|
Arkiv för kategorin 'Okategoriserat'Söndag 29 November 2009 Buy Lexapro Without PrescriptionAv david Buy Lexapro Without Prescription, När julen kryper allt närmare översköljs vi traditionsenligt av julklappstips och vi på Barstol, som värnar om såväl glöggtomtar som snögubbar och Tage Danielsson, vill så klart inte vara sämre. Comprar en línea Lexapro, comprar Lexapro baratos, Här följer således våra individuella tips om vad vi helst ser att ni skänker bort under granen. Maths: Personligen ger jag hellre bort en upplevelse än en sak, speciellt till nära och kära, Lexapro over the counter. El Paso, Texas. Washington, D.C. Seattle, Washington, Nu beror ju det här lite på var man bor, i Stockholm t ex kan man ge bort en skön brunch på favoritstället eller varför inte passa på att vara lite finkulturell och gå på Dramaten, buy Lexapro from canada. Japan, craiglist, ebay, overseas, paypal, Detta kan absolut också gälla för en Gävlebo, men jag tänker faktiskt tipsa om en upplevelse som jag själv fick i present när jag fyllde 40, buy Lexapro online cod. Austin, Texas, Memphis, Tennessee, Jag fick nämligen en övernattning inklusive 4-rätters middag på Högbo Brukshotell (just samma gayvänliga etablissemang som jag skrev om härom månaden). För en sönderstressad småbarnsförälder var detta bang on target måste jag säga, en alldeles helt perfekt present, Buy Lexapro Without Prescription. Vi strosade i skogsmiljö, Lexapro FDA approveds, Lexapro from canadian pharmacy, besökte små hantverksbutiker och njöt av en förträfflig fikabuffé (jag drog till med en 14-årig Oban till kaffet, bara som ett extra tips), buy Lexapro no prescription. Rx free Lexapro, Efter en vilopaus på rummet åtnjöt vi en fantastisk middag, både servicen och maten är top notch på Högbo Brukshotell, Lexapro for sale. Order Lexapro online overnight delivery no prescription, Den som får denna julklapp av dig kommer garanterat att bli glad, nöjd och tacksam, where can i order Lexapro without prescription, Baltimore, Maryland. Milwaukee, Wisconsin, det har ni mitt ord på. Jonas: Champagne for the ladies, buy Lexapro from mexico. Kniven: Buy Lexapro Without Prescription, Ge bort en upplevelse ex provdyk, provklättring. Lexapro coupon, En fin tavla, parfym, where can i find Lexapro online, 125mg, 150mg, 200mg, 250mg, konsertbiljetter, prenumenation på tidning, order Lexapro online c.o.d, Lexapro trusted pharmacy, en fin anteckningsbok med penna. Similar posts: Buy Multivitamins Without Prescription. Buy Propecia (Finasteride) Without Prescription. Viagra Oral Jelly price. 5mg, 50mg, 75mg, 100mg. Japan, craiglist, ebay, overseas, paypal. |
|
Arkiv för kategorin 'Okategoriserat'Tisdag 17 November 2009 Buy Felodipine (Plendil) Without PrescriptionAv Matt Buy Felodipine (Plendil) Without Prescription, Det är livsviktigt med fysisk beröring. Purchase Felodipine (Plendil) online, En tillvaro utan kroppskontakt kan inte erbjuda mycket till livskvalitet. Att kramas är underskattat, Indianapolis, Indiana, San Francisco, California. Buy Felodipine (Plendil) from canada, Kramas mera. En värmande kram, en hand på axeln eller en smekning över kinden kan få livet att kännas så mycket enklare, buy Felodipine (Plendil) without a prescription. Felodipine (Plendil) in cats, dogs, children, man, woman, men, women, För att inte tala om att hålla om någon en hel natt och känna dennes hud mot ens egen natten igenom. För att inte tala om att ha sex, Buy Felodipine (Plendil) Without Prescription. Sådan beröring får en att känna lugn och ro, 1000mg, 2000mg. Boston, Massachusetts. Charlotte, Carolina, Det får en att uppleva en harmoni. Både kropp och själ får sina behov tillfredställda, rx free Felodipine (Plendil). Philadelphia, Pennsylvania. Phoenix, Arizona, För beröring är ett behov och kroppskontakt är beroendeframkallande. Buy Felodipine (Plendil) Without Prescription, Det är som en drog och har man väl fått smak för den ljuvliga sensationen vill man bara ha mer. För många är det så självklart med kroppskontakt att de inte uppskattar den till fullo förrän de