Där satt jag vid mitt skrivbord, flitig som en myra, i full färd med att skriva tisdagens Barstolsinlägg. Ett inlägg om världens bästa band, Dixie Chicks, och världens bästa öl, Dale’s Pale Ale. Det var på väg att bli en episk text. En text som jämförde Dixie Chicks mod att ifrågasätta i en värld full av intolerans och Oscar Blues Brewery’s mod att våga prova något nytt i en bransch präglad av tradition. Då ringer telefonen, det var David– mannen som hatar oanmälda besök. - Tjena mannen, vi står ute på din gata. Vad har du för kod? - Vafan, jag har inga kläder på mig. Vilka vi förresten? - Jag och Sandra. Stoppa in kuken och släpp upp oss. Jag rafsade ihop alla smutsiga kläder som låg på soffan och golvet och kastade in dem i sovrummet. Vi vet ju hur mycket David hatar ostädade lägenheter. Jag hann precis sätta på mig ett par byxor innan det ringde på dörren. Det var ljuva Citronmuffin som David hade släpat med sig till min sunkiga ungkarlslägenhet. - Satt du verkligen och porr-runkade? Frågade Sandra och la till, det var David som sa det. - Nej, jag satt och skrev, svarade jag. - Vad skriver du om? - Jag skriver om musik och öl i en vacker symbios. Sandra tittade skeptiskt på mig. David tittade lystet på min drink. Jag bjöd honom att förse sig med vad helst han önskade. Flaskan med Wild Turkey som stod framme dög inte utan han tog ner en flaska Jack Daniel’s från skåpet och blandade med cola. Sandra ville bara ha vatten. Vi satte oss på balkongen och småpratade. Sandra hatar ju folk som dricker men fick stå ut med oss ett tag. Hon kunde dock reda sig bland oss Barstols-alkoholister och vi hade en kort men väldigt trevlig pratstund. Vi diskuterade det mesta, litteratur, sex, Stockholm, Västkusten, och en öde ö ute i Karlskronas skärgård. (Hur den nu kom in i sammanhanget?) Och mitt inlägg om Dixie Chicks och Dale’s Pale Ale? Det skulle ju bli en text om Dixie Chicks förmåga att med hjälp av punkattityd i stämsång blanda traditionell bluegrass och country med populärmusik. Detta hade jag tänkt jämföra med Dale’s Pale Ale och Oscar Blues Brewery’s innovationsförmåga att blanda i så mycket humle de möjligen kan, strunta i att filtrera brygden och sedan tappa den färdiga ölen på burk. Om inte det är punk och nytänkande? Vad skulle då vara? Men nu får det inlägget vänta tills senare då jag blev störd i mitt ytterst kreativa arbete. Jag ber om ursäkt men de som verkligen hade sett fram emot att läsa om Dixie Chicks vs Dale’s Pale Ale kan klaga hos David. För det är helt och hållet hans skuld att ni får vänta.

Kategorier: Dryck, Musik | Tags: Citronmuffin, Dale's Pale Ale, Dixie Chicks, Jack Daniel's, öl, Oscar Blues Brewery, Skräpclownen, Wild Turkey