|
Fredag 17 April 2009 Den förbjudna diskussionenAv jonasEn av grunderna för ett fungerande demokratiskt samhälle är åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Att öppet och respektfullt kunna föra en diskussion eller debatt kring varje enskilt ämne, trots att man har olika ingångar, åsikter eller värderingar, borde ligga i allas demokratiska intresse. Så att vi medborgare själva kan ta del av de olika ståndpunkterna för att bilda oss en så kvalificerad egen åsikt som möjligt. Tyvärr är somliga diskussioner omöjliga att föra i Sverige idag. Ett sådant ämne är frågan om legalisering av droger (om du redan här tänker att “här kommer ännu en nyliberal festknarkare som vill släppa drogerna fria”, så är du tyvärr en del av problemet). Ni vet hur det ser ut de gånger frågan tas upp i nåt debattprogram: Det första inlägget går alltid till företrädaren som är emot legalisering - och denne berättar verkligen känslomässigt om hur hemskt det är med knark och hur mycket han är emot knark (och positionerar således sin motståndare att vara för droger, något denne kanske alls inte är. Det kan ju finnas många skäl att vara för ett avskaffat förbud av droger, men mer om detta senare). När väl pro-legaliseringsföreträdaren börjar ange vilka skäl man kan ha för detta, avbryts han snart av programledarens första dödande fråga: “Använder du droger själv”? Om respondenten vill svara sanningsenligt är han torsk. Vid ett bekräftande svar avfärdas han med att han sitter och talar i egen sak, och vid ett nekande svar avfärdas han med att han således inte vet vad han talar om. Skulle han mot förmodan ta sig igenom detta nålsöga och få fortsätta sin utläggning, ser programledaren snart till att släppa lös jättedräparen; den före detta heroinisten. Efter att denne har intygat vilket helvetiskt liv det är att leva med drogerna, samt anklagat alla som har något att invända för att önska livet ur honom, hans knarkarkompisar och alla potentiella narkomaner, är debatten att betrakta som avslutad, stendöd och begraven. Som om den personliga erfarenheten är den enda kompetens man kan ha i frågan! Och nej, jag tycker själv inte att droger är ett positivt inslag vare sig i samhället eller på den individuella nivån, och nej, jag skulle självklart inte att vilja att nåt av mina barn skulle börja använda droger (vilket ofta är den första dumma motfrågan man får om ämnet nån gång dyker upp i mer privata sammanhang). Jag tror mig förstå de flesta av skälen till varför knark är olagligt. Bland det mer framträdande hör givetvis att man vill skydda sina medborgare från farliga substanser (och samtidigt försöka hålla nere sjukvårdskostnaderna), och då har lagstiftningen både en normativ funktion, en utbudsbegränsande funktion och en åtgärdande funktion (bara genom att göra det olagligt kan man ingripa polisiärt). Och det kan hända att det är så det skall vara, men det kan vi inte riktigt ta reda på om sakfrågan inte får lov att diskuteras. Jag kan faktiskt tänka mig ett antal skäl för att se över vår lagstiftning kring droger. Ett viktigt skäl för mig är individens rätt att bestämma över sig själv. Att betala med den personliga friheten är bland de högsta priser man kan betala över huvud taget. Jag kan tänka mig att göra det i undantagsfall, men då skall det vara löjligt välmotiverat. Hade lagstiftningen verkligen fungerat kanske jag hade varit beredd att betala det priset, men jag tycker det verkar ganska dåligt med den biten. Jag upplever det snarare som om drogerna både flödar och används som aldrig förr. Kanske hade det också varit värdigare för narkomanen att inte behöva leva sitt liv i kriminella miljöer? Oavsett vilket så hade priserna på narkotika gått ner, vilket givetvis skulle medföra att många brott av narkomaner aldrig skulle behöva begås. (Jo, jag tycker att det är ett oerhört tragiskt livsöde. Men det är uppenbarligen inget livsöde vi lyckas förhindra genom