|
Måndag 13 Oktober 2008 Den stora depressionenAv david Andres Lokko testar livet som uteliggare i London. "Det enda jag ångrar är att jag inte tog på mig mina midnattsblå gummistövlar från Lanvin."
Det är en sedan länge välkänd sanning att den yrkesgrupp som tjänar mest på en rejäl lågkonjunktur är rockjournalisterna. Det är ju först när det uppstår omfattande ekonomisk kris som i förlängningen riskerar att leda till social misär för mängder av människor som rockjournalisten kan intala sig att han, för det är ju nästan alltid en han, utför ett viktigt arbete. Lagom till varje lågkonjunktur dyker det alltid upp ett brittiskt band som klär sig i bowlingskjortor och har dålig tandhygien, som har lyssnat lite för mycket på Phil Spector och noga studerat tidningar som Mojo och Uncut. Ett band som enligt all rockjournalistisk teori speglar arbetarklassen och som rockjournalisten ser som sin rockjournalistiska plikt att sprida till alla andra rockintresserade män i medelåldern.
Googlar du ”rockjournalist” och ”lågkonjunktur” är det första namnet som dyker upp Andres Lokko. För den konspiratoriskt lagde är detta självklart ingen slump. Lokko har sedan ungefär ett år tillbaka beslutat sig för att ägna samtliga sina fredagskrönikor i Svd åt den brittiska lågkonjunkturen och dess populärkulturella följder. Redan för tre år sedan när ledande ekonomiska analytiker började tala om en stundande ekonomisk kris vek Lokko ihop sina Levisjeans och begav sig västerut.
"Att bo i London och behöva använda samma skitiga badvatten i en vecka är en försumbar uppoffring för att få befinna sig i händelsernas centrum", sa Lokko när Barstols utsände häromkvällen träffade honom på Carolina Gynnings 30-års fest på Spy Bar.
"När Glasvegas släppte sin skiva fick jag äntligen lön för mödan. Glasvegas uppfyller mina allra våtaste rockjournalistdrömmar. Det handlar om popteori tagen till sin absoluta perfektion. Tänk dig att Jesus and Mary Chain ano 1985 skulle hoppa in i en tidsmaskin, åka elva år framåt i tiden till en studio i Wales och köra ut Manis Street Preachers mitt under inspelningen av Everything Must Go och sno deras låtar. Precis så låter Glasvegas. Inte sedan mitten av åttiotalet och The Smiths har ett band med samma fingertoppskänsla lyckats uttrycka vad vi rockjournalister känner under rådande lågkonjunktur."
Lokko lutade sig fram mot Barstols utsände. "Det jag kommer säga nu är jävligt hysch hysch förstår du, så det får du tala lågt om. Andres Wendin, ja, den Anders Wendin, har berättat för mig att nästa Pengabrorsanplatta kommer bestå av enbart Glasvegaslåtar. Med texterna översatta till svenska alltså. Är det någon som kan ro iland det så är det fan Anders."
Har du någonsin funderat över vad du hade gjort i dag om du aldrig lärt känna Jan Gradvall?
"Du, den där Gradvall försöker jag undvika, han är så jävla tråkig. Men det är lustigt att du frågar, jag och Anders diskuterade den saken bara häromdagen. Det är mycket troligt att jag hade blivit takläggare, om inte det kriminella livet fångat mig först vill säga. Jag är ju rädd att min kreativitet hade tagit en destruktiv vändning om det inte vore för att rockjournalisitken hade räddat mig. Samma sak med Anders. Du vet, Anders är inte särskilt bildad, faktum är att jag misstänker att han är lätt efterbliven. Han har ett gravt bildningskomplex och hade inte rocken räddat även honom hade det kunna gå hur illa som helst. Du vet, han är Christer Pettersson han också."
Christer Pettersson?
"Ja, för fan. Vi är alla Christer Pettersson."
