|
Tisdag 11 November 2008 Commodore 64Av Matt
Informationsteknologi, internet och datorer är utan tvekan det stora för min generation. I dag använder de allra flesta av oss datorn på ett eller annat sätt i arbetet och i hemmet. För våra barn är informationsteknologin en del av utbildningen och det är en självklarhet att ha en dator hemma. För min generation var det inte lika självklart.
Jag fick då aldrig en Vic 64 när jag var liten.
Jag är så besviken på mina föräldrar att jag aldrig fick en VIC 64 när jag var liten. Jag kan inte säga att jag vi var fattiga men det fanns aldrig utrymme för något extra. När det var dags att få en cykel, till exempel, ville man ju ha en Crescent men man kunde också tänka sig en Monark. Jag fick en Pallas inköpt på Cykelringens midnattsutförsäljning. (Turligt nog var jag starkare än alla andra i området så de gjorde bara narr av min cykel en gång)
Att be om en dator var inte ens tänkbart. De flesta av mina kompisar hade en Vic 64. Vi satt i timmar och spelade spel som Summer Games och International Karate. Eller, den mesta tiden gick åt att vänta på att spelen skulle ladda färdigt i bandspelaren. Ofta fick man ladda om hela spelet då någon blivit otålig och rört joysticken så laddningen störts.
Jag fick dock aldrig sätta mig med datorn ensam och fördjupa mig och utveckla ett riktigt intresse.
Vi hade inte heller någon vhs-spelare i mitt barndomshem. Jag och en kompis brukade skynda oss hem till honom efter skolan för att hinna se en film eller några bandade avsnitt av V innan hans föräldrar kom hem. En film vi såg flera gånger var Wall Street. Jag fascinerades och någonstans här banades det väg för mitt framtida yrkesval.
Medan mina kompisar satt hemma i sina pojkrum och lärde sig grunderna i programmering drömde jag om lyx och flärd på finansmarknadens mest mytomspunna gata. Hade jag bara fått en Vic 64 när jag var liten hade jag nu kanske suttit på en flashig byrå och utvecklat grafiken till nästa generations Iphone. Hade jag bara fått en Vic 64 när jag var liten hade jag kanske inte varit fast mitt uppe i den här soppan.
16 kommentarer till “Commodore 64”Skriv en kommentar |
Sök -
[...] Barstol added an interesting post on Commodore 64Here’s a small teaser … en flashig byrå och utvecklat grafiken till nästa generations Iphone…. [...]
Egentligen är det helt jävla sjukt att vi varit med om en tid då man laddade spel och program till datorn via en bandspelare. Snacka om lågteknologi, det kunde lika gärna varit en maskin från andra världskriget!
Vi är dinosaurier!
Mattias: Ja det är rätt sjukt faktiskt. Försök att förklara för en tonåring vad en floppydisc är för något.
helt klart inte ett samtalsämne om man skall förföra någon ur en yngre generation. ;o)
för mig känns det tyvärr som om datorer förr var så mkt mer för killarna. de tjejer jag känner som kom i kontakt med c-64 hade oftast en storebror. och då fick de smyga dit och spela när han inte var hemma. jag hade inte en aning om att det ens fanns
i min värld introducerades datorer ungefär samtidigt som jag blev presenterad för internet. vilket även det var sent (beror vad man jämnför med iof. jag lever bland datanördar). annat är det verkligen idag. jag har haft förskolegrupper där de flesta av 4-åringarna är bättre på datorer än mina äldre kollegor
M: Fatta vad överflödiga vi kommer bli när dina 4-åringar kommer ut i arbetslivet.
Var glad att du slapp din Vic 64:a. Annars hade du kanske fått spendera din tid med att anpassa inköpta standardapplikationer som hjälper jobbiga säljare att bli rika.
Ted: Eller så hade jag spelat sexgames hela dagarna.
Underbart att fler har upplevt det materiella utanförskapet. Jag växte upp i en typisk medelklassfamilj i ett typiskt medelklassområde, så det var inte så att resurserna saknades egentligen. Bara det att mina päron hade helt andra idéer om vad pengar var värda att läggas på, än alla mina kompisars föräldrar (något jag verkligen kan uppskatta såhär i efterhand, men som kändes otroligt jobbigt just då).
Självklart var mitt barndomshem aldrig i närheten av att hysa vare sig en hemdator eller ett TV-spel. Skall sanningen fram är det faktiskt så att när jag flyttade hemifrån 1993 var mitt hem (by far) det enda som vare sig sett microvågsugn, video (ja, VHS var det på den tiden), CD-spelare eller ens en knapptelefon.
TV med fjärrkontroll hade vi fått bara ett par år tidigare, men i början av kabel-tv eran fick jag snällt resa mig från soffan varje gång jag ville växla mellan Nordic Channel, Sport Channel och Music Box.
Jonas: Du har inte överdoserat ny teknik nu då som kompensation.
Jag fick tillsammans med resten av familjen en c64 i julklapp. det var fan det största jag varit med om. och nu sitter jag mycket riktigt på en superflashig byrå och tillverkar programvara som nån stissig amerikan vill ha för att uppfylla sina bonusmål, men som aldrig används i praktiken.
cmbellman: Låter som en skön stresslös tillvaro.
Framförallt meningsfull.
Det är faktiskt först nu, vid 37 års ålder, jag har börjat digga tekniska prytlar på riktigt. Så nu spenderar jag på tok för mycket, och bara den senaste tiden har jag köpt ny iPod, iPhone, digitalkamera i pocketformat, digital systemkamera, MacBook, CD-spelare, högtalardockningsstation till iPod och projektor. Och det är ändå bara de digitala prylarna…
Vet inte om jag kan skylla den extrema överkonsumtion enbart på mina föräldrar. Kan det vara en annalkande 40-årskris på gång kanske?
Det är först nu elektroniken har blivit riktigt billig. Tacka fan för att våra föräldrar inet hade råd.
Mattias: Undra vad en c64 skulle kosta med dagens peningvärde.
Har för mig att C-64:an kostade 5995 kr när den kom, vilket blir strax under 15 papp i dagens penningvärde.