Torsdag 19 Februari 2009

Ett par stora frågor till våra läsare

Av Mattias

1. Ålder

Häromdagen satt jag belåten och trind i soffan hemma hos fyrbrorsan. Vi hade just avslutat en råddjursstek, var inne på andra flaskan vin och hade börjat uppnå det lättjefulla tillstånd då man känner hur matkoman sprider sig i kroppen som en varm och skön hand. Tankarna blir långsammare och, vill jag inbilla mig, lite mer eftertänksamma (men inte nödvändigtvis smarta).
Hur som helst så föll min blick på brorsans akvarium. Närmare bestämt på en liten vit och död fisk, som långsamt flöt runt i strömmen från syrepumpen.
- Jag har följt hans dödskamp hela dagen, sa min bror lakoniskt när han upptäckte vad jag satt och tittade på.
- Först simmade han omkring vid botten, sedan låg han under stenen. Nu är han död.
- Ska du inte plocka upp den?
- Äsch, jag orkar inte. De andra får äta upp honom.

Efter detta krassa replikskifte börjde vi spekulera i hur det där med ålder fungerar. Kan det ha något med varelsens storlek att göra? Insekter och små djur blir ju sällan särskilt gamla, medan stora djur kan bli väldigt gamla. Nu blir ju människor förstås i regel äldre än t ex elefanter och valar (som kan bli mycket gamla), även fast det kanske är lite orättvist räknat eftersom de människor som uppnår hög ålder brukar ha tillgång till adekvat sjukvård.
Vi började istället fundera på om det kunde ha med intelligens att göra. Att smarta djur blir äldre än puckade djur. Och det låter ju inte helt orimligt. Men… det spricker också, de däringa havssköldpaddorna kan ju bli över 150 år gamla. Å andra sidan kanske de är extremt intelligenta, vi människor är bara för puckade för att fatta det (också dör vi).

Äh, spekulationer i all ära, svaret är säkert mycket enkelt.  Någon av Barstols kloka läsare vet förmodligen hur det ligger till!

2. Pizza Hut-syndromet

Warszawa, Barcelona eller Stockholm. Vilken stad du än besöker, så verkar Pizza Hut enligt samma oslagbara koncept: att ha en massa personal som inte gör någonting.

Du får först stå i en hittepåkö vid en dum liten skylt. När du blivit ignorerad tillräckligt länge kommer det till slut en människa som har mandat att placera dig. Men istället för att plocka fram menyer eller fråga vad du vill ha, så försvinner denna människa genast iväg mot en plats okänd för var och en. Du får följaktligen sitta och vifta i en evighet för att få de där förbannade menyerna. Till slut blir de nedsläppta på bordet, och sedan dröjer det minst lika länge innan du får beställa. Och till sist får du resa på dig och gå mot utgången för att någon ska uppmärksamma att du velat betala den senaste halvtimmen (när plånboken gör entré går allting däremot mycket smidigt).

Överallt serveringspersonal med skygglappar som alltid lyckas se oerhört upptagna ut medan de passerar ditt bord likt gäckande skuggor.

Vilka är alla dessa människor? Var kommer de ifrån? Och vad i hela fridens namn gör de egentligen på Pizza Hut hela dagarna?

Hjärtligt tack på förhand!

// För övrigt; på lördag står David från Barstol tillsammans med Quetzala Blanco bakom skivspelarna på Nada. Kom förbi och drick öl med oss och lyssna på den sunkigaste och mest bedagade gråtgubbrocken som går att hitta!



14 kommentarer till “Ett par stora frågor till våra läsare”

  1. Torsdag 19 Februari 2009

     Maths skriver:

    Angående ålder på djur: Storlek spelar självklart in, tror jag läst någonstans att det är så.. helt enkelt (herregud, man är inte direkt någon Richard Attenborough). Sen måste också intelligens vara med i ekvationen, ta t ex grävlingar som envisas med att springa över E4:an titt som tätt och dessutom verkar leva i tron att en 24-meters långtradare är en enkel match, de rackarna blir inte gamla. Att havssköldpaddor blir så jävla gamla tror jag beror på amfibiegenen. Jag vet inte varför, men alla amfibier av lite större storlek verkar vara seglivade (ödlor.. ehh. etc).

    Angående Pizza Hut: jag har besökt en sådan restaurang en gång, vid medis, och gör aldrig om det. En pizzeria som snorkar sig som om de hade fått fyra stjärnor i guide Michelin går fetbort. Pizzorna är dessutom små, dyra och inte ett dugg godare än någon annan panpizza där ute. Vad människorna sysslar med? De filar naglarna och odlar sitt människoförakt i grupp. Det gör väl alla som jobbar på restaurang?

