Skriv kommentar

November - själva sinnebilden av hösten, med ett grått mörker som aldrig riktigt släpper taget. Projekt Barstol har pågått i över ett år, från en höst till en annan. Vi är nu en något redigerad uppsättning medlemmar, men i stort sett kör vi fortfarande samma upplägg på bloggen. Kanske är det dags att rumstrera om lite grann? 1). Du ska sätta dig ned och skriva söndagsfrågorna, men du får inte en enda idé. Har du något hemligt knep för att komma på något? David: Nej. Matt: Jag brukar fråga några polare efter ideér men de har aldrig några så jag får krysta fram något ändå. Maths: Nej tyvärr, men jag hoppas att någon av de andra har det för jag har brottats som fan många gånger. Jonas: Sänker kraven och föreställer mig att jag stövlar in på en bar där inga frågor är för banala eller triviala för att ställa. Kniven: Nope. 2). Personligen börjar jag tröttna lite på de här frågorna, men jag kanske bara har en svacka just nu. Ärligt - vad tycker du om söndagspanelen? David: Olika, beroende på frågorna. Vi lade ner söndagspanelen under en period men då frågade folk efter den. I brist på annat funkar det, men jag skulle hellre se en söndagsskribent. Matt: Jag tycker det är svårt att komma på frågor och svårt att svara på frågorna men intressant att läsa vad de andra svarat och även när någon svarar i kommentatorsfältet. Maths: Söndagspanelen har gjort sitt. Jonas: Jag tror att det är ett bra och snabbt sätt att lära känna oss skribenter och våra olikheter. Personligen tycker jag det är ganska kul faktiskt, och inbillar mig att det har ett läsvärde. Men vi borde kanske fråga läsarna vad de tycker? Kniven: Säger detsamma. Förändring eller lägg ner. 3). En idé är att vi alla i stället tar varsitt foto (med eller utan text) som på något sätt får representera den gångna veckan. Bra eller? David: Absolut. Matt: Det låter som en kul idé. Maths: Det skulle säkert vara en höjdare, fast jag är inte så säker på att det är genomförbart. Det kräver ju lite mer tid av var och en. Jonas: Alla format mår bra av att brytas ibland, som t ex när du tvingade oss alla att skriva en pretto-dikt. Så visst, ett foto eller något annat då och då kommer säkert vara kul. Men inte som ordinarie ersättning för frågorna. Kniven: Ett foto gillar jag skarpt plus några ord till det. Kanske kunde man ha foto varannan vecka och varva det med att andra veckan svarar på en fråga istället för tre. Gärna en fråga som väcker lite debatt och så kan man ventilera sina allmänna åsikter och tankar kring det, eller så skippar man frågan och kommer med ett bästjustnutips istället; exempel en bok, en film, en platta, bästa disktrasan, bästa restaurangen und so weiter. (Den här gången valde jag att inte svara på frågorna själv. Min åsikt framgår ju rätt tydligt ändå. Vad tycker du som läser här?)

