|
Fredag 26 Juni 2009 Gud finns nog inteAv jonas
Jag vet inte om ni har uppmärksammat Humanisternas kampanj “Gud finns nog inte”. I dess kölvatten följde viss debatt, med en hel del begåvade inlägg, inte minst från Göran Rosenberg och Ulrika Knutsson, men också på allehanda bloggar. När Sturmark och de andra Humanisterna hävdar att deras egentliga syfte med kampanjen är att värna den sekulära samhällsordningen (alltså undvika att prästerskapet skall få styra) har åtminstone jag svårt att säga emot i sakfrågan. Dock kan jag ha synpunkter på Humanisterna och deras påkostade missionerande. Och trots smarta inlägg i debatten om Humanisternas livsåskådning, innehåll, mål och propagandaapparat, tycker jag att ett perspektiv glöms bort; nämligen hur deras miljonkampanj fungerar rent kommunikativt. Innan jag gick över till den ljusa sidan fuskade jag mig fram på diverse reklam- och pr-byråer. Där glömde jag snabbt bort allt jag lärt under mina universitetsår inom medie- och kommunikationsvetenskap, men på köpet fick jag några enkla “tumregler” för att kolla om en kommunikationsinsats var bra eller inte (det fanns säkert många fler genvägar, men dessa är några av dem jag kommer ihåg): “Var klar över vad du vill ha sagt”. Redan här verkar Humanisternas kampanj köra i diket. Om man går in på sajten uppmanas man att göra ett test där frågor om ens egen tro, ens syn på andras rätt att utöva tro, och ens syn på att låta religionen styra samhället blandas friskt. Ta de här svarsalternativen som exempel: “Jag tror att äktenskapet är en gåva från Gud och tycker att han skall bestämma vilka som skall få gifta sig med varandra”. VS. “Jag tror att äktenskapet är påhittat av människan inte Gud, därför tycker jag inte att religionen skall få påverka vilka som får gifta sig med varandra”. För Humanisterna verkar det nämligen inte finnas någon skillnad mellan gudstro och viljan att leva i ett teokratiskt samhälle. Kan sekulära troende rent av vara helt främmande för dem? Kära Humanister, det kan ju faktiskt vara så att man själv tror att äktenskapet är en gåva från gud, men att man ändå inte vill att religionen skall påverka vilka som får gifta sig med varandra. Till exempel för att man accepterar att andra människor tror på andra sätt, saker eller gudar. Nu tror jag inte att Sturmark och gänget är så korkade, men det första de borde ha varit tydliga med är om denna kampanj skall bekämpa de krafter som utmanar det sekulära samhället eller om de skall bekämpa “Gud” så där lite i största allmänhet. Det andra de måste vara klara över är om det egentligen är människors tro de har problem med, eller om det är de institutioner som säger sig företräda den rätta varianten av just den religionen. Jag skulle väl kunna beteckna mig som kristen, utan att dela Svenska Kyrkans syn på äktenskapet och vilka som skall få gifta sig varandra? Nej, kära humanister, ni skulle ha stannat vid att främja det sekulära samhället och inte börja rota i folks tro eller deras förhållande till samfunden, för den diskussionen behärskar ni inte. “Var klar över vem du vill tala till”. Vem är det man egentligen vill nå med kampanjen? Enligt Humanisternas egna hemsida har vi 80% icke-religiösa i Sverige. Det är väl inte dem man vill påverka, utan snarare de 20% som fortfarande har fräckheten att vara troende? Eller rättare sagt, den lilla bråkdel av de troende som ifrågasätter vårt sekulära samhälle. Undersökningar visar nämligen att Sverige är det mest sekulariserade samhället i världen. De resterande, gissningsvis mycket troende och med traditionellt religiösa värderingar, skräms snarare iväg av en kampanj vars enda avsändare är “Gud finns nog inte” Om man vill säga något till någon måste man säga det på dennes villkor. Om man vill nå fram, alltså. Ordet INTE i Gud finns nog inte är näppeligen på denna grupps villkor. De kommer höja garden istället för att sänka den, vilket annars är nödvändigt i all opinionsbildning. “Keep It Simple, Stupid”. Säg det du skall säga på ett så enkelt och tydligt sätt du bara kan. Och då tycker jag kanske att symboliken mellan svenska flaggan, den gula Davidsstjärnan + den gula halvmånen och bristen på avsändare inte direkt signalerar att detta handlar om en aktuell frågeställning som är viktig för mig. Och även om några har gjort skarpa tolkningar av bildvalen, som Rosenberg igen eller Bengt Malmgren blev jag själv mest förvirrad, och gick mest och letade efter ledtrådar. Om man nu väljer ett medium som utomhusreklam, som främst erbjuder räckvidd och frekvens, skall man vara mycket mer pang-på-rödbetan för att nå fram. Att erbjuda en okänd webadress som enda nyckel är antagligen en vansinnigt kass idé - med tanke på att en lyckad webkampanj brukar ha en klickfrekvens på några få procent vågar man inte tänka på hur otroligt låg “klickfrekvensen” kan vara från en utomhustavla. “Visa respekt mot din mottagare och dennes intellekt”. Förutom att Humanisterna är ganska respektlösa mot troende människor genom en konsekvent intolerant ton, drar de också slutsatser om målgruppens orörliga intellekt. Ta följande svarsalternativ som exempel. “Jag tycker att religiösa människor ska kunna välja religiösa friskolor åt sina barn, så att barnen lär sig att tro som sina föräldrar” VS. “Jag tycker att alla barn skall ha rätt att gå i en skola som är fri från religiös påverkan. Barnen kan själva välja livsåskådning när de bli äldre”. Här ställs jag inför ett klassiskt och ständigt återkommande dilemma som handlar om att den enes rättigheter begränsar den andres friheter. (Det finns tusen exempel - men ta den klassiska “luften är fri”-leken för att också ett barn skall förstå: Där begränsas din frihet att vifta med handen framför mitt ansikte av mina rättigheter att slippa ha din hand i spastiska rörelser 3 cm framför mina ögon). Frågan jag brottas med är om barnens rätt att delta i undervisning som skall vara förment fri från religiös bias väger tyngre än föräldrarnas rätt att besluta om vad de anser är det bästa för sina barn. Det finns givetvis gränser för vad föräldrar få utsätta sina barn för, hur väl de än menar och vill, men jag anser att detta trots allt faller på rätt sida strecket. Och jag resonerar mig också fram till att ett aktivt val från föräldrarnas sida oftast är bättre en inget val alls. Föräldrarna skall alltså ha rätt att bestämma över sina barn även i denna fråga. När jag väl har valt det alternativet dyker följande text upp: “Du verkar tycka att det är viktigt att barn får rätt tro snabbt”. När, exakt när, gav jag uttryck för den åsikten? Tror ni verkligen att ni kan lura i mig vad som helst? T ex att bara för att jag anser att föräldrarätten är stor, så måste jag anse att alla föräldrar har rätt? Samtidigt? Snälla Humanisterna, utgå inte från att jag är korkad om ni vill ha mina sympatier. “Var säker på att mottagaren förstår vad som förväntas av honom” Det är väl egentligen bara här denna kampanj når fram. För hur jag än svarar på testet blir resultatet detsamma: Jag borde skänka pengar till Humanisterna eller kanske rent av bli medlem. Utom när jag svarar på det mest religionstraditionella vis testet erbjuder - då tackar man mig artigt för nedlagd tid, men konstaterar samtidigt att Humansisterna inte är något för mig. Då var det ändå inte de mest “icke-sekulära” svenskarna som var målgruppen för denna kampanj. Och då förstår jag verkligen ingenting. 17 kommentarer till “Gud finns nog inte”Skriv en kommentar |
Sök -
Jag skulle nog vilja påstå att syftet med deras kampanj är att (1) få de religiösa att gå i försvarsställning och därigenom påpeka hur orationella de är och intoleranta och därigenom även själva framstå som mänsklighetens bästa hopp för ett fritt samhälle och framförallt (2) övertyga folk att ge Humanisterna pengar.
För även om jag delar en hel del av deras åsikter så känner jag väldigt mycket avsky för deras minst sagt binära världssyn.
Jag tycker det är oerhört bra att du ger dig på Humanisterna! Jag har retat mig på Sturmark en längre tid och har aldrig förstått vad Humanisterna vill uppnå. Du har också valt en begåvad ingång när du väljer att testa deras eget test för att analysera kampanjen. Jag måste säga att jag inte blir klokare på Humanisterna efter det här.. vad fan vill de egentligen? Säkerställa ett sekulärt samhälle i världens mest sekulära samhälle? Är det någon annan än Sturmark som ser den här hotbilden?
Ditt resonemang runt friskolor är också intressant, och jag håller med dig.. den frågan är svår, man vill ju stå på barnens sida men så kommer den där frågan “Vad är bäst för barnen?” Jag är övertygad om att Sturmark tror att han står på barnens sida, men ironin i sammanhanget är att han just bara “tror” på något. Han “tror” på att kyrkan ska hålla sig borta från undervisningen, han är en djupt troende humanist som säger sig företräda vetenskapen. Men man måste tro på vetenskapen för att köpa dess budskap.
Jag tror, som du, att de inte når någon annan än de redan frälsta (höhö) med sin kampanj, de får ryggdunkningar från sina kompisar men lyckas inte väcka debatt, för det finns ju ingen debatt att väcka. This is a non issue in Sweden dårå. Han kan ge sig på religiösa friskolor och pastor Ulf Ekman, men Livets Ord är ungefär lika uppseendeväckande som IKEA år 2009 (annat var det när de etablerade sig på 80-talet,jävlar vilket liv det blev!)