  2. Torsdag 19 Februari 2009

     Hanna skriver:

    Fast gällande hundar blir de små hundarna äldst, de kan ju bli upp till femton år och elaka som fan medan en Grand Danois som är som att ha en häst hemma i lägenheten bara blir typ sju år. Hittepåköer är förövrigt det mest irriterande som finns, inte minst eftersom det leder till något som absolut inte är hittepå nämligen köirritationen som ju inte direkt går av för hackor.

  3. Torsdag 19 Februari 2009

     Gem skriver:

    Ålder är, generellt sett, kopplat till reproduktionen. Biologiska varelser lever länge nog för att säkra deras avkommors överlevnad. Detta leder givetvis till att djur som har en lång barndom, där de behöver skydd och omsorg, lever längre.

  4. Torsdag 19 Februari 2009

     Manzuri skriver:

    1. Jag tror att Gem är något på spåret.
    Små djur lever kort tid, och skaffar sig många ungar som föräldrarna inte tar hand om särskilt länge. Många av ungarna dör innan de hinner fortplanta sig, men tillräckligt många överlever för att arten ska fortleva.
    Stora djur lever länge och skaffar sig få ungar, ofta bara en åt gången. Föräldrarna tar hand om sina ungar under en lång tid så att färre ungar dör innan de hinner fortplanta sig.
    Men varför vissa djur ska leva kort och fixa en hel hög med ungar, medan andra lever i motsatt förhållande, kan vi ju inte ha någon aning om. I slutändan handlar det mesta om hönan och ägget, och om evolutionsteorier.

    2. Jag har positiva erfarenheter av Pizza Hut. Det hela är visserligen kopplat till mina små barn. Vi har helt oväntat fått ett egentligen reserverat bord bakom draperi (antagligen för att vi inte ska kasta pizza på de andra gästerna, men det behöver vi ju inte låtsas om). Vi har fått fri tillgång till glass-buffén (något som tog vår restaurangkinkiga 2,5-åring till himlen). Och de har en salladsbuffé (vi har världens minsta frivilliga vegetarian till dotter).
    Vi kanske kan utse Pizza Hut till ett hak för småbarnsföräldrar? På Pizza Hut skulle jag till exempel inte skämmas fullt ut om jag hittade lite potatismos i håret. Men jag skulle inte välja att gå dit om jag inte hade barnen med heller.

    (3.) Jag skulle gärna komma och titta på den där Daviden. Hmm. Kanske nästa gång. Har bebis-separationsångest fortfarande.

  5. Torsdag 19 Februari 2009

     Jabba skriver:

    1. Ingen aning. verkar vara sköldpaddor eller musslor

    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article329574.ab

    http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/artikel.asp?programid=406&nyheter=1&Artikel=1684186

    2. Som en som har jobbat där ett år kan jag berätta att på dagarna är man bakfull och arbetsskygg, och spanar på de av sina medarbetare man vill ligga med. På kvällarna super man upp den lilla dricks man får på Pizza hut ( ett par hundringar ) och får förhoppningsvis ligga med de man spanar på. Med andra ord är kunder ett nödvändigt ont i den verkliga verksamheten.

  6. Torsdag 19 Februari 2009

     Amarone är smarrigt skriver:

    Gem har rätt.

    En annan aspekt på det hela:

    Alla fåglar, fiskar, däggdjur och reptiler har ungefär 1 miljard hjärtslag per livstid. En mus har alltså samma antal hjärtslag per livstid som en elefant. Elefantens hjärta slår följdaktligen mycket långsammare än musens.
    Hjärtfrekvensen är till viss del kopplad till metabolismen. Ett djur med högre hjärtfrekvens andas därför snabbare för att syresätta blodet. Ett mänskligt barn har tex högre hjärtfrekvens samt högre metabolism, och andas snabbare än en vuxen individ.

    Syre är nödvändigt för en stor del av jordens organismer men är samtidigt toxiskt. Syre oxiderar olika typer av molekyler i cellerna som i vissa fall inte bara gör dem ofunktionella utan även kan leda till att dessa orsakar skada.

    Alla jordens djurarter har i stort sett identiska celler. Vi har olika gener som gör att olika arter får olika utseende och fysik men cellens maskineri och komponenter är identiskt.

    Jag är ringrostig vad gäller detta ämne men min tes nu när jag funderar på det är att stamcellerna hos ovan nämda arter kanske bara tål ett visst syreflöde, sedan har för mycket komplikationer uppstått i cellerna för att dessa skall vara funktionella, vilket resulterar i individens död. Om syreflödet är kraftigt (som hos en mus) går denna process snabbt, medan en individ med långsamt syreflöde (tex en elefant) följaktligen klarar sig längre.

    Rätta mig om jag har fel. Det var längesdan jag sysslade med detta.

