|
Onsdag 7 Januari 2009 Israel bränner alla broar, utom den flamsäkra amerikanskaAv Maths Enocsson
För den av Barstols skribenter som påstås vara politisk kommentator är det förstås omöjligt att undvika det som händer i Gaza just nu. Liksom du följer jag nyhetsrapporteringen och ramlar av stolen inför kraften i Israels kallblodiga hämndaktioner. För det är så jag ser på offensiven, eller ”kampanjen” vilket är ett sällsynt osmakligt ordval som jag hörde häromdagen. Israel bekämpar våld med våld och där är inget nytt, det har man alltid gjort. Men med den nya kvoten 250 slaktade palestinier (däribland kvinnor och barn) mot en israel på kyrkogården har världen hickat till lite extra. Vänta nu, tänker Gösta i Säffle och fransosen i FN:s Säkerhetsråd, vad är det egentligen som händer här?
Liksom du vet jag också att det finns en komplicerad historia bakom, så pass komplicerad att endast ett fåtal experter tycks ha rätt att uttrycka sig om skuldfrågan. Och jag vet, kära läsare, att USA (med den nye frälsaren Obama) har ett ofantligt stort finger med i spelet. Lik förbannat kan jag inte bevittna denna tragedi med annat än hat och sorg i mitt hjärta. Hur kan detta få ske medan världen tittar på?
Hamas skjuter raketer mot Israel, och det är fel. Där kan vi börja, de där jäkla Hamas alltså. Ingen ska tro att de gökarna har rent mjöl i påsen, för det har de inte. Det är liksom inte heller den skuldfrågan det handlar om, utan den där gamla och väldigt infekterade frågan som har att göra med vem som har rätt till det Heliga landet och vem som borde dra dit pepparn växer. Där känner man sig som ordinär nordbo lite tappad bakom flötet. Kan de inte bara kompromissa sig fram till en lösning, som alla vi andra tvingas göra dagligen? Nehej, det var tydligen inte så enkelt. När en fejd har pågått i flera årtionden (eller årtusenden) så är det sällan enkelt. Jag känner till exempel till en grannfejd i Sätra (ett område i Gävle där jag råkar vara uppväxt) som har pågått i över 25 år, och de rackarna har nästan dödat varandra ett antal gånger. Om någon av dem hade haft tillgång till Hamas raketer så hade det nog fan smällt. Fejden började visst med en planterad häck, innan dess var de såta vänner. Ingen av de inblandade är arab eller jude.
Samtidigt som grannfejden i Sätra sakta slocknar har den israeliska offensiven tagit sig hela vägen in till gatorna i Gaza City. I vad som kallas Fas två ska fårskocken av palestinier slutligen och totalt kontrolleras, skäras av från omvärlden och, om så behövs, elimineras ner till sista unge. Den norske läkaren Mads Gilbert som arbetar på sjukhuset i Shifa sms-ar ett sista nödrop till omvärlden: ”Vi vadar i ett hav av blod och död. Gör något.” En norsk läkare, inte en palestinsk terrorist eller någon annan som kan misstänkas ha dunkla motiv, ropar på hjälp inifrån den stad som israeliska soldater nu bombar sönder. Vi vet aldrig riktigt vem vi ska tro på, är palestinierna sluga terrorister som far med osanningar hela högen eller är Israel den kallaste av iskalla bödlar? Så nu då, kan vi börja tro på att detta verkligen händer när en norsk läkare ropar på hjälp? Ja, det kan vi nog. Vi tror på varandra vi nordbor, vi är hyvens rackare hela högen. Speciellt jämfört med de där araberna, eller hur?
Detta sker allt medan USA sätter sig på tvären i FN:s säkerhetsråd och hindrar alla eventuella konstruktiva lösningar som denna institution skulle kunna tänkas frammana. Det är väl osäkert huruvida dessa gubbar kan göra någon skillnad, men en rejäl näve i bordet är alltid något. USA bär del av skulden till det som sker i Gaza just nu, riktigt hur stor del är svårt att överblicka men vi vet att utan deras stöd (i amerikansk media framställs Israels offensiv snarast som nödvärn) skulle Israel ha fördömts av FN och världssamfundet för länge sedan. Inget land förutom Israel skulle komma undan med dylika massakrer utan att bli fördömda av säkerhetsrådet. Inget jävla land i hela världen, utom USA själva.
