|
Fredag 1 Maj 2009 En hyllning till marknadenAv jonasIdag är det 1:a maj. Jag gissar att slagorden kommer låta mer lockande och trovärdiga just idag än på väldigt, väldigt länge; på grund av den ekonomiska kris vi alla befinner oss i. En dag som denna skulle jag därför vilja passa på att slå ett slag för marknadsekonomin. Eller rättare sagt, jag skall försöka undvika just slag av Naomi Kleinska mått, ta bort diskussionen från banderollerna och protestmötena, och istället skriva mina paroller med små bokstäver. För det är i den lilla världen och det nära livet marknadsekonomins överlägsenhet tydligast visar sig. Min grundläggande tro på detta system bygger visserligen på en ideologisk övertygelse om individens rättigheter och friheter, även när det gäller företagande och handel. Men mitt i detta upphöjda, ideologiska flaggviftande finns också en pragmatisk syn - vi skall helt enkelt ha det system som fungerar bäst för att vårt vardagliga liv skall funka och bli bättre. Där finns alltså en intellektuell övertygelse om att alla andra system skulle vara så mycket sämre på att se till att vi fick våra behov, önskemål och drömmar uppfyllda. Jag är den förste att erkänna att marknadsekonomin och den fria handeln har fört med sig mycket skit - hyperkapitalism, exploatering, depressioner, kriminalitet, imperialism för att nämna ett fåtal. Det sorgliga är att alla andra testade system har fört med sig minst lika mycket skit, utan att ens kunna leva upp till det mest grundläggande kravet - ett system som fungerar för den vanliga människans vanliga liv. Genom ett par historier från Sovjet skall vi plocka ner det till något så simpelt och vardagsnära som bröd - något vi alla behöver: - Vid sidan av det kollektiva jordbruket kunde faktiskt bönderna sälja en liten del för egen vinning i det gamla Sovjet. Givetvis till den ende kunden staten, som ansåg att de hårt slitande bönderna skulle ha bra betalt för sitt spannmål. Samtidigt ansåg staten att bröd skulle vara billigt för folket. Resultatet blev att det var billigare för bönderna att mata sina grisar med färdigt bröd, än med den egenproducerade råvaran. - En sovjetisk statsrepresentant ställde under ett besök i London frågan om vem det var som ansvarade för stadens brödförsörjning. Jag tycker att det uteblivna svaret på den frågan tydligt visar på orimligheten i att försöka ta över eller ersätta detta oerhört komplexa system. Och det uteblivna svaret visar samtidigt att systemet oftast fungerar förvånansvärt bra. Låt oss vandra än längre bort från de ultimativa kraven, de upphetsade slagorden och de slagkraftiga banderollerna, och vidare på den alldagliga stigen med våra banala exempel. Ta vilken produkt som helst som gläder er i er vardag. Det må vara din sjukilos torktumlare, din åkgräsklippare eller din abdominizer. Den hade antagligen inte funnits om man tog bort marknadskrafterna. I mitt fjuttiga liv skulle jag kanske framhålla iTunes och iPod som decenniets viktigaste uppfinning för mitt vardagliga leverne. Detta underverk som låter mig samla all min musik på ett ställe, som rekommenderar nya artister, låtar och plattor baserat på min låtsamling, som genast ser till att jag kan köpa vilken låt jag vill, som på en sekund slänger ihop ett perfekt balanserat blandband baserat på ett enda låtval, och som dessutom låter mig ta med alltihop i en liten spelare vart jag än ska - ja, detta underverk skulle aldrig ha sett dagens ljus i en planekonomi. Utan marknadens drivkrafter hade musikindustrin befunnit sig på stenkakenivå. Som bäst. Vi har några år framför oss där det mesta kommer att omvärderas. I ljuset av vad som just har hänt i den globala ekonomin behöver vi förstås både fundera och förändra. Men jag vill se att vi förändrar, justerar och reglerar inom befintligt system, och inte att vi överger något som i grunden fungerar. Så snälla, lägg ner gatstenen, brandtalen och de utopiska föreställningarna, och titta istället på vad marknaden faktiskt har gjort för dig. I din vardag. 24 kommentarer till “En hyllning till marknaden”Skriv en kommentar |
Sök -
Lätt tårögd av rörelse vill jag citera Tyko Jonsson:
“Det var förbanne mig det finaste jag har hört sedan jag konfirmerades.”
