Retro: Jag tror att det flesta som läser här på Barstol känner till att jag skrivit en hel del krönikor för Expressen. Vad som däremot inte är lika känt är att jag bloggade för dem under en kort period också. Som förmodligen enda Expressenanställd någonsin lyckades jag få bloggen nedsläkt eftersom cheferna ansåg att den var för vågad. Det sista inlägget – det som fick cheferna att dra pluggen är inlägget som publiceras nedan. Jag tyckte då och tycker än i dag att det var ett väldigt skitnödigt beslut. Vad tycker du? Censuravdelningen och Garrincha. Det verkar som censuravdelningen lugnat ned sig, för helt plötsligt är alla inlägg som tidigare var borttagna tillbaka. Låt hoppas att jag skrivit om dem för sista gången. För att testa censuravsdelningen goda vilja så publicerar jag mitt allra första inlägg på Alexander Bards omtalade Elit-lista – där jag var medlem fram tills för några veckor sedan. Inlägget skrevs den 25 augusti 2005. Hej Elit! På Offside jobbar vi mycket med frilansskribent som heter Henrik Jönsson och som bor i Rio de Janeiro. Henrik är just nu på besök i Sverige och kramas med diverse redaktörer på GP, Sydsvenskan, Politiken i Danmark etc. så att han kan fortsätta sin synnerligen sköna livsstil som frilansskribent i Rio. Igår kväll var jag ute och drack några glas med Henrik, som bland annat berättade om en bok om den brasilianska fotbollsspelaren Garrincha. Boken heter Estrela Solitária är skriven av Ruy Castro, som är en av Brasiliens mer namnkunniga författare – fattas bara annat när det ska skrivas biografi om en av landets stora söner. Hur som helst, boken är en läsfest, men finns tyvärr inte översatt till engelska, än mindre svenska. En kul sak som framkommer i boken är att Garrincha tydligen hade en kuk modell gigantiskt. Tänk er själva kombon kuk modell XL samtidigt som man är Brasiliens bästa och mest älskade fotbollsspelare (glöm Pelé) och ni förstår att kvinnokarlen Garrincha levde livet fullt ut, något Castro berättar utförligt om i boken. Garrinchas fem döttrar uppskattade dock inte de delarna av boken, så de stämde Ruy Castro. Processen blev givetvis en kul och smaskig följetong i skvaller- och kvällspress i Brasilien. När det så blev dags för rätten att avgöra om Ruy Castro var skyldig eller inte, friade domaren honom med följande motivering: "Det kan aldrig framstå som negativt (förtal) för en man – död eller levande - att sådan information om hans könsorgan når allmänheten". Rock on!

Kategorier: Okategoriserat |