lagstiftning. Och samtidigt inbillar jag mig att brottsligheten bland a-lagsalkisar är betydligt mindre än bland narkomaner). Brottssyndikaten och gängen som hanterar drogförsäljningen i Sverige idag är ytterligare ett skäl till varför man kanske bör ta legalisering i beaktande. De verkar inte bry sig nåt nämnvärt om att deras främsta konkurrensmedel - hot, våld och mord - är olagliga, eftersom själva grunden för deras verksamhet också är olaglig. Om drogerna istället skulle säljas på apotek eller systembolag gissar jag att basen för mycket av deras affärer skulle gå om intet. Och blickar man ut internationellt - och detta kanske är det viktigaste skälet av alla - så tycks vi rättfärdiga de internationella narkotikakartellerna, som förtrycker och våldför sig på befolkningarna i de drogproducerande länderna, genom att låta dem vara de enda leverantörerna av dessa mycket åtråvärda varor. Om Sverige istället tog ett internationellt initiativ till statligt kontrollerade och kvalitetssäkrade odlingar av cannabis, koka och opium kanske folket i länder som Afghanistan och Colombia någon gång skulle få smaka på ord som frihet, fred och framtid. Missförstå mig inte. Jag vill inte idag ropa ut släpp knarket fritt. Bara släpp diskussionen fri! 25 kommentarer till “Den förbjudna diskussionen”Skriv en kommentar |
Sök -
Jag tycker du träffar bullseye Jonas!
Håller med dig till 100 %, trots att jag själv alldeles för väl känner till drogernas baksida, både för den som använder drogerna och för dennes omgivning.
Ja, här har du en som inte vet något då. Självklart behöver vi en fri diskussion i ämnet, och jag håller med dig i beskrivningen av hindren till denna fria diskussion. Det råder riktigt dåligt debattklimat för denna fråga.
Men om vi öppnar upp nu då, så infaller sig följande fråga i mitt huvud: vad skulle vara syftet med att staten odlar cannabis? Att ge narkomanen ett värdigare liv? Att minska kriminaliteten som är kopplad till den idag illegala drogverksamheten? Många skulle nog invända att detta görs bäst genom att utrota droger, vilket förstås aldrig kommer att hända och så har vi hamnat i moment 22.
Man kan förstås anta en pragmatiska hållning i frågan, lite som danskarna som ger rena kanyler till missbrukare, men då dyker andra frågor upp. Rent samhällsekonomiskt är det högst troligen en mycket billigare lösning, men jag fastnar ändå där.. vid syftet. Jag tror att det ändå finns en grundläggande meningsskiljaktighet i debatten: antingen vill man ha nolltolerans mot droger, eller så tycker man att lite droger är något man får räkna med i ett samhälle, och varför då inte sköta det hela så smart och billigt och rent som möjligt. Om man röstar på linje två så är dina förslag helt klart värda att överväga, men jag tror att större delen av befolkningen röstar på nolltolerans. Om detta beror på okunskap eller skräckpropaganda etc är en annan fråga, men det kanske är där man måste börja ändå, ska droger finnas? Och i såna fall, vilket syfte fyller de?
Hermann: Tack! Men så är du ovanligt begåvad också;-)
Maths: Tack för ett viktigt inlägg i debatten. Jag tror som sagt att debatten är viktigast just nu. Du och jag verkar vara överens om två saker:
1. Diskussionsklimatet för denna fråga är under all kritik.
2. Ett samhälle utan droger är självklart det mest önskvärda.
Men sen tror jag att vår bild skiljer sig åt. Jag skulle nästan våga hävda att ett drogfritt samhälle är en ouppnåelig utopi, och därför är dagens nolltolerans och lagstiftning tämligen verkningslös (och kostsam). Du vill börja med frågan om droger skall finnas och i så fall i vilket syfte, medan jag redan har resignerat inför faktumet att droger alltid kommer att finnas och letar hellre efter ett mer pragmatiskt förhållningssätt. Jag vill öppna upp diskussionen för att jag tror att man faktiskt kan vara för en legalisering av droger utan att för den sakens skull vara för droger.
