|
Onsdag 1 Oktober 2008 FRA ur ett måhända oanständigt perspektivAv Maths Enocsson
Jag brukar använda handikapptoaletten på kontoret. Den är större än de andra toaletterna och lämpar sig därför väl för de gymnastiska övningar som jag ibland tvingas ta till för att blidka mitt tarmsystem. Vad kan jag säga, Akilles hade sin häl och jag har min mage (låt oss stanna där i detaljbeskrivningen av själva symptomen). På väggen i detta rymliga skrymsle sitter ett anslag från Brandskyddsmyndigheten som heter ”Åtgärder vid brand”. Jag brukar läsa detta informativa dokument när jag sitter och trycker och fastnar varje gång vid följande svidande sanning: Alla bränder är små i början.
Bakom dessa sex små ord gömmer sig all världens små och stora katastrofer som kunde ha undvikits om någon hade, bildligt talat alltså, släckt branden medan den var liten. Låt mig ge några uppenbara exempel så du förstår vad jag menar.
- Om någon hade släckt branden Adolf Hitler i början hade x antal miljoner judar sluppit sätta livet till.
- Om någon hade släckt branden Pol Pot i början hade x antal miljoner kambodjaner sluppit sätta livet till.
- Om någon hade släckt branden Josef Stalin i början hade x antal miljoner ryssar sluppit sätta livet till.
Och så vidare, och så vidare, och så vidare. Jag tror du förstår liknelsen nu. Fördelen som historiebeskrivaren har är förstås att kunna peka ut exakt var det började gå snett (hitta den pyrande lilla branden) och enkelt föreslå vad man hade kunnat göra för att undvika katastrofen (släcka branden). Den lyxen har aldrig samtidens makthavare, beteendevetare eller spioner. Nej i samtid gäller det att kunna förutse vad som kommer att hända och sedan övertyga rätt personer som förhoppningsvis vidtar rätt åtgärder. En inte helt enkel utmaning har det visat sig.
Att förutse naturkatastrofer blir vi människor visserligen bättre och bättre på, med pengar och rätt teknik kan man sätta en sond långt ute i Stilla Havet som i god tid larmar om en tsunami skulle råka passera. I vissa delar av världen finns tekniken men inte pengarna, faktiskt oftast just där tsunamis brukar dyka upp, och det kan man sortera in under kategorin livets ironi om man inte riktigt orkar ta till sig exakt hur dum en sån grej är (och dumt är det, tro mig).
Men det här med att förutse man made disasters, typ folkmord, etnisk rensning, terrorattentat etc, har visat sig vara svårare. Kan man sätta ut en sond i havet som larmar om farliga strömningar (höhö) skulle råka passera? Nej, så enkelt är det ju inte. Det krävs underrättelsetjänst (FRA typ), experter, FN, diplomater, departement och en herrans massa folk som går på en herrans massa möten. Kort sagt ett jävla gigantiskt maskineri, och ändå har vi en skrämmande låg hit rate på man made disasters.
Den enkla sanningen bakom detta misslyckande är förstås att vår moral inte tillåter oss att eliminera ett potentiellt hot enbart baserat på en misstanke. Våra domstolar säger ”bortom rimlig tvivel” och genom denna glipa kan en framtida tyrann förstås lätt glida igenom med en hel här av gapande idioter. Han har ju inte gjort något än. Ironiskt nog äger inte de ”skadliga element” som vi försöker förhindra denna moral, och detta är förstås deras styrka i krig och övrigt elände. Utan moral blir du oförutsägbar och kreativ, en synnerligen svår motståndare.
Med denna logik kan historiebeskrivaren också påstå att det är vår egen moral som hindrar oss från att undvika framtida man made disasters. Om vi tillät oss själva att agera på misstanke så kunde vi sätta stopp för eländet här och nu. Ingen ny Hitler, inget nytt Rwanda, ingen ny etnisk rensning på Balkan:. vi eliminerade de jävlarna innan de fick chansen. Och vilka hjälpte oss? Vilka gjorde det möjligt? Jo, FRA. Så okej, vi kanske fängslar några oskyldiga på kuppen, men jämfört med alla miljoner som fallit offer för onda män genom historien (nämn en kvinnlig tyrann och du får hundra spänn) är ju detta ett lågt pris att betala. Men inte kan vi väl.. eller? Kan man göra så? Ja det kan vi, det krävs bara några lagändringar och några driftiga män (lex Guantanamo), men vi måste leva med blodet på våra händer.