11 Kommentarer

  1. Tycker du att öl och vin borde få säljas i livsmedelsbutiker och bensinstationer? David: Ja, i alla fall i livsmedelsbutiker. Maths: Själva lokalen spelar egentligen ingen roll, så länge man kan tillämpa samma nivå av kontroll som man idag gör på Systembolaget är det helt okej för mig. Men där ligger å andra sidan själva knuten, jag tror nämligen inte att man kommer att lyckas med det, vilket för en tonårsförälder är ett högst oroande scenario. Kniven: Ja Matt: Ja, självklart. Jonas: Självklart! Det kan väl inte bli mycket värre än kombinationen av ett statligt monopol och ett omyndigförklarande av sina egna medborgare? 2. Många anser att sexköpslagen är helt uppåt väggarna och att prostitution "under ordnade former" borde vara lagligt, vad tycker du? David: Svår fråga och jag är alldeles för dåligt insatt. Överlag tror jag inte på förbud när det handlar om vad man väljer att göra med sin kropp, men frågan är ju så pass mycket större än så. Jag får helt enkelt passa på den. Maths: Det här är en fråga som oftast landar i ett moraliskt dike, den blir så svår att ta ställning till att man till slut bestämmer sig för att det bara är "fel". Å ena sidan kan man tänka tjänst som tjänst, låt den som vill tjäna pengar på sexuella tjänster göra det så länge firman är korrekt tecknad och hygienen kan kontrolleras. Å andra sidan tänker man genast på hur mycket skit som potentiellt kan följa med en sådan verksamhet. Jag tror att konsekvenserna skulle bli svåröverskådliga om vi valde att legalisera prostitution i Sverige idag, men i själva moralfrågan är jag faktiskt en aning vacklande (vilket jag inte har varit förut). En sak är jag dock säker på, det har ingenting att göra med rätten till sin egen kropp. Där tror jag få politiker egentligen vill lägga sig i folks privatliv vilket ju faktiskt bevisas av att det inte är olagligt att ragga upp folk på stan och ligga med dem. Det handlar istället helt och hållet om vad som är okej att tjäna pengar på, att göra affärer av kroppen innebär att det hela går från privat till offentligt och då hamnar saken ofrånkomligen i ett läge där samhället måste få applicera regler. Kniven: Det här är svårt att svara på tycker jag. Det finns så väldigt många sidor av det här myntet och insatt är jag verkligen inte. Till att börja med tycker jag att ja, man ska ha rätt till att bestämma vad man vill göra med sin egna kropp. Om man vill sälja sex ska man få göra det och då borde det finnas att lagligt stöd för dessa som både vill köpa eller sälja sex. Sedan finns ju även den sidan där andra bestämmer vad någon ska göra med sin kropp, där fruktansvärda brott begås mot människor med sämre förutsättningar. Prostitution kommer alltid att finnas och då borde det finnas en lag som skyddar den som säljer. Den nuvarande sexköpslagen skyddar inte säljaren. Men samtidigt känns det som om att en majoritet av den prostitution som pågår på något sätt inte är dessa människors förstahandsval. Dom som vill sälja sex, och gör det av lust och helt fri vilja, är helt enkelt färre än i motsvarighet till dom som säljer sex i verkligheten och att andra tjänar pengar på att människor utnyttjas. Så även om tex bordeller skulle vara helt legalt så kommer det alltid finnas människor i dom som far illa. Och även om jag tycker att man borde få bestämma helt över sin kropp så kommer det alltid finnas människor som fortsätter skada sig själva och hamnar snett i livet pga att dom inte mår bra. Jag är kluven. Matt: Jag tror inte prostitution någonsin kan vara "under ordnande former:" Det är väl så de kallar det i tex Holland och Danmark? Inte speciellt ordnat tycker jag utan många far illa. Många unga flickor från fattigare länder utnyttjas i denna människohandel. Prostitution går ut på att de starka parasiterar på de svaga. Sån smutsig verksamhet ska inte få vara laglig. Jonas: Mycket svår fråga där jag faktiskt inte är framme vid något klart ställningstagande ännu. Jag har väldigt svårt att se relevansen i argument som "ett frivilligt avtal mellan två parter" eftersom jag tycker det finns ett väldigt tydligt offer och en väldigt tydlig förövare i denna situation. Men trots allt hade det kanske ändå varit bättre med "kontrollerade former" för de prostituerade? 3. "Det som växer i naturen kan inte förbjudas" är en annan slogan man hör ibland, kan man egentligen förbjuda cannabis? David: Ja, allt "kan" förbjudas, frågan är om det borde vara det. Har genom åren vacklat i frågan. Egentligen faller det under samma kategori som prostitutionsfrågan ovan, "vad man väljer att göra med sin egen kropp", osv ... Min erfarenhet av ivriga gräsrökare är att de blir rejält sänkta och över tid korkade (oja, det finns undantag) och det finns andra frågor som håller mig vaken om natten än deras rätt att tända på. Maths: Ur individens perspektiv går det ganska lätt att ställa sig på cannabis-älskarnas sida, det är ju bara att dra parallellen till sprit. Hur mycket skit och samhällskostnader har inte den drogen ställt till med liksom. If that shit flies, this shit flies. Ur samhällets perspektiv däremot är det ett klockrent nej: varför ska vi tillåta en drog som vi vet kommer att kosta samhället en jäkla massa kosing och förmodligen inte ger en spänn tillbaka? Moraliskt? Legalize it! Det går inte att säga något annat när vi krökar ner oss som vi gör i tid och otid.   Kniven: Det är ju redan förbjudet. Men det hade varit intressant att mäta vad som händer om det skulle vara legalt i ett år. Alla dessa frågorna hör ju på något sätt ihop. Modellen är möjlig att dom kunde göra på samma sätt som med alkoholen i Sverige som med cannabis och prostitution. Att staten legaliserar dessa men kontrollerar och reglerar och tar ut skatt på dessa verksamheter för att få bättre bukt på problematiken som dom alltid kommer föra med sig. Men åter igen: även om alkoholen bara säljs på systembolaget idag så finns smuggelspriten och alla våldsbrott som begås pga av den. Samtidigt; tex missbruket av tunga droger har inte ökat sedan 70-talet i Holland sedan dom legaliserade cannabis och det måste deras samhälle tjänat miljarder på. Och åter igen; prostitution och cannabis har baksidor. Men ju mer man förbjuder ju sämre insyn måste man ju få på dessa företeelser och det i sin tur leder till ökad kriminalitet och minimalt med skydd för människorna som finns där. Företeelserna kommer alltid att finnas och pågå hur mkt lagar vi än skriver mot dom. Det vore intressant att se om baksidorna för samhället och individen blev färre eller fler av kontroll och legalisering? Väldigt svåra men intressanta frågor.  Matt: Jag kan mycket väl tänka mig att cannabisodling för eget bruk skulle kunna vara lagligt. Ingen bryr sig väl om det sitter en tomte och röker på vid sin kolonilott. Det är ju den organiserade brottsligheten, handeln och smugglingen man vill undvika. Jonas: Förbjuda det kan man ju alltid göra, men om förbudet har någon effekt är ju minst sagt tveksamt. Kan man inte bara låta folk ta en spliff om de nu känner för det?  Vad tycker du? Lufta gärna dina synpunkter i kommentarsfälten.

