Jag har drabbats av motsatsen till skrivklåda. Fingrarna liksom kröker sig in mot handflatan, och gör det omöjligt att skriva några längre texter. Så det får bli klipptorsdag. Jag har suttit och petat i mina bokmärken, och det här är några klipp som nästan kvalade till den där söndagspanelen vi körde för några veckor sedan. Håll till godo!

Den bokstavliga versionen av Meat Loafs “Anything For Love”:

Good old DAF:

Beaker:

Dan Horn, mästaren:

Shoes:

Europes mytomspunna konsert i Athen 1986:

Men det stämmer ju!

Om det ändå gått till så här hade kanske världen sett annorlunda ut idag:

Fantastiskt kul shred:

Och originalet:

Om Star Wars var svensk:

Föregångaren till typ alla Robert Gustafssons sketcher:

Reach! A Lecture Musical Prank!!

Ett pianoproffs i arbete:

Så ska det göras:

Det sägs att det var det här klippet som inspirerade Mike Skinner till att börja rappa:

Ett av alla skäl till varför jag aldrig tänker åka till Indien:

Darth Vader:

Den ultimata hämnden!

Naaaaaw:

Kan detta vara det konstigaste klippet någonsin?

Av Mattias mattias@barstol.nu

Nej, det är väl självklart att vi inte skall ha något förbud mot vare sig burka eller niqab. Vad skulle vi uppnå med det? Det tvistas om kvinnorna som bär dem gör så av fri vilja eller av tvång. Själv misstänker jag att båda skälen förekommer, men ur förbudssynpunkt är det egentligen ointressant. Bär man det av fri vilja är förbudet verkligen att inskränka den personliga friheten, jag menar, vi vill väl ha ett samhälle där folk får klä sig som de behagar? Bär man burka eller niqab för att en förälder eller någon annan tvingar en till det är jag rädd att ett förbud gör straffet för dessa kvinnor än värre: “Kan du inte gå ut i burka så går du inte ut överhuvudtaget”. Ett förbud bör vi således inte ha.

Detta var också det vår statsminister uttryckte i en intervju härförleden. Dock gjorde han tillägget att han ansåg att dessa plagg inte var något positivt och inget han vare sig ville uppmuntra eller se mer av i Sverige. Önskemål, inget förbud. För detta fick herr Reinfeldt en hel del kritik - av meningsmotståndare, i media och av många vänner till mig. En kritik som jag faktiskt inte kan förstå över huvud taget. Jag behöver hjälp att komma till insikt i vad kritiken egentligen handlar om, så snälla, förklara gärna.

Jag vägrar att tro att det är den vanliga trötta kritiken som kommer bara för att man inte gillar Fredrik och det han representerar - att man måste tycka b bara för att han tycker a.

Inte heller kan jag tro att kritiken handlar om att han uttryckte sin åsikt när han blev tillfrågad om den. Som Sveriges statsminister skall man väl ha en uppfattning om ett ämne som alltid är aktuellt i det samhälle man regerar, och som var extra mycket på tapeten pga av förbudssnurren i Frankrike? Det är väl också en bra sak att artikulera och stå för den åsikten?

Då måste alltså kritiken handla om meningsskiljaktigheter i själva sakfrågan. Och då förstår jag om möjligt ännu mindre. Vad anser ni är positivt med burka och niqab? Vad gott skulle kunna komma ur användandet av dessa? Jag kan bara se det som ett enfaldigt religiöst påhitt, och som dessutom endast drabbar ena halvan av befolkningen. Det kan väl inte finnas något bra med plagg som helt fråntar just kvinnor sin offentliga identitet, och gör henne till ingen? Eller har jag missat nåt? Upplys mig, snälla.