Vi är nog mer överens än så. Min åsikt är att nolltolerans nästan alltid är att spänna bågen för högt. Oavsett om det är trafikdöd eller droger eller något annat det handlar om. Att spänna bågen för högt, dvs att sätta orimliga mål, innebär alltid att målet missas. jag har med åldern kommit att luta allt mer åt det pragmatiska hållet i de flesta frågor, den tidigare spettliknande idealismen ger alltmer vika. Men det är en farlig balansgång.. och i den här frågan måste man hela tiden ha målet tydligt framför sig, det är därför jag tycker att frågan “ska droger finnas” är relevant. Så att man inte resignerar för långt. Att titta på syftet med saker och ting är aldrig fel, droger kanske fyller många syften som “folk i allmänhet” missar.. vad vet jag. Sen är det också en fråga om kultur, och där dyker det internationella samarbetet upp också. Om olika länder har olika lagstiftning blir det smått omöjligt att hindra droger, oavsett hur nolltoleranta vi är i Sverige. Globaseringen gäller även för dessa varor.
Maths: Vi är nog ganska överens. Men jag har nog resignerat för långt enligt ditt sätt att se det. För mig handlar det snarare om en så effektiv “damage control” som möjligt, än nolltolerans. Och då skulle jag faktiskt vilja höra båda sidornas mest kvalificerade argument om hur effektiv deras damage control kan bli. Kan hända att rådande lagstiftning visar sig vara smartast ändå, men det får vi ju inte reda på om den aldrig ställts mot det andra alternativet.
Ja okej då, vi är väl inte mer överens då (plats för smiley). Men det skulle allvarligt talat vara intressant att höra vad folk tycker talar FÖR droger, alltså helt förbehållslöst. Sätt upp en plus- och minuslista, det är väl ändå ett beslutsunderlag som kan behövas i en action plan som syftar till damage control.. på ren svenska.
Men det kan ju vara så att ALLT talar emot droger, men att det ändå är det rätta att legalisera dem. Eller?
Allt talar emot droger men det är ändå det rätta att legalisera dem.. ja, det beror så på vilka medel som tillåts helgas av ändamålet. Låt oss säga att vi går den pragmatiska vägen, de största svårigheterna då blir först och främst att någon måste bestämma vilka medel som får användas (staten odlar cannabis, legala knarkapotek på stan, etc), vem gör det? Och sen att bedöma konsekvenserna av medlen. Legalisera och försök kontrollera vissa droger, hur gör man det och hur mäter man framstegen? Jag säger inte att det är omöjligt, men det blir en jäkla apparat, förmodligen rätt kostsam den också.
Jo, du har givetvis rätt. Alternativet skulle antagligen också bli en kostsam, dyster och korrumperad affär. Men finns det möjligheter att det skulle bli ett mindre kostsamt, dystert och kriminellt system? Helt enkelt bättre och mer lyckosamt än dagens? Vi kan inte jämföra med utopin eller målet, utan bara med dagens verklighet.
en intressant och välkommen debatt. diskuterar man narkotika i sverige så är det i stort sett samma åsikter som ventileras varje gång.
människor i sverige är rädda för narkotika. och det ska man vara till en viss nivå. men vi är VÄLDIGT rädda om man säger så, jämfört med andra länder. det är i varje fall min uppfattning, att det finns mycket fördomar kring narkotiska preparat.
viktigt att ha med sig är att det finns brukare och missbrukare av droger. dom som kan hantera det och dom som inte kan hantera det. det sitter i ens person om man har en större risk i att bli missbrukare delvis. och delvis beror det på självklart på drogen.
alkohol är till exempel en väldigt aggressiv kriminellgörande drog. många brott begås pga av den. man skulle kunna säga att den kostar samhället mycket pengar. sedan är det intressant att titta på holland där cannabis är legaliserat. där är brottsligheten relaterat till drogen mycket låg då cannabis sällan förändrar människan till att bli, ja ond kan vi säga.
jag tycket det är viktigt att se till själva drogen. vad den orsakar för en människa. vad har det för effekt, för skada på kroppen, vad den har för effekt på individens liv. det går inte att jämföra cannabis med heroin. det går inte att jämföra kokain med metaamfetamin. men det är så debatten förs i svensk media, och det är den debatten som färgar sveriges befolkning.