17 Kommentarer

- Ni två, ni följer med mig, sa den unga mannen i skjorta och slips och ett väldigt propert utseende, som inte riktigt hörde hemma i en verkstad, och pekade på mig och killen som satt bredvid. Den andra killen tittade frågande på mig som om jag skulle veta vad det gällde men jag bara ryckte på axlarna. Jag reste mig upp från bordet där vi suttit och testat små antenner hela förmiddagen, och dagen innan den, och dagen innan den, och följde med mannen som kommit för att hämta oss. Vi var inhyrda, ditskickade av ett bemanningsföretag. Vi arbetade en dag i taget. Ringde in kvällen innan eller tidigt på morgonen för att se om de hade något att erbjuda. - Ja, det är ett företag ute i Åkersberga som behöver extra hjälp i dag och kanske några dagar framöver. Nej, du behöver inte ha ömtåliga kläder med dig, det är sittande arbete. Mer än så fick man i regel inte veta. Det var alltid enkla arbetsuppgifter. Några nätter blev jag skickad till en stor postcentral för att sortera paket i lastvagnar. Och nu hade jag varit några dagar ute i Åkersberga och arbetat för ett företag som tillverkade antenner. Det var ett enformigt arbete som gick ut på att ta en antenn i taget och fästa vid en mottagare. De antenner som fick en grön lampa att lysa lade vi i en kartong och de som inte gav något utslag slängde vi i en soppsäck. Dagen innan hade jag arbetat bredvid en iransk poet som sade sig vara välkänd i sitt hemland och berättade att han vid något tillfälle hade läst upp dikter i svensk radio. - Vi kastade stenar på shahen, sa han. Vem fan är shahen? tänkte jag. Killen som gick bredvid mig nu var också från mellanöstern. Han var yngre än mig, kanske strax under tjugo. Innan vi blev hämtade hade vi bara hälsat och utbytt några få ord. Jag var trött och inte på humör för kallprat och han verkade inte heller lika talför som poeten dagen innan. - Ni ska få andra arbetsuppgifter under eftermiddagen. Soprummet ska tömmas och allt som är där ska sorteras ner i containrar, sa mannen medan han ledde oss genom korridorer och en stor verkstad som fick den verkstad vi arbetade i att framstå som mycket liten. - Här inne är det, sa han och öppnade en dubbeldörr till ett stort rum som mynnade ut på en lastkaj varvid det stod två stora containrar. - Kartonger och papper i den högra och allt annat i den vänstra sa han och vände sig om och gick. Vi tittade på varandra. Rummet var fullbelamrat med gamla kartonger, lastpallar och skräp. Det skulle bli ett tungt arbete. - Vad fan är det här för jävla skit, sa jag. Vi har inte blivit hyrda för att utföra den här typen av arbete. Jag hade en dejt på kvällen och bar skjorta och ett par svarta byxor på mig som jag hade för avsikt att hålla rena. Det fanns inte tid att åka hem och för att duscha och byta om innan och arbetet skulle göra oss svettiga och skitiga, inget snack om den saken. - Vi har inte ens fått några handskar, det här funkar inte, sa jag. Den andra killen såg också missnöjd ut. - Aa, fan asså, det här hade man ju velat veta innan så att man liksom varit inställd på det, sa han. - Precis, de valde ut oss för att vi är unga och de tror att de kan köra med oss hur som helst. Vi gick tillbaka ut i verkstaden och frågade oss fram till mannen som hade hämtat oss. Han satt bakom ett skrivbord inne på ett litet kontor och tittade upp när vi kom in i rummet. - Är det något problem? - Det här är inte vad vi kommit hit för, sa jag. Jag frågade innan och fick höra att det inte rörde sig om kroppsarbete som behövde oömma kläder. Jag har inga problem med den typen av arbete, tro inte det, men då vill jag känna till det i förväg så jag kan klä mig därefter, sa jag. - Ni får betalt av oss och då utför ni de uppgifter vi ålägger er, sa han irriterat. - Glöm det, sa jag och tog samma ton. Jag tänker inte förstöra mina kläder för att ni inte låtit oss veta vad som gäller. Mannen tappade med undersidan av en penna på skrivbordet och satt tyst med rynkad panna i några sekunder, under vilket jag hann känna den förorättades klump i halsen och ställde in mig på trotts och vägran och “fan, då drar jag”-attityd. - Okej, så här gör vi, sa han. Ni kan låna arbetskläder av oss och får sluta en kvart tidigare så ni hinner duscha innan ni går härifrån. Funkar det? - Absolut, sa jag och log inombords. En seger, tänkte jag, en seger för den lilla rättvisan. - Häng på här så ska jag visa, sa han och reste sig upp bakom skrivbordet. Han tog oss till ett ombytesrum med dusch i anslutning och låsbara skåp. - Strax tillbaka, sa han och gick iväg bara för att komma tillbaka med arbetskläder, handdukar och varsin halvliters cola. - Tänkte att ni kanske blir törstiga under arbetet, sa han. - Du, jag vill bara be om ursäkt för tidigare, sa jag. Om jag lät dryg menar jag. Jag är bara rädd om kläderna och har en dejt efter och jag var inte inställd på att bära sopor. - Okej, sa han och log. Trots leendet och det nästan överdrivet vänliga bemötandet med cola och handdukarna och den extra kvarten fick jag en känsla av att jag missat något. Att det inte riktigt stämde. - Fan, det här blev ju riktigt bra, sa den andra killen. Vi bytte om och högg tag i soprummet och sorterade allt i de två containrarna och vi tog pauser ibland och satt i solen på lastkajen och drack ur våra colaflaskor och snackade och skämtade och sa att fan om inte det här var bättre än att sitta och testa antenner hela dagen. - Det är mitt första jobb, sa killen. Jag hoppade av plugget i våras och det har varit skitsvårt att hitta något men nu har jag arbetat några veckor och varit här och på posten och på ett lager och det är riktigt bra faktiskt. Han berättade att han var i tioårsåldern när han kom till Sverige och att han helst av allt ville spela fotboll. Vid eftermiddagens slut var soprummet tömt och vi duschade och bytte kläder och gick till tåget som tog oss tillbaka till Östra station. - Ses förmodligen i morgon, sa jag. Men det blev inga fler pass ute i Åkersberga. Inte på posten heller. När jag ringde morgonen därpå berättade bemanningsföretaget att de fått in klagomål på att jag hade attitydproblem och därför inte kunde låta mig fortsätta arbeta för dem. Tyvärr, lade de till, vi fick ett gott intryck av dig, men vi har inte råd med missnöjda kunder. Kanske hade mannen som satte oss i arbete i soprummet blivit tillsagd att ta tag i det och bara ville få det gjort. Kanske såg han en uppstudsig kille framför sig och insåg att det enklaste var att smörja fanskapet och låta honom tro att han har rätt för att sedan sätta krokben för honom. Kanske tänkte han på det när han gick och hämtade cola och log överseende åt min ursäkt. Jag hugger dig i ryggen, grabben, tro inget annat. Jag ler mot dig nu, men i morgon står du utan arbete och du kommer förstå varför. Det var sensommaren 1998. Jag var tjugotre år. Att sticka upp är en lyx. Att ge någon fingret är en lyx. Ja fan, stolthet är en lyx. Och lyx har man inte alltid råd med, annars vore det ingen lyx. När man är tjugotre är man inte medveten om sådana saker, då är stolthet ett måste och fan om man ska ta skit från någon bara för att man har en hyra att betala. I helvete heller. Inte jag. Jag fick ett nytt jobb några veckor senare. För mig var det lugnt, jag kunde unna mig min stolthet. Frågan är, kunde den andra killen göra det? Hade han råd med min stolthet? Han som inte hade ett svenskt namn och som hade hoppat av skolan och egentligen bara ville spela fotboll och hade allt, verkligen allt, emot sig och var glad över att äntligen ha fått ett jobb. Drog jag med mig honom i fallet och landade han i så fall efter några veckor, som jag, eller var det jobbet hans chans och tog jag den ifrån honom bara för att jag var rädd att skita ner min skjorta?

