|
Måndag 3 November 2008 Ge oss en eld vi kan tro påAv david
Vet ni hur många procent John McCain hade fått av rösterna om det amerikanska presidentvalet avgjorts i Sverige? Hela tre procent. Jag kommer inte ihåg var det var jag läste om undersökningen med det var förmodligen i en av våra större morgon- eller kvällstidningar. Det första som slog mig var hur kloka vi svenskar är – en tanke jag snabbt lyckades vifta bort. Det andra, hur hårt vinklad media varit här hemma – svårare att vifta bort. Om inte saker och ting går jävligt fel i morgon kommer Barack Obama bli president och den där kvinnan som tror att USA ligger i krig med Iran förpassas tillbaka den håla hon krälade fram ur – eller gör karriär som en redneck version av Oprah. McCain å sin sida kan förhoppningsvis slutligen dra sig tillbaka helt från sina många misslyckade försök att bli president och göra det som varje normalt funtad 73-åring med hälsan i behåll borde göra – kicka tillbaka på verandan med en god bok och en öl eller åka på kryssningar i Karibien. Det är nu, förutsatt att allt går som vi vill i morgon, som det är dags att ta reda på vad Barack Obama verkligen säger och vill. För handen på hjärtat, hur mycket vet vi egentligen? Det är inte konstigt att det amerikanska presidentvalet engagerat oss i den utsträckning det faktiskt gjort. Här hemma har vi två riktiga halvmesyrer som nöjer sig med att stå och småträta och vara lite lagom fisljumma. De enda som sticker ut är hästsvansen vi har till finansminister som på någon märklig vänster lyckats göra sig till småspararnas beskyddare, och några galna kristdemokrater som inte vill veta av könsneutrala äktenskap. Annars känns svensk politik märkligt loj. Jag menar, vad hände med riktiga politiker som inte var rädda för att sticka ut sina självgoda pompösa hakor. Ja, jag saknar ta mig fan ordförande Persson. Jag saknar till och med Carl Bildt – hur jävla kul kan det egentligen vara för honom att se en halvmesyr som Reinfeldt schabbla bort allt vad passion och engagemang heter ur politiken. Visst, man kan hävda att vi här hemma borde vara stolta över att politiken och inte personen fortfarande står i fokus. Men behöver det egentligen vara ett motsatsförhållande, kan vi inte ha passionerade politiker som både lyckas engagera och föra fram sin politik? Herregud, vi lever i en tid där hjärndöda mongon som Katrin Zytomierska och Marcus Birro lyckas väcka mer engagemang än våra folkvalda. Där flummiga ickefrågor får ta enorma proportioner i brist på det engagerande politiska samtalet. Jag vill fan i mig gå så långt som att påstå att dagens trista politiker ger grogrund för extremism, var annars ska unga människor lägga sin glöd och sitt engagemang? Göran Persson tycker synd om Carl Bildt - apropå pompöst En ung Carl Bildt - lägg märke till hur färdigstöpt han var redan där10 kommentarer till “Ge oss en eld vi kan tro på”Skriv en kommentar |
Sök -
olof palme.
Det var tider de…
Gillade inlägget och håller till stora delar med - är dock inte så säker på Obamas seger även om jag hoppas (fast jag hade ännu hellre sett Hillary Clinton - hon är inte ljummen, ibland vass som fan och obekväm, arrogant och allt det där man kan reta sig galen på.)
[...] Inga kommentarer Har fullt idag men måste i farten tipsa om dagens inlägg om politisk eld på Barstol.nu. [...]
Passion behöver inte betyda person.
För jag blir mer såhär att jag vill ha bort alla ansikten och all tom retorik - hit med innehåll, handlingsplaner och konkreta förslag. Som ändå inte är tom, trött realpolitik - för det är ju det som alla ansikten från vänster till höger utstrålar, undantaget en viss makthunger i Peter Erikssons glanslösa ögon och hästsvansens sandlådenaiva modelltro.
Jag gillar Palme men det var mycket spel för gallerierna, i en kall analys att opinionen behövs i ryggen för att kunna praktisera realpolitiken under sin egen fana. Och visst gäller denna analys än idag, men drömma kan man väl. Och då om annat än nunor.
Noirs>> Ja, den gode Palme visste i alla fall hur man engagerar folk.
Ullis>> Förhoppningsvis är det mycket som ska gå fel för att Obama inte ska vinna. Men du har nog rätt, att folk tar ut segern i förskott är det största hotet.
Sandberg>> Tack för knuffen!
Mathieux>> Jag kan hålla med dig i sak. Det är så det borde vara i en bättre värld. Men folk har svårt att engagera sig om politiken inte framförs på ett spännande sätt, så är det, så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara - för att använda en trött klyscha.
Du får nog leta länge för att hitta en framgångsrik politiker som inte är makthungrig eller lite lagom narcissistisk.
Appropå vinkling i media.
Tittade på kobras avsnitt om sanning häromdagen och där tog de upp att vi endast uppfattar det vi ser i media som objektivt om det stämmer överens med våra egna åsikter. Vilket kanske kan vara en förklaring till att 22 % av texas population tror att Obama är muslim.
Gott, mycket bra, reflekterat av Dig grabben.
Igår diskuterade svt vinklingen av valet. En undersökning (som jag inte minns vem som gjort naturligtvis) visade att till det här valet har det varit ganska jämnt rapporterat till skillnad mot för 2000valet.
weichkartoffel>> Det ligger nog en hel del sanning i det påståendet.
Lennart>> Tack!
Linda>> Hmm, det har jag faktiskt svårt att tänka mig. Det kanske har rapporterats lika mycket från bägge sidor men vad gäller vinklingen kan det tusan inte stämma.
Olof Palme, var det inte han som brukade stå hand i hand med den tvångssteriliserande haggan Indira Gandhi, som glatt stod och aplåderade medans hela tredjevärlden körde utför ett stup. Nej gudbevare oss för den clownen.