Efter söndagspanelens oväntade utflykt i pruttpoesins gränsland - förvånande nog renderade de högtravande magplasken inte en enda negativ kommentar - blev jag inspirerad att skriva fler dikter. Tyvärr måste jag erkänna att det gick ganska dåligt; jag tror inte poesi är min grej - jag saknar helt förmåga att ta mig själv på så stort allvar som krävs. I frustration över detta nederlag föll min blick på bokhyllan. Då slog det mig att jag alltid kunde låta en redan etablerad författare göra grovjobbet. Jag blundade och drog med pekfingret över ryggarna, lät slumpen avgöra bok och tog ut den ur hyllan. Sedan satte jag fingret på ett uppslag och öppnade ögonen. Min pekfingertopp vilade darrande på textraden "De ringer varsin kompis". Boken råkade vara  "Frestelsernas berg" av Jonas Gardell. Jag bestämde att varje slumpmässig mening fick bli en rad i mitt verk. Förbluffande nog funkade det riktigt bra. Det är egentligen lite märkligt - Gardell är förstås en förbannat bra författare, men varje mening i hans böcker tycks ha en närmast övernaturlig fallenhet att kunna fogas ihop med andra valfria rader (låt vara efter en del knixande). Kanske är det rent av så här hans böcker kommer till - han sitter där på sin kammare och plitar ned meningar på små lappar som han lägger i en hatt, och sedan drar han upp dem en efter en, allt medan den andra handen skriver in raderna i datorns ordbehandlare. Det är en lockande tanke; mödosamt arbete och tillfällighet i kombination. Jag började i alla fall vädra morgonluft. Kanske kunde mitt enastående sinne för slump och Jonas briljanta författarskap ingå förening. Jag är entusiastisk och säker på att vi skulle kunna uträtta stordåd ihop (fast jag är förstås lite mindre säker på vad Gardell tycker om det här med remix på internätet). Nåja, här är i alla fall resultatet i urval. Och Jonas, du kan väl höra av dig om du är intresserad! SOM MARKEN INNAN TJÄLEN GÅTT UR JORDEN De ringer varsin kompis, jag får inget veta. Det tyder väl på kärlek? Med besatthet söker de Björn men han är reserverad för en annan köpare Jag tar en djup klunk av vinet, låter den andre komma fram till mig. Sjukhuset blir vittne till vår försoning. Men varje natt irrar jag vilse i mina drömmar i förtvivlan på frestelsernas berg för barnens skull Snart nog är jag tillbaka finner henne i sovrummet - Jag vet att du är oförsonlig. - Jag vet inte vem jag är! Ett kloster mitt i berget Jag glider utför en avgrund Ur "Frestelsernas berg" HUR DERAS LIV GESTALTAR SIG Det blir som det blir så är det naturligtvis fortfarande. Det gick ju inte att ana, som när höststormen sveper med sig sommaren. Det syntes på lång väg att du inte var riktigt frisk. Det är slut nu. Säg att du inte hörde. Fan också. MEDDELANDE I HÖGTALARNA Det är nyårsafton. Något hårt och kantigt trycker på hennes rygg. Han sa: Lämna det du har och följ mig, vi borde rädda planeten. All maten slängs. Ur "Så går en dag från våra liv och kommer aldrig åter" UTSLAGNA SÅR OCH ROSOR Himlen låg som en grå skugga över dem, pressade sig lägre för varje dag. Hon önskade att David skulle komma. - Hallå där! - Jag skulle bara gå på toaletten, viskade hon. - Jag mår illa, Fredrik, och vill inte prata mer med dig. David somnade upphetsad med sina händer omslutna sitt kön. Aldrig får man vara i fred... Ur "Odjurets tid" Om du orkat med så här långt skulle jag vilja be dig att gå fram till din egen bokhylla. Slut ögonen och dra ut en bok. Öppna pärmen, sätt fingret på uppslaget och skriv ned den första mening du ser. Fortsätt sedan tills du och författaren förenats i ett poetiskt klimax. Och glöm för allt i världen inte att publicera frukten av ert lustfyllda samarbete i kommentarsfältet här under!

11 Kommentarer

I minnet har söndagar alltid något slags eftermiddagsljus. Det är som om veckans fulla tyngd upplöses och vi får ett andrum innan det börjar om på nytt. Vad passar väl då om inte ett helt inlägg med vacker och suggestiv poesi? Vi har ju förstått att ni tycker om poesi. Därför blir det ett helt specialinlägg för alla poetiker som läser bloggen. Det blir ett sinnenas vilda lek med världens tingeltangel på temat mörker, vansinne och kärlek!

Matt:

på gropiga trottoarer när det sista grå ljuset lider mellan betongväggar rör jag mig trasigt en krum kråka på min axel bakom NKs stora skyltfönster den eleganta konsumtionen en rik mans elände jag skiter i mörka hörn pissar i raseri min ursäkt till kungen och fosterlandet jag är dess undergivna hund fortfarande vid liv nere i ravinen ylande, tyst ylande

Maths:

i en främlings ögon såg jag dig igen en isande vind bar din andedräkt nakna gråterskor kysste såren på din rygg såren jag gav dig kommer tillbaka mörker jag ber dig, ta mig inte nu ta mig när ljuset har tömt sin bägare när skuggorna meddelar din ankomst då ska vi dansa i Anubis salar skrika en sång till himmelens helvete dricka blodet från tusen ofödda barn i en evighets sekund utan början utan slut

Mattias:

Istaxi i svarta vattnets brännkalla mörker stå närmare, fall i försvinn från mig i kväll Nattens obehag på mattan bildar dunkla ljusbloss i hjärtats svärta jag tog ut dina ögon åt din hud (räknade läpparnas stumpar) Försvinn i tankars periferi i kalla vattnets mörker svart är djupet svart är tiden Vi stannar på noll

Jonas Dahl:

Jag är ljuset när du är mörkret. On top. Jag är amerikansk östkustinredning när du är Ikeakök. On top. Jag är en Gantpiké när du är en HM-trasa. On top. Jag är Morden i Midsomer när du är Allsång på Skansen. On top. Jag är en stor Illylatte när du är bryggkaffe på Löfbergs Lilas mellanrost. On top. Jag är både London och New York. Både BMW 325 och Audi Q7. Både Åre och Gotland. Både Bolinger och Single Malt. Både Ko Phi Phi och Puerto Banus. On top of the fucking top! Inse det. Fatta det. Finn dig i det. Att ljuset är på mig, och du skall stå i mörkret av min skugga.

Kniven:

stöt sönder talet hundradelens krökta tanke du äter inälvorna skötets form slickar den håriga ljumsken vidöppen det mekaniska ljudet hjärtat räknar slag innan avrättning jag andas aldrig i dig endast en rosett av päls längs såret i hinnor av ben blinkade dig ur den svarta novans öga och döden är endast ett tal, obegripliga tecken under fingertopparna som vibrerar                      sinusknutan tangenternas båge ät vittnet över dödarnas atlanter, den förhäxade pupill jag skar ut ur tungans rörelse jag ÄR fullständig jag ÄR mörkrets installation

David Ärlemalm:

Du tog dig ner till lugnet stannade för att vila försökte föda dig med hunger orkade du inte med kunde du inte ta del i vardagens ritualer och spel Blev det för mycket alldeles för många bakdörrar, hissar och hemliga korridorer tillbringade du för mycket tid med att lära dig umgås med ensamheten Har du förlorat för mycket sömn har du förlorat för mycket sömn min vän det finns så många sätt att klara dagarna men ingen river dom som du

2 Kommentarer