|
Onsdag 9 September 2009 Det nya proletariatet bär kostym och slipsAv Maths Enocsson
En rörlig arbetsmarknad, fritt utbyte av tjänster över gränserna, visst låter det fint? Billiga polacker bygger din nya veranda i trädgården samtidigt som irländska asfaltsarbetare jobbar på garageuppfarten. Det här är bra, det säger både politikerna och näringslivet, och den som vågar säga emot är en inkrökt protektionist. Det finns inte många nyanser i den här debatten, men jag ska ändå våga mig på att vara lite kritisk. Och glöm det där med krisen, that's yesterday's news. Nu tittar vi framåt, nu tänker vi strukturellt. En kris går förr eller senare över, men var står vi när dörren öppnas på glänt igen?
Ja, här är ett scenario: det finns alltid någon billigare och smartare runt hörnet som kan ta ditt jobb. Det kan vara en lettisk betongarbetare, en polsk snickare eller en indisk programmerare. Bara som några exempel. När man hamnar i spiraltänkandet och följer linan hela vägen ut känns det som att det enda som till slut talar för att en dyr svensk överhuvudtaget får jobb är att han besitter någon spetskompetens. Som att tala svenska till exempel, det är nog fortfarande att betrakta som en spetskompetens i det globala samhället men det är förstås bara en tidsfråga innan även detta hinder för fritt nyttjande av tjänster är borta (i somliga verksamheter, som färdtjänst, räcker det med en sex månaders kurs i svenska så är saken biff). Finns det spetskompetenser så det räcker åt Sveriges hela arbetsföra befolkning (minus acceptabel arbetslöshet, ska vi säga fyra procent?) Nej, skulle inte tro det.
Jag förstår mekanismerna bakom det här, ekonomin har sina lagar och ett företag som jagar kostnader ser marginalen växa när indierns låga lön dyker upp i excel-arket. Och konkurrens ska vi naturligtvis ha, men till vilket pris?
Jag ser dessa irländska asfaltsarbetare slå läger utanför McDonalds vid Valbo köpcentrum. Över parkeringen löper linor med tvätt, barnen tvättar sig hjälpligt på toaletten medan lokalbefolkningen förfasar sig. Någon ringer polisen och gänget drar vidare till nästa ställe. Detta är Sverige år 2009. Var det någon som sa proletariat?
Jag pratar med kollegan i Stockholm som har anlitat ett gäng polacker för att totalrenovera huset. Killarna jobbar till långt in på kvällarna och sover på golvet i vardagsrummet. "Skulle du kunna tänka dig att åka till Polen och sova på någons golv tills jobbet är klart?" frågar jag henne. "Nej, aldrig i livet!" svarar hon. Men polackerna gör det, för de är inte som oss.
Jag pratar med indiern som sköter all programmering i mitt projekt. Han jobbar jämt, han bor i anslutning till kontoret och åker endast hem till sin fru varannan helg. Hur kan vi konkurrera med honom? Jag cyklar hem varje lunch, för att träffa barnen och tjöta lite med frugan. Man är ju tvärrökt, det är bara att inse det.
Jag tycker faktiskt man bör förstå och respektera att det finns en äkta och påtaglig oro på grund av den här utvecklingen. Det märks runt fikabordet, snacket går. Vad ska vi jobba med då? Alla kan ju inte vara mellanchefer eller projektledare, eller jobba som sjuksyrra i Norge. De allra flesta människor är för utveckling så länge det inte innebär några försämringar för dem själva. Så länge utveckling betyder billigare platt-TV och ökad valfrihet sätter vi oss gärna på de höga ideologiska hästarna och manar på. Men att det finns en klar och tydlig koppling mellan fri, rörlig arbetskraft och försämrade arbetsvillkor, det är en insikt som allt fler svenskar börjar komma till. När utvecklingen betyder att du tvingas konkurrera med människor som jobbar dygnet runt och inte ser sina familjer på flera veckor, hur smakar den marknadsekonomiska medicinen då?
