Tisdag 17 Februari 2009

Den ultimata kärleksromanen

Av Matt

I baren. Någonstans på Skånegatan. Sent. - Jag ska skriva den ultimata kärleksromanen, sa jag och ställde ner mitt tomma ölglas på bardisken med en smäll. - Hur fan ska du göra det? Du har ju inte haft en tjej på flera år. - Just därför. Jag vet vad kärlek är. - Vad fan snackar du om? Du är full. - Ja, som fan, men jag vet fortfarande vad kärlek är. Någon som saknat någon så mycket som jag vet precis vad kärlek är. Han tittade misstroget på mig och smuttade på sin öl. Jag vinkade åt den kvinnliga bartendern för att få beställa en omgång till. - Den ultimata kärleksromanen behöver inte vara lycklig. Jag menar att den ska beskriva vad kärlek är. Det skulle kunna vara ur en olyckligt kär killes perspektiv. - Jävligt originellt hörru. - Har du läst nån sån bok? - Nä, vad fan skulle jag göra det för? - Hoppas du läser min roman då. Jag kan signera den åt dig. Du kan till och med få ett tack. För att du stöttat mig så mycket. Tack, tack så jävla mycket! - Visst, visst. Jag skulle läsa din bok om du någonsin skrev en. Vad skulle den handla om? - Kärlek säger jag ju. - Men vaddå kärlek? - Jag skulle kunna skriva om min kärlek till henne. - Vem? - Bartendern. - Är du kär i henne nu också? - Nä, men hon är fin. Vi tittade samtidigt bort mot henne där hon stod och skivade citroner och vi fick bägge ett fånigt leende på läpparna. - Jag skulle kunna bli kär i henne, sa jag, och tittade ner i ölen när hon tittade åt vårt håll. - Vad fan är det med dig och bartenders? Visst, hon ser bra ut men man blir fan inte kär i någon för att hon serverar dig en öl och ibland ger dig stammispris. - Jag är väl kär i ölen då. - Ja det är en rimligare förklaring. Din jävla alkis. Han sopade till mig i bakhuvudet med handflatan och ljudade själv ljudeffekten. Kaa-Tiiichhh! - Jag ska fan tillägna henne boken. Du ska fan inte ens få ett tack. - Du kommer aldrig skriva en bok! Du sitter bara här och super och säger att du ska skriva en bok! Du kan skriva en bok om en kille som bara sitter och super och säger att han ska skriva en bok. Den boken skulle jag fan kunna tänka mig att läsa. - Den ultimata kärleksromanen, I tell you! Vänta bara. - Visst sörru. Lägg ner ditt jävla gråtrunkade ett tag nu. Vad säger du ska vi ta en till? Jag tittade på klockan och nickade sedan. Bartendern var redan i färd med att hälla upp två öl till. - Jag älskar den här ölen, sa jag när hon ställde fram våra öl. Den har så stor beska men är ändå frisk. Perfekt balanserad. - Ja, det är en riktig humlebomb i munnen, svarade hon och log. - Han ska skriva en kärleksbok. Om öl! - Nej, det ska jag inte! - Du sa ju just att du älskade ölen. Du skulle kunna beskriva en öl som en kvinna. Han sopade till mig i bakhuvudet igen. Kaa-Tiiichhh! - Att få sätta mina läppar mot det här underbara vita skummet och känna aromen är som att trycka dem mot en yppig kvinnas vita hud och smaka på hennes innersta. Han försökte härma min dialekt. Jag var tyst. - Jag älskar också öl, sa hon. Det kan man väl göra? Men inte på samma sätt som jag tycker om män. Hon log finurligt. Jag var fortfarande tyst. - Män säger du? Plural? Är det många? Han höjde ögonbrynen snabbt två gånger. Du skulle nog kunna skriva en bättre kärleksroman än honom. - Du, jag har nog haft min beskärda del av män. Men nu finns det bara en man i mitt liv. Hon hade slutat le. Jag var fortfarande tyst. - Är du kär då? Frågade han. - Ja, jag är sjukt kär, som en nyförälskad tonåring igen. Jag flyttar till honom nästa månad. Till Skåne. Vad gör man inte för kärleken? Leendet var tillbaka igen. - Där ser du. Hon är kär. Där är någon som vet vad kärlek är. Hon var redan borta i andra änden av baren för att servera några andra. - Fan! Vad du är pinsam. - Ska du säga din patetiska jävel. - Jag har ju för fan inte sagt ett ord. - Du ska ju skriva en bok. - Kanske jag ska göra. - Du ska fan inte skriva nån bok. Du kommer alltid sitta i en bar och dregla över servitriserna. Du kommer aldrig skriva någon bok. Du är bara kåt. - Jag ska skriva den ultimata kärleksromanen. - Gör du det. Lycka till mannen.  Han svepte det sista ur sin öl och slog till mig i huvudet igen. Kaa-Tiiichhh! Sen försvann han ut genom glasdörren. Jag satt kvar ett tag och muttrade för mig själv. - Jag ska fan skriva den ultimata kärleksromanen.