Och hur är det tänkt att en burkabärande människa skall kunna integreras med mig och alla andra som utgör vårt samhälle? (Jag pratar integration nu, där vi alla skall försöka närma oss varandra, och inte assimilation. Då hade ju ett förbud varit klockrent, i kombination med en lag om strikt svensk dresscode bestående av smala jeans, tight top och svanktatuering). Om jag går till mig själv känner jag spontant att det blir svårt att närma mig någon jag inte kan se ansiktet eller ens ögonen på. Än mindre inleda en konversation. Men det kanske är just att hålla kvinnorna borta från det offentliga livet - och troligtvis arbetslivet också - som är själva poängen?

Spelar det egentligen så stor roll om kvinnorna bär den av fri vilja eller inte? Åsikten om burka och niqab kan man väl ha oavsett? Det finns massor av saker som människor gör av fri vilja men som vi tycker är skitdumt, skadligt eller rent av livsfarligt. Själva objekten blir ju inte bättre bara för att folk använder det av fri vilja. Eller?

Hur kan begåvade människor, som normalt sett är övertygade om att alla vinner på ett jämställt samhälle, hålla kulturrelativismens fana så hårt och så högt att de kritiserar någon för att han uttryckt en åsikt som egentligen borde kunna delas av de allra flesta? Förklara gärna det för mig.

I dagens söndagspanel delar vi med oss av våra favoritrecept på pastasåser. Som bekant behövs det inte mer än en god olivolja, vitlök, peppar och nyriven parmesanost för att få till en alldeles lysande pastarätt. Men för er som gillar att fnula i köket följer här några av våra personliga favoriter med varierande ambitionsnivå.

Matt: Matt’s Salsa.

Fungerar lika bra till pastan som till den grillade biffen eller som nachodip. Kall som varm.

1 burk krossade tomater
1 stor gul lök
2 vitlöksklyftor
2 matskedar chilipure
1 färsk chili
1 skvätt kalvfond
1 skvätt worchestershire
1 dl rött vin
1 nypa spiskummin
Inlagda jalapenos
Salt och peppar

Hacka lök och vitlök. Koka alla ingredienserna förutom den färska chilin och jalapenos i en timma. Häll därefter i den färska chilin finhackad. Koka i minst en halvtimma till tills löken är mjuk och salsan fått rätt konsistens. Rör om kontinuerligt och se till att det inte bränner fast i botten. Häll i inlagda jalapenos och låt koka fem minuter till.

Kniven: Quornsås för 3-4 personer.

1 pkt Quornfärs.
1 stor gullök.
1 burk med färdig tomatsås (400 g).
1,5 dl fryst majs.
4 vitlöksklyftor.
1 dl rött vin eller 1 dl vatten.
1 kvarts tärning grönsaksbuljong.
+ Kryddor

Hacka löken fint. Häll ca 3 msk Olivolja i stekpanna och hetta upp. Fräs löken lätt och häll sedan den frysta Quornfärsen i pannan. Finfördela upp färsen då den brukar ha fryst ihop lite. Rör om och stek på hög värme en stund. Krydda sedan rikligt med salt, vitpeppar, torkad timjan, chilipeppar, oregano och häll på rödvinet/vattnet. Smaka av - det är ju olika hur starkt eller hur salt man vill ha det.

Lägg sedan i majs och häll på tomatsåsen och rör om. Sänk värmen till låg. Fyll tomatsåsburken till hälften med vatten och skruva på locket. Skaka burken och häll sedan vattnet ner i såsen och rör om. Smula grönsaksbuljongen över och pressa vitlöken ner i såsen. Rör och rör och låt sedan småputtra i 5-10 minuter. Man kan lägga till några skedar tomatpuré också om man vill ha med tomatsmak.

Serveras med spagetti eller tagliatelle med mycket riven Parmigiano-Reggiano över. Såsen smakar nästan exakt som köttfärssås och är ett bra vegetariskt recept för er som ska laga er första vegetariska rätt. Vilket jag förväntar mig att ni muskeltuggare gör nu. Buon appetito!

David: Avokadosås för två-tre personer.

