|
Måndag 27 April 2009 Den tänkande människans MorrisseyAv david
Om några veckor är det dags igen och den här gången torde det bli värre än någonsin. Jag talar naturligtvis om firandet av Steven Patrick Morrisseys födelsedag. I år fyller gnällgubben 50 och det bäddar för en orgie i påskliljor och allsång. Firandet av denne inskränkta halvrasists bemärkelsedag har med tiden vuxit till något av en höjdpunkt för den motbjudande lilla klick av 35-åriga halvgubbar som ängsligt knyter sina flugor och spenderar helgnätterna innanför de röda repen på Stockholms hipsterbarer - smuttande på en gimlet.
Tur nog finns det alternativ. Som Jarvis Cocker. Tyvärr nog är ljusglimtarna få på den forne Pulpsångarens senaste skiva. Eller har du någonsin drömt om att få höra Jarvis Cocker rocka loss hårt som fan, spara ut grungeskägg och hyra in en gammal Nirvanaproducent? Nej, tänkte väl det. Inte jag heller. Men det är precis vad våra favorithöfter har gjort på den gitarrmanglande Further Complications.
Och resultatet, ja, det är i bästa fall gnisslande skeva betraktelser som bygger upp till små taggtrådsmoln. Men alltför ofta tröskar Jarvis bara runt i ett trögflytande grungeträsk och lyckas inte orsaka annat en svårartad längtan efter tystnad. I de mörkaste av stunder låter Further Complications mest som ett rumphugget Mudhoney med en Jarvis som ylar över allt som en katt på väg till kastrering.
Tro mig, det gör ingen glad. Tyvärr. Tur då att en del av texterna, som redan omskrivna I never said I was deep, där Jarvis gör upp med bilden av sig själv som ett intellektuellt pretto, lever upp till förväntningarna.
”I never said I was deep, but I am profoundly shallow
My lack of knowledge is vast, and my horizons are narrow
I never said I was big, I never said that I was clever
And if you're waiting to find what's going on in my mind, you could be waiting forever”
Vi som envist fortsätter vänta på den stora skiva Jarvis bär någonstans inom sig får fortsätta göra just det. För stunden har vi i alla fall rader som dessa att hänga upp våra medelålderskriser kring.
“Some girls like to play it dirty, some girls want to be your mum
Me, I disrespected you whilst we were waiting for the taxi to come
My morality is shabby, my behaviour unacceptable
No, I'm not looking for a relationship, just a willing receptacle”
11 kommentarer till “Den tänkande människans Morrissey”Skriv en kommentar |
Sök -
Jag är nog lite kär i dig efter den där dissen av världens gnälligaste, sälformade man.
Sara>> Ja, är det någonting som gör mig älskvärd så måste det vara Morrisseyföraktet. Det enda som är värre än Morrissey själv är hans sjukt tröttsamma fans.
Tell me about it. Jag har blivit uppringd 2 på natten av ett berusat fan som öste inte speciellt välformulerade okvädningsord över mig för jag öppet luftat mitt förakt mot världens tristaste man.
Sara>> Det låter som du sitter på en underhållande historia där. Vad hade du sagt för att förtjäna det?
Att jag hellre skulle vilja ha en penna i ögat än att stå mitt ibland en hop gråtande, skitnödiga män med Magnus Carlsson i spetsen och titta på Morrissey på Hultsfred. eller jag skrev det. I en tidning.
Oj. Är detta gnällspikarnas forum? Bittert : ).
Markus>> Äh, vadå? Morrissey är ju sjukt överskattad och Jarvis senaste skiva var en rejäl besvikelse. Det har ingenting med bitterhet att göra, bara rena fakta.
jag kände en gnällig sälformad tjej, en gång.
Morrissey må inte ha släppt en bra platta sedan den som kom cirka VM-sommaren -94 och sparka Magnus Carlsson och Moneybrother och Co i skrevet - men
Leeeeeeeeave Mozzer alooooooooone ,- -
Manliga Morrisseyfans är odrägliga as, men de kvinnliga dyrkerskorna är förtjusande!
Men de hatade bastarder som mig. “Sportnördar,tvi vale!” Sa de.
Men de förstod icke att det var mig låtarna handlade om.
Att det var jag som hade en sticka i sidan
http://www.youtube.com/watch?v=xGu8u17loko
Ja, det vara bara himlen som förstod
http://www.youtube.com/watch?v=5PHQ5QdNj9U
Tack till Bear Quartet som öppnade mina ögon!
Den sälformade tjejen som introducerade mig för krautrock och den endlose gerade och framförallt - Nick Cave som hon såg på All Tomorrows Party hängandes i en bungyjumpstudsmattamojäng!?
Det är över
http://www.youtube.com/watch?v=k2e4V3Xh17w&feature=related
Det skrivs för lite om kraut på den här sidan
Men Jarvis har snyggare fru och fräschare brillor
Tänkande mennschor lyssnar på KRAUT
KRRRRRRRRRRRRRRRRRRaut!
Jag står fan inte uuuuuut!
texterna
bilderna
refrängerna
Interesting drug
http://www.youtube.com/watch?v=k2e4V3Xh17w&feature=related
Varje dag är som söndag
http://www.youtube.com/watch?v=wRpvitHJzj0&feature=related
Intervju med honom 1985
http://www.youtube.com/watch?v=uLPMg_SsFsk&feature=PlayList&p=C5F81C8A3011B9CC&playnext=1&playnext_from=PL&index=39
Inslag om honom från 1994 i NY. Notera fansen och hans syn på sexualitet, ty redan då visste han att asexualitet är det nya svarta.
http://www.youtube.com/watch?v=OG6_u3AnUUo
Men Vauxhall and I är hans bästa!
http://www.youtube.com/watch?v=24A095dodyY
Några av de mest intelligenta människor jag känner lyssnar antingen på hårdrock eller klassisk musik. Det kanske kan vara en vinkel att begrunda? Jag tror det beror på att den tänkande människan bokstavligt talat tänker så många tankar att när det blir dags för lite R&R music stylee så vill man ha något hårt och rakt och utan krusiduller, alternativt något ambient och ordlöst, som går rakt in i andra kroppsdelar.