Israel är heligt, av flera anledningar. Dels har vi historien, och tvister om heliga länder är förstås inte att leka med. Dels har vi också, och detta är så otroligt smaklöst men sant, det faktum att en amerikansk president aldrig någonsin har vågat stöta sig med den mäktiga judiska väljarmassan i USA. Ingen gör det, er nye kelgris Obama kommer inte att göra det heller. Under tiden skjuter Israel på sjuktransporter. Sällan har storpolitikens mörka baksida varit mer belyst än just nu.
Visst, det är en komplicerad historia, men herregud, de skjuter ihjäl barn! Israel säger att det är Hamas fel, som använder civila som mänskliga sköldar. Ett uttalande som tvingar mig att ställa en enkel fråga i fetstil:
Sedan när blev det på något sätt, moraliskt, juridiskt eller humanitärt, okej att skjuta genom kvinnor och barn för att eliminera terrorister?
Men vänta nu, är det inte precis vad USA gör i Irak? Är det inte precis vad USA gjorde i Vietnam? Så, om ”världens ledande demokrati” gör det så antar vi väl att det faktiskt är okej, eller? Alliera dig med USA så har du för evigt parkerat ditt maktgalna arsle i en moralisk frizon. Grattis Israel, gå direkt vidare till ”Gå” och skjut allt som rör sig.
Året är 2009 och världen är lite sjukare än vanligt. Israel bränner sina broar till omvärlden, demonstrationerna världen runt vittnar om detta. Ingen kan förstå detta övervåld, och vi kommer snart att tvingas väcka frågan som är lika otäck som den är befogad: har inte judarna lärt sig någonting av sin egen nittonhundratalshistoria? 15 kommentarer till “Israel bränner alla broar, utom den flamsäkra amerikanska”Skriv en kommentar |
Sök -
Word. Jag får alltid en obehaglig känsla i magen när jag hör om hur en “civiliserad” nation använder sin totala vapenmässiga överlägsenhet till att demonstrera fruktansvärt övervåld. Oavsett om det gäller USA, Israel eller någon obskyr diktatur. Hamas är svin som skjuter raketer på måfå - oavsett om de sällan träffar nåt. Men Israels maktelit är ännu större svin som systematiskt och beräknande hämnas på oskyldiga civila. Och vi kanske också är svin som faktiskt låter det ske.
Så bra skrivet om en så överjävlig situation att jag rös när jag läste det. 2009 eller inte, jag känner mig uppgiven och tror tyvärr inte att mänskligheten någonsin kommer lära sig av sin egen historia. Perspektivet är för kort, och det finns alltid andra motiv som motiverar. Den oskyldiga civila människans värde i det hela är tyvärr varken respekterat eller prioriterat.
Grymt! För att dra en gammal klyscha, våld föder våld. Judarna i Israel säger att de är livrädda att de ska bli invaderade och att Israel ska bli ett minne blott. Kan ju vara det som hände under Nittonhundratalet som spökar. Typ så som det var i min förort, man fick stryk en eller ett par gånger, sedan tänkte man, aldrig i livet igen, nästa gång ska jag slå först. Tror att det är så enkelt.
Barstol fortsätter att vara den bästa bloggen med en intressant blandning av träffsäker politisk analys och mindre seriös populärkultur.
AA: Word! Vår egen del i skulden borde debatteras mer, nu ska Bildt åka iväg någonstans och säga ifrån på skarpen men va fan.. vem bryr sig?
Weichkartoffel (fast det är fortfarande Wiechkartoffel va?): Tack! Det finns andra motiv som motiverar, som du säger, och politiken och de ekonomiska krafterna är ibland fruktansvärt kallsinniga och människofientliga makter som hamnar väldigt långt ifrån folkets väl och ve.
Jonte: Så är det, totalt vetenskapligt bevisat. De här fienderna har fött varandras våld sedan urminnes tider och torde vara urexemplet på din tes. Grannfejden från mina hemtrakter och dina upplevelser från förorten talar samma språk: ingen vill bli knullad i röven för länge. Så enkelt kan det vara.
Tomas: Det var väldigt roligt att höra!
Maths skriver:
“Israel är heligt, av flera anledningar. Dels har vi historien, och tvister om heliga länder är förstås inte att leka med. Dels har vi också, och detta är så otroligt smaklöst men sant, det faktum att en amerikansk president aldrig någonsin har vågat stöta sig med den mäktiga judiska väljarmassan i USA. Ingen gör det, er nye kelgris Obama kommer inte att göra det heller. Under tiden skjuter Israel på sjuktransporter. Sällan har storpolitikens mörka baksida varit mer belyst än just nu.”