60-80 g svart stenbitsrom
2 dl creme fraiche
1/3 normalstor gul lök
1 avokado
Peppar

Ett riktigt enkelt recept för bakisdagar då fettsuget slår på trumman. Börja med att mosa ner avokadon i en bunke och blanda ut med creme fraichen, finhacka eller riv löken och rör ner det i bunken tillsammans med stenbitsromen, peppra och ställ in i kylen medan pastan kokar.

Sedan är det bara klicka på den kalla såsen på en nykokta pastan och pudra över lite örtsalt så har du den perfekta bakisfixen.

Mattias: Köttfärssås.

Oerhört enkel köttfärssås utan glitter och krams:

4-500 gram köttfärs
Ett paket krossade tomater (400g)
En stor gul lök (bryns)
Krydda med salt, peppar, timjan och oregano

Jonas: Spansk supersnabb räkpasta.

Detta behövs: Färsk pasta, rikligt med riktigt fin olivolja, skalade räkor, vitlök, salt och peppar.

1. Koka upp vatten och släng i rejält med salt och den färska pastan.
2. Hetta upp överdrivet mycket olivolja så att den är varm men inte kokar.
3. Släng i ganska mycket skivad eller hackad vitlök och låt den den mjukna, men absolut inte blir mörk.
4. Ta av pastan!
5. Släng i så mycket skalade räkor i oljan som ni känner för att käka per person. (För matlagningstalibaner som David räknas givetvis bara handpillade räkor från väskusten, men för oss vanliga förlorade själar kan man givetvis ersätta det med Falkeskogs lyxräkor i lag: http://www.falkeskog.se/se/Sortiment/Skaldjur/Handskalade_lyxraekor)
6. Innan räkorna hunnit landa ordentligt i pannan vänder du över oljan i pastan och blandar, samt krossar över svartpeppar efter tycke.
7. Färdigt. Smakar det inte Spanien nu är det dig det är fel på - inte pastan…

Maths: Spaghetti med rökt lax, 4 personer.

500 g fullkornsspaghetti
2 msk olivolja
1,5 dl smulad fetaost

Sås
3 dl grädde
1,5 dl whisky eller konjak
125 g rökt lax
1 krm cayennepeppar
2 msk hackad koriander
Salt och peppar efter behag

1. Koka spaghettin med salt och olivolja. Häll av pastan när den är nästan klar, lägg tillbaka i grytan och häll över resten av oljan. Rör om och håll varm.
2. Hetta upp grädde och whisky (eller konjak) i varsin liten gryta till sjudning, låt det inte koka.
3. Bland grädde och whisky (konjak), skär laxen i tunna strimlor och rör ner i grädden. Krydda med peppar och cayenne och blanda i de hackade kryddorna.
4. Lägg upp spaghettin i en varm serveringsskål och häll på gräddsåsen och blanda noga. Strö den smulade osten över och garnera med korianderbladen. Klart å betalt!

Av David david@barstol.nu

Den stora fördelen med ett litet eget medieutrymme som detta är att jag får go public med min helt egen version av det som upptar de etablerade medierna för tillfället. Och just idag tänker också jag summera mitt 00-tal:

Den främsta utvecklingen skedde på det personliga planet - jag blev nämligen vuxen på 00-talet. Jag fyllde 30, gifte mig, skaffade barn, flyttade till hus, köpte bil, startade företag och till sist skaffade jag även Coops MedMera-kort. Full pott med andra ord.

Och mitt i denna personliga utveckling försökte jag hänga med i den toklöjliga teknikutvecklingen. Jag bloggar, jag facebookar, jag googlar, jag youtubar, jag mejlar med mobilen, jag bokar alla resor och handlar all film, musik och literatur på nätet. Jag har givetvis iPod, iPhone, digitalkamera, platt-tv, Playstation och alla andra hemelektroniska höjdare som 00-talet gav oss.