PS
Sturmark kan ju kanske åka till USA med sitt entourage istället, där tror jag risken för teokrati är betydligt större. Mycket bra text Jonas!
Nicklas: Du har antagligen rätt angående syftena med kampanjen, och då tror jag inte de kan vara särkilt nöjda med utfallet: 1. De enda de har lyckats framställa som intoleranta är sig själva (det har de å andra sidan varit väldigt duktiga på) och 2. Undra hur mycket kampanjen har kostat i förhållande till hur mycket pengar de har lyckats samla in? Jag gissar att det är en ordentlig förlustaffär.
Maths: Först och främst, Tack! Jag tror att många retar sig på Sturmark, har svårt att ta honom på allvar. Därför riskerar hans missionerande bli rent kontraproduktivt, eftersom folk inte vill tro det han tror. Han är ingen figur man vill identifiera sig med helt enkelt, och då blir han en lika bra avsändare som Socialstyrelsen är i anti-drogkampanjer som riktar sig till ungdomar. Skall man hårdra det skulle man kunna påstå att Sturmark och Humanisterna är det största, och kanske enda reella hotet mot Sveriges sekulära samhälle!
Annars är det ju en grym TV-idé du kommer med när du vill skicka Sturmark till USA. Tänk vad kul att få se honom intervjua och diskutera med olika mer eller mindre fanatiskt religiösa ledare där - “Pastor Sturmark möter Pastor Fred Phelps”, typ.
Ja jävlar, det här blir bra TV! Man kan ju kanske köra en 100-höjdare-vinkel på det. Sturmark träffar de 100 konstigaste religiösa personerna i USA.
Jag träffade Sturmark redan för 10 sedan när han satt som någon slags IT-expert i ett regeringsutskott. Han deltog i en paneldebatt som mitt företag anordnade, jag pratade faktiskt med karln. Han ville profilera sig som IT-entreprenör, typ Staël von Holstein och Jonas Birgersson, men efter vad jag förstått gick hans affärsrörelser inte så bra. Så han blev filosof istället, typ.
Tänk att det skulle finnas en gruppering av tre där Birgersson är den som framstår som sansad…
TV-idén är nu vidarebefordrad till en kompis som är TV-producent.
Om den här idén förverkligas vill jag ha både cred och cash. Eftersom Gud tydligen inte finns vill jag vara så rik som möjligt när jag dör så jag kan muta djävulen.
Promise, Maths.
Mycket bra skrivet Jonas! Kul när hästsvansen (Sturmark) och hans antikristgäng snubblar på logiken…
Tack! Ja, jag vet inte vad som är mest skrattretande egentligen - Humanisternas grundläggande väderkvarnskrig, eller hur de kan bränna så in i h-e mycket stålar på en sån fullständigt ogenomtänkt och amatörmässig kampanj.
Min favoritkrönikör alla kategorier (ursäkta barstol!) skriver så här om humanisterna:
http://www.pastan.nu/bloggen/inlagg/benkes-kronika-de-kallar-sig-humanisterna.1872
Svågern>> Tack för länken. Mycket läsvärt av Benke - även om jag tycker att vi har en eller två obetalda skribenter som slår honom på fingrarna de flesta dagar i veckan.
David: Så är det! Grejen är den att jag levt med Benkes surmulna krönikor under flera år. Det har liksom blivit ett gift att läsa dem, även om han har “tunnats ut” det senaste året. Men ni på Bartsol gör ett jädrans bra jobb allihopa! Hoppas ni tycker det är kul att fortsätta för jag är hooked!
Svågern: Jag har faktiskt haft något som kan liknas vid mejl-konversation med Bengt Ohlsson vid ett tillfälle. Trots att jag inte har några naturliga kopplingar till DN på Stan försöker jag alltid läsa hans krönikor, som jag brukar digga skarpt. Annars är mina favoritkrönikörer egentligen Stefan Mendel Enk och Peter Wennö, var och en på sitt sätt. Men som allt annat vi små minoriteter uppskattar tas de bort från marknaden då och då, som till exempel salt&vinägerchips. Just nu tror jag ingen av dem krönikerar, åtminstone inte på regelbunden basis.
Dessutom: Tack för allt beröm till oss på Barstol!
David: Gillar självförtroendet!
Stefan Mendel Enk skriver väl i Metro med jämna mellanrum? Han är för övrigt den enda som behärskar hantverket i tidningens kolumner. En ren njutning varje gång.
[...] en annan vältalig analys av Humanisternas metod rekommenderas barstolens gäng, som för övrigt har mycket intressant att säga om annat [...]
Peo: Tack så mycket för Barstolsberöm! Du är inte så pjåkig du heller…
[...] på min bog på något sätt. Textmässigt då, så hittar jag en liten pärla från juni 2009 (Gud finns nog inte) där han tar sig an Humanisterna med Christer Sturmark i spetsen. Det jag gillar är att Jonas [...]