|
Torsdag 23 Oktober 2008 Höst vid FridhemsplanAv Mattias
Jag har precis fått in min varma smörgås och sitter i fönstret och finner något fascinerande i bakgatan som går förbi utanför. Det är bara en liten stump, kvarteret sträcker sig knappt hundra meter men ändå är det något med just den här lilla sträckan som jag tycker så mycket om. Den är som en kvarleva från förr, då småbutikerna låg tätt inne i stan. En skoaffär, en bar, en mataffär, en rambutik, ett antikvariat, två kaféer och en cykelbutik. Och dessutom en butik som bara säljer hjul, i alla tänkbara modeller och storlekar.
Utanför fönstret faller mörkret sakta och den vackra gamla neonskylten på kaffebaren mittemot lyser röd som en bordell. En hantverkare stannar bilen halvvägs upp på trottoaren och börjar baxa ut verktyg och lådor ur bakluckan. Han tappar sin borrmaskin i gatan och blir arg och svär. En kille går ut från varuintaget till en matbutik och går iväg mot trafiken och pulsen femtio meter bort med en trottoarskylt. Utanför krogen vägg i vägg kastar Västermalms hårdaste och äldsta rocker en cigarettfimp i gatan så glöden yr över asfalten. Hans frisyr fångades och fastnade 1956 - går inte att kamma ur - och bootsen har växt fast på fötterna. Jeansen är så tighta att han knappt kan röra benen. Han försvinner in mot baren som en krum och ålderstigen sköldpadda.
Fan, jag älskar Fridhemsplan. Good old Frittan, Horans västra syster, trotsigt skabbig även efter Västermalmsgallerians intåg och stadiga strävan att byta ut sunkiga barer mot glittrande modebutiker. Några har redan fått stryka på foten, och fler lär det bli. Men den sydvästra delen stretar fortfarande emot, med sina solkiga barer och tjugofemkronor per halvliter.
Det är höst, det är uppvikta rockslag och det är händer i fickorna. Den här gatan strävar ända från Stadshagen genom ett oändligt tråkigt område av betong, tegel och ödsliga industrikvarter innan den slutligen gör entré vid S:t Eriksgatans ljusflod. Efter en stund tar gatan slut vid en stor park, som så här på senhösten är mycket mörk och dyster. Men dessförinnan rinner den förbi mig och mitt fönster, där jag sitter och känner mig lycklig.
Det är en catwalk utan moderiktiga benrangel, och det är så jag vill ha det.
11 kommentarer till “Höst vid Fridhemsplan”Skriv en kommentar |
Sök -
Nu försöker du få fridhemsplan att låta som söder.
Det söder du menar håller ju på att upplösas.
Åhh.. nu fick du mig att längta till Fridhemsplan också! Bra text Mattias! Söder å söder.. börjar inte det bli väldigt söndersnackat vid det här laget? Å du Matt, kan du ens föreställa dig att någon kan komma att skriva så här om Sjöstaden en dag? Nej just det, kommer inte att hända. Där ser ju alla hus exakt likadana ut, finns inget att skriva om.
Underbart! Älskar Fridhemsplan!
Saknar gamla Lion Bar men så länge Dovas och Theodora finns kvar kan man vara lugn.
haha vilken härlig frittan-skilldring även om jag aldrig hört begreppet i stockholmsmun förut!
DLK var fabulöst och helt fantastiskt!
Maths: Tack!
Lasse: Lion Bar, där har man sänkt många bira!
Ronnie: Tack för det! Men vad står DLK för?
Fan, kan man få Fridhemsplan att låta behagligt så kan man nog lyckas med det mesta. Tio år på Odengatan har satt sina spår.
Förresten så står väl DLK ändå för De lyckliga kompisarna?
De Lyckliga Kompisarna kommer väl ändå från Götet?
DLK har väl medlemmar från lite olika ställen. Men bandets förgrundsfigur, Mart, är från Tumba.
..och Björn Gunér kommer från Kista, min gamla förort i Stockholm, så det är nog mer Stockholmsband än nåt annat. (Fast nu bor han i Uppsala tror jag)
Fan, jag börjar ju låta som Bengt Ohlsson. Eller kanske tvärtom.
http://www.pastan.nu/bloggen/inlagg/945