Men det är inte därför folket säger nej till FRA, eller hur? Det har mer att göra med vår yttrandefrihet, vår självklara rätt att slippa myndigheter som snokar i våra mail, eller hur? Men, säger pragmatikern, om vi kan stoppa framtida terrordåd, om vi kan hitta och eliminera hot innan de gör skada, är inte det värt några solkiga små fingeravtryck på vår stolta yttrandefrihet? You tell me, jag påstår iaf följande:
- FRA-debatten har spårat ur, nittio procent vet inte vad de protesterar emot. Det har blivit en grej, självklart är du mot FRA, annars är du ju mot oss (”folket”). Jag efterlyser fakta.
- Vår moral består av två parallella konstruktioner: en ideologiskt grundad tankekonstruktion (jag tror att jag skulle reagera så här i en sådan situation) och en praktiserande reell konstruktion (jag reagerade så här i situationen). Väldigt sällan är dessa två till hundra procent överensstämmande och väldigt sällan tar debattörer in den praktiserande konstruktionen i sina argument. Skulle du vara beredd att snoka på folket om du visste att du därigenom kunde förhindra ett terrorattentat som kommer att kräva tusentals offer? Det är sådana frågeställningar som våra makthavare ställs inför, och som ansvarig för rikets säkerhet är man möjligen en smula mer benägen än den typiske debattören (alltså han som inte har ansvar för rikets säkerhet) att lyssna till sin praktiserande moral.
Märk väl, jag säger inte att den nya FRA-lagen är rätt, jag ställer mig på intet sätt bakom regeringen Reinfeldt i frågan, men jag efterlyser ett djup i debatten. Ett djup som bottnar i insikten vår egen dualism: vi har alla gott och ont inom oss, vi har alla en moral som både rymmer en vision om vilka vi vill vara och ett facit som talar om vilka vi är.
Och ja, det är sånt här jag tänker på när jag skiter.
20 kommentarer till “FRA ur ett måhända oanständigt perspektiv”Skriv en kommentar |
Sök -
Där ser man. En himla tur att du så är risig i kistan då
Intressant inlägg, Matte!
Kommentatorsdyslexin slog till igen. “…att du ÄR SÅ risig…” skall det naturligvis stå.
Anders: Jag förstod din Yoda-svenska, det blev rätt roligt, men tack för förtydligandet och tillrop!
Krig är fred.
Är hellre idealist än realist.
Noirs>> Det där är bara tomma slagord. Man ska ALLTID vara realist i första hand - även om en gnutta välriktad idealism sällan skadar.
Noirs: Krig är fred, vad betyder det? Jag har alltid varit idealist, men det var intressant att försöka se saken från ett motsatt perspektiv. Jag kan säga att det blir lite krångligare då, om man tillåter sig att vara en smula pragmatisk. Det enklaste i världen är att vara idealist och hålla fast vid sina ideal, no matter what. Är man tillräckligt idealistisk blir man dessutom fundamentalist, och i vissa kretsar är det något väldigt fint och hedervärt, i andra inte.
Jag håller med om att debatten har spårat ur, men snarare i det att den i princip har tystnat (i våra “kritiskt granskande” medier, märk väl) sedan Alliansens senaste utspel.
De som protesterar mot FRA-lagen idag kanske ser myndigheten som den där lilla branden som löper risk att utvecklas till ett inferno.
Mattias: Finanskrisen tog över, frågor om yttrandefrihet står sig slätt när plånboken är hotad. de mediala konjunktursvängningarna är våldsamma och snabba, vem minns t ex buddhistmunkarna i Burma? Det är mindre än ett år sedan men redan totalt raderat ut folks minnen.
Självklart. Men buddhistmunkarna i Burma var i Burma och inte i Sverige, så det är rätt självklart att det kallnade (vilket inte gör det mindre tragiskt).
Men man ska nog vara glad över att gammelmedia orkade hålla i frågan så länge som de gjorde. Just nu är de säkert lite lättade åt att få pyssla vidare med andra saker som de begriper bättre. Under tiden får vanligt folk sköta den kritiska granskningen vad gäller FRA-lagen.
Allt handlar om vilka offer vi är redo att göra. Vissa kan tänkas riskera sitt liv för frihet och jämlikhet. Andra kan offra andra för samma värden. Så länge det är irakier som dör i frihetens namn så är ju allt okej.