17 Kommentarer

1. I filmen om ditt liv, vilken viktig händelse måste vara med? Jonas: Min upplevelse av SM-guldet 1985. Detta var enormt för en 14-årig Öisare, då det var en tid när ALLA höll på blåvitt eftersom de hade vunnit UEFA-cupen och prenumererade på SM-gulden. Jag fick så mycket stryk i skolan dan efter den avgörande finalen när jag gled in i full Öis-mundering, men varje slag togs emot som en njutningsfull smekning och med ett leende på läpparna. Det var den dagen jag förstod att det är vi Öisare som är det utvalda folket, och att jag är en bättre människa än var och en av dem. Maths: Barnens födslar. David: Jag föds och världen blev plötsligt mycket större. Mattias: När jag var på väg hem från krogen slumrar till vid cykelstyret mitt på Västerbron och vaknar med halva kroppen över relingen. Det får bli en nyckelscen. Matt: Fan jag vet inte om det inträffat någon enstaka viktig händelse i mitt liv - än.  Men filmen borde väl innehålla diverse möten med tjejer både misslyckade och tragiska och fina och romantiska. 2. I filmen om ditt liv, vilken händelse ser du gärna att den utelämnas? Jonas: Jag kan fortfarande ligga vaken på nätterna och vrida mig för något jag gjorde på mellanstadiet eller sa på högstadiet. Men både händelserna och ångesten är tyvärr en typisk del av mig. Mitt liv innehåller tillräckligt med jobbiga situationer för att det skulle bli pinsammare än en Dudley Moore-rulle. De allra värsta övertrampen utelämnar jag dock både ur filmen och mitt svar här. Ledsen, men jag vägrar. Maths: En massa trivialt skit som är ointressant, annars ska väl allt det stora och jobbiga med. David: Endoskopin från sommaren 2008 kan gärna utelämnas. Mattias: Förresten kanske det är just den scenen jag borde utelämna? Matt: När jag krockade med moppen i en taxi, bröt nyckelbenet och blev sängliggande en vecka. 3. I filmen om ditt liv, i slutscenen då du i slowmotion försvinner mot solnedgången, vilken låt spelas då? Jonas: Metallicas Ride the lightning, fast i Iron Horse tappning - för den riktiga cowboykänslan. Maths: Det här valet har växlat manga gånger under min vuxna livstid, men just nu känns det som att Sweet child of 'mine med Guns n' Roses skulle sitta perfekt. David: Motorcycle Emptiness med Manic Street Preachers. Mattias: "Ride in the sky" med Dolls on Parade. Matt: Taking the Long Way Around med Dixie Chicks