Men allt detta är ju tämligen ointressant egentligen. Det mest spännande med 00-talet, liksom med alla andra decennier, är väl ändå hur det lät? Så därför skall jag ge er listan över de 10 album som har låtit mest i mitt liv under de senaste 10 åren - The soundtrack of my 00-tal helt enkelt. Jag hade ju kunnat göra det busenkelt för mig och lista 10 tokcreddiga plattor á la P3 Pop, så jag hade jag framstått som värsta järnkollssnubben. Men jag hade då samtidigt farit med grov osanning. Jag försöker nämligen inte lista de plattor som kanske har varit allra bäst och vassast i någon form av musikkvalitetsaspekt, utan de plattor som har varit bäst på det sätt att de spelats mest av mig, betytt mest och färjat mitt liv under detta decennium. Och de kommer i den ordning de kom in i mitt liv:

Håkan Hellström - Känn ingen sorg för mig Göteborg. 00-talet kunde väl knappast börja bättre än så här? En klockren debutplatta av en klockren och originell artist, som handlar om mitt liv i min stad. Har spelats varm i tio års tid, samt exporterats till vänner och släktingar i Spanien.

Destiny´s Child - The writings on the wall. Decenniets bästa R’n'B släpptes egentligen i slutet av förra milleniet, men blev en del av mitt liv år 2000. Förutom en radda mastonthits och fyra fantastiska röster fick vi se födelsen av decenniets enda nya superstjärna, Beyoncé (kom inte dragandes med nåt förbannat Coldplay eller nåt annat stendött nu).

Manu Chao - Clandestino. (Sorry, Maths). Även denna platta släpptes egentligen på fel sida strecket, men kvalar in av samma skäl som plattan ovan. Jag bilade runt i Spanien sommaren 2000 till tonerna av denna platta, och den har sedan dess varit en obligatorisk och omistlig del av mina semesterresor. Jag gissar att den gör med mig vad en batikskjorta gör med en Thailandsresenär.

Broder Daniel - Cruel Town. Den absolut bästa plattan av Sveriges viktigaste band. Och återigen handlar det om mig och min stad.

Belle and Sebastian - Dear Catastrophe Waitress. Jag blir alltid lite mobbad när jag väljer att framhålla denna platta som Belle & Sebastians bästa, men vad skall jag göra när jag faktiskt tycker så? Detta pärlband av små ljuvliga popmelodier träffade mig på rätt ställe, vid rätt tidpunkt.

Franz Ferdinand - Franz Ferdinand. Det andra Glasgowbandet på listan stod för en kanondebut när de kombinarade galloperande gitarrer i indietappning med sylvassa melodier och en sagolikt snygg förpackning.

Scissor Sisters - Scissor Sisters. Med denna debut stod New Yorkbandet för milleniets partyplatta. Inte en fest värd namnet utan att denna platta har gått varm. Och deras cover på Pink Floyds Comfortably Numb är oslagbar.

Spank Rock - Yoyoyoyoyo. Old school i ny tappning. Bra hip-hop låter precis så här. Punkt. Plattan inehåller förövrigt decenniets bästa låt; Bump.

Andrew Bird - Armchair Apocrypha. Så talangfullt, så vackert, så genommusikaliskt, så genialt. Andrew Bird är blues för oss som inte gillar blues, sakral musik för oss som inte gillar kyrkomusik och strimmor av hopp och ljus för oss som behöver det lite då och då.

Fleet Foxes - Fleet Foxes. Ytterligare en suverän debut från 00-talet. En riktig stänkare i all sin lågmäldhet. En skön blandning poptoner i mötet mellan folkmusik, country och singer-songwriter.

Bubblare: Håkan Hellström - För sent för edelweiss, Animal Collective - Merriweather Post Pavillion, Common - Be, Black Rebel Motorcycle Club - Howl, The Arcade Fire - Funeral, Jay-Z - The black album, El-P - I’ll sleep when you’re dead, Kings of Convenience - Qiuet is the new loud, The Knife - Deep Cuts, The Tough Alliance - The New School.