legaliseringen av cannabis i holland har bidragit till att den tunga narkotikan inte ökat på 30 år i landet. det måste deras samhället tjänat miljarder på, det går inte att förneka. sedan har jag ingen aning om vad den gjort för individens utveckling i landet då det är en mycket passiviserande drog.
det kanske låter som jag är positiv till legalisering osv vilket jag inte är. jag ser dagligen vissa drogers absolut jävligaste baksida och menar på att generationerna som lever just nu inte skulle kunna hantera någon form av legalisering ännu.
men det som är viktigt att inse är att det finns sämre droger och det finns bättre. och i det här landet måste vi måste kunna diskutera dessa mer nyanserat utan att bli klassade som kriminella.
trevlig helg.
För det första ett välkommet inlägg i den annars så onyanserade debatten om droger. Man kan ju undra varför inte denna diskussion kan föras i Sverige. Ett land och folk som alltid har försökt upprätthålla begreppet svenskhet som synonym med ett medvetet och kritiskt intellekt. Det är åtminstone den bilden vi gärna vill att världen ska ha om Sverige.
För det andra det är skillnad på droger och droger. Du begår därmed ett av de vanligaste felsluten i drogdiskussionen, att diskutera för och emot av droger generellt. Att till exempel diskutera legalisering av cannabis i samma andetag som tyngre droger är fel i sak. Det går inte att dra några kopplingar från det ena till det andra, förutom att man passerar lagens gräns vi nyttjandet av droger. Och som Knivtid skriver är det också skillnad på brukare och missbrukare. Nyttjandet av droger är vanligare än många kanske tror, det är bara att den stora majoriteten inte syns för allmänheten. Om vi tänker på en person som använder droger så ser vi bilden av en missbrukare framför oss. I det avseendet kan man säga att antidrogrörelsen har lyckats i sina förehavanden (en joint leder oundvikligen till att du injicerar heroin på plattan inom några år (ett bland många jävligt korkade resonemang som oftast lyfts fram)).
Från det andra följer det tredje. Jag tycker kanske inte det viktigaste är att diskutera huruvida man ska legalisera någon eller alla droger. Det centrala är i början att bryta ner argumenten för och emot för varje enskild drog till vad de egentligen är. Urskilja vad som är relevant i diskussionen och eliminera alla argument som bygger på föreställningar så att den senare diskussionen om eventuell legalisering kan föras på en saklig nivå.
Men för att återgå till dina funderingar (även om det känns fel att diskutera detta innan man har dissekerat forskningen på området och sållat bland argumenten). Slutspåret som du är inne på, att diskussionen bör föras om huruvida man ska legalisera all droghandel, skulle innebära att man skulle stävja kriminaliteten genom att legitimera och marknadsanpassa den. Det kanske iofs ligger i människans natur, att kapitalisera på sin egen undergång. Vi offrar några stackars satar som kommer att gå under. Men vafan målen helgar medlen, åtminstone när vi kan göra en samhällsekonomisk vinst. Eller? Jag vet i fan om jag skulle vilja leva i ett samhälle där staten inte tar ett större ansvar för sina medborgare än så. Vi behöver regleringar till en viss grad (åtminstone är det min åsikt). Problemet är att vi tillåter andra saker som skadar hälsan, samtidigt som den rådande lagstiftningen inte är byggd på vetenskaplig fakta. Exempelvis är alkohol idag en självklar nyttjanderätt. Detta till trots att konsekvenserna av överdriven alkoholkonsumtion är väl kända. Alkohol är emellertid så pass etablerat att det skulle vara omöjligt idag att kriminalisera nyttjandet helt. Om staten skulle vara konsekvent skulle de i jämförelsen med alkoholens potentiella skadeeffekter mycket väl legalisera andra lättare droger. Saken är dock att man då börjar tumma på de tidigare gränsdragningarna, att legalisering av det ena skulle leda till en uppluckring av förbudet av det andra. Just detta tror jag är anledningen till att det finns en rädsla att diskutera detta ämne på en adekvat nivå. En saklig diskussion om droger skulle medföra att man ifrågasatte andra självklarheter, som exempelvis alkohol, och att man i jämförelsen med denna nagelfarelse skulle konstatera att det vore hyckleri att inte mjuka upp lagstiftningen en aning.