5 Kommentarer

1. Vad får dig att bli totalt vansinnig? Maths: Dåliga bilförare som riskerar mitt liv genom att ta alldeles för stora risker. Såna har jag svurit över många gånger i mina dar, jävla idioter. Matt: Översitteri. Jonas: Jag har ju ett ganska hetsigt och koleriskt grundtemperament, men riktigt bananas blir jag bara i trafiken, när Öis är nonchalanta och när mina barn utforskar trotsålderns allra mörkaste vrår. Mattias: Krig, svält och folk som knuffas! Jag skiter i om det är trångt på tunnelbanan, är det någon som knuffar på mig så tänder jag till på en sekund. Nu händer detta tack och lov inte så ofta. Stockholmarna verkar, trots sitt buffliga rykte, vara hyfsat väluppfostrade. Kniven: PMS. Det är så fruktansvärt hemskt. Och ingen som inte har PMS själv kan förstå. David: Att möta omotiverad otrevlighet i vardagen, en armbåge i ryggen i affären eller en grinig busschaffis. 2. Dags att städa ur garderoben, berätta något icke pk om dig själv (tex. åsikt, drift, eller handling). Maths: Ja du ska då alltid gräva fram skit du. Okej, jag finner det fortfarande svårt att inte koppla ihop feta människor med lathet. Matt: Jag är njutningsmissbrukare. Jag överdoserar allt som skänker njutning. Som alkohol, mat, sex mm. Jonas: Jag tycker det finns nåt tragiskt och hopplöst över arbetslösa människor i glesbygd. Jag vill att samhället skall ägna sig åt vedergällning när det kommer till sexualbrott mot barn. Jag anser att niqab och burka är ett jävla otyg (!). Alla andra fördomar kanaliserar jag genom min avsky mot den vedervärdiga nationen England och dess osympatiska invånare, som enligt mig består av 90% huliganer och 10% översittare och självgoda besserwissers. Mattias: Det gjorde jag redan häromdagen: http://www.barstol.nu/skammen/ Kniven: Det är väl att jag har jävligt svårt för just pk-människor. Som ska visa att dom är lite finare än andra genom att ha påklistrade och gulliga korrekta värderingar och aldrig några skavanker eller lik i garderoben. Och så gillar jag porr. Men det börjar ju fan bli pk nu så det kanske jag får lägga ner. :) David: Har svårt att tända sexuellt på tjejer ur vissa folkgrupper. Det är totalt ytligt och har ingenting med personen att göra. 3. När kände du dig kränkt senast? Maths: För ungefär en månad sedan, och det var min chef som lyckades med konststycket. Ingen idé att gå in på detaljer, det är utrett nu. Matt: Min musiksmak blev kränkt i veckan då Mattias och David påpekade det uppenbara. Jonas: Jag har känt mig förolämpad och orättvis behandlad många gånger, men kränkt har jag aldrig varit. Mattias: "Kränkt" har blivit ett sådant infekterat ord. Kan man ens använda det längre? Men för några veckor sedan betedde sig en kollega drygt och oförskämt utan någon egentlig anledning, vilket gjorde mig en smula stött. Kniven: För några veckor sedan då en tandläkare verkligen passerade en gräns genom att inte avbryta undersökningen trots att jag skrek av smärta och vred mig i hennes stol. Jag blev så rädd och chockad att jag började gråta. Efteråt insåg hon att hon gått för långt och försökte fjäska och släta över det genom att ge mig rabatt. Usch! David: Känner mig sällan kränkt, men när jag fick sluta på tidningen kände jag mig rejält överkörd.

