|
Måndag 30 November 2009 En svensk klassikerAv david
- Gör det, David! Gör det! Min två år äldre syster hejade på mig när jag lade mina vantförsedda händer på stålräcket som gick utmed stentrappan upp till vår ytterdörr och lutade mig ner. Jag sträckte försiktigt fram tungan och liksom tänkte att jag bara skulle vidröra som hastigast och sedan tillbaka. Så blev det inte. I stället var det som om metallen drog den fuktiga tungan till sig och frös den ögonblickligen. Jag var fast. - Mamma, mamma, David har slickat på trappräcket, skrek min syster och sprang in i köket och mamma kom springande med ett glas ljummet vatten som hon hällde på tungan och jag var fri från stålräcket men inte från skammen och min syster firade av ett triumferande leende. Jag kände på min domnade tunga med en vantförsedd hand som smakade av metall och ylle. - Du var inte snabb nog. Seså, försök igen, men bara med en liten bit av tungan den här gången, sa min syster. Och jag lutade mig framåt …. Det är en klassiker, huruvida det är en internationell klassiker över den nordliga breddgraden vet jag inte, även om svaret på den frågan säkert går att gissa sig till, men hur det än står till med den saken är det en svensk klassiker. Vilket naturligtvis inte hindrar ungar i hundratalet från att göra om det vinter efter vinter och fastna med tungan vid lyktstolpar och räcken utmed vårt avlånga land och obevekligen sitta fast med dumstruten på bara för att de helt enkelt inte klarar av att låta bli. För att metallen finns där och kylan finns där och den där lilla men starka rösten i huvudet, eller av en äldre vän eller syster, som säger “gör det”, finns där. Det brukar sägas att vi svenskar är försiktiga av oss, att vi inte tar risker. Du och jag vet naturligtvis bättre, en nation av bindgalna lyktstolpslickare som inte ryggar för de slätaste av ytor och uppenbaraste av faror. Därför borde jag väl inte förvånas när jag hamnar framför teves idolprogram och ser ungar med skållade tungor framföra kadaverversioner av poplåtar för att sedan ställas till doms framför tre jävla puckon som uppenbarligen inte har någon som helst aning om någonting över huvud taget och där och då önskar jag inget hellre än att temperaturen ska krypa en bra bit under nollsträcket så jag kan åka ut i någon avfolkad glesbygd och slicka lyktstolpe och gjutas fast med tungan där ingen kan höra mig skrika.
19 kommentarer till “En svensk klassiker”Skriv en kommentar |
Sök -
Jag har fobi mot det här, och brottas med ständiga tvångstankar att slicka på kallt stål vintertid.
Orsaken vilar givetvis i barndomens dunkla landskap, då jag bevittnade en grisig händelse där sprutande blod och söndertrasad tunga var några givna ingredienser.
Fanns det inte en tunga-mot-kallt-stål-scen i Dum och dummare?
Jag har faktiskt lyckats hålla mig borta från att fastna med tungan mot metall, kanske har svårare för att falla för grupptrycket än andra.
Mattias>> Har ett vagt minne av att du berättat om det där … Har inte sett Dum och dummare, däremot minns jag en sådan scen från den svenska filmen Kådisbellan.
Karin>> Eller så hade du inga sadistiska äldre syskon.
Ja, och i Populärmusik från Vittuala är det väl själva inledningsscenen om jag inte minns fel.
Mattias>> Just det och han pissar på tungan för att den ska lossna. Skulle du någonsin falla för frestelsen att slicka lyktstolpe så lovar jag att komma till din undsättning med en välfylld blåsa.
Visst finns det en lyktstolpescen i Dum & dummare, så beteendet finns bevisligen även utanför rikets gränser. Själv har jag (självklart) gjort det, ivrigt påhejad av någon illojal så kallad kompis. Kanske är det därför jag också tittar på och faktiskt uppskattar Idol, jag faller väl lätt för grupptryck antar jag.
Maths>> Ja, du är ju bevisligen inte ensam om att uppskatta Idol. Själv har jag bara sett en handfull avsnitt vilket inte gett någon som helst mersmak. Bara avsmak. Ur led är tiden, eller så börjar jag bara bli tillräckligt gammal för att skaka på huvudet och avfärda sånt jag inte förstår mig på, som förnedringsteve.
Så sant så, det skiljer för mycket mellan mig och min storasyster (15 år) och jag hade väl bara snälla vänner.
underbart. för egen del var det ett metallräcke i en loftgång för sisådär 26 år sedan. kom loss för egen maskin med skinnet från tungan kvar på räcket. om det blödde?
kan man säga.
Kniven>> Gore! Hoppas tungan återhämtat sig lika bra som högerarmen, efter att den fick smaka bordskiva i somras.
Hockeymål i järn och 30 minusgrader är alla mammors skräck.
Vad heter nu han som skrev Poppismusik från Vittula? Iaf, han inledde väl boken med att göra klassikern på en slags tibetansk böneskylt i massivt järn i Himalaya.
Om det är sant eller en skröna, det vet ingen.
Aha, jag ser här ovan att fler åkallat den minnesvärda scenen.
Lyckligtvis var jag aldrig den som slickade på lyktstolpne. Jag är storasyster.
Tack för en härlig text som verkligen har lyst upp min förmiddag.
Niclas>> Yes, det var en populär bok, även om jag fortfarande har kvar den och bara sett filmen.
Pageturner>> Varsågod! Kanske var du den som såg till att dina yngre syskon fick smaka frusen metall.
Ha…fan vad bra David. Både angående slickandet på kall metall och om Idol. Idol stör mig något så förbannat faktiskt…när jag tänker på det. Varför ska man sitta och glo på medelmåttiga tonåringar som begår lustmord på ursprungligen bra poplåtar…oftast…ska sägas.
För på mitt golv bland skärvor och glas
finns en bit av ditt hjärta kvar
och alla tusen mirakel
som jag lovade dig en natt
Bara en tidsfråga innan dom slaktar Thåström…och hur kommer det att låta?
Odenplan>> Har lyssnat väldigt mycket på Thåström senaste dagarna, särskilt skiva två som följer med vissa ex av senaste samlingen där han samlar nya och alternativa versioner av gamla låtar. Riktigt jävla bra. Och ja, den slakten vill man bara inte se eller ens höra talas om, men om det inte redan har gjorts är det förmodligen bara en tidsfråga.
Du som många andra verkar vara insatta i det här med lyktstolpsslickande så jag undrar vilken diagnos man missat titulera mig med? Jag gick nämligen in på ICA som barn och fastnade i tungan i glassdisken.
Bestående men av detta?
Oh ja… tror jag.
Underbart inlägg!
Ja, förutom stavningen och att en del ord helt och hållet fallit i glömska och ersatts av något som ska likna en kommentar.
Tror du förstod vad jag ville ha sagt iallafall.
mh>> Förmodligen en helt vanlig glassfetisch, vanligt förekommande bland landets barn (och vuxna). Och tack!