Självklart ska vi behålla och utveckla det marknadsekonomiska systemet, att byta till planekonomi är en befängd idé som enbart tossar längst ute på vänsterkanten går och drömmer om. Samtidigt är det viktigt att lyfta fram exakt hur befängt, orättvist och likt en epidemisk sjukdom vårt nuvarande system är, vilket Naomi Klein gör. Det som behövs är inte en återgång till kolchoser och medborgarlön, att dra fram såna exempel är ganska ointressant och syftar nog snarare till att ta bort fokus från den verkliga frågan, dvs vad ska vi göra åt det här systemet som försätter världar i konkurs över en natt.
Sen är det naturligtvis helt rätt att marknaden haft och har stor betydelse för vår vardag, men även där är ett vidare perspektiv ganska hälsosamt. Att du t ex hyllar din Ipod beror ju bara på att du är ett barn av detta system. Du har lärt dig att uppskatta vissa prylar, med benägen hjälp av starka marknadskrafter. I en helt annan värld, med en helt annan historia, så kanske det hade varit något helt annat som betytt mycket för dig i din vardag.
Nej, vi ska inte göra oss av med det här systemet, men diskussionen, den viktiga, handlar om hur vi kan reglera systemet i syfte att förhindra ekonomisk pandemi likt den vi sett det senaste året. Det ligger en mycket djup orättvisa i att arbetare i Sverige, Tyskland, Colombia eller var som helst ska få lida svårt av handlingar utförda av oansvariga banker i USA. Systemet är alldeles för sårbart för sin egen drivkraft, dvs girighet.
Göran: Det var förbanne mig det finaste nån har sagt till mig någonsin på barstolen.
Maths: Återigen ett enormt tack för att du går igång på och kommenterar mina inlägg på det sätt du gör. Och jag konstaterar igen att vi trots allt är jävligt överens om det mesta. Både du och jag vet att vi har ett allvarligt systemfel.
Men anledningen till min text är att jag faktiskt upplever, läser och hör flera röster som artikulerar idéer om att överge marknadsekonomin till förmån för nåt annat. Och ibland tas även Naomi Klein som gisslan i detta drama, trots att hon, liksom jag, bara vill reglera och justera dagens havererade system. Något det med facit i hand borde kännas omöjligt att säga nej till.
Men inte bara från tossar på yttersta vänsterkanten, utan även från smarta och tänkande individer som du själv eller andra jämlikar hör man mer eller mindre öppen kritik mot marknadsekonomin som sådan. För att exemplifiera tar jag mig friheten att saxa från ett av dina tidigare kommentar-svar:
“I skrivande stund har det rådande marknadsliberala systemet havererat, och ingen ideologi är bättre än sitt senaste misslyckande. jag skulle göra “det som krävs” för att förhindra dessa otroligt djupa dalar … och om större offentlig sektor och förstatligande av verksamheter är det enda som kan förhindra det … så skulle jag ställa mig bakom såna förslag”.
Det är den sortens ideologiska och kanske förhastade utsagor jag försöker balansera. Men är vi överens om att marknadsekonomi är det smartaste valet av alla tillgängliga alternativ har vi absolut inget att bråka om.
Att Sverige ska få/bli ett samhälle där staten planerar och styr precis hela ekonomin, det tror jag faktiskt ligger långt borta.
I nutidens Sverige slår vi oss själva hårt på bröstet och skanderar om frihet, oberoende och rättigheter. Folkhemmet är avskaffat, vi har ingen kultur att luta oss emot. Individualism till varje pris, men ingen har lärt oss att ta ansvaret som medföljer.