3 Kommentarer

1. Vilken är den tråkigaste eller värsta resan du någonsin gjort? David: Förra sommaren fick jag och exet för oss att åka ner till Köpenhamn med ett tidigt morgonflyg för att få en dag i smörebrödets och rökats land innan vi tog tåget vidare till Kristianstad. Vi kom in till centrala Köpenhamn två timmar innan butikerna och allt annat öppnade och när kommersen väl drog igång var vi så trötta av sömnbrist att vi tog tåget över sundet en timme senare, trötta och griniga. Resten av resan blev synnerligen lyckad, men det var en minst sagt dålig start. Maths: Jag och en kompis gjorde en märklig resa till Alanya i Turkiet 1997. Det var hett som i helvetet, stan dröp av otroligt efterhängsna gatuförsäljare dagtid och knarklangare kvällstid. Jag och min kompis hamnade i något slags psykotiskt tillstånd en kväll och började slåss på hotellrummet, helt surrealistiskt. En tidig morgon på väg hem från krogen blev jag rånad av en liten pojke som inte kunde varit äldre än tolv år, men jag sprang ikapp honom och tog tillbaka min plånbok. Det hela var oerhört tragiskt, så tragiskt att jag gav honom dricks. Jag minns att jag stod en kväll på ett disco där minderåriga tjejer dansade med skum upp till midjan och tänkte att det här är fan sista gången jag åker charter. Jag höll tyvärr inte det löftet, men rktigt så jävligt som Alanya 1997 har det aldrig blivit. Matt: Livets resa. Den är väldigt dålig och tråkig ibland. Men samtidigt är det den bästa och roligaste resan jag varit på. Mattias: Den tråkigaste var språkresan till Gibraltar när jag var 14. Efter en vecka (av tre) fick jag intensiv hemlängtan och sedan gick jag bara omkring och hade ångest och kunde inte njuta vare sig av värmen eller förmånen av att kunna komma in på pubarna. Den värsta var Kairoresan. Jag klarar inte av kulturer där det är legitimt att folk rycker, knuffar och drar i en. Som grädde på moset fick jag magsjukan från helvetet sista dagen. Jonas: De flesta jobbresor är ju jävligt tråkiga. Men på privatresesidan slår Tunisien -91 allt annat. Jag var i en relation jag absolut inte borde ha varit i, vi åkte med ett annat par vi absolut inte borde ha åkt med, vi hamnade så långt ifrån fest och raj-raj man bara kan tänka sig, vi blev glömda när vi skulle åka på utflykt, den manliga hotellpersonalen raggade på både mig och min dåvarande flickvän, stämningen var usel, och dessutom drabbades jag av salmonella. Kniven: En studieresa till Bryne i Norge 2001. Hamnade ute på slätten i ingenmansland med ett gäng danskar som stekte konserverad torskrom till frukost och bara spelade kort. Det enda som gick att göra var att kedjeröka cigaretter i ett biljardrum utan ljus i en bunker 14 timmar/dag. Liftade 12 mil till vinmonopolet för att köpa det billigaste bordsvinet dom hade (80 norska kronor, jävligt mkt pengar för en student) för att supa mig redlös och glömma var jag var. Den största händelsen på år och dar var att en val strandade och låg och ruttnade på en strand. Folk vallfärdade dit med bussar och hade picknick bredvid liket. 2. Vad har du alltid varit väldigt bra på? David: Slåss och bryta arm - har brutit ner fyra av de fem övriga skribenterna här på Barstol och även den enda avhopparen. Maths: Jag har alltid varit bra på att hitta borttappade saker, öppna trilskande burklock och göra mig förstådd. Matt: Jag är extremt stresstålig. Jag är väldigt bra på att ta det lugnt även i påfrestande situationer. Mattias: Att teckna. Jag tycker att jag är bättre än de flesta som håller på i samma genre. Jonas: Jag upplever att jag är mycket bra på att vårda mina långa vänskapsrelationer. Kniven: Att läsa människor och situationer. Bevara hemligheter. Vara ensam. Har också gröna fingrar - skulle gärna vilja bli trädgårdsmästare. 3. Vilken är din hittills bästa ålder? David: 33. Maths: Min bästa tid är självklart nu, så har det alltid varit. Matt: 35 år. Där jag är nu. Jag tycker jag blir en bättre och bättre människa för var dag. Huruvida min omgivning tycker likadant har jag ingen aning om. Mattias: Borde vara någonstans mellan 25-30, då flöt det mesta på rätt bra. Jag kan längta tillbaka till den tiden ibland. Jonas: Jag hade en riktigt bra period runt 25 när jag levde studentens sorgfria liv, pluggade i Holland och Spanien, tog ledigt en termin för att resa runt i Asien, och dessutom träffade jag min fru då och hela världen och hela framtiden låg öppna framför oss. (Sen började jag yrkesarbeta på riktigt vilket kändes som ett långt utdraget stenhårt knytnävsslag rätt i mellangärdet). Men jag måste nog säga att nuet känns väldigt bra också då det inte är lika ångestfyllt längre att gå till ett arbete varje dag (det kan rent av vara riktigt roligt ibland), jag har samma fantastiska kvinna vid min sida, jag har fått uppleva helt nya typer av kärleksrelationer tack vare mina barn, jag har bra nära familj och vänner, samt en ekonomi som faktiskt tillåter ett och annat. Jag har stora förhoppningar på att jag är i början av en ny guldålder. Kniven: 4.