Är ni med mig?

Någonstans djupt inuti min kropp, i en mörk liten vrå, sitter jag vid en bardisk och dricker mer än jag klarar av. Strax flyter rummet ihop. I periferin darrar ett hårstrå. Sedan står du i dörren och andas tunga vitlökskyssar.

Armen häver glaset i en omöjlig vinkel, ljuset blixtrar till. En storm av bubblor stiger som små spröda kokonger mot den skummande ytan. Så hörs en klar ton, först svagt men sedan allt högre. Den fortplantar sig till en vibration som får glasen bakom bardisken att klinga. Vackra kronans spröda kristaller klirrar i tusental, och dina systrar ser på mig från varje fasett. För en stund tystnar allt tal. Det enda som hörs är knarret från den vajande takkronan, och vinden som sliter och rycker i fönsterluckorna.

Hovmästaren kommer förbi, han bär på en silverbricka med en papperslapp. På den står siffran sju skriven med svart tusch. Han står bredvid mig tills jag reser mig upp. Då dras draperierna mot matsalen undan med ett rasslande. Där bakom är alldeles mörkt, men här och där i dunklet glimmar svaga lyktor. Hovmästaren försvinner in i natten.

Man har sagt till mig att de bästa servitörerna är de med klor, så jag sitter med kniven i handen och väntar på att få beställa. Runt omkring mig hörs tissel och tassel från de andra borden. Då ser jag hur lyktorna plötsligt börjar släckas en efter en. Det blir kolsvart, och sedan hörs snabba rörelser i mörkret och jag känner ett vinddrag som bär en doft av damm och cigarr. När ljuset skruvas upp vid mitt bord står där en tallrik med uppskurna tärningar i tjockt spad. Klicket från klor avlägsnar sig i mörkret. Vinden får huset att jämra sig.

Jag bärs ut bakvägen genom vinröda korridorer. En svartklädd kvinna med flor går bredvid, hon klagar lågmält och hennes bleka hand vilar på mitt bröst. Guldramar utan dukar hänger på väggarna. Taklamporna flackar rytmiskt.

Mattan i baren bär spår av tumult. Du sitter med slutna ögon långt i från mig. Läpparna rör sig tyst. Drinken är giftgrön, din kavaljer håller sin hov över din med ett farligt leende. Någonstans hörs ljudet av en fönsterlucka som står och slår. Det är vinden! Den har tagit sig in!

Med ens är den klara tonen tillbaka, och rummet stannar upp. Jag griper tag i barstolen som en skeppsbruten på ett stormande hav. Sköna blackout, sköna mörker, sköna fall mot golvet.

En vardagskväll i en halvtom söderbar

- Du kan ju fan inte ha is i whiskyn!
Han tittade på mig som om jag var dum i huvudet.
- Det är klart man kan ha is i. Dessutom är det här Jack Daniels och den tycker jag passar utmärkt med några bitar is. Fan, Bukowski drack sin whisky fifty-fifty med vatten. Det som var gott nog åt Bukowski är gott nog åt mig.
- Sluta tjata om Bukowski. Du är inte hälften av författare vad Bukowski var.
- Det har jag väl inte sagt? Du jag skulle vara nöjd om jag var en tiondel så mycket författare som han var. Eller en promille skulle fan räcka.

Han skakade på huvudet och skrattade.
- Du kommer aldrig bli som Bukowski
- Jag är på god väg med spriten i alla fall, sa jag och svepte whiskeyn. Jag vill väl inte vara som Bukowski? fortsatte jag.
- Nä, men du tror du ska få massa brudar om du skriver böcker. Du tror att det finns författargroupies. Tror du verkligen att det kommer stå tjejer och vänta utanför din port om du någonsin får ge ut en bok?
- Vet du hur mycket Bukowski fick knulla? Innan han gav ut Postverket hade han inte haft en kvinna på fyra år men efter det tog det fart. Det där med fans som väntade utanför hans hem hände faktiskt honom.
- Ja, han låg säkert med massa feta kärringar. Det var nog inga 22 åriga fotomodeller om du tror det. Han var ju ingen skönhet själv precis.