Det märks så tydligt på både stort och smått.
Övervakning och Ipred - Vi vill ha integriteten tillbaka, skriker folket.
Twitter, publicerade familjefoton, google view - Coolt, skriker folket.
Tvetydigt, som så mycket annat.
Men trots det, öppenheten kring förändring som ‘folk’ talar om, kopplar jag till det luddiga inom marknadsekonomin. Det existerar flera perspektiv angående hur stark roll staten borde ha i att ledsaga ekonomin, vad bör egentligen vara statligt understött?
Diffus som vanligt, och jag kommer alltid tillbaka trots att jag aldrig vet vilket ben jag stå på. Det finns ju inte bara två nuförtiden.
/M
Det finns väl knappast någon, som förespråkar planekonomi idag. Däremot kanske staten bör sätta upp vissa regler och ramar för marknaden. En helt ohämmad marknadsekonomi skulle nog inte vara så bra. Problemet är, att marknadsekonomin kräver ständig tillväxt, vilket leder till en helt onödig överkonsumtion. Vi gör slut på jordens resurser i en allt snabbare takt. Om alla länder i världen skulle leva på vår standard, skulle jordens resurser redan vara slut, enligt vissa. Jag har inte lösningen på detta, men det har inte marknaden heller. Någon form av internationellt samarbete är nödvändig. Den samverkan måste nog innefatta en politisk styrning av marknaden.
MVH
Petter Eremiten
Utan att säga att du har fel i något tycker jag att det var en väldigt grund pamflett.
Hahaha! “Kapitalismen är bra, för den kom på iPod.”
Sött. Det där med världssvält, klassamhälle och klimatkris, det är mer bieffekter. Eller?
Manzuri: Diffusa eller ej - jag blir jätteglad för alla kommentarer.
Petter Eremiten: Förutom att vi har olika uppfattning om omfattningen i din första mening, är det bara att instämma med resten av det du skriver.
Eric Rosén: Jag vet inte riktigt vad jag skall svara på det. Meningen var kanske inte att först och främst vara grund (däremot inte djuplodande eller heltäckande), men basal och medvetet banal och vardaglig. Jag upplever nämligen att de argumenten nästan alltid saknas, eftersom allt fler verkar blanda ihop koncepten och ständigt angripa ett i grunden fungerande system med “världssvält, klassamhälle och klimatkris”. Likt Pelle här ovan.
Och jag tror att jag även i fortsättningen kommer tillåta mig att vara både banal och grund då och då här på barstol. Prestationsångesten blir nog alldeles för stor annars.
Pelle: “Som djävulen läser bibeln”. Läs gärna igen, för det var väl inte riktigt det jag skrev, va?
Pelle>> Skärp dig. De så kallade bieffekterna är bara lite vassa hörn som går att slipa av med fri företagsamhet. Om du tror något annat är du naiv. Att marknadskrafterna fått styra fritt har gett jordens medborgare stor frihet. Länder som Kina är ett bra exempel på hur marknadskrafter automatiskt skapar friheter. Bilindustrins utveckling av miljövänliga bilar skulle ju ha gått myckt långsammare i en planekonomi.
Kriget om råvarutillgångar är en epok som ligger i forntiden då dårar som kung Leopold exploaterade intet ont anande kongoleser för egen vinning är förbi. När vi i dag startar krig är det för att införa friheter och rättigheter och det väloljade och nästintill perfekta system som heter markandsekonomi. Så Pelle om du inte förstår allt det här, så köp för fan en ljudbok och spela upp i din ipod, jag rekommenderar allt som Timbro har till försäljning.