Jag tror att vi står inför en mycket intressant politisk period framöver. En period när marknadsliberala idéer kommer att börja ifrågasättas inte bara av industriarbetare, rörmokare och vårdbiträden, utan av borgarnas egna kärntrupper. Vi snackar om medelklassen, vi snackar om tjänstemän som hittills suttit på ganska bekväma stolar och dragit in 35 till 40 papp i månaden och som nu ser sina jobb outsourcas till låglöneländer. Det har varit ganska lätt för dessa människor att tro på de ideal som marknadsekonomin erbjudit, eftersom de själva inte har drabbats av medaljens baksida. Men nu mina vänner, nu ritas kartan om.
Och det finns väl som vanligt bara två vägar att gå här: lägga sig ner och dö eller försöka göra något kreativt. Vi måste ju hitta på något nytt, den saken är klar. Och det kommer vi att göra, marknaden för skapade behov verkar vara oändlig (åtminstone i högkonjunktur) men det går ju inte över en natt.
Men tyvärr väljer många det tredje alternativet, att stå och stampa och gnälla. Du har hört tongångarna förut, att det är för jävligt hur de snor våra jobb, att det är för jävligt hur kapitalistjävlarna suger skiten ur oss medan politikerna ser på. Det här kommer du att få höra igen inom en snar framtid, med den enda skillnaden att demonstrationstågen kommer att bestå av välbärgade villaägare som ser sina aktieinnehav försvinna ner i proletariatets svarta hål. Skrämselpropaganda? Javisst, men rädslan finns redan där och väl skrämd kan medelklassmänniskan nog ta till ganska drastiska metoder för att försvara sin egendom.
Och vi närmar oss riksdagsval, vilket förstås gör saken ännu mer intressant. Jag tror nämligen att den allians (och är inte förresten allians bara ett annat ord för pakt?) som bäst bemöter denna oro kommer att vinna valet. Sanna mina ord, medelklassen som har indiska programmerare i hälarna hamnar denna gången i vågskålen. Så kom ihåg det nu Mona Sahlin, gå inte ut i valrörelsen och prata om hur vi ska ta oss ur krisen för den bollen har redan passerat dig och borrat sig in i krysset. Nej, du ska prata om den stora förvandlingen, hur Sverige och svenskarna ska överleva i en global konkurrens. Du ska prata struktur, du ska prata framtidstro och du ska framför allt prata kreativa lösningar. Då vinner du valet.
25 kommentarer till “Det nya proletariatet bär kostym och slips”Skriv en kommentar |
Sök -
Träffsäkert Maths. Hoppas ju dock inte att Mona läser här och gör läxan…är nämligen rätt säker på att de (framförallt hennes V-polare) inte riktigt är rätt människor att hantera det här. Kolla bara hur facket (LO=s) agerade när Letter vann en upphandling om skolbygget i Vaxholm. Vänstern är, tyvärr kanske, alltför fast i sin gamla föreställningsvärld.
Men du tänker ju såklart rätt. Den som hajar det här och gör bästa möjliga av det…borde ligga bra till att vinna ett val. Det kan jag haja intellektuellt. Men…
Däremot…tror jag att de flesta väljare, och inte minst då klassiska s-väljare, hellre låter tredje världen vara just tredje världen och de själva får behålla jobbet än att de bidrar till en global ekonomisk utjämning.
Eller vad tror du?
Odenplan: Och jag hoppas att hon läser, för jag vill ju ha vänstern vid rodret. Nåväl, du har helt rätt i att S hittills inte har visat den typen av flexibilitet och nytänkande som kommer att behövas i det globaliserade samhället, men jag hoppas ju att tiden i opposition har resulterat i självkritik, kreativitet och konstruktivitet (och dessa tre ord har man sannerligen inte förknippat med Persson-regimen, där torde vi vara helt överens).