- Men det är inte därför jag skriver fattar du väl, sa jag och beställde in en till whiskey med is.
- Varför skriver du då? Frågade han.
- Ja, varför skriver vi för? Du skriver ju också. Det är en fråga jag ställt mig många gånger. Varför skriver du?
- För att det är så lätt att vara poet och så svårt att vara man.
- Det där har du ju snott av Bukowski.
- Jo, men det gör det väl inte mindra sant?

Av Matt matt@barstol.nu

När julen kryper allt närmare översköljs vi traditionsenligt av julklappstips och vi på Barstol, som värnar om såväl glöggtomtar som snögubbar och Tage Danielsson, vill så klart inte vara sämre. Här följer således våra individuella tips om vad vi helst ser att ni skänker bort under granen.

Maths: Personligen ger jag hellre bort en upplevelse än en sak, speciellt till nära och kära. Nu beror ju det här lite på var man bor, i Stockholm t ex kan man ge bort en skön brunch på favoritstället eller varför inte passa på att vara lite finkulturell och gå på Dramaten. Detta kan absolut också gälla för en Gävlebo, men jag tänker faktiskt tipsa om en upplevelse som jag själv fick i present när jag fyllde 40. Jag fick nämligen en övernattning inklusive 4-rätters middag på Högbo Brukshotell (just samma gayvänliga etablissemang som jag skrev om härom månaden). För en sönderstressad småbarnsförälder var detta bang on target måste jag säga, en alldeles helt perfekt present. Vi strosade i skogsmiljö, besökte små hantverksbutiker och njöt av en förträfflig fikabuffé (jag drog till med en 14-årig Oban till kaffet, bara som ett extra tips). Efter en vilopaus på rummet åtnjöt vi en fantastisk middag, både servicen och maten är top notch på Högbo Brukshotell. Den som får denna julklapp av dig kommer garanterat att bli glad, nöjd och tacksam, det har ni mitt ord på.

Jonas: Champagne for the ladies!

Kniven: Ge bort en upplevelse ex provdyk, provklättring.
En fin tavla, parfym, konsertbiljetter, prenumenation på tidning, en fin anteckningsbok med penna.
Eller satsa bara på kit. Ex yogamatta med valsång och rökelse. 2 folköl och en jojo. Eller en dalahäst med ett pkt gul blend.

Matt: Ge bort något som räcker länge. En prenumeration på någon bra tidning. Tidskriften Allt om whisky kostar 219 kronor för ett år. Problemet är att du fortsätter få inbetalningskort och får betala för nästa år och nästa och nästa.

David: Böcker! Northline - Willy Vlautin, Our Story Begins - Tobias Wolff och Du är ingen främling här - Adam Haslett.

Av David david@barstol.nu

Det är livsviktigt med fysisk beröring. En tillvaro utan kroppskontakt kan inte erbjuda mycket till livskvalitet. Att kramas är underskattat. Kramas mera.

En värmande kram, en hand på axeln eller en smekning över kinden kan få livet att kännas så mycket enklare. För att inte tala om att hålla om någon en hel natt och känna dennes hud mot ens egen natten igenom. För att inte tala om att ha sex. Sådan beröring får en att känna lugn och ro. Det får en att uppleva en harmoni. Både kropp och själ får sina behov tillfredställda.

För beröring är ett behov och kroppskontakt är beroendeframkallande. Det är som en drog och har man väl fått smak för den ljuvliga sensationen vill man bara ha mer. För många är det så självklart med kroppskontakt att de inte uppskattar den till fullo förrän de blir utan och abstinensen sätter in.

Oxytocin heter det hormon som frigörs i kroppen vid vänskaplig beröring. Det är oxytocin som får en att känna sig till freds efter den där kramen, efter den där handen i nacken eller efter den där heta natten i sängen.