Det tråkiga är att många verkar tro att alternativen är kapitalism/”marknadsekonomi” eller terror, avrättningar och diktatur. Så är det inte. Men visst Jonas, i min vardag har kapitalismen gett såväl iPod som iTunes. Och 30 olika fruktyoghurt. Och ett tiotal olika lika kassa bredbandsoperatörer. Och så det där andra. Ojämlikhet, ofrihet och konkurrens snarare än solidaritet. Det är väl upp till var och en vad man föredrar.
Och Lombroso (som för övrigt var en ganska obehaglig figur när han levde, atavism suger rätt hårt). Du är ganska långt ute och cyklar.
1. Marknadskrafterna har inte fått styra fritt. Därmed kan inte olika framsteg förklaras via dem.
2. Ditt påstående om att det är bilindustrins förtjänst att det finns miljöbilar får du gärna belägga på något som helst sätt. Mer än att bara påstå det. Jag skulle väl snarare hävda att det är olika regleringar av marknadsekonomin som lett fram till fler miljöbilar.
3. Det där om råvarutillgångar förstår jag inte alls var du vill komma med.
4. Imperialismen. Är det nåt du är bekant med?
1. Du sätter själv fingret på problemet i denna punkt. Jag menar att om kunniga personer och entreprenörer, som Johan Staël von Holstein, skulle kunna agera fritt och investera så mycket de vill utan att staten ska ta hela kakan, ja då skulle utvecklingen gå ännu snabbare och frihet och demokrati skulle spridas i takt med deras framgångar.
2. Utan den framsynthet den välskötta bilindustrin visat när den snabbt anpassat sig till klimatförändringarna skulle snart halva vårt land stå under vatten. Visst, en kritiker kanske kan hävda att det bara är för att Volvo Museum ligger på Hisingen. Men jag skulle å det bestämdaste avfärda en sådan kritik med den rena orimligheten i att ett företag skulle satsa så såna belopp på forskning bara för att rädda kulturvärden, om än enorma. Nej, de vill bidra till att förbättra människors vardag med bra produkter som säkra och miljövänliga.
3. Jag menar att om marknaden fritt kan äga och sålunda med marknadsmässiga lösningar distribuera råvaror enligt reglerade kontrakt skulle vi inte behöva uppleva krig och missväxt. Detta är en överlägset bättre lösning än att vissa stater ska dra in pengar till sina regimer som hindrar marknadsekonomins och den personliga frihtens utveckling.
4. Imperialismen, om den alls finns hos någon västmakt, hör inte hemma i en marknadsekonomi där alla medborgare på lika grunder kan ingå i kontrakt med varandra för att få sin utkomst säkrad.
Cesare Lombroso (om nu detta verkligen är ditt namn), förstår du inte att det är precis den sortens urskuldande kryperi inför Sovjetkommunism som du och “maths” begår, som spelar den hungrande pöbeln rakt i deras smutsiga, håriga händer? Maths begick (i ett anfall av vad jag antar är plötslig sinnesförvirring) ett grovt övertramp mot alla mänskliga fri- och rättigheter, och nämnde att han kanske under vissa omständigher skulle stödja tanken på en större offentlig sektor! Det är uteslutande sekteristiska på yttersta vänsterkanten som kan få för sig att påstå sådana groteskerier.
Därefter kommer du, som en överentusiastisk smörgåsnisse med ett saltkar, och strör salt i frihetens - av maths färskt upprivna - sår, och talar om att inte “behöva” krig och missväxt! Som om krig är något som individer har något att säga till om! Befängt! Man tar sig för pannan! Krig uppstår som bekant aldrig mellan marknadsliberala (dvs demokratiska) länder (enligt bl.a den ytterst välrenommerade och av frihetliga förgrundsgestalter som Ahlmark omhuldade professor R.J. Rummel). Om krig uppstår, så är det alltså per definition marknadens yttersta vilja. Jämför med fredsidén som ledde till bildandet av Europeiska Kol- och Stålunionen, och av så många framförs som ett lysande exempel på hur fri marknad kan avskaffa krig!