8 Kommentarer

Har du några fiender? Maths: Inga permanenta.. vad jag vet, ska väl tilläggas. Tillfälliga har jag väl däremot lite då och då, just nu t ex tror jag att två tanter med hund är ganska förbannade på mig. Kniven: Skulle väl vara mig själv då. Klyschigt värre. Matt: Nej, de som skulle kunna bli fiender undviker jag. Jonas: Inte på det sättet att jag har någon som jag idkar aktivt fiendeskap med, som att gå runt och försöka förpesta eller förstöra varandras liv. Men visst fasen finns där människor som jag undviker och tagit avstånd från, och jag gärna skulle ge en råsop om de kom i min väg. Mattias: Jag kan vara otroligt långsint, och jag har en dödslista, men jag är inte helt säker på att de vars namn är skrivna med blod känner till det. David: Jag får säga som Jonas, jag har några, men ingen som jag går omkring och hatar aktivt, det är så destruktivt för sinnet att spilla energi på sånt. Men den sista råsopen är förmodligen inte utdelad och nya kandidater kan ju tillkomma. Nämn fem kanalbytarlåtar Maths: (Det finns massor av kanalbytarlåtar, det här är bara just nu) Use Somebody med Kings of Leon, Me gustas tu med Manu Chao (är inte riktigt färdig med terapin än), Allt med Moneybrother, Love Child med Fibes oh Fibes, We are golden med Mika. Kniven: Lyssnar tyvärr nästan aldrig på radio. Antagligen för att det är så jävla dålig musik. Jämt. Matt: Den där låten som vann melodifestivalen. Rybak tror jag han heter, Glassigt med Mange Scmidt, De sista ljuva åren med nått dansband, Stars are blind med Paris Hilton, Das kleine krokodil med Scnappy. Jonas: Jag lyssnar mycket på radiosporten när jag ligger ute på vägarna, och där spelar de i stort sett endast kanalbytarlåtar. Topp fem är dock följande: The Best med Tina Turner, I Wanna Know What Love is med Foreigner, You Can Call Me Al med Paul Simon, In the Air Tonight med Phil Collins och Candle in the Wind med Elton John. Mattias: Jag har så svårt att lägga både artisters och enskilda låtars namn på minnet, inte minst de jag ogillar. Men dansband, trumschlager (typ Nordman eller den där tjockisen med den lila hårtofsen) samt vad som helst med Bob Dylan får mig att omedelbart byta kanal. David: Har faktiskt ingen aning då jag aldrig lyssnar på radio. Inte ens på kneget har vi skvalet på i bakgrunden. Vilken skådis spelar rollen som dig i filmen om ditt liv? Maths: Ja här vill man ju dra till med någon snygg, cool och überbegåvad rackare, men om det hela ska bli trovärdigt (vilket jag vill) så får det nog bli Jonas Karlsson.. vilket sannerligen inte är fy skam. Kniven: Christina Ricci. Matt: Sean Penn. Inte för att vi är lika men han är en otroligt bra skådis och jag tror han skulle kunna gestalta mig klockrent. Jonas: Tyvärr tror jag inte att det krävs nån Oscarsvinnare för att gestalta min karaktär. Charlie Sheen är nog den som hade gjort rollen mest rättvisa. Mattias: Jag kan inte komma på vad han heter, så det får bli Edward Norton. David: Johnny Depp såklart.