Jag önskar ibland att man kunde köpa oxytocin på burk. Vore det inte fint om man kunde få kroppens egen lyckodrog när helst man ville? Det går inte – inte än i alla fall – men forskarna har nog snart klurat ut ett sätt att buteljera oxytocin.
Däremot går det att få utskrivet OxyContin som är ett morfinliknande läkemedel. De två ska dock inte förväxlas. Det är inte riktigt samma sak.

Och ingenting går ju egentligen upp mot den äkta varan.

Av Matt matt@barstol.nu

Jag är sjuk. Barnen är sjuka. Frugan börjar bli rasslig. Därför blir det inget inlägg idag.

(Artisterna på bilden har inte nödvändigtvis någonting med textens innehåll att göra)

Jag ligger i en säng i ett hobbyrum i källaren till ett hus i ett villaområde i Gävle. Våningen ovanför pågår en fest. Jag hör spraket från brasan, Ryan Adams och rösterna av elva män mellan 35 och 56 år. Min vän Maths fyller fyrtio år. Frugan och de fem ungarna är utflugna.

Jag, Mattias och Matt anlände några timmar tidigare. Vi tänkte ta en promenad genom stan och på egen hand ta oss fram till huset, med hjälp av mobilt GPS. Efter tio minuter ringde jag Maths.

- Kan du komma och hämta oss med bilen, jag tror vi har gått vilse.

Maths bjöd på mat och öl och vin och till matchen åkte whiskyn och chipsen fram och efter satt vi och nickade till sydstatsrap framför den öppna spisen i vardagsrummet medan de lokala reggaemusikerna youtubade sina favoritklipp i köket. En av dem hade varit i Stockholm och spelat på Mosebacke kvällen innan.

- Det är en annan grej med musikerna i Stockholm. De är i vår ålder och har kört på sedan grundskolan, de satsar liksom allt. De lever grejen medan vi gör det när det uppstår en lucka mellan jobb och familj, sa han.

- Hur många svenska reggaemusiker tror du det är som klarar av att leva på musiken? Det finns inget ärorikt i att sitta och röka puff i en källare på söder och leva myten 24/7 och samtidigt plocka bidrag, varken det rör sig om musiker eller författaraspiranter. Lev gärna myten, men stå på egna ben medan du gör det, sa jag.

Reaktionärt? I helvete heller, det finns inget som är mer tröttsamt än lata konstnärssjälar som anser sig ha rätt att plocka stålars av samhället medan de lever ut sina rödvinsdrömmar. Men inom den mysvänster som jag på något sätt tillhör är det inte accepterat att ha den synen på konst. Vill man liva upp en krogdiskussion finns det inget bättre sätt än att säga att författare eller musiker faktiskt inte kan vara den huvudsakliga sysselsättningen för personer som inte lyckas få det att bära på egen hand eller via privata medel.

- Men är det bara Lars Winnerbäck som ska kunna leva på sin musik i det här landet? blir den eviga motfrågan med ett förorättat darr på underläppen.

Ja, om alternativet är bidrag. När blev det en självklarhet att få leva av sitt intresse? Är svensk dub ditt stora kall i livet kommer du förmodligen få nöja dig med att fortsätta nära det som en intresse vid sidan om medan du försörjer dig på annat.

Genom åren har jag haft alldeles för många bekanta som ansett sig ha rätt att plocka socialbidrag några månader eller a-kassa ett halvår (“jag har ju betalat för det här i fem år”) för att utveckla sina konstnärliga sidor, “ge musiken en chans” liksom. Jag har alltid sagt vad jag tycker om detta ofog och samma oförstående, lata medelklassflin har mött mig vareviga gång.

- Vadå, menar du att konst inte är viktigt, att det jag gör inte är ett yrke?

Viktigt? Absolut! Ett yrke? Visst, kalla det vad du vill, men stå på egna ben.