Således:
1. Fred uppstår när marknaden tjänar mer på handel mellan nationer än krig mellan desamma.
Härav följer:
2. Krig uppstår när marknaden tjänar mer på kriget än på handel. Dvs det ekonomiskt fria landet ser en möjlighet att genom en engångsinvestering (anfallskrig) minska (eller helt avskaffa) sina inköpskostnader av exempelvis råvaror.
Därav följer:
3. Det land som inte gör det marknadsekonomsikt oattraktivt att invadera det (genom t.ex upprustning som ökar krigets kostnad eller att sälja råvarorna billigare än vad anfallskriget skulle kosta) har därför underförstått skrivit under ett sociopolitiskt kontrakt där de går med på att förslavas och underkasta sig den fria världen. De har ett fritt val, likväl som alla friställda undersköterskor har ett fritt val (såtillvida inte Maths genom sin marknadsfientlighet vill tvinga dem att arbeta som ofria drönare i en statlig mardrömsbyråkrati). Det är bara tråkigt att de väljer fel (krig, eller i sköterskornas fall, arbetslöshet), när de istället kunde välja frihet, (dvs att bli entreprenörer)!
Det är blott ett litet steg från fredshetsare som du, och den där Maths som i sin hyperstalinistiska enfald vill förslava sveriges befolkning under den offentliga sektorns tunga ok.
Jonas: Även inom ramen för marknadsekonomi måste det finnas plats för ett visst mått av reglering och statlig kontroll. Det är här jag tycker att ni liberaler ofta låser fast er vid ideologi istället för att titta på vilka lösningar som faktiskt kan fungera. När du och jag växte upp hade Sverige ett system som kallades blandekonomi, det funkade faktiskt rätt bra.. bara som en referens.
Lundborg: Den enda gången jag åberopat tillfällig sinnesförvirring som försvar var när jag köpte en gammal Opel Kadett. Förvirrad kan du vara själv.
Pelle: Jag ämnade faktiskt just att undvika den typen av jämförelser, och istället jämföra funktionen i kapitalism/”marknadsekonomi” med socialism/”planekonomi”. Som en konsekvens skulle man då istället kunna jämföra “Ojämlikhet, ofrihet och konkurrens ” med “terror, avrättningar och diktatur”, men detta spår valde jag att avstå ifrån. Åtminstone denna gång.
H Lundborg: Min tro på marknadens självreglering och självsanering är nog inte lika stark som din. Jag tror tyvärr att den behöver både reglering och stimulans från folkets företrädare. Men att ersätta den med ett annat system är befängt. (Vill dock tillägga att personangrepp och brösttoner inte riktigt är min melodi).
Maths: Du och jag är överens om att det behövs ramar för vad som är okej och inte okej på marknaden. Sen har du troligtvis rätt i det alltid finns en ideologisk klangbotten i mina argument (även om jag i mitt inlägg försökte lägga bort ideologin, och istället lyfta fram de rent praktiska fördelarna). Jag minns blandekonomin (som fortfarande lever kvar i Sverige, om än i mindre utsträckning), men kan faktiskt inte finna några fördelar med den.
Fördelen med blandekonomin var att det gick alldeles osedvanligt bra för Sverige under den perioden. Vi lyfte från en tämligen blygsam välfärd till en nivå som många andra länder sneglade avundsjukt på. Den svenska modellen var världsberömd för att leverera välfärd av osedvanligt god kvalitet till folket. Det är väl vad jag kallar en saftig fördel iaf.
Maths: Vi verkar ha olika uppfattningar om fördelarna med blandekonomi. Du ser att Sveriges välfärd under de gyllene åren byggdes tack vare blandekonomi, medan jag ser att den gjorde det trots blandekonomi. Och att det istället var en rad andra skäl och lyckliga omständigheter som bäddade för Sveriges utveckling. Men inte ens så här i efterhand har nån av oss något säkert svar på den frågan.