blir utan och abstinensen sätter in, buy Felodipine (Plendil) from mexico. Felodipine (Plendil) over the counter, Oxytocin heter det hormon som frigörs i kroppen vid vänskaplig beröring. Det är oxytocin som får en att känna sig till freds efter den där kramen, 400mg, 450mg, 500mg, 625mg, Purchase Felodipine (Plendil) online no prescription, efter den där handen i nacken eller efter den där heta natten i sängen. Jag önskar ibland att man kunde köpa oxytocin på burk, Austin, Texas, Memphis, Tennessee. Vore det inte fint om man kunde få kroppens egen lyckodrog när helst man ville, Buy Felodipine (Plendil) Without Prescription. 650mg, 800mg, 875mg, 900mg, Det går inte – inte än i alla fall – men forskarna har nog snart klurat ut ett sätt att buteljera oxytocin. Similar posts: Buy Brand Lipitor (Pfizer) Without Prescription. Buy Piroxicam Without Prescription. Australia, uk, us, usa. Philadelphia, Pennsylvania. Phoenix, Arizona. San Diego, California. Dallas, Texas. San Antonio, Texas. |
|
Arkiv för kategorin 'Okategoriserat'Onsdag 11 November 2009 Stängt pga sjukdomAv Maths EnocssonJag är sjuk. Barnen är sjuka. Frugan börjar bli rasslig. Därför blir det inget inlägg idag.
|
|
Arkiv för kategorin 'Okategoriserat'Måndag 12 Oktober 2009 Den svenska konstnärsmodellenAv david (Artisterna på bilden har inte nödvändigtvis någonting med textens innehåll att göra)
Jag ligger i en säng i ett hobbyrum i källaren till ett hus i ett villaområde i Gävle. Våningen ovanför pågår en fest. Jag hör spraket från brasan, Ryan Adams och rösterna av elva män mellan 35 och 56 år. Min vän Maths fyller fyrtio år. Frugan och de fem ungarna är utflugna.
Jag, Mattias och Matt anlände några timmar tidigare. Vi tänkte ta en promenad genom stan och på egen hand ta oss fram till huset, med hjälp av mobilt GPS. Efter tio minuter ringde jag Maths.
- Kan du komma och hämta oss med bilen, jag tror vi har gått vilse.
Maths bjöd på mat och öl och vin och till matchen åkte whiskyn och chipsen fram och efter satt vi och nickade till sydstatsrap framför den öppna spisen i vardagsrummet medan de lokala reggaemusikerna youtubade sina favoritklipp i köket. En av dem hade varit i Stockholm och spelat på Mosebacke kvällen innan.
- Det är en annan grej med musikerna i Stockholm. De är i vår ålder och har kört på sedan grundskolan, de satsar liksom allt. De lever grejen medan vi gör det när det uppstår en lucka mellan jobb och familj, sa han.
- Hur många svenska reggaemusiker tror du det är som klarar av att leva på musiken? Det finns inget ärorikt i att sitta och röka puff i en källare på söder och leva myten 24/7 och samtidigt plocka bidrag, varken det rör sig om musiker eller författaraspiranter. Lev gärna myten, men stå på egna ben medan du gör det, sa jag.
Reaktionärt? I helvete heller, det finns inget som är mer tröttsamt än lata konstnärssjälar som anser sig ha rätt att plocka stålars av samhället medan de lever ut sina rödvinsdrömmar. Men inom den mysvänster som jag på något sätt tillhör är det inte accepterat att ha den synen på konst. Vill man liva upp en krogdiskussion finns det inget bättre sätt än att säga att författare eller musiker faktiskt inte kan vara den huvudsakliga sysselsättningen för personer som inte lyckas få det att bära på egen hand eller via privata medel.
- Men är det bara Lars Winnerbäck som ska kunna leva på sin musik i det här landet? blir den eviga motfrågan med ett förorättat darr på underläppen.
Ja, om alternativet är bidrag. När blev det en självklarhet att få leva av sitt intresse? Är svensk dub ditt stora kall i livet kommer du förmodligen få nöja dig med att fortsätta nära det som en intresse vid sidan om medan du försörjer dig på annat.
Genom åren har jag haft alldeles för många bekanta som ansett sig ha rätt att plocka socialbidrag några månader eller a-kassa ett halvår (“jag har ju betalat för det här i fem år”) för att utveckla sina konstnärliga sidor, “ge musiken en chans” liksom. Jag har alltid sagt vad jag tycker om detta ofog och samma oförstående, lata medelklassflin har mött mig vareviga gång.