Jag tror också det är dags att överge alla föreställningar om klassiska S-väljare och klassiska M-väljare. Förra valet visade att M kunde sno rätt friskt av klassiska S-väljare, så varför skulle inte S kunna arrangera strömhopp åt det andra hållet? Dessutom växer nya generationer väljare upp, människor som inte nödvändigtvis har de där röda och blåa skynkena framför sig som stofiler som du och jag har. Ser man historiskt så har du rätt, då är varken partiet (S) eller dess väljare de rätta trupperna att skicka ut i detta krig, men jag tror på förändring här.
Men vafan då, här sitter man och känner sig rätt lugn inför framtiden så får man den här ångestmackan rätt i nyllet. Tack för det, nu kom det en fin klump i magen…
Men visst håller jag med dig, det är ett tänkbart scenario, men det är trots allt bara ett scenario. Jag har märkt trender åt andra hållet, man har stirrat sig för blinda på de indiska programmerarnas löner och glömt att de inte allt för sällan blir halvtaskiga resultat. Det har börjat plockas hem uppdrag från dessa låglöneländer hit för man har helhetssynen här.
Lägger man dessa i samma skål tror jag nog ändå att framtiden inte kommer de sig så domedagsmässig som du målar upp den.
Men skiter det sig på riktigt får man göra som vanligt, stoppa huvet i sanden och gnälla. Vi är ju inte svenskar utan anledning
Fabbe: Domedag och domedag, det här är de facto en av globaliseringens starkaste mekanismer. Sen hur stark eller svag den här trenden kommer att vara i Sverige under låt säga en 5-års period är förstås bara gissningar. Det kan gå tillbaka, det kan öka. Det hänger också ihop med ägandestrukturer och stora koncerner som, så att säga, inte är det minsta sentimentala i sina affärsbeslut, om du förstår. En partner i Indien visar sig i de flesta fall handla om ett gigantiskt företag som faktiskt har tillräckligt med muskler för att köpa upp företaget du jobbar för på uppstuds.
Hur framtiden ter sig beror väldigt mycket på hur våra politiker väljer att hantera den här utvecklingen, tror jag. Det finns en oro som är äkta, även om domedagsprofetian är överdriven. Så är ju ofta fallet när hotet kommer utifrån.
Maths du glömmer bort flera saker i globaliseringen. Den viktigaste är makt. Indierna arbetar åt väst eftersom förhållandet mellan Indien och väst är assymetriskt och post-kolonialt. Den dagen när det finns tillräckligt med arbete i Indien. Bli inte förvånad när programmeraren åkt hem till familj och barn. Bara för att arbetskraften -eller om du så vill utsugningen- ökar betyder det inte att makten och finansiella resurserna knallar i väg någon annanstans.
För det andra spelar välfärdsstaten en viktig roll. Sverige är ett av få länder med öppen ekonomi som klarar strukturomställning på arbetsmarknaden. Det vill säga att välfärdstaten fungerar -åtminstone hitills om inte finansministern och hans nyliberala hejdukar monterar ned den i en orgie av valfrihet- som en stötdämpare i omställningen. Bara för att jobbet att knacka kod försvinner utomlands betyder det inte att kompetensen programmera försvinner lokalt.
Det tredje och sista argumentet är kulturellt. Tanken med globalisering är enkel, en svensk murare murar tegel för 100 kr/h medan en indier gör samma jobb för 50 kr/h. Toppen! Marginalen ökar med 50 kr per arbetad timme, eller så kan vi anställa två murare och arbetet går dubbelt så fort.
Emellertid finns det även kulturella skillnader mellan Sverige och Indien. Språket inte minst och affärskultur. Sedan skiljer sig lagstiftningen markant - svensk byggnorm skiljer sig mot indisk. Kulturkrockar som kan uppstå mellan svensk beställare och indisk leverantör kan generera kostnader. Min poäng är att det kan uppstå merkostnader när arbetet lokaliseras någon annanstans som gör att marginalen i slutet inte skiljer sig så mycket.
Bonde: Jag vill inte påstå att jag glömt bort flera saker i globaliseringen, jag har bara inte valt att ta upp dem i sammanhanget. Men jag förstår ditt resonemang, som tveklöst skänker bättre ljus till diskussionen.