19 kommentarer till “Den ultimata kärleksromanen”

  1. Tisdag 17 Februari 2009

     Jonas Dahl skriver:

    Skriv den!
    Jag kommer läsa.

  2. Tisdag 17 Februari 2009

     Ted skriver:

    Mycket bra Matt. Ser fram mot boken.

  3. Tisdag 17 Februari 2009

     Mattias skriver:

    Kaa-Tiiichhh!

    Jävligt bra! Jag vill ha ett signerat ex.

  4. Tisdag 17 Februari 2009

     Eric Rosén skriver:

    Lysande! Det här är naturligtvis första kapitlet. Svårare än så behöver det inte vara. Jag skulle läsa och gilla den.

    “en bok om en kille som bara sitter och super och säger att han ska skriva en bok.”

    Jag tror att du har ploten klar där. På allvar.

  5. Tisdag 17 Februari 2009

     Mackan skriver:

    Mycket underhållande, bra jobbat.

  6. Tisdag 17 Februari 2009

     Maths skriver:

    Det kan inte bli mer Bukowski än det här, och eftersom vi alla är överens om att det behövs en svensk arvtagare till honom så ligger vägen öppen för dig min vän. Bra text som naglade fast mig, kanon!

  7. Tisdag 17 Februari 2009

     Matt skriver:

    Jonas: Du får första exet.

    Ted: Tack ska du ha.

    Mattias: Klart du ska få ett signerat ex. Och en dask i bakhuvudet.

    Eric: Tack som fan. Ja det är en plot att bygga vidare på.

    Mackan: Tackar.

    Maths: Tack, kul att kunna nagla fast dig.

  8. Tisdag 17 Februari 2009

     Nicklas skriver:

    Skriv och jag köper och läser. Garanterat.

  9. Tisdag 17 Februari 2009

     weichkartoffel skriver:

    Skitbra skrivet! Jag skulle lätt köpa boken. Och det är bara folk som inte sysslar med kärlek som kan skriva/skapa riktig bra om den, de andra är alldeles för upptagna med att vara kära i det verkliga livet.

  10. Tisdag 17 Februari 2009

     david skriver:

    Fint! Känner igen delar av det där samtalet. Och slå dig i bakhuvet är alltid tacksamt - det måste vara den rakade hjässan eller tjurnacken som inbjuder till sånt.

    Livet är en barstol. Typ.

  11. Tisdag 17 Februari 2009

     Matt skriver:

    Nicklas: Ska vara nån som vill ge ut skiten också.

    Weichkartoffel: Det har du sannerligen rätt i.

    David: Den här tjurnacken kan stå emot det mesta.

  12. Tisdag 17 Februari 2009

     ge ut skiten? skriver:

    vem fan bryr sig! skriv först. folk inser med tiden. Tid. Det har du.

  13. Onsdag 18 Februari 2009

     Matt skriver:

    Ge ut skiten: Tid är alltid ett problem.

  14. Onsdag 18 Februari 2009

     Terje skriver:

    “Kaa-Tiiichhh”

    Tankarna går osökt till “If you touch me again, ill kill you”-scenen med Bruce Willis i The Last Boy Scout.

    http://www.youtube.com/watch?v=BKc8m0apNh4

  15. Onsdag 18 Februari 2009

     Matt skriver:

    Terje: Det kanske inte slogs så hårt.

  16. Torsdag 19 Februari 2009

     Dina skriver:

    Jag säger det de flesta här har sagt. Alltså, jag gillar det jag just läst och ser det som en bra början till en bra kärleksroman. Kör hårt!

  17. Fredag 20 Februari 2009

     Matt skriver:

    Dina: Tusen Tack!

  18. Måndag 23 Februari 2009

     Weman skriver:

    Lysande. Och klart hon flyttar till Skåne. Där de goda männen bor :-)

  19. Måndag 23 Februari 2009

     Matt skriver:

    Weman: Ja, det verkar ju onekligen så :)

Skriv en kommentar