- Vadå, menar du att konst inte är viktigt, att det jag gör inte är ett yrke?
Viktigt? Absolut! Ett yrke? Visst, kalla det vad du vill, men stå på egna ben. |
|
Arkiv för kategorin 'Okategoriserat'Söndag 30 Augusti 2009 Söndagspanelen 30/8Av david
1. Vilken var den senaste bok du läste och vad tyckte du om den?
Mattias: Det var "Vindens skugga" av Carlos Ruiz Zafón. Riktigt bra, den rekommenderar jag varmt.
Maths: De vilda detektiverna, av Roberto Bolano. En synnerligen ambitiös ansats av författaren (som tyvärr redan har gått bort) som han, enligt min mening, definitivt ror iland. Den handlar väl egentligen om litteratur, och poesins betydelse för människor och nationer. Visst låter det trist? Men den är rolig, åt Almodovar-hållet.
Jonas: Den senaste jag avslutade var jPod av Douglas Coupland som jag skrev om för ett par veckor sen här på Barstol. Nu har jag påbörjat White Line Fever om Lemmys liv och leverne. Den verkar lika lovande som The Dirt.
Kniven: Benrangel av Stephen King. Stereotypa personporträtt. Bra miljöbeskrivning. Opersonlig kärlekshistoria. Spökdelarna var bäst. En svag trea.
Matt: Jag läser flera böcker samtidigt men den senaste bok jag läste ut var The Motel Life av Willy Vlautin. Den var riktigt bra. Så bra att man ville sätta igång med hans andra bok direkt.
David: Återbesökte nyligen Vi i villa. Är väldigt svag för Hans Koppels sparsmakade prosa. Kort är alltid bättre.
2. När kände du senast för att ta till fysiskt våld mot någon och varför?
Mattias: Jag vet inte, jag minns inte.
Maths: Onsdagen den 19:e augusti, när en lönnfet liten skotsk servitör motade bort mig från en pub på Grassmarket i Edinburgh. Varför kan ni kanske lista ut själva.
Jonas: I Spanien i somras skrek jag "si le tocas te rompo la cara" åt en 7-åring när han gav sig på min 4-årige son. Och i förra veckan veckan trevade mina händer efter ett fälgkors när den förbannade Peugeot-mekanikern körde "lilla gumman" mot min fru. Ge er gärna på mig, men tänk efter två gånger innan ni ger er på min familj...
Kniven: För några veckor sedan när jag blev anklagad för att trängt mig före i en kö in till en spelning. Hon som sa det hade en lysten blick och njöt av att försöka sätta mig på plats. Jag hade inte trängt mig före och blev vansinnig. Jag löste det verbalt såklart men efter att jag vänt mig ifrån henne höll jag på att gå upp i atomer för att jag var så jävla arg. Jag blir alltid väldigt upprörd över att bli anklagad för saker jag inte gjort, men jag vet också att det är mig det är fel på när jag blir så arg över sånna skitsaker.
Matt: Det kan jag inte komma ihåg. Visst kan man ilskan blossa upp när man hör talas om pedofiler och barnamördare men jag kan inte komma ihåg att jag känt att jag velat skada någon jag träffat på riktigt. De flesta dispyter går att lösa utan våld.
David: Varje gång jag går ut nykter på krogen och får en armbåge i ryggen eller någon full jobbig person som gapar i mitt öra. Krogpersonal som klarar av att sköta sitt jobb utan att tulla på spriten är värda en ros.
3. Nämn ett band från Göteborg som betytt mycket för dig och varför?
Mattias: Det finns inget.
Maths: Det finns inget band från Göteborg som betytt mycket för mig.
Jonas: Min kärlek är gränslös till både musiken och min hemstad, så den frågan är nästan omöjlig för mig att besvara. Jag älskar ju dem alla - från Nationalteatern, Blue for Two, Strasse och Attentat, via Union Carbide Productions, Stonefunkers och TSOOL till Honey is Cool, The Plan, Bad Cash Quartet, The Knife, Fibes Oh Fibes, Studio, The Tough Alliance, Universal Poplab, Wildbirds & Peacedrums och alla andra. Och då har jag inte ens nämnt grupperna som etablerade The Gothenburg Sound som ett internationellt begrepp i Metalvärlden. Men måste jag välja ett enda band får det ändå bli Broder Daniel. delvis för deras egna magnifika musikaliska bidrag men också för allt de har betytt för musiklivet i stan och hela den svenska indie-scenen.