Detta är ett faktum som är välkänt inom antidrogrörelsen (min hypotes). De vill inte ha en saklig debatt eftersom de vet att det finns risk att förlora den. Därför kommer de alltid att attackera diskussionen med den vanliga gödselhögen av skitargument eftersom de redan är vedertagna. Och detta är något som välkomnas av staten, som om den fick tillåtelse att vara konsekvent säkerligen gärna hade velat förbjuda mer av all den jävla cancer som vi har en benägenhet att vilja trycka i oss.
Tack både Knivtid och Hans för två synnerligen genomtänkta och välformulerade kommentarer, som verkligen fungerar som inlägg i den förbjudna debatten. Köper mycket av det ni skriver; främst att det antagligen är smartast att titta på lagstiftningen drog för drog, och inte klumpa ihop dem som jag gjorde i min text (även om det för mina exempels skull inte hade någon betydelse). Det är en stor och komplex fråga som har behov av att brytas ner och belysas ur alla aspekter. Och av vetenskapen, inte av hysteriska moralister, tokiga nyliberaler, knarkare eller före detta narkomaner.
Jag tycker det är en perfekt lösning med att vetenskapen tittar på det där. Vi vet ju alla att vetenskap, speciellt samhällsvetenskaper, står fria från ideologiska perspektiv och implikationer. Dessutom är vetenskapsmän aldrig människor utan objektiva räknemaskiner så om de får utreda den här frågan kanske vi kan få nytt livsrum för våra tankar i denna schimär av idelogiska löner som hafsats ihop av “hysteriska moralister, tokiga nyliberaler, knarkare eller före detta narkomaner” i vår riksdag.
Vid Euklides axiom! Äntligen är denna debatternas Pandoras ask öppnad och ideologiska omdömen ska inte längre förmörka våra sinnen.
Så Cesare, vad menar du?
- Att rådande system inkl. lagstiftning är tillfredsställande eftersom det har beslutats om i vår riksdag? Att den vetenskap detta beslut grundas på inte behöver kompletteras med andra discipliners inspel i frågan? Att vetenskapens röst inte behövs i denna fråga, eftersom den riskerar att inte vara helt opartiskt? Att debatten mår bäst av att fortsätta föras av dilettanter och att olika forskarröster skall hållas utanför?
Jag kanske har fel, men det känns som du vill tysta den diskussion jag tycker behövs genom ett antal raljanta poänger… jag hade hellre sett ett begåvat inspel i sakfrågorna från dig.
Jag menar att den svenska inställningen i denna fråga inte kommer att ändras under vår livstid. Trots att Einstein (bara ett exempel, “mäh, han var ju fysiker kanske nån nykter individ tänker) själv skulle utreda den. Det har varit ett bra försök men det är större chans att riksdagen beslutar att vi går med i Warsawapakten än att det blir en förändring åt det liberalare hållet i denna fråga.
Sverige är fullproppat av trygghetsknarkare som tror att barnen måste ha larm på sig när de går till skolan och att narkomaner är jättefarliga. Dessa självgoda människor kommer med cykelhjälm på huvudet att rösta NEJ! till alla farliga och “ogenomtänkta” förslag ni kommer lägga fram här.
Sen den här naiva synen på vetenskap och vetenskapsmän, jonas dahl är du från 1800-talet? Nu ska jag göra som Freud och bota min depression med kokain. Sen ska utöka mina studier om kretinismen.
Cesare,
du kan ha rätt, men en sak är i varje fall säker: svenskens inställning i frågan har ju noll chans att förändras om själva diskussionen är förbjuden.
Och det kan hända att min syn på vetenskapen är naiv (även om du egentligen vet för lite om den för att du skall kunna dra denna slutsats), men vilka menar du skulle göra ett bättre jobb att utreda legaliseringens konsekvenser än vetenskapen?
