|
Fredag 29 Maj 2009 Glennsande!Av jonas
Jag börjar med att be om ursäkt. Jag visste att det skulle komma veckor som denna. När livet som ensamföretagande familjefar kör ihop sig och omöjliggör något riktigt genomtänkt och välformulerat inlägg. Det var av den anledningen jag valde att bara skriva varannan vecka här på Barstol, men denna gång hjälpte inte ens det. Så idag får ni hålla tillgodo med två riktiga göteborgsvitsar - dagens bästa och kanske tidernas bästa.
(Du vet, en göteborgsvits är av typen: “-Den där torsken ser ju jävligt konstig ut. -Kufisk, vettu!”)
Anledningen till att jag vill bjuda på göteborgsvitsar är givetvis att jag är göteborgare mer än jag är något annat, möjligtvis undantaget Öisare (men den imagen brukar jag odla på det mer lokala planet). När jag är utomlands svarar jag konsekvent “Gothenburg, Sweden” på frågan varifrån jag kommer. Jag må vara man, make, pappa, företagare, konsult, bloggare, resenär, konsument, vän, kompis, polare, kusin, brorson, systerson, barnbarn, svensk, europé och världsmedborgare - men mest av allt är jag göteborgare. Och jag ser det som min plikt att föra detta stolta kulturarv vidare.
Varför utsätter jag mig för att bjuda på göteborgsvitsar när jag vet att de antagligen kommer att hånas av de allra flesta som läser denna blogg? Jo, för att jag inte bryr mig. Ni kan säga vad ni vill. Jag har hört allt. Och det rör mig inte i ryggen det minsta. Det finns ändå inga som är så bra på att driva med Götet som göteborgarna själva. Det finns bara en enda person som kan provocera mig med den typen av påhopp, och det är min kära syster. Denna quisling bor i Täby och kan gå på som värsta typen av utlandssvensk, om ni förstår vad jag menar? När hennes femte-kolonnska kommentarer viner ser jag det som en fientlig handling av direkt familje- och landsförrådande karaktär.
Men innan också ni sätter igång - tänk bara på att det åtminstone finns något som heter Göteborgshumor. Det är mer än man kan säga om de gudsförgätna ställen ni kommer ifrån. En snabb googling ger följande resultat: Malmöhumor 188 träffar, Gävlehumor 22 träffar, Stockholmshumor 278 träffar och Göteborgshumor 8 190 träffar. I rest my fucking case.
Å just det - här kommer vitsarna:
Den samtida:
- Vad får man om man ställer ner en säck potatis i källarn i 25 år?
- Pommes Fritzl!
Klassikern:
Frun till tjänsteflickan:
-Jaså, Amanda tänker gå och gifta sig nu?
-Ja.
-Ska det bli bättre det, tror hon?
-Ja, om det blir bättre vet jag inte, men nog kan det bli lite oftare.
7 kommentarer till “Glennsande!”Skriv en kommentar |
Sök -
Jadu Jonas, att du får få träffar på Gävlehumor är inte konstigt eftersom vi här uppe står för grinigheten och allvaret. Alla kan ju gå omkring och vara goa gubbar, herregud hur skulle det se ut?! Det är bra att göteborgshumorn finns, på något filosofiskt plan tycker jag det, men personligen blir jag en smula resignerad varje gång jag sitter vid ett fikabord i Göteborg och vitsarna och gapflabben bara haglar omkring mig. Jag är inte van vid sånt, det måste man förstå, men jag försöker vara öppen..faktiskt. Men jag antar att det helt enkelt är svårt att förstå för en utböling som jag.
Tycker nog att både Berglin och DiLeva är två lysande representanter för humorn i Gävle, var och en på sitt sätt. Ni har alltså ett bredare spektra än vad vi någonsin kommer i närheten av, och lyckas därför inte etablera nåt tydligt begrepp
F ö är en stönande suck en lika gångbar reaktion på en göteborgsvits som ett skratt. Även här på plats.
Berglin är bra.. förbannat bra! Jag brukar se honom på Konsum ibland och blir starstruck varje gång. Di Leva är Di Leva, han har sin plats i mitt hjärta. Du var snäll nu.. “inte etablerat nåt tydligt begrepp”. Men du, kan inte Göteborgshumorn vara lite av ett fängelse också? “Jaså du är Göteborgare? Säg nåt roligt då!”
“Möjligtvis undantaget Öisare (men den imagen brukar jag odla på det mer lokala planet).”
Barstol tappar standard. Klart och tydligt. Från gråtrunkande 30+ till gråtrunkande 30+ utan bollsinne.
Enok: Hahaha.
Maths: Även om jag själv aldrig medvetet känt det så ligger det säkert en hel del i det du säger. Träffade en italienare som kände att förväntningarna på honom att vara varje arbetsgrupps pajas hade ökat i takt med Berlusconis allt fler klavertramp…
Enok och Johan:
Det är alltså jag som är den anonyme ovan.