|
Måndag 28 September 2009 Barstol drar åt snaran kring KoppelAv david
SPOILERVARNING!!!
De av er som läser min privata blogg vet att jag har för vana att sova med böcker jag tycker om. Det får mig att känna ett påtagligt välbefinnande att ha dem nära. Hans Koppels förra bok, Vi i villa, har jag delat många nätter med.
Det var alltså inte helt utan förväntningar om en ny sängkamrat jag tog mig an hans senaste bok, den nyligen utgivna Medicinen.
Medicinen handlar om en kvinna som arbetar på en tidningsredaktion där hon befinner sig långt ner på hackskalan, ständigt hunsad av en psykopat till chefredaktör som bara väntar på att få en god anledning att sparka ut hennes slappa hängröv i kylan. Ensamstående med två barn kämpar hon för att få tillvaron att gå ihop med ett ständigt dåligt samvete. Allt medan hennes före detta man har börjat om med en yngre kvinna.
Yes, det är en riktig askunge vi har att göra med, fast här i formen av en medelålders tacka med dubbla bildäck på magen. Och som sig bör i sagornas värld stiger hon ur sin tillvaro av säck och aska och slår både sin omgivning och sig själv med häpnad, med lite politiskt korrekt flatsex på vägen.
Vi i villa var en bok som gjorde något så ovanligt som att säga sanningen. Och just därför gjorde den så förbannat ont att läsa. Endast öppningsscenen i Medicinen når in på samma sätt och lämnar en svart pulserande klump någonstans i magtrakten. Sedan tar sagan vid. Det är såklart inget fel med det. Men om sanningen är gudomlig förblir sagan fortfarande just bara en saga, med all sin inneboende förutsägbarhet.
Och tyvärr är det inte bokens enda problem.
Personerna tar aldrig liv. Varken barnen eller kollegorna på redaktionen lämnar några avtryck utan förblir trötta klichéer och livlösa skuggor. Endast den sadistiska chefredaktören förunnas kött och blod. På nästan samtliga av de punkter Hans Koppel rodde hem, sin ytterst sparsmakade prosa till trots, i Vi i villa, sjunker han här obönhörligen mot botten.
- Sämre kritik och fler läsare, sammanfattade Koppel själv sina förväntningar innan boken släpptes.
Vad gäller kritiken har han förmodligen rätt, jag vet ännu inte då jag försökt undvika recensionerna som kom härom veckan. Boken lär inte heller bli någon kommersiell framgång. I alla fall inte i en vidare mening. Visst, de som läste och gillade Vi i villa kommer köpa den och känna sig lite smått lurade, men på egen hand lär den inte hitta ut till en bredare publik.
Hårda omdömen kan tyckas, men med en så briljant debut är det omöjligt att inte förväntningarna blir därefter. Förhoppningsvis är inte Medicinen något annat än ett mellanspel. Kanske ett sätt för Koppel att sänka förväntningarna inför framtida släpp. Men förmodligen inte. Varför liksom? Snarare rör det sig om att stressa ut en uppföljare till en uppmärksammad bok. Att smida medan järnet är hett.
Jag vet inte, jag känner mest en tomhet efter vad som var tänkt att bli höstens stora lilla läsupplevelse. I stället tar jag mig an Vi i villa för tredje gången det här året och känner mig säker på min sak när jag beslutar mig för att även i fortsättningen ha höga förväntningar på en bok som bär Koppel på ryggen.
(Hans Koppel är en pseudonym och författaren till det här inlägget vill passa på att ta tillbaka sin ett år gamla gissning på att Jonas Karlsson ligger bakom)
6 kommentarer till “Barstol drar åt snaran kring Koppel”Skriv en kommentar |
Sök -
Jag gillade ju också Vi i villa, om än inte till samma lyriska utsträckning som du. Jag har gått tillbaka till den ett par gånger (frugan har köpt ett eget ex) men hittar inte riktigt den fantastiska nivån som du refererar till.
Ibland kanske en bok kommer i precis rätt läge för en själv, den träffade dig mitt i prick just då och blev kanske “bättre än den egentligen är” i dina ögon.. om du förstår vad jag menar. Samtidigt som bok nummer två alldeles för ofta är ett hafsverk, precis som platta nummer två, och det hela kanske landar i en konflikt mellan dina förväntingar på en lika stark läsupplevelse och förlagets förväntningar på en snabb kassako?
Om herr Koppel manipulerar sin karriär genom att medvetet släppa en sämre bok för att ta ner förväntningarna inför framtiden så spelar han ett farligt spel, och det skulle förvåna mig om någon var så kall. Nej, det här var nog så bra som han kunde skriva på den tid han fick. jag menar, vem vet.. han kanske höll på i femton år med Vi i villa? Man undrar ju alltid det där när det handlar om debuter, hur länge författaren/artisten/regissören har slipat på verket.
Fan vad tråkigt att höra. Jag gick nämligen igång ordentligt på Vi i Villa precis som du.
Äsch, jag ger honom en chans. Vet inte om hämnd ingår i temat men hämnd, upprättelse och “jag ska fanimej visa de jävlarna” är alltid bra ingredienser i en bok eller film.
En bok som läses om för tredje gången på ett år? Känns som om Vi i Villa måste läsas nu, något jag funderat på med hittills inte tagit mig för. Jonas Karlsson (för visst pratar vi om samme man?) är förövrigt en person som ständigt figurerar i mitt huvud och har så varit sedan jag, liket en galen kvinna, såg En Midsommarnattsdröm på Dramaten tre gånger för ett par år sen. Åh Gud, mannen är rätt och slätt ett geni i alla dess former.
ha haha, vet inte hur många gånger jag skrattat högt och okontrollerat när jag tänkt på “Vi i Villa”.. när han ska vara hjältemodig och rädda sin dotter som ramlar ner från bryggan och bara tar ett jätteskutt över henne ner i vattnet, medan hon hänger kvar på bryggkanten helt torr. Kanske skippar uppföljaren då om den är själlös
Maths>> Nja, jag tror ju snarare att min förtjusning i Vi i villa har att göra med att Koppel verkar ha samma grundinställning till prosaskrivande som jag har.
- Jag gillar det avskalade. Två av svenska språkets fulaste ord är problematisera och gestalta. Jag vill skriva enkelt om svårt, inte tvärtom, sa han i en intervju inför Vi i villa.
Han drar det verkligen till sin spets och lyckas med det. De komplexa bilderna och förståelsen för karaktärerna man får när man läser Vi i villa borde vara omöjliga att uppnå med den till benet avskalade stilen. Det är således inte enbart historien i sig som fängslar mig utan kanske allra främst hur den framförs.
Och ja, det som stör mig mest är känslan av havsverk. Vad jag glömde nämna är att det finns bra delar och kapitel som skulle kunna stå på egna ben som kortnoveller, men det hela hänger inte ihop på ett bra och för läsaren trovärdigt sätt.
Enligt egen utsago är inte Koppel en egentlig debutant, utan släpper även böcker under eget namn. Men du har nog rätt i att han filade länge på Vi i villa innan han lämnade in den och bad om att få bli släppt under pseudonym.
Jonas Dahl>> Men ge den en chans, det finns definitivt delar av boken som gör den läsvärd, själva helheten hänger däremot inte ihop på ett bra sätt.
Mattias>> Hämnd finns med där. Klart du ska!
Ida i Kina>> Samma Karlsson. Han har ju även släppt böcker. Do it, den är grymt bra!
aik-karin>> Aha, du har läst den. Bra, då får vi snacka igenom den nästa gång vi ses på kneget!