Vilken vetenskap menar du exakt? Ska det vara psykiatriker, farmakologer, sociologer, statsvetare, filosofer (vetenskap?) eller kriminologer? Jag föredrar själv kriminologer då de ofta är skäggiga sexmonster som har en närmast kriminell böjelse för akribi av finaste sort.
Kanske ska vi tillsätta en utredning där dessa vetenskapsmän kommer fram till en optimal lösning? Vem ska ha sista ordet? Kanske kan Svenska akademien ta beslutet. Peter Englund får dispens av politikerna att fatta det avgörande beslutet i denna viktiga fråga som är för svår att avgöras i riksdagen med dess fördomar.
Ska dessa legala droger tillverkas av läkemedelsindustrin eller ska produktionen ägas av staten. Hur får vi tag på råvaran? Hur förhindrar vi att de preparat som skulle vara lagliga i Sverige inte kommer till andra länder. Vilken utrikespolitisk hållning följer av ett legaliserande av droger?
Knarkbaroner i Sydamerika kanske kan starta upp lagliga bolag i Sverige där de förädlar sina växer till preparat för våra medborgare. Jag föreslår att det sker under överinseende av Horace Engdahl, en vetenskapsman som kommer att ha en hel del fritid framöver, så det kan nog passa som handen i handsken.
Problemet kan lösas med statlig produktion av droger. Den arbetande människan kan välja att få ett knippe drogkuponger, precis som dagens Rikskuponger. Det här fixar biffen för alla arbetande knarkare. De får bra skit, till ett löjligt lågt pris och håller sig friska och arbetsföra eftersom de förlorar privilegierna om de blir arbetslösa. Både morot och piska, ett vinnande koncept.
Sen har vi stackarna utan jobb, offer för inflationspolitiken. Jag gissar att man även skulle kunna baka in lite knark i socialbidragsnormen. Svensson har inget emot att bidragstagare unnar sig en lina eller två en måndagsförmiddag på skattebetalarnas bekostnad. A-kassan kommer givetvis att vara tillräckligt hög, eller priset på knark tillräckligt lågt för att även dessa medborgare ska ha rätt att knarka för husbruk.
Detta kommer att leda till färre överdoser och sjukdomar som kan relateras till smutsiga nålar och ett osunt leverne. Vad som återstår sedan är att svenska vetenskapsmän tar initiativet till att stärka fackföreningsrörelser bland knarkproducenter i Colombia. Jag tror Maud Olofsson är mogen att leda en sån delegation. Hon har ju en utmärkt föregångare i Karin Söder som föreslog att bönderna i triadområdet skulle gå över till kaffe.
En legalisering skulle direkt göra arbetarnas situation bättre, se bara på bolivianska lagliga gruvarbetare som dör före 30 och faktiskt har rätten att sälja på marknad de bryter under sin “lediga” dag.
Jag tror faktiskt att många av de här problemen kan lösas på relativt kort sikt, bara vi genom vetenskapsmän skapar en attitydförändring hos svenska folket. Jag tror att de flesta är villiga att ställa upp på det här bara för att nuvarande politik har misslyckats se: Trots nolltolerans förekommer det narkotiska preparat.
Vad vetenskapsmännen inte kan göra är att förklara för politikerna varför medborgarna ska ha rätt till privatliv utan insyn från staten, vår egen kropp, tycka och tänka fritt. Hur de sen ska kunna övertyga politikerna, som tycker att vi inte kan klara av att handla öl i affären, om att legalisera droger det vet ingen.
Cesare,
jag måste tyvärr konstatera följande:
- Jag vet fortfarande inte vad du egentligen är ute efter, men jag gissar att det är att avfärda mitt inlägg som struntprat? Den konsekvent raljanta tonen indikerar detta, tyvärr upplever jag inte samma stringens i din argumentation.
- Du och jag har väldigt olika sätt att föra ett samtal på, och jag känner ledsamt nog att jag inte riktigt har orken att möta dig på din nivå. Trots att jag normalt sett anser att en levande dialog med läsarna är både önskvärt, kul och viktigt.