Jadu Jonas, det skulle vara mycket intressant att få reda på vilka skäl och lyckliga omständigheter du talar om. Det går ju knappast att gå runt det faktum att den tidens fördelningspolitik lade grunden för vår sociala välfärd, med satsningar på skola, vård och omsorg, infrastruktur, föräldrapenning, miljonprogram (vilket faktiskt var något positivt för dom som tidigare hade bott i ruckel med gemensam dusch i källaren), etc. Att det gick bra ekonomiskt för Sverige så att skattepengarna rullade in har mindre med fördelningspolitiken att göra, men det visar bara att tillväxt och gott företagsklimat kan råda även i system där den offentliga sektorn får vara lite större än dagens ekonomiska gurus tilåter.
Maths: (Som du själv påpekar behöver inte kopplingen mellan fördelningspolitik och tillväxt nödvändigtvis uppvisa ett starkt kausalt samband, även om jag tror att påverkan finns där).
Utan att behöva gå igenom hela Sveriges moderna ekonomiska historia är några av de skäl och lyckliga omständigheter jag talar om; ett Europa i spillror efter 2:a världskriget med ett enormt återuppbyggnadsbehov och således en nästan omättbar marknad; svenska naturtillgångar som behövdes på denna marknad, trä, metall etc.; en industri som stod beredd att producera direkt tack vare att vi varit utanför kriget; en efterfrågan på mer arbetskraft till framförallt industrin som i första hand täcktes av kvinnor; ett behov av nya tjänster t ex barnomsorg pga av att många kvinnor arbetade utanför hemmet, vilket gav ännu fler jobb till framförallt kvinnor; ännu mer behov i industrin som ledde till arbetskraftinvandring, och som i sin tur ledde till en ökad efterfrågan på hemmaplan; och allt detta i den kraftigaste och längsta internationella högkonjunkturen i modern tid.
Och jag tror att vi hade haft ännu mer pengar att fördela om politikerna hade ägnat sig helhjärtat åt politiken, och inte alls åt att starta, organisera och driva verksamheter. Men jag kan ju förstås inte veta.
Du kommer dessutom få sista ordet Maths, för nu packar jag ihop för en långhelg i London!
Äh.. du drar till London och jag hittar knappt gylfen pga för lite sömn (självförvållat, jag vet). Det blev nog du som fick sista ordet ändå. Ha en trevlig resa!
“Att marknadskrafterna fått styra fritt har gett jordens medborgare stor frihet.” Intressant att se dylika lika ohämmade som onyanserade (och historieförfalskande) hyllningar till marknaden som svaret på frågan om hur världen bäst skall styras. Särskilt under finanskrisen. Då till och med den stora delar av den frihetstörstande delen av det politiska sfären ropar efter reglering och någon form av statlig kontroll. Marknaden har inget socialt ansvar. Och ingen empati. Och går inte till val. Tycker ni som sjunger kapitalismens lov på fullt allvar att det borde vara företagen som ska styra ett land. DET är åtminstone för mig högst odemokratiskt. Företag går ju - såvitt jag förstått saken rätt - inte till val.
Anders: Vet inte om din kommentar egentligen var så riktad till mig, utan kanske mer till andra kommentatorer här ovan? Men jag tycker att politiker skall styra ett land i god demokratisk ordning, medan marknaden (företag och konsumenter) skall göra det den gör bäst: nämligen distribuera tjänster och varor som folk behöver eller önskar sig på smartast möjliga sätt.
vad är fördelarna och nackdelarna med blandekonomi hjälp mig har suttit uppe hela natten för ett skit prov jag måste göra
Glenn: ledsen, men jag har varit offline ett par dar och kommer alltså lite sent för att hjälpa dig med provet. Men med ett sånt välklingande namn är jag säker på att det gick glennsande ändå!
Jag har en fråga som jag verkligen skulle bli glad om någon kunde hjälpa mig med.
Om man tittar tillbaka i historien , hur blev det blandekonomi i Sverige? Vill bara veta det viktigaste.
Tack på förhand!!