Vad gäller maktfördelningen så är jag inte så säker på att du kommer att ha rätt inom några år. Vad vi ser i vår bransch är gigantiskt stora indiska företag som inte bara är intresserade av att agera underleverantör utan också har strategier som syftar till att förvärva. Jag tror inte indierna låter sig hindras av nedärvda, post-koloniala föreställningar, jag tror att de har större visioner än så.
Välfärdsstaten, ja där kommer förstås politikerna in. Att den svenske muraren faktiskt kostar dubbelt så mycket som den indiske (eller som i vårt fall, fyra gånger så mycket) beror ju också på, kan man säga, välfärdsstaten. Vi har byggt upp ett samhälle som är tryggt men som också har ett högt kostnadsläge. Let’s face it, lönen har ju bara ett värde i förhållande till vad saker och ting kostar. Om en global utjämning av ekonomin ska ske, och helst inte bli allt för orättvis (dvs att bara vissa människor i respektive globaliserat land får ta del av kakan) så borde också rimligtvis kostnadsläget korrigeras nedåt i Sverige. Hur gör vi det? Och vad får det för konsekvenser för välfärdsstaten?
Den kulturella aspekten är intressant. I vår bransch säger vi i dessa tider att när indierna tar programmeringen så är det ännu viktigare att vi gör det som de inte kan, dvs vårda relationerna med kunderna och vara svensk mot svensken, liksom. Men kan inte du också tänka som jag, på sikt alltså, att globaliseringen också kommer att jämna ut de kulturella skillnaderna? Ligger inte det i sakens natur egentligen? Vi blir alla internationella, vana vid att arbeta över nationsgränserna, varpå de kulturella skillnaderna automatiskt minskar. Det blir som en gemensam kultur till slut, en global.
Visst finns det merkostnader, det har vi märkt väldigt tydligt. Men en sån här investering är långsiktig, den affärsman som inte fattar det behöver tänka om. Och på lång sikt tror jag faktiskt att det är smart att använda programmerare som kostar en fjärdedels svensk.
Snacket om kvalitet finns också och det har vi hört förut, redan på 70-talet, och det köper jag inte. Det är bara en tidsfråga innan indierna levererar rätt kvalitet. Att tro något annat snuddar nästan vid någon slags rasism.
Maths, jag antar att du vet vem Fredrik Härén är, hans föreläsning på kunskapens dag för några år sen finns sen länge på youtube, om inte kolla in den och du kommer bli än mer mörkrädd.
Jag kom på det på lunchen när jag funderade på dina… funderingar.
Istället för att försöka skydda oss genom ökad protektionism tycker jag att vi skall försöka exportera europeisk fackföreningsrörelse, byråkrati och löntagarkrav till de sk. outsourcingländerna. Det bästa för oss är väl om de indiska och kinesiska arbetarna också kräver högre löner, mindre arbetstid osv. för att de vet att deras europeiska kollegor har det? Givetvis måste de ha stora och mäktiga fackföreningar för att backa upp det, och en protestlusta av franska mått för att det skall lyckas. Men lyckas det har de snart samma trygga löner och dåliga arbetsmoral som oss, och då kan vi lugnt jäsa vidare…
Fabbe: Nej, känner inte till det. Ska kolla upp.
Jonas: Jag anar ett visst mått av sarkasm i din kommentar, men jag tror inte att du är helt snett ute faktiskt. Det här är ju en näringskedja, och alla som ligger långt ner strävar efter att komma högre. Alla vill väl tjäna mer pengar och jobba mindre, om det kallas dålig arbetsmoral så kan man kanske påstå att detta karktärsdrag är fullt mänskligt. Indierna, eller polackerna, kommer inte att vilja vara last in line för evig framtid, så det kan nog faktiskt bli så som du skriver. Ska vi säga att Afrika ligger bäst till som nästa outsourcing-kontinent?
