|
Fredag 27 November 2009 BK GrävlingenAv jonas
November börjar äntligen lida mot sitt slut, och i takt med det kommer hoppet åter. Det jag har hopp om idag är - tro det eller ej - den grävande journalistiken. Ni vet den där goda sortens journalistik som tar massa tid och massa risker för att avslöja sånt som organisationer och personer försöker hemlighålla eller sopa under mattan? Min förhoppning bygger på tre parallella och samverkande faktorer: 1. Det journalistiska hantverket är det väldigt få som är beredda att betala för idag, eftersom den uppkopplade generationen förväntar sig att allt skall vara gratis. Tiden när var och varannan journalist kunde ligga ute i fält och jobba med research för något fett avslöjande är förbi. Men det behöver per automatik inte innebära dåliga nyheter för den avslöjande journalistiken, eftersom det fortfarande finns ett behov för avslöjanden och den typen av innehåll har ett stort läsvärde. 2. Folk, dvs. du och jag, kommer fortfarande gilla att arbeta ideellt. Visst, föreningslivet är i stora stycken satt under stark press, inte minst för att de har problem att rekrytera ideella ledare och andra fria krafter. Men detta skall inte tolkas som ett bevis på att människor inte längre vill utföra arbetsuppgifter utan ekonomisk ersättning. Den ideella kraften har bara flyttat till andra arenor. Det är väl denna blogg, 99% av alla andra bloggar, lejonparten av innehållet på Youtube och hela jädra Wikipedia goda bevis för? 3. Anledningen att vi inte vill träna 11-åriga fotbollstjejer, tvätta hockeylagets matchtröjor eller leta mossa med den lokala scoutkåren är att vi är förbi det stadiet i Maslows behovstrappa. De glada dagarna när tillhörighet och uppskattning från vår omgivning var det viktigaste har tyvärr passerat. Nu för tiden står vi och hänger på översta trappsteget där det är självförverkligande som gäller. Det är ju därför som jag, mina vänner och alla andra suckers håller på och utrycka våra tankar och idéer i forum som detta. Vi när nån slags skribent- eller författardröm, vi gör det publikt och vi gör det gratis. Förstår ni vart jag är på väg? Det är alltså inte betalda journalister som skall stå för grävandet och de stora avslöjandena i framtiden, utan det är du och jag. Vi kommer - som i ett led att förverkliga och bekräfta oss själva - jaga våra egna scoop. Och publicera dem på våra bloggar för att få massor av läsare och äntligen nå fame & glory. Finessen är att man dessutom kan vara helt anonym när man avslöjar sin arbetsgivare, granne, svärfar eller bostadsrättsförening, och deras brott, smusslande, oförrätter eller annat de av någon anledning inte vill skall komma upp till ytan. Då ger man helt enkelt fame & glory till sin blogg och sitt alias/webbkaraktär istället. Washington Post må ha allt svårare att skicka ut ett par journalister på årslånga uppdrag i jakten på maktmissbruk och andra snaskiga historier, men deras kvalitetsarbete kommer att ersättas av den stora massans kvantitet. Den grävande journalistiken kommer helt enkelt bli vår nya folkrörelse. Vilken institution blir först med att dela ut Stora Bloggpriset för bästa avslöjande? Tills nån snor den idén kanske vi på Barstol skall göra det (men det blir ju givetvis bara äran man vinner)? Nomineringar mottages tacksamt i kommentarsfältet, tack. 14 kommentarer till “BK Grävlingen” |
Sök -
Jag har många gånger funderat över varför jag egentligen skriver gratis här på Barstol, så det var bra att du förklarade det för mig.
On a more serious note, jag håller delvis med dig. Historiebeskrivningen av den grävande journalistikens tynande tillvaro skriver jag under på, men jag vill faktiskt också ha kvar den.. kalla mig gammalmodig, men jag kan inte se hur ideellt arbete i bloggform o dyl kan ersätta den riktigt högkvalitativa, grävande journalistiken som jag som gammal räv har vant mig att lita på och njuta av. Det handlar väl också om varumärken, kan någon bli en ny Guillo eller Josefsson på ideell basis? Jag går till mig själv här och känner att det handlar om trovärdighet. Jag litar inte riktigt på bloggvärlden, men det kanske är en tidsfråga?
Angående Maslow, slutligen, så ränner jag nog lite upp och ner längs den trappan. Jag tvättar gärna matchtröjor, skjutsar till bortamatcher och letar mossa samtidigt som jag försöker förverkliga mig själv. Det ena är, skulle jag vilja påstå, en förutsättning för det andra. Livet som input, jag måste ha en stabil densitet i de nedre trappstegen för att ro i land med självförverkligandet. Men det här är en högst personlig reflektion som till största delen handlar om det liv jag lever.