Jag tror att Maths har fel i det här. USA är ett i grunden proisraeliskt land ungefär som många europeiska länder är i huvudsak propalestinska. Det är det som är anledningen till det amerikanska stödet i politik och i allmän opinion. Precis som den propalestinska hållningen i exemeplvis Sverige,som du ger uttryck för nu inte beror på “mäktiga” arabiska grupper som man inte vågar “stöta sig med” - Lika lite beror det amerikanska stödet till Israel på rädsla eller liknande för judiska opinioner.
Det känns lite som att du försiktigt och antagligen omedvetet spelar ut “judisk dominans”-kortet.
Dessutom finns det många exempel på när amerikanska presidenter stöter sig med vad Israel vill. Ett exempel är det palestinska valet 2006. USA drev på för valet som gjorde att Hamas kom till makt trots att Israels motstånd. Det finns en hel massa ytterligare exempel.
Mange: Nja, jag spelar inte ut någonting, speciellt inte omedvetet. I call ‘em as I see ‘em, som amerikanen säger. Inte bara jag utan många journalister och förståsigpåare pekar på amerikanska presidenters ovilja att stöta sig med den judiska väljarmassan. Att USA drev på demokratiska val i Palestina är väl närmast självklart, att inte göra det vore att begå politiskt självmord. Att sedan Hamas kom till makten var nog knappast vad USA föredrog, men inte ens USA kan styra och kontrollera alla konsekvenser och skeenden (vilket vi nog ska vara glada för). Tack för dina synpunkter!
USA drev på för ett val i Palestina som Fatah och Israel var emot. Om jag inte minns fel fanns också flera kritiska EU-länder. Många bedömare hade varnat för att Hamas skulle vinna och förslagit att man avvaktar lite med valet. USA var inte tvugna att driva på. De gjorde det ändå.
Ingen politiker vill stöta bort väljare men om du verkligen vill förstå det amerikanska stödet till Israel som är folkligt - det är inte frågan om någon liten minoritet som har kidnappat utrikespolitiken vilket vissa grumligare krafter vill göra gällande - kan jag rekommendera den här uppsatsen:
http://www.foreignaffairs.org/20080701faessay87402/walter-russell-mead/the-new-israel-and-the-old.html
Vad jag försöker säga är att på gott och ont är USA ett i grunden proisraeliskt land. Detta oavsett olika väljargrupper.
Mange: jag ska läsa uppsatsen för att förkovra mig mer i ämnet, det lovar jag. Att USA i grunden är ett proisraeliskt land bevisar egentligen bara det jag också försöker säga med texten: objektiviteten i frågan är grumlad, antingen är man pro den ena eller andra sidan. i det här läget, när Israel visar musklerna på ett synnerligen tveksamt sätt, så vinner de inga sympatier från omvärlden. Jag vill att vi ser på det som sker med så objektiva ögon som möjligt, det måste gå att uttala sig om Israels övervåld utan att för den sakens skull kallas propalestinsk. Någonstans efter vägen känns det som händer i Gaza väldigt fel, och om förhållandet hade varit det motsatta (250 slaktade israeler mot en död palestinier) så hade garanterat omvärlden reagerat mycket mycket starkt.
Jag håller med dig och efterfrågar också ett amerikanskt ledarskap som pekar med hela handen åt parterna och sätter press på Israel.
Amerikanska presidenter är också rädda för den stora gruppen pånyttfödda kristna. Ett antal tiotal miljoner amerikaner tror att harmageddon ligger runt hörnet och att alla rättrogna då ska ska hamna i guds rike, det nya Israel. I deras ögon kommer ett arabiskt land i Israel förstöra deras liv efter döden. Jag tror att det största hotet mot en eventuell fred i Israel är till följd av amerikansk religiös fanatism, inte judisk eller muslimsk.
ClaesW: Mycket intressant synpunkt. Det låter fullkomligt logiskt, har bara inte tänkt i de banorna.
Maths
Här kan du läsa en text av den (ö)kände pastorn Pat Robinson som nog kan skänka lite ytterligare ljus över situationen. Skrämmande läsning.
här
http://www.patrobertson.com/Speeches/IsraelLauder.asp