FRA-lagen handlar om frihetens princip. Ingen ska kunna avlyssna mig eller någon annan så länge de inte är misstänkta för brott. Demokratin har säg 100 punkter som gör det till en demokrati. Vi håller på att avrätta demokratin med små myrsteg.
Det kommer gå åt helvete. Sanna mina ord.
Mattias: FRA har blivit en fråga som endast hårdnackade libertarianer bryr sig om vid det här laget, resten av folket har tröttnat på ordbajseriet. Synd.
Kaptenen: FRA-lagen handlar, för 90 % av drevet, om rätten att slippa få sin mail läst av främmande människor. Mail som ingen jävel är intresserad av. Om folk värnar om sina privatliv borde de börja med klippa sina ICA-kort. Där har du information som, om den får samköras på ett visst sätt vilket snart är verklighet, kartlägger dig som person på ett synnerligen skrämmande sätt.
En oerhört viktig detalj - och en betydande skillnad - med ICA-liknelsen är att det inte är staten som har tillgång till informationen. Jag tycker mig också ana syftet med informationsinhämtningen - marknadsföring, köpmönster, viljan att kränga.
Vad FRA har för syften med sin informationsinhämtning vet nog bara FRA själva. Och jag kan inte “klippa kortet” med FRA om jag inte vill vara med, annat än att avsäga mig all form av digital kommunikation.
här på barstol kommer jag att trivas.
vassa pennor och öl.
en lysande idé.
Mattias: En oerhört viktig likhet, skulle jag vilja påstå, är att det är samlandet av informationen i sig som är själva kränkningen av privatlivet, inte vem som gör det. Dessutom litar jag inte ett dugg mer på marknadskrafterna än på staten, det kan jag ställa mig rakt upp och säga utan att rodna det minsta.
Knivtid: Det glädjer mig!
En intressant aspekt är att man väl ändå kan tycka att det är bra att det finns n å g o t ämne med viss “djup” i som folk i allmänhet reagerar på fortfarande? som inte handlar om försvagad köpkraft eller sex… Det var ju kraftiga protester så det finns ju ändå hopp…
I all denna mediaexplosion av Idol, Modebloggar, Sexlöpen, melodifestivaler, Shoppinghysteri, kroppsfixering och annat som annars dominerar helt.
Jag blir glad att se när det är något helt annat som berör folk. Även om det kanske inte handlade om mera än rätten att få ha sina mejl privata. Protesterna är ju ändå en sund reaktion i rätt riktning i min värld om man sätter dessa i relation till att vad som annars brukar engagera folkmassorna. När när det är dags att mass sms:a och rösta på all sköns underhållningsskit som visas på tv så går känslorna varma…
Jag ser alltså detta som enbart positivt att folk överhuvudtaget reagerar över något med ett politiskt innehåll. Är man optimist så kanske man kan tyda detta som ett tecken på att vissa kanske börjar vakna ur ytlighetskoman? Jag är ju naiv men man kan tolka det så och då är det något gott ändå att folk protesterar. Väl?
Fast självklart vill jag ta det till annan nivå egentligen men vad kan man kräva i dessa tider?
I min lilla fantasivärld skulle vi kommit rätt långt om folk även reagerade med liknande protest och massmejl till regeringen när t ex aftonbladet berättar om människor som blivit utsatta för Försäkringskassans byråkrati eller andra orättvisor som är mer “på riktigt” enligt mitt sätt att se det. Eller att folk skulle bli heligt förbannande och reagera över hemlöshet eller något annat verkligt samhällsproblem vi har.
Mattias: En oerhört viktig likhet, skulle jag vilja påstå, är att det är samlandet av informationen i sig som är själva kränkningen av privatlivet, inte vem som gör det. Dessutom litar jag inte ett dugg mer på marknadskrafterna än på staten, det kan jag ställa mig rakt upp och säga utan att rodna det minsta.
>>>
Du glömmer att du själv godkänner insamlandet av informationen genom att skriva på det avtal som medföljer ICAs kundkort eller köpkort eller vad det nu är du använder. Det är helt och hållet valfritt - ingen tvingar dig att använda ett företags kundkort. Jag tycker faktiskt att det är en jävla skillnad. Jag vet att varje gång jag använder mitt kontokort så sparas information om inköpet någonstans. Skulle jag behöva köpa något känsligt skulle jag kanske göra det med kontanter istället. Jag har ett alternativ.
