En söndagseftermiddag satt jag med en pint och läste en bok på den mysiga söderpuben Black & Brown Inn. Då kom det in två brats. Kanske var de lite äldre än de bortskämda slynglar som spenderar hela veckopengen, de fått av pappa, på krogarna runt Stureplan.
De här två hade ju i alla fall vågat sig bort till mörkaste söder. Men de var likväl brats.

Man känner lätt igen en brat på utseendet. Det bakåtslickade håret är ett tydligt tecken. Jag har aldrig förstått det där med backslick eller kotlettfrilla. Jag har visserligen inte möjlighet att ha den frisyren. Men hade jag tjockare hår kan jag lova att jag inte hade betalat tusentals kronor för diverse hårprodukter att trycka i mitt hår och kamma det bakåt.
Ett annat signum är de dyra märkesskjortorna som alltid har en eller ett par knappar för många uppknäppta. Fryser de inte om bröstet? De har ju dessutom ofta rakade eller vaxade bröstkorgar.

Det finns även ett sätt att föra sig som är utmärkande för brats. De här två pratade väsentligt högre än resten av gästerna på puben. De gjorde sin beställning så krånglig de kunde. Visserligen inte på något otrevligt sätt, och servitrisen fick säkert en skälig dricks, men de gjorde väldigt klart för henne hur de ville ha det. Vanlig pubmat som en burgare eller fish and chips dög förstås inte för deras känsliga smaklökar. De pratade högt om golfresor, klockor och flickvänner. De försökte bräcka varandra. När den enes telefon ringde höjde han volymen på rösten ytterligare och gestikulerade med stora rörelser. Som han verkligen ville bevisa för den andre att han hade en flickvän.

Jag tål inte brats. Inte heller någon av mina vänner orkar med brats.
Men tjejer faller onekligen för brats. Varför vet jag inte. De kanske gillar det där dryga överlägsna sättet och statussymbolerna. Det övergår mitt förstånd men att många tjejer gillar brats är uppenbart.

Vad jag funderar över är om brats gillar brats. Om de tål varandra. Hur kul kan det vara att umgås med någon som man hela tiden måste överträffa – som man måste skryta för?
Jag tror inte de står ut med varandra. Eller ens sig själva.

Jag tror de är ganska ensamma.

Kategorier: Betraktelser | Tags: Backslick, Black & Brown Inn, Brats, Kotlettfrilla, Pub, Södermalm, Stureplan