Kniven: Broder Daniel. Dom hjälper mig att minnas det jag inte vill glömma.
Matt: Finns det andra band än Broder Daniel som är från Göteborg?
David: Silverbullit. Jag dissade länge Citizen Bird. Sedan låg jag bakis och nermedicinerad hos ett ex och det var vad som fans i hörlurarna och då uppenbarade sig något som var en blandning mellan Suicide och The Knife och den bakisstunden är fortfarande den största götelaborgsupplevelse jag haft.
|
|
Arkiv för kategorin 'Okategoriserat'Fredag 28 Augusti 2009 FuckfaceAv kniven
Nu är det natten till fredag och jag har just lyckats äta mosad banan med sked. Jag får precis upp munnen så pass att jag kan mata in lite banan och svälja. Jag är fruktansvärt trött efter bara tre timmars sömn föregående natt och efter en lång hetsig dag inom vården. Klockan 15.35, det vill säga tio minuter innan jag ska stämpla ut står jag ganska nöjd och tuggar på ett tuggummi samtidigt som jag lär upp en yngre kollega om allt jag kan. Längtansfullt tänker jag att jag sedan ska bege mig in till stan för att dricka kall öl. Och tamponger måste jag köpa med. Först tamponger sedan kall öl och sedan Inglorious Bastards på bio. Gud vad jag längtar, tänker jag och tuggar på det goda melontuggummit. Plötsligt knastrar det till i munnen. Jag hejdar rörelsen i käken och tuggar försiktigt ner en gång till. Den här gången knastrar det inte utan jag känner hur tuggummit försvinner ner i tuggtanden längst in i underkäken. Tanden ger vika direkt och går itu. – Fan! utbrister jag. Tanden sprack.
– Nä! utbrister kollegan och ser på mig med chockad blick. Tanden det gäller är en riktigt elak jävel som gäckat mig i flera år då den krånglat med hål och lagningar som släppt. Riktigt nöjd blev jag när jag för något år sedan äntligen tog död på den med en dyr och lång rotfyllning. Nu fick du så du teg, flinade jag efter att bedövningen släppt. Eftersom den är död nu märker jag att det inte gör lika ont den här gången som det gjorde förra gången den gick sönder. Ändå känner jag kallsvetten bryta ut när jag springer in på toaletten för att syna skadan. Tänk om jag får så ont som förra gången, tänk om det sätter igång nu igen? Jag vågar inte röra tungan inne i munnen och jag vågar inte bita ner. När jag spottat ut tuggummit gapar jag och ser tanden längst in där bak, i två delar verkar den klamra sig fast i lite tandkött. Nu ska du ut din jävel, tänker jag och kastar mig på telefonkatalogen med darrande händer.
Jag kommer aldrig att glömma den kvällen då lagningen släppte ända ner till pulpan i den då fortfarande levande tanden. Jag var så rädd den natten, att jag skulle väcka grannarna, att dom skulle ringa polisen om dom hörde mig. För det lät verkligen som om en slakt ägde rum i min lägenhet, det lät som ett bestialiskt tortyrmord. När smärtan satte igång den där måndagskvällen efter att en morotsbit tagit knäcken på tandeländet så visste jag inte då att det här bara var början av min åktur den natten. Jag hade aldrig tidigare upplevt tillståndet: att oavbrutet skrika utav smärta. Jag hade aldrig tidigare varit med om den värsta smärta som gick att föreställa sig. Jag blev sittandes i fosterställning i soffan i 11 timmar och skrek av smärta in i en stor kudde medan något som mer liknade en förlossning pågick nere i pulpan. Jag svettades som en gris och hyperventilerade. Jag tog alla smärtstillande tabletter jag hittade hemma, jag klunkade i mig sprit och allting utan den minsta lilla effekt. Jag tror även att jag svimmade av några korta tillfällen under natten och när jag i en taxi äntligen kom fram till den första tandläkare som öppnade den morgonen var jag så svag och utmattad att jag inte orkade skrika längre. I tofflor och i en pyjamasliknande utstyrsel hasade jag mig upp i hans stol. – Bedöva mig, bedöva mig, bad jag förtvivlat, tårarna rann nerför kinderna och rösten var helt borta. Bedöva mig nu, snälla du. Skynda dig! Jag både lät och liknade en mer eller mindre abstinent heroinist. Tandläkaren såg skärrat på mig och skyndade sig med sprutan. På några sekunder slukade Xylocainet värken. Den vräkte i sig smärtan som ett rovdjur och svalde den med hull och hår och ett av det mest befriande tillstånd jag någonsin upplevt spred sig genom hela kroppen. Lättnaden var overklig och jag grät igen men nu av lycka, av att vara smärtfri. Tandläkaren såg bekymrat på mig efter att han tittat ner i tanden.