För att vara tydlig Maths så är det inte etnicitet som gör att arbetet blir sämre, utan som jag nämnde innan -och framgent med- kulturkrockarna.
Du argumenterade på långt sikt. På tal om indierna som invaderat svensk it-sektor så är kulturella skillnader den stora faktorn x som i kostnader. Den faktor som man inte räknar med, eller bortser från när man endast jämför lönekostnader och utbildning med en svensk programmerare.
Kostnaden ökar eftersom en indisk programmerare är i större behov av en detaljerad arbetsbeskrivning jämfört med en svensk programmerare. Det vill säga en person måste skriva ned specifikationen på mutter-bricka-skruv-nivå. Vilket i sig är helt naturligt eftersom en indier har ingen förförståelse hur svensk kultur fungerar.
Dessutom så ökar indiernas löner mångdubbelt mer än vad en svensk programmerarlön gör- över tid blir det inte billigare att outsourca uppdragen till Indien. Lönekostnaden för en svensk programmerare och en indisk densamma. Kostnaden för kulturkrockar gör att uppdraget blir dyrare än att förlägga arbetet i Sverige.
Angående välfärdstaten och högt kostnadsläge. Det är ju det som är det fina i kråksången om en bransch blir utkonkurrerad så har vi en massa bra kapitalister som hittar på andra arbetsuppgifter/tillfällen. Detta medan arbetarna -tack vare välfärdstaten- ställer om sin kompetens. Något ska ju kapitalisterna duga till - och inte enbart ta ut feta bonusar
Vissa grupper verkar glatt gräva sin grav helt på egen hand. Jag följde för inte så länge sedan en livlig och intressant tråd på ett byggforum som handlade om dryga svenska hantverkare som inte dyker upp på avtalad tid (eller alls), som fifflar med priser på material och som inte vill göra offerter eller greja med ROT-avdrag (för att det tar för lång tid). De flesta verkar ha en trist erfarenhet när svenska hantverkare kommer på tal (så även undertecknad). Och för en del villaägare finns det inget annat val än att hyra in (exempelvis) polska hantverkare, då de svenska inte ens är intresserade.
Bonde: Jag vill förtydliga, jag menar inte att du har påstått att indier gör sämre jobb bara för att de är indier, det är snarare så att jag stöter på den äckliga attityden i mitt arbete ibland.
Och det där med mutter-bricka-skruv.. tell me about it. Jag skriver specar just nu..
Jag har också funderat på det där med indiernas lön, hur länge kommer de egentligen att vara låglöneland liksom? Som jag skrev till Jonas tidigare, det här är ju en näringskedja och alla vill förstås uppåt. Så det här är inte ett tillstånd som kommer att vara för evigt.
Och det är klart att välfärdsstaten gör det möjligt att ställa om kompetens, men till vadå? Där famlar jag efter svar från politikerhåll såväl som från näringslivet. Vad gäller om tio år? Where do we go from here (Marillion)?
Mattias: Ja jävlar, i hantverkarexemplet har du helt rätt och i programmerarexemplet inte helt fel heller. Som det är just nu verkar det fortfarande vara hantverkarens marknad, de har så mycket att göra att de har råd att vara så där typiskt nonchalanta. Men fan vet hur länge det håller.
Jag märkte vid genomläsning nu att min kommentar blev oavsiktligt sarkastisk. Jag gissar att den fick den touchen av sig själv pga av vår bisarra samtid…
Jag är faktiskt uppriktig i det jag skriver. För ett fullvärdigt alternativ till att vi skall sänka våra löner, krav, möjligheter och friheter till Indiens och Kinas nivå måste väl vara att de höjer sig till våra nivåer? Samma balansspel, men mycket trevligare för alla inblandade.
Och jag är faktiskt för en stark och ordentlig fackföreningsrörelse (trots att det av liberalismpuritaner ses som ett konkurrenshämmande hinder och således inte hör hemma i en ren marknadsekonomi. BS säger jag).
Upplysning i Kina istället för mörkläggning i Sverige får väl bli Monas paroll i valet, då?