  7. Torsdag 19 Februari 2009

     Jonas Dahl skriver:

    Amarone: Jag hoppas att du har rätt. För det skulle betyda att alla de som sportar, skuttar och fånar sig snabbare når sin miljard hjärtslag, medan vi som ser till att hålla pulsen på en anständig nivå lever längre.
    Jag vill så gärna tro att du har rätt… men jag har för mig att både läkarn och gympa-majjen sa nåt annat.
    Tyvärr.

  8. Torsdag 19 Februari 2009

     eynosh skriver:

    Jo, arters livslängd är kopplade till deras metabolism. Djur med långsammare metabolism (tex människan) lever längre än djur med snabbare metabolism (hamstern).
    Gäller dock inte på individnivå i praktiken.

  9. Torsdag 19 Februari 2009

     Mattias skriver:

    Tack alla för svar! Nu gäller det bara att välja ut det rätta…
    Jag tycker nog att Amarones svar låter vettigt, även om Jonas Dahls tvivel är intressanta.

    Hanna: kan det vara så att den stora jycken är mer sönderavlad än den lilla?

    Manzuri: Jag är helt med på att ni småbarnsföräldrar tar över stället. Det vore rätt åt dem.

    Jabba: Ah, det förklarar allt. Fast ändå inte. Samma förhållande borde ju råda på alla restauranger, och ändå är det (nästan) bara Pizza Hut som lyckas upprätthålla detta märkliga koncept. Du kanske har extraknäckt i Warszawa och Barcelona?

  10. Torsdag 19 Februari 2009

     LAB skriver:

    Jonas Dahl: När man tränar fysiskt ökar pulsen ja, men en mer vältränad människa får lägre vilopuls än en otränad.
    standardpuls x2 1 timme om dagen < 90% av standardpuls 23 timmar om dagen.

  11. Fredag 20 Februari 2009

     Anonymous skriver:

    Maths: Tror du att geni grävlingarna som skiter i att korsa e4.an lever längre i snitt än deras korkade syskon som springer över?

  12. Fredag 20 Februari 2009

     Maths skriver:

    Anonymous: Jag tror inte att det finns några genigrävlingar, jag tror att alla försöker ta sig över (av okänd anledning, kanske är de äventyrligt lagda rent genetiskt?) men endast ett fåtal “lyckas”. Om man utgår ifrån att grävlingar som släkte är utrustade med en hjärna som undviker att lära av sina kompisars misstag så skulle jag säga att det är en faktor som påverkar den artens livslängd i praktiken. Hur gamla grävlingar egentligen kan bli om de låter bli att utmana långtradare är en annan och nästan hypotetisk fråga som jag gärna vill ha svar på.. finns det någon biolog där ute?

  13. Fredag 20 Februari 2009

     Amarone är smarrigt skriver:

    Jonas Dahl,

    Både läkarn och gympa-majjen sa nåt annat därför att det är sant. Man lever längre och mår bättre av att röra på sig.

    Myntet har som bekant två sidor. Ökad aktivitet ger en högre syregenomströmning i kroppen, men det är svårt att ställa dessa negativa effekter mot de många positiva som motion ger.

    Dock tror jag att om din snittpuls per dygn låg på runt 500 slag per minut skulle ditt liv bli kortare.

    Sedan är förstås den genomsnittliga skillnaden i livslängd hos en människa som rör på sig och en som sitter stilla i stort sett försumbar om du jämför en människas livstid med en mus.

    Dock har din tanke debatterats tidigare och det har utförts studier som visar att elitidrottsmän löper högre risk att utveckla cancer. Som i alla dessa fall finns det även massa studier som visar på motsatsen.

  14. Måndag 23 Februari 2009

     Christofer skriver:

    Av erfarenhet kan jag berätta att Pizza hut-syndromet (tråkigt nog) kommer från en sådan enkel sak som internationella standarder.

    Jobbar sedan 18 månader i en hyffsat IQ-befriad rörelse som paradoxalt nog har en löjligt stor respekt både lokalt och globalt.

    Ju mer platser man vill expandera till och fortfarande leverera “sin produkt” för inte göra någon besviken, desto lägre måste man sätta ribban. För att göra det möjligt för personal från alla jordens bakgrunder och utbildningar (och även avsaknade sådana) att upprätthålla ovan nämnda standarder så måste jobbet kunna genomföras av en någorlunda dresserad apa (eller robot om “apa” kan ses rasistiskt) och dessutom hålla samma jämna nivå jorden runt.

    Roligare än så blir det inte, därför upplevs Pizza hut i Sthlm som ett virrvarr av lata människor medan den på en annan plats på jorden där man inte blir betald för att tänka däremot fungerar som en magisk kombination av teflon och vaselin helt utan de normala lokala “distraktionerna”..

Skriv en kommentar