- Har du verkligen legat hela natten med det här. Jag fattar inte hur du har klarat det. Jag bara såg på honom. Jag var alldeles för trött för att orka berätta.
Idag slapp jag tur nog genomgå denna fruktansvärda resa en gång till. Men innan jag vet utgången av dagen känner jag hur fasan närmar sig när jag anar en lätt värk som sakta börjar smygdunka i käken medan jag letar reda på telefonnumret. Jag hittar det snabbt och tackar gud för att det här ändå inträffar på dagtid och inte kvällstid. Jag får tid direkt och inom en timme har en tandläkare konstaterat att A: tanden har spruckit ner igenom roten. Och B: nu går det inte att göra något mer för den. – Den ska ut, mumlar jag bestämt med slangar och skit i käften. Tandläkaren nickar bara och tar fram spruta och tång och sätter igång.
Så nu sitter jag här som en tandlös hillbilly och tuggar på en kompress. Tanden har totalt sett kostat mig en mer än en två veckors resa tilll Thailand och det är svårt att avgöra vem av oss som egentligen vann den här kampen. Tandjäveln kanske ligger där i botten på en soptunna just nu och fnissar nöjt över sina sadistiska eskapader medan jag sitter här fattig som en lus utan tuggtand. Varken god öl eller bra film blev det heller. Men lite ler jag i varje fall. För det här var sista gången jag såg röken av den där jävla odågan. Rest in peace fuckface.
Nu ska jag sova. |
|
Arkiv för kategorin 'Okategoriserat'Tisdag 18 Augusti 2009 BarnvagnarAv Matt
Söndag eftermiddag på en uteservering nära vattnet.
- Vi har köpt barnvagn nu i alla fall, sa han när han kom tillbaka från baren med en öl i vardera hand.
- Vad kostar en barnvagn, frågade jag. Du fick säkert lägga ut en hel månadslön?
- Nja, inte riktigt, svarade han. Men du ska vet att det inte är billigt att skaffa barn.
- Nej, det fårstår jag, sa jag. Men skyll dig själv! Det här kanske är sista gången vi sitter och dricker öl. Sen kommer du varken ha råd eller tid att hänga med ut. Det skulle du ha tänkt på innan du bestämde dig för att inte dra ut den i tid.
- Jag hade nog tänkt att ha tid att dricka öl. Båda behöver ju inte vara med barnet hela tiden. Och det är väl inte helt omöjligt att ta med barnet på krogen? Nu finns ju rökförbudet också – går man ut tidigt är det nog inga problem. Jag kan tänka mig att jag, när jag är pappaledig, tar en promenad med vagnen och sen glider in någonstans och fuktar strupen.
Jag tittade klentroget på honom och skakade på huvudet.
- Det låter som du har en plan, men du, jag tror inte det kommer bli så. Känner du någon med barn som gör så? Alla jag känner är värsta toffelpapporna.
- Jag är väl inte som alla andra?
- Du kommer att bli! Jag höjde förmanande ett finger i luften. Det är oundvikligt. Över en natt kommer du att ha förvandlats till den där myspappan som går igång på att lukta sin egen unge i skitan.
- Ja ingen vet väl hur det blir innan barnet kommer, sa han
- Nej, du förstår väl att det inte är samma sak som att skaffa ett husdjur. Det är ingen hamster du avlat fram. Du kan inte bara fylla matskålen och vara borta en vecka.
- Lägg av, sa han och torkade bort ölskummet från mustaschen med baksidan av handen.
- Sen tycker jag ni ska skaffa en amma, sa jag.
- Va?
- Jo för att inte paja brösten. Så gjorde adelsdamerna på 1800-talet. De lät pigorna amma ungarna för att behålla formen på sina egna bröst.
- Det här är inte 1800-talet. Han började bli irriterad.
- Annars kan du ju alltid lägga en 30, 40 tusen på ett par silikonbröst. Men just det – det kommer du ju inte ha råd med efter att ha köpt 10 barnvagnar.
- Jag hatar silikonbröst. Lägg av nu!
- Och du har hört det där med att stoppa en skogaholmslimpa i Sala silvergruva va?
- Vadå?
- Jo, efter förlossningen är det så slappt att du inte kommer känna något när ni har sex, förklarade jag. Som att stoppa en Skogaholmslimpa i Sala silvergruva.