Bästa hälsningar,
Jonas Dahl
Som du själv påpekar så har du en liten annorlunda ideologi. Du borde egentligen utbilda dig till vetenskapsmän för att sedan återuppta diskussionen på nytt, med dig själv.
Jag försökte verkligen tillföra nåt, synd att märka att man inte räcker till i denna stentuffa debatt. Men jag är känner mig både trygg och lycklig i förvissningen om att den här åsiktsklubben kommer att upphöra långt innan droger legaliseras i Sverige.
Bästa hälsningar,
Cesare Lombroso
Fantastiskt krispigt samtalsämne!
För att köra det hela lite raljant:
1. Knark är farligt, Lill-Babs och FAMN ger onda ögat och den fria debatten dör.
2. Det “kontinentala” knarkandet fascinerar och skrämmer oss till den milda grad att ingen klarar av att leda en sansad diskussion.
3. Modstriologin har gett oss “sanningen” om all form av kemisk berusning och konsekvenserna av det, basta!
I stället skulle jag säga att ämnet ej går att diskutera ur ett ETISKT FÖRHÅLLNINGSSÄTT lika lite som följande frågor;
-Prostitution. Världens äldsta yrke. Utbud och efterfrågan. Ömhet och pengar. Ämnet går ej att på riktigt att diskutera (trots försök av fru Östergren) för det finns pedofiler, trafficking, dödliga sjukdomar samt skörlevnad som direkt associeras med grundämnet.
-Köttkonsumtion. Varför ska vi slakta kor, när våra kroppar klarar sig mycket väl på vegetarisk föda och fisk? Av tradition?
-Att ta någons liv för att rädda andras? Jämför med narkotikadebatten och det är ytterst svårt att sakligt diskutera det, utan att komma in i absurda diskussioner om medborgargarden och likn.
-Alkoholkonsumtion och tobakskonsumtion. Inte heller de lättaste ämne att sakligt diskutera. “Alla” är rörande överens om att barn ej ska börja röka eller snusa. Många anser det också att det är fel att langa alkohol till underåriga. Samtidigt driver Sverige en absurd linje i EU om att snus bör tillåtas “för att dra ner cigarettberoendet” Ridå!
Nej, det jag ytterst svamligt vill få fram är att vissa ämnen ej går att diskutera ens i teorin! Det berör för mycket. Det finns dock ett område där den officiella sanningen faktiskt har gjort en kovändning, nämligen filmcensuren. Men det har vi knappt märkt. Undrar om vi någonsin kan få ett friskt debattklimat i media utan att Sievert Öholm mullrar med sina frireligiösa fördomar om allt?
Det finns onekligen en hel del diskussioner som är förbjudna i vårt samhälle. Jag kanske får göra det till mitt mission här på Barstol att beta av dem en efter en?
Fast ändringen i filmcensuren har jag knappt noterat, än mindre reflekterat över. Spontant skänker det dock hopp.
Annars är väl Siewert Öholm själva sinnebilden för den partiske svenske debattledaren?
“We Are Satans People” - give me a break…
Grundläggande ingångsfelet i resonemanget är att skribenten tror att de kriminella syndikat som håller i knarkhandeln slutar upp med syndfullt leverne om bara marknaden försvinner med legalisering. Vad tror du de marginaliserade skall pyssla med? Komvux, mexitegelvilla och Golden Retriver? Man steppar givetvis vidare till nästa nisch; bekyddarverksamhet, rån eller friskoleverksamhet.
Ärligt talat tror jag på gammal hederlig skrämselpropaganda!
(hette inte den klassiska filmen “morgonsilen”? Den var bra. Finns den på Blueray?)
>> Ärligt talat tror jag på gammal hederlig skrämselpropaganda!
Hade det fungerat hade vi inte varit där vi är nu.
Gråsossen: Det där var väl ändå att dels reducera mitt innehåll å det grövsta, dels lägga ord i min mun?
(Klart att kriminella kommer fortsätta att begå brott, men lika klart att färre kommer välja den banan, eftersom den blir mindre lukrativ och mindre utvecklingsbar om en av huvudgrenarna försvinner).
Bosse: Logiskt!