Jag som regelbundet följer HAX och en del andra politiska bloggar förstår precis vad du menar. Där är gruppgrävandet en viktig ingrediens. Jag är övertygad om att det blir bättre gräv om hundra personer gör det tillsammans än en ensam journalist sitter på sin kammare. Det är en stark och bra kraft.
(Och när man ser det in action så förstår man tydligare varför det med jämna mellanrum talas om att reglera bloggarna…)
Jonas, jag har några bra förslag på var man kan sätta spaden…
Jag hoppas lite på det du skriver Jonas, men känner sjukligt sug efter det den gammalmodige Maths ovan beskriver. Jag minns Günter Wallraff’s avslöjanden när jag var en ung och rebellisk 20-åring. Det var grymt fascinerande att läsa hans avslöjanden. Svenska varianter är såklart Guilliou och Josefsson men också tidningen ETC med Johan Ehrenberg som jag lusläste på 70- och 80-talet. Det kom jag på nu, och hittade etc.se på nätet. Kanske får jag återkomma i ärendet nomineringar.
Tack för intressant läsning som vanligt, Jonas!
Maths: Jag värderade egentligen inte utvecklingen, bara beskrev den. Det jag ändå tycker känns hoppfullt är att gräveriet inte dör ut, bara för att det klassiska sättet att bedriva det på håller på att försvinna. Hellre lite sämre kvalitet på scoopen än inga scoop alls, så att säga.
Sen har du ju helt rätt att de undre stegen - som säkerhet, mat, sex, tillhörighet och uppskattning - måste vara solida i trappan innan man fortsätter uppåt. Jag tror att vi är många som tar de nedre stegen för givna och därför satsar allt på självförverkligandet. Men det gläder mig att föreningslivet fortfarande kan räkan med dig för det behövs. Men jag trodde aldrig något annat om dig heller.
Mattias: Precis. Det bygger lite grann på det där de brukar säga om att man ger 1 miljard apor var sin skrivmaskin så kommer de också till slut ha skrivit Shakespears samlade verk. Det svåra bli väl att sålla för att hitta kvaliteten i mängden? Så tack för tipset om HAX (okänd för mig fram tills nu).
Ulrika: Om du är den Ulrika jag tror så är det väl både räkfrossa och langos inblandat misstänker jag?
Anderz: Tack för beröm! Vi har alla ett ansvar att Wallraffa nu för tiden. Jag tror jag skall klä ut mig till reklamare på måndag för att avslöja oförrätterna i den branschen. Skulle jag passera som copy på Sunny Side Up?
Om många människor kommer fram till samma sak så bör det finnas någon substans i det. I politiken finns det ju nästan alltid bra källmaterial. Det gäller bara att bena ut vad som har sagts och framförallt - vad det innebär. Politiker har fått det mycket svårare att komma undan med saker de gör och säger sedan Internets intågande på arenan. Jag vågar fan inte tänka på hur det gick till förr…
Nu tror jag allt någon har förläst sig på Michael Hardts & Antionio Negris texter om Multituden, kanske den nyutkomna Commonwealth, till och med.
jojo, det var väl det jag trodde
Mattias: Precis, sanningen ligger där och flera kommer hitta den. Men vi oinitierade kommer fortfarande behöva trovärdig hjälp för att hitta rätt bland alla “sanningar” i bloggosfären. Så journalisterna kan sluta gräva och börja sila istället.
Niclas: Att läsa på tok för mycket är ett brott som gör samtliga skribenter här på Barstol till återfallsförbrytare… Tycker ändå att min analys som rymmer både den svenska sociala ekonomin och Maslow känns som en relativt egen vinkling. Eller hur?
Hi,
I happy to found this. It is a great forum
hot ass
Thanks,
photo
Many Thanks,
For this great site
huge tits
Vilken behållning har engelsktalande av en svenskspråkig sajt, frågar jag mig?
Jag gillar särskilt den försiktiga och vänliga inledningen, som sedan avbryts med en skamlig länk. Det kanske är så där korta och koncisa inlägg man ska köra för att få läsare.
Jag har alltid anat att grävande journalistik har legat dessa flickor varmt om hjärtat.
(Undrar om Grävling är något ball kodord i dessa kretsar som man inte känner till? Eller vad är anledningen att just BK Grävlingen lockar denna typ av länkar?)