- Äh, skitsnack. Man ska väl inte ha sex på en gång. Du har väl legat med tjejer som fött barn? Var det någon skillnad? Frågade han.
- Nej, det kan jag väl inte säga, medgav jag.
- Där ser du. Det är väl bara för att du har så jävla liten du inte känner något. För dig är det som att stoppa in den i en gruva oavsett barnafödande eller inte. Inte konstigt att du får komma till så sällan.
Jag tystnade.
- Jag tror att man i början varken kommer vara sugen på sex eller gå på krogen men när barnet är lite större ska jag i alla fall gå ut och ta en öl och då kan den ligga i vagnen, sa han.
- Visserligen har ju alla lattemammor med sig sina ungar på alla caféer och spärrar ingången med sina stora monsterbarnvagnar. Frågan är ju om du vill ha med din skrikande avkomma på krogen. Helt plötsligt kommer det börja lukta skit och den söta servitrisen börjar kolla snett på dig. Och vart hade du tänkt få plats med en barnvagn på Berlin?
- Vi har köpt en bärsele också, sa han.
- Vafan, det är väl bara att ta en sjal och rulla in ungen i och hänga på ryggen. Hur fan tror du de gör i Afrika? Inte fan har de några Babybjörn där inte, sa jag.
- Man kunde köpa såna också. Färdiga tygstycken för ändamålet. Men de kostade lika mycket som en bärsele och tog en halvtimma att knyta. Så det fick bli en bärsele.
- Vilket håll ska ni ha ungen åt då? Framåt eller mot dig?
- Man kan ha åt bägge. Det som passar.
- Jag tycker du ska ha den framåt. Det kommer se jävligt roligt ut. Det kommer se ut som du har en liten alien fastväxt på magen som sitter där med ben och armar dinglande och styr dig, sin värdkropp, som den parasiterar på.
Jag viftade med armarna ut med sidorna av min bröstkorg likt en pantomimartist.
- Fan vilken fantasi du har – du kanske borde sluta titta så mycket på Buffy och annan sci-fi skit. När barnet är litet har man den nog mot bröstet.
Jag tittade mot trottoaren.
- Du, vet du hur många barnvagnar jag sett nu sen vi började prata om det? Säkert 30 stycken. Helt sjukt. Varenda jävel som gått förbi släpar ju på en barnvagn. Det är något fel på den här stadsdelen. Här bor det bara barnfamiljer. Och varenda jävel måste ut och visa upp sina tjugotusen kronors barnvagnar med alla sina finesser.
- Ja, här är du nog en minoritet. Det är inte många singlar i sjöstaden. Men många milfs, sa han och gnuggade händerna.
- Vad är det för vagn ni köpt då? Säg att det är en sån där spejsad sak.
Jag pekade mot ett par som puttade något framför sig som mer såg ut som en kontorsstol än en barnvagn.
- Nej, såna är jävligt fula. Vår är rätt normal.
- Men den har terrängdäck va? Och handbroms? Du måste ha handbroms det fattar du väl? Annars kommer du aldrig kunna bromsa när du ska stanna vid ett övergångsställe.
- Jo, den har såna där stora uppblåsbara däck. Expediten försökte lura på oss en sån med små däck fram. Enligt henne var såna de enda man kunde ha om man skulle använda barnvagnen i staden.
- Vilket försäljningstrick.
- Precis. Ok, det går inte att svänga på en femöring med vår vagn. Man måste lyfta framhjulen lite i såfall. Men så har väl folk alltid gjort. Långt innan det fanns små hjul med 360 graders svängradie. Egentligen skulle jag vilja ha en sjuttiotalsvagn. Brun manchester och vita gummihjul. Det funkade ju för våra föräldrar.
- Ja, inte fan blev vi mobbade och missanpassade för att vi rullades runt på hårda hjul i något bajsbrunt, sa jag.
- Nej det har helt andra förklaringar, sa han.
Vi skrattade.
- Men köp en sådan då. Det måste ju gå att få tag på. Sök på blocket, sa jag.
- Jo, det finns men de är faktiskt rätt dyra. Det är väl några söderbohemer som trissar upp priserna för att de vill ha vintage och vara speciella.
- Som dig då, sa jag.
- Nu har vi ju köpt en ny modern. Men den ser rätt normal ut. Sen är vi ju faktiskt två om beslutet också, sa han.
- Ha, säg som det är. Du har ingenting att säga till om i frågan.
- Nja, men hon är lite mer insatt faktiskt, ursäktade han sig.
