommen till Barstol, hoppas du hänger kvar.
Tonkan: Jo, jag förstår vad du menar och jag håller med. Det handlar väl om regler egentligen, men det är ett väldigt svårt ämne att diskutera, det blir lätt polariserat.
Sanjay: Så, vad har då Friedmans pojkar föreslagit som förebyggande åtgärder? Att bankdirektörerna borde besinna sig? De hag ju släppt lös detta odjur och nu står de och tittar på när det går bärsärkargång, en i alla stycken olustig bild. För inte ens då har väl Chicaopojkarna sinnesnärvaro nog att erkänna sina fel, att det här systemet de förespråkat i alla år kanske inte är så lyckat trots allt. Huruvida en hårfrisör är överbetald hänger väl ihop med inflationen. I Norge är vi fattiglappar, i Thailand är vi stenrika. Vi kan vara överens om att den västerländska livsstilen har lett fram till denna avgrund, men att lägga hela skulden på hon i kassan på ICA, rörmokare, målare och LO-kollektivet är ju bara barockt. De är bara små bönder i det stora schackspel som är konsumtionssamhället, väldigt få orkar stå emot dess kraftfulla kampanjer. Jag är också överens med dig om att ekonomins maktcentrum håller på att flyttas till öst, och jag tror knappast att någon annan vänsterdebattör skulle säga emot dig heller så jag förstår inte vad du menar med “vänstersidans hållning till det här”.