14 kommentarer till “Den stora depressionen”Skriv en kommentar |
Sök -
Haha, helt underbart.
hehehe.
men frågor uppstår omedelbart.
spaltmeter efter spaltmeter med journalisters överkåta hyllningar av bandet Glasvegas får givetvis en vanlig dödlig som mig att noggrant lyssna genom plattan, både två och tre ggr. jag konstaterar; detta bandet kommer vara helt glömt om ett år. om inte ska jag personligen slicka någons skitiga skor. frågan är vem som utmanar mig?
vad fasen gör barstols utsände på carolina gynnings 30-årsfest?
och beträffande numera begreppet “christer pettersson”. den som tror att han verkligen varit i närheten av att göra den klassvandringen sitter väl knappast fortfarande på krogen några år senare och super och romantiserar bilden av sig själv?
fridens liljor david.
bra skrivet.
Bara så ni vet så var Christer Pettersson en medelklass kille som gick kalle flygares teaterskola, råkade ut för en olycka och fick en hjärnskada, blev sedan alkoholist och klassad som schizofren.
Han var ingen obildad idiot men däremot kanske det skulle vara skönt för musiklivet om Anders gick o trillade och slog skallen så man slapp höra hans “wannabebrucespringsteen/clash” musik
Trotsar förbudet att skriva här, om man inte är mellan 30 och 40 år…
Men ingen ska lura mig att mig att de band som Andres Lokko aldrig tröttnar på att hajpa, lyssnat för mycket på i första hand Phil Spector.
Eller, säg så här, skulle alla dessa korthåriga, dystra engelska band som Lokko gett orimligt mycket spaltutrymme genom åren, verkligen lyssnat på Phil Spector, då hade världen varit en bättre plats idag.
Mattias>> Tack!
Kniven>> Det finns mindre nogräknade barstolar som hänger en hel del på spyan.
Det finns även gott om kulturpatrask som skulle ge sin högra hand för att kunna tillskriva sin bakgrund lite social misär.
Insatt>> Nu ska vi inte vara såna som önskar att folk går och skadar sig. För egen del skulle jag nöja mig med att han tappade rösten.
Weman>> Inte alla så klart. Men många. Att sno trumkompet till Be my baby är faktiskt det enda sättet (förutom att klä ut sig till Rod Stewart ano 1972 el. Joe Strummer ano 1980) som genererar ett automatiskt omslag till Mojo.
Jesus and Mary Chain var inga muntergökar men de kunde sin Be my baby.
Ja! Man ska bara ge sig på dom försvinnande få svenskar som faktiskt gör något vettigt och intelligent på allvar! Bra gjort killar! Allt för att Sofi Fahrman och Ebba Von Sydow ska få mer plats i media! Tack!
Ni är så officiellt också en del av framtidens intelligentia med sina fina fredagsbilagor i många färger med populära dokusåpa-människor i!
Lina>> Det där var väl ändå en mer än lovligt snurrig kommentar. Du vet verkligen hur man lägger ihop ett och ett och kommer fram till tre.
Både ett roligt inlägg och roliga kommentarer främst av Lina.
Lina: Skrev inte Andres själv i just en av fredagsbilagorna?
Andres Lokko skapade ju ensam hypen om vad hette de nu igen.. The Strokes. De sålde inte en skiva utanför New York förutom i Sverige. Då borde väl Glasvegas hänga med ett tag i a f.
Erik>> Nja … Jag önskar att jag kunde hålla med dig, men The Strokes sålde faktiskt en hel del av sin första skiva över stora delar av världen. Men jag förstår vad du menar och Lokko har mycket riktigt (och ibland även befogat) skapat en del egna hyper.
hahaha. du skriver som lokko om lokko. kul.
andres lokko skapade ed harcourt i sverige någon gång i seklets början. vad det har för geopolitisk eller nationalekonomisk koppling vågar jag inte ge mig in på.
gillar lokko verkligen glas vegas? känns alldeles för lättillgängligt och mainstream.
Per>> Jodå, han har hyllat killarna (och tjejen) från Skottland som det bästa som hänt världen sedan skivat bröd.
[...] Den stora depressionen [...]