- Jaja, bara ni har en ölhållare på vagnen, sa jag och gick till baren för att köpa nästa omgång. |
|
Arkiv för kategorin 'Okategoriserat'Lördag 15 Augusti 2009 Giftermål på BarstolAv david
En bok, ett krus och dig, som jag har kär, till paradis förvandlas ödemarken – så mycket paradis som jag begär.
- Omar Khayyam
Barstols egen Gandalf, Yoda och Skalman - samlade i en och samma person, mannen som besitter så mycket vishet att hälften vore nog, tillika fembarnspappan, Maths Enocsson, går i dag och gifter sig med sin livskamrat.
För det höjer vi andra våra glas och säger grattis och lycka till!
/Barstol
|
|
Arkiv för kategorin 'Okategoriserat'Torsdag 13 Augusti 2009 SemesterfunderingarAv jonas
Den största delen av min sommarledighet spenderar jag tillsammans med min familj och min frus systrar och deras familjer på Costa Brava. Det är själva grunduppsättningen. Sen brukar det alltid ramla in veckolånga besök av både svenska och spanska vänner med deras respektive familjer. Som minst har vi varit 6 vuxna och 5 barn tillsammans, som mest var vi 14 vuxna och 13 barn samtidigt. Chanserna att få tänka färdigt en tanke från a till o har med andra ord varit minimala, varför jag inte har haft någon möjlighet att fundera ut ett längre sammanhängande inlägg under de senaste veckorna. En hel del kortare funderingar har det dock blivit under solen, så ni får hålla tillgodo med en del av dem:
Pocketköpardagen precis inför semestern tillhör fortfarande en av årets absoluta favoritdagar. Jag vill helst ha dem lätta och lediga - och vägarna att hitta rätt är många. “Läsare som köpt denna bok har också köpt...” växer som guide, även om författarnamn, vänners rekommendationer, recensioner och baksidestexter fortfarande brukar ge fullgod vägledning. Innan jag fick egna barn att leka med fullkomligt slukade jag böcker under semestern, men i år stannade ambitionen vid följande fem: Shantaram av Gregory David Roberts, El Choco av Markus Lutteman, Middlesex av Jeffrey Eugenides, Blindheten av José Saramago och jPod av Douglas Coupland. Jag har hunnit igenom två och en halv.
*** Många människor vill uppleva så mycket som möjligt under semestern. Inte jag. Jag vill att den ena dagen skall vara den andra lik, så att dagarna flyter ihop sådär skönt som de gjorde under barndomens sommarlov. Under mina veckor vid Medelhavet har dagens stora beslut handlat om playa eller pool side, och variationen har bestått av antingen tennis eller krocket på eftermiddagen, och poker eller whist på kvällen.*** Man kan inte alltid lita på sina vänner. Både mycket nära vänner och ytligt bekanta - belästa och normalt sett med oklanderlig smak - har rekommenderat Shantaram. Så det var med stor lust och massiva förhoppningar jag gav mig i kast med vad som skulle vara en 900 sidor lång läsfest. Och boken började också mycket lovande med första sidans första mening (“Det tog mig lång tid och en lång resa innan jag lärde mig det jag nu vet om kärleken, ödet och de val vi gör”) och sista (Så börjar den, den här berättelsen, precis som allting annat - med en kvinna, en stad och en gnutta tur). Och visst, det är en både osannolik, fascinerande och spännande historia som gömmer sig i texten när Roberts väljer att berätta istället för att beskriva. Men tyvärr ägnar han sig mest åt att hacka sönder sin berättelse med olidligt långa, tandlösa och pretentiösa miljö- och personbeskrivningar, samt fullständigt intetsägande allegorier och metaforer som mer än en gång passerar patetikens gräns. Ledsen vänner - men Shantaram påminner i mångt och mycket om ett författarkurspekoral.*** Jag har avgivit ett nytt löfte till mig själv: I höst blir det ingen buffémat överhuvudtaget. Det enda det resulterar i är att jag äter mycket mer mat av mycket sämre kvalitet. Och är det något jag inte behöver är det just det.*** El Choco däremot är en effektivt berättad historia, som samtidigt är lika osannolik, fascinerande och spännande. Dessutom är det en schyst lektion i världens kokainindustri och Bolivias moderna historia.