Ps. Jag har hört att det vi outsourcar i form av programmering till Indien, brukar de allt oftare i sin tur outsourca till Egypten. Så nog är det Afrikas tur härnäst…
Tyvärr tror jag att högervindarna kommer blåsa starkt nu. Personligen tycker jag vi tagit in alldeles för mycket invandrare och vet med säkerhet att en stor procent inte ens är flyktingar, utan åker på semester till libanon eller Chile eller vad det kan vara som de “flytt” ifrån. Visst världen är till för alla men jag tycker vi har varit otroligt naiva i Sverige. Jag är helt övertygad om att Sverigedemokraterna kommer få väldigt många röster och det kanske t.o.m. är bra i slutändan. Och jag är inte rasist, jag blir bara jävligt förbannad när det kommer hit människor och förstör, klagar och beter sig och till på köpet visar det sig inte är “flyktingar”, när det finns t.ex. förtryckta indianer som verkligen skulle behöva fly till Sverige, men de har inte kunskapen, pengarna eller kraften.
Svenne: Jag hoppas verkligen inte att din profetia slår in. Det vore, för mig, en skam. Och det kommer med största sannolikhet vara av betydande vikt hur jag väljer att lägga min röst i nästa val.
Svenne: Du har inte tänkt på att det Chile de en gång flydde ifrån inte finns längre, utan är i dag ett annat land? Som man t ex kan åka till på semester.
Du får gärna bli lite mer precis i din tankekedja “jag är inte rasist” - “jag blir bara jävligt förbannad när det kommer hit människor och förstör, klagar och beter sig” - “Personligen tycker jag vi tagit in alldeles för mycket invandrare”. För mig låter det nämligen just rasistiskt, och jag är genuint intresserad av hur du INTE är rasist.
Du får dessutom gärna precisera vilka det är som förstör, klagar och beter sig?
Jonas: Jag håller såklart med dig här, ditt scenario är i min värld en önskvärd utveckling som inte alls behöver resultera i hämmad tillväxt eller massarbetslöshet. Tyvärr är ju scenariot rätt utopiskt i dagens samhälle, det är snarare oftast “sämsta gemensamma nämnare” som gäller. Det räcker med att ha varit med om ett antal företagsfusioner för att inse det. “Jaså, ni hade sommartid på företag A? Men det har inte företag B ser du så då blir ni av med den, annar blir det ju orättvist”.
Svenne: Ehh..jaha.. va? Jag förstår inte riktigt din ståndpunkt. Jag har nog samma motfrågor som Jonas här så svarar du på dem så blir jag nöjd.
Svenne har rätt till viss del. Det blåser högervindar i Europa på grund av att vänstern och etablerade partier tappat mark av olika anledningar. Dessutom speglar Svenne på ett rätt fint sagt nyliberala tanken så länge JAG-MIG-MITT är tillgodosett så är allt vanilj. Detta oavsett om det gäller invandring, ungarna i dagiskön eller villan i medelklassförorten. Solidaritet och jämlikhet är inte ord som står högt i kurs längre.
Vilket är synd för det är så lätt med solidaritet. Vi betalar lite högre skatt än omvärlden och delar på behovet av välfärd via staten som står för distrubitionen av välfärd efter behov.
Ironiskt nog är det just (smyg)rasismen eller etnocentrismen som skapar vi mot dom som Svenne belyser. Påhejat av media och så kallade journalister (Helt annan diskussion men faktorn media är viktig). Så länge vi inte fortsätter med ( integration så kommer konflikterna att fortsätta att blossa upp vare sig vill att invandrarna stannar eller inte. Förhoppningsvis kan även en journalist sätta sig in i välfärdstatistiken och ge en mer nyanserad bild av utanförskapet; det existerar men inte på det sätt som moderaterna eller kvällstidningarna gör gällande.