Dessutom är det som sagt rätt lätt att genomskåda syftet med informationsinhämtningen när det gäller exemplet ICA. De vill tjäna pengar på att analysera mina vanor. Sedan kan man förstås diskutera deras rätt att kränga mina vanor vidare till andra företag.
När det gäller staten kan spelreglerna komma att ändras. Jag hyser inga större tvivel om att SD kommer in i riksdagen nästa år. Kanske åker de ut lika snabbt som de kom in, kanske växer de sig starkare. Hur ser sammansättningen ut om trettio år, och vad har FRA för uppdrag då? Kanske sitter storbranden själv i regeringsställning, med ett betydande informationsregister över sin befolkning. Jag tror inte politiker (eller människor överlag) är mogna att hantera den typen av informationsmakt.
Mythos: Jag håller helt med dig, engagemanget är enbart positivt. Problemet är bara att frågor som engagerar har en tendens att tokdö efter ett par veckor, typ Burma, och det gör mig lika besviken varje gång. FRA-frågan lyckades leva väldigt länge, med kvällstidningsmått mätt, och den livslängden kan helt tillskrivas bloggarna. Samtidigt finns det faktiskt fortfarande en värld utanför bloggarna, vi som är vana att röra oss i denna värld tror kanske att engagemanget i riket är lite större än det i själva verket är. Att sen själva frågan kom att enbart handla om vår självklara rätt att slippa tjuvläsning av våra mail, i en tid då vi självmant fläker ut våra privatliv elektroniskt så det står härliga till, tycker jag fortfarande är ett underkännande åt den grävande journalistiken. Jag kan mycket väl tänka mig, om jag tar på mig konspirationshatten, att det var precis så regeringen ville ha det.
Mattias: Jag har inget ICA-kort, just av denna anledning. Visst har du rätt i att skillnaderna ligger i frivilligheten, samtidigt tror jag inte folk där ute har en susning om hur mycket info ICA har på dem. Debatten blir populärinriktad och orkar bara hålla i ett spår i taget, då blir det FRA. Men problemet med inskränkt yttrandefrihet är så mycket större än FRA, och i the big picture finns ICA helt klart med. Idag sitter ICA på informationen, vem sitter på den imorgon? Precis som statens spelregler kan förändras så kan marknadens spelregler förändras, och jag vidhåller, vem litar egentligen på marknaden? Vad är det som säger att informationen i ICA:s databaser inte kan säljas vidare till spekulanter som vill åt den av helt andra anledningar än att sälja köttfärs? Informationen finns där ute, vare sig det är staten eller privata företag som äger den så kan den bli till salu och då tappar ursprungsägaren helt kontrollen över den. okej, säg att SD kommer in i riksdagen. Säg att SD vill leta efter medborgare med en viss köpprofil som avslöjar deras sexuella läggning.. inte helt omöjligt. I min bok inte mindre möjligt än att de skulle lägga beslag på och missbruka FRA-information. så vi gör väl alla som jag hoppas jag, vägra skaffa ICA-kort. (Tyvärr avslöjar kreditkortet mig ändå, men nånstans måste man ju dra gränsen).
Jag har heller inga kundkort, av ungefär samma skäl.
Jag är för övrigt övertygad om att sådana här uppgifter hanteras en smula tivelaktigt redan idag, det är inget framtidsscenario vi pratar om. Det kanske inte ligger i ICAs intresse att sälja mina köpvanor till deras konkurrenter, men det finns ju hela företag som i huvudsak sysslar med sånt här. Google, någon?
Vad gäller för kontokortsföretag förresten? Omfattas mina köpvanor av banksekretessen, eller kan de använda informationen lite som de vill?
Mattias: Jag är jävligt osäker på vad som gäller för kontokort, jag har bara litat på att informationen som kontokortet loggar inte är detaljerad utan summerad (inte på artikelnivå så att säga). Bankerna äger ju den informationen så det borde väl gå att ta reda på.. vi kanske ska gräva vidare i det här? Det kan ju bli ett schysst scoop.
http://www2.hardocp.com/news/2010/04/22/google_received_10k_government_requests_for_user_data/
Förresten har jag läst alla kommentarer här, verkar som om folk FORTFARANDE inte har fattat att FRA-lag inte är detsamma som IPRED.
arslen!