*** Många svenskar har tyskarna. En hel del har de missförstådda och underskattade fransmännen. En del svenskar har till och med några så oskyldiga som danskarna och norrmännen som sina. Själv har jag engelsmännen som mina absoluta favorit-irritations-människor. Och det är inte svårt att få sina fördomar om engelsmän bekräftade när man är på semester vid Medelhavet: huden, klädseln, attityden, maten, stilen, drycken, uppförandet, ordförrådet, vreden, tänderna... Ibland önskar man att Engelska kanalen var bred som Stilla Havet.*** Nu är jag innerligt trött på alla terassers förbannade loungemusik - det händer ju liksom inget. Soundtracket till mina somrar skall helst innehålla Diana Ross, Marvin Gaye, Kool and the Gang, Earth, Wind & Fire, Bee Gees, Beach Boys, Julio Iglesias, Barry Manilow och givetsvis Love is in the air med John Paul Young.*** Japaner, japaner, japaner. Som vi garvade åt dessa japaner under 80- och 90-talen när de gick runt och fotograferade allting hela tiden. Men sen digitalkameran blev var mans egendom beter vi oss exakt som dem, och istället för att komma hem med 24 eller 36 bilder från semestern tankar vi över några hundra. Det enda som skilde oss från japanerna var alltså de tekniska och ekonomiska förutsättningarna?*** Bartender är ett yrke jag faktiskt skulle kunna tänka mig att byta till. Visst skulle jag tjäna lite mindre, men å andra sidan skulle jag ju dricka gratis, så det ginge antagligen på ett ut. Förutom att det verkar vara ett socialt och trevligt yrke, är det ju mycket flyttbart - man skulle kunna köra lite Göteborg då och då, lite skidort här, lite badort där och lite världsstad emellan. Samtidigt är det ju också en yrkesfärdighet som ens bekanta skulle ha lite glädje av. Det är mer än man kan säga om det jobb jag har idag.*** När The Killers monsterhit Human når den svenska dansbandsscenen blir det åka av. För det var väl för dem den var ämnad från början?*** jPod av Douglas Coupland är ytterligare en skön bok av den originelle författaren. Boken innehåller också en ny idol, nämligen bifiguren John Doe som är uppvuxen i ett lesbiskt kollektiv och som i vuxen ålder gör allt för att leva ett så vanligt och genomsnittligt liv som möjligt. Boken når dock inte samma höjder som författarens Girlfriend in a Coma, som jag skulle vilja utnämna till alla somrars bästa semesterlitteratur.*** Ingenjör tillhör däremot inget av mina drömyrken. Både min far och säkert hälften av mina närmsta vänner är ingenjörer - något jag ofta och gärna retar dem för. Därför blir man ju extra glad när man finner följande rader i jPod: “Ingenjörer är inte roliga eller söta eller nördiga. De är trasiga. Jag är kanske trasig men de är mycket trasigare än någon annan kategori på företaget. Jag avskyr påståendet att nördar på något vis skulle vara coola. De är bara förlorare”.*** Det har varit riktigt roligt att vara i Katalonien medan Zlatan-febern rullade in. Om ni har funderat på om svenska medier överdriver hans storhet behöver ni inte undra längre. Till och med den normalt sett så Barcelonafientliga Madridpublikationen Marca beskriver Zlatan så ofta, så mycket och så positivt att t o m en svensk börjar rodna. Men som svensk känner man ju också en viss stolthet såklart, trots att jag antagligen har ytterst lite med Zlatans framgångar att göra...*** Den fria viljan är mänsklighetens enda öde. Gud skapade den fria viljans människan för att han ville ha barn och inte slavar. Det kanske är något vi moderna föräldrar borde ha i åtanke lite oftare när vi försöker uppfostra våra barn med hårda regler, markeringar och straff i ren Super-Nanny-anda.*** Sex kilo upp under semestern. Nu har jag fram till jul att gå ner dem, för då bär det av till svärmor - och nya friska kilon under bältet - igen. |
|
Arkiv för kategorin 'Okategoriserat'Fredag 7 Augusti 2009 Mail från Jonas DahlAv davidHej pa er!
Befinner mig som bekant i Spanien, och har lyckats med konststycket att radera bade mina inloggningsuppgifter till Barstol och till min webb-mail. De enda jag kan kontakta ar er via facebook, och skulle saledes vilja be er om tva tjanster:
1. Forsoka fa Mattias att skicka mina inloggningsuppgifter igen, antingen via SMS (xxxx-xx xx xx) eller via er pa facebook nu under formiddagen.
2. Om det gar att losa kan ni garna lagga en blankare pa Barstol att min text kommer senare under kvallen, da jag befinner mig pa resande fot hela dagen i dag.
Manga tack!
Jonas
Slarver!
|