Jag umgås med väldigt mycket invandrare, då är jag väl inte rasist, eller? T.o.m. de invandrarna tycker att det har hänt nåt de senaste 10 åren. Invandrarna som kommer hit ska bara ha och ha och visar ingen respekt eller vilja att integrera sig. Kalla mig rasist om ni vill men problematiken är mer komplicerad än så. Tycker du det är rätt att en man ska få ta hit halva släkten, inklusive mormor, farmor, kusiner och barnbarn när han/hon har flytt från något. Det blir en väldigt konstig invandarpolitik då tycker jag. Jag är uppvuxen i invandrartäta förorter, såsom Rinkeby, Tensta och senare Skärholmen. Jag gissar att ni (Jonas och Maths) inte ens bott i närheten. Pröva på att bo i nerkissade hissar, sönderslagna tvättstugor, höra “jävla svennehora” m.m.m.m. så får vi se hur ni tänker.
Svenne: Okej, du har klargjort din ståndpunkt. Jag förstod bara inte vad det har med den här texten att göra, och det förstår jag fortfarande inte. Jag skriver inte om invandring eller flyktingpolitik, jag skriver om EU:s arbetsmarknadspolitik och globaliseringens påverkan på affärsprocesser. Om du vill prata om invandrarpolitiken får du väl göra det, men just här och just nu har jag faktiskt ingen lust med det så du får klara dig utan mig.
Svenne: Din personliga erfarenhet är givetvis en viktig pusselbit för att ge hela bilden, men jag kan inte se att den skall ge dig tolkningsföreträde.
Och sen har jag ett problem med din logik. Jag tycker att du pekar ut invandrarna som problemet när det i själva verket är flyktingpolitiken, socialpolitiken och kanske framförallt integrationspolitiken som haltar. Jag hoppas att Sverige kommer fortsätta välkomna invandrare hit - för att vi kan, för att vi vill och för att vi behöver det.
Man kan givetvis inte blunda för de scenarier från förorten som du målar upp, men att dra slutsatserna att det i grunden beror på att det är invandrare som befolkar dem tycker jag nog är klart rasistiskt. Problematiken är, som du själv faktiskt påpekar, aningens mer komplex än så.
Till sist, för att dra en kanske löjlig parallell: Om våra sjukhus inte klarar av att ge den vård som de sjuka behöver är vi alla överens om att det är sjukhusen och i förlängningen sjukvårdspolitiken det är fel på, och inte de sjuka. När integrationen misslyckas verkar det dock alltid vara människorna som skall integreras det är fel är på, och inte samhället de skall integreras i eller integrationspolitiken. Det tycker jag känns som en jävligt märklig logik.
Angående din “löjliga” parallell sätter du verkligen fingret på problematiken. Skulle du råna turkar, bränna bilar och skylla alla dina problem på Turkiet om du fick komma dit av olika anledningar? Det handlar väl trots allt om att ge och ta. Jag arbetar inom Kriminalvården och fängelsena är överfulla av invandrare, man kan nästan tro att svenskar inte begår brott längre. Jag ska inte tjata om detta utan det kommer visa sig i nästa val, då t.ex. Sverigedemokraterna är ett av det största partiet bland ungdomar just nu. Jag har väldigt svårt och se att alla de är “rasister” och trångsynta människor.
För att understryka; En stor majoritet som lyckas ta sig till Sverige på falska grunder är kriminella och flyr därför sina hemländer, det är inga flyktingar som det är synd om. Sedan fortsätter de sin verksamhet här, lever loppan och svinar. De som flyr av politiska anledningar integreras ofta väldigt snabbt och har en helt annan stolthet.
Svenne: Återigen, min text handlar om arbetskraft från låglöneländer som drar nytta av EU:s frihandelsavtal. Det här är människor som inte bor i Sverige utan på sin höjd vistas här tillfälligt under den tid som arbetet utförs. Jag förstår inte vad det har med kriminalitet och invandring att göra.
Svenne: Om vi kan enas om att vi har problem med kriminella element och inte “invandrare” generellt så har vi en deal. Då stänger vi här eftersom det faktiskt inte var detta texten handlade om, som Maths gång efter annan redan har påpekat.