2 Kommentarer

Innan vi visste ordet av så har den sköna klorofyllen börjat bytas ut mot gula och röda nyanser. Knappt har man hunnit dra på sig kortbyxorna förrän den fodrade jackan ska fram igen. För varje år som går känns det som om sommaren bara blir kortare och kortare. För er som liksom jag räds mörkret kommer här ett par handfasta tips från Söndagspanelen. 1. Nu är sommaren över och hösten står för dörren igen. Hur gör du för att överleva mörkret? Matt: Alkohol och mycket sömn. David: Träning på gym, sömn och smida planer. Maths: Jag håller mig sysselsatt, det är bästa medicinen mot mörker och depression. Det är ingen slump att de flesta av mina renoveringsprojekt har fötts på hösten. Mattias: Jag har svårt att hantera hösten. Jag blir alltid höstdeprimerad. Men paradoxalt nog så är det något som lockar med mörkret ändå. Att komma in från en höstpromenad i skogen och slå sig ned med en skön bok. Regn på fönsterblecket, tända ljus och en varm kopp te. Att titta ut och känna sig tillfreds med att vara inne. Det är svårt att uppleva det på sommaren. Nej, det jag egentligen fasar för är vintern. Jonas: Hösten och jag är verkligen inte kompisar. Det finns en tvåmånadersperiod från mitten av oktober till nånstans kring Lucia när jag dagligen undrar varför nån överhuvudtaget bor i detta land. Sen brukar det släppa. För att ta mig igenom denna period har jag på senare år utvecklat ett recept med följande ingredienser: 1. Måla upp skräckbilder om hur djävlig hösten kommer att bli, för då känns det lättare sen eftersom det aldrig blir fullt så eländigt. 2. Jobba väldigt mycket mer och hårdare än normalt. 3. Åk en sväng utomlands (i år blir det en vecka i Kapstaden i slutet av oktober). Kniven: Har aldrig tyckt höstens mörker är så betungande. Värst är det först i januari-mars. Men annars är tipset att unna sig en resa istället för andra saker. Värt varenda spänn. 2. Sommar brukar innebära mycket läsning. Tipsa om en bra bok du läst i sommar. Har du inte läst någon bok så går det bra med en film, men då ska den vara jävligt bra. Matt: Northline av Willy Vlautin. En grymt bra bok. En tragisk berättelse där man ibland får ta ett par djupa andetag innan man läser vidare. Den känns verkligen i magtrakten. Till boken medföljer även ett akustiskt soundtrack av och med författaren. David: Dessa vackra hästar - Cormac McCarthy. Annars är jag en sucker för kortare noveller och läser ständigt författare som Raymond Carver och Tobias Wolff. Maths: Jag läser nog mer på vintern faktiskt.. men vill ändå tipsa om De vilda detektiverna av Roberto Bolano. Det är en tegelsten som inte erbjuder den där omedelbara förälskelsen, men låt den växa in i ditt medvetande och du kommer att bli rikt belönad. Mattias: Jag har läst Enhet av Ninni Holmqvist. Det är en hemsk dystopi som utspelar sig i Sverige i en nära framtid. Man läser den med hopplöshet och ilska molande i magen. Jonas: Jag läste I huvudet på John McEnroe strax innan semestern. Även om du inte är tennis- eller sportintresserad kan jag garantera en fantastiskt rolig och läsvärd liten bok om en av våra färgstarkaste karaktärer alla kategorier. Övrig semesterlitteratur har jag ju redan tipsat om här på Barstol. Kniven: Har inte haft något flyt med litteraturen  i sommar eller höst mer än "Hyresgästen" av Roland Topor. Film har inte heller varit någon höjdare. Annars håller jag med om skräckfilmstipset som någon nämnde i tidigare inlägg. Rec är riktigt bra. En ny skräckfilm som också skrämde skiten ur mig är The haunting in Conneticut. I love. ( och Mattias, du har väl inte missat The descent, min favvo.) 3. Barstol fyller ett år i veckan. Pallar du med ett år till? Matt: Ett år är bara en början. David: I det här sällskapet är det en ära. Barstol är hälften ångest och hälften glädje - som alla de bästa sakerna i livet. Maths: Ja för fan! Jag är den lojala typen, jag brukar följa skeppen ner i djupen. Dessutom tycker jag fortfarande att vi tillför något och har ett skönt G. Mattias: Barstol är bra för mig, utan att ha en dag i veckan då något konkret ska göras skulle allt bli en enda gegga. Det är ett bra tvång för att få mig att skriva. Jonas: Jag fortsätter så länge jag tycker det är roligt. Och så länge jag har något nytt att säga, för jag vill inte bli en upprepning på mig själv. Om det sen betyder en månad, ett år eller en livstid har jag idag ingen aning om. Kniven: Ja det hoppas jag. Har ju inte varit med så länge. Jag har ju den glidiga förmånen att bara skriva varannan vecka och det är alldeles tillräckligt för mig. Ni som skriver varje vecka ska ha en eloge. Även om det är jävligt roligt att skriva så vet jag att det kräver mycket arbete också. Nu har turen kommit till dig. Hur gör du för att klara av höstmörkret? Läste du någon bra bok i somras? Och pallar du ett år till med oss här på Barstol? Lämna gärna en kommentar här under!

2 Kommentarer

1. Det råder en (påstådd) Beatles-mania igen, vad är din relation till bandet? Kniven: Ingen som helst relation. Jag kan ingenting om Beatles och tycker det som jag har hört är skittråkigt. Matt: Den är rätt svag faktiskt. Jag kanske borde jobba lite mer på min relation till Beatles? Maths: Jag berörs väldigt sällan av Beatles musik, äger till exempel inte en enda platta. Ändå erkänner jag deras position som världens genom tiderna största och mest inflytelserika band. David: På dagis mimade jag och min kompis Adam till She loves you och slog undan benen för tjejerna. Adam lurade i mig att han var bror till en av medlemmarna - vilket jag köpte och spred vidare under flera års tid. Det tål att påpeka att Adam är från Sri Lanka. I vuxen ålder har jag alltid varit mer för Stones. Jonas: Hemma lyssnade man aldrig på Beatles; pappa och syrran lyssnade på soul och funk, medan min mamma lyssnade på "röster" som hon själv brukade säga, dvs. Elvis, Barbra Streisand, Rod Stewart, Tom Jones, Julio Iglesias, Jussi Björlng, Luciano Pavarotti m fl. Så jag fick upptäcka Beatles själv i de sena tonåren. Det går inte att förneka deras känsla för pop, melodier och fästande refränger, men de har aldrig lyckats ta sig ända fram hos mig. Jag gissar att de inte skulle få med nån låt på min "all-time top-50 songs". Men kanske på topp 100. Mattias: Ingen särskild, är jag rädd. 2. Nämn tre saker som du tycker har kännetecknat 00-talet. Kniven: Den lätt ökande hastigheten på informationsutbyte. Fildelning. Ökad global medvetenhet. Matt: Internet, Dokusåpor, Finanskris. Maths: Terroristhot, globalisering, upphovsrätt. David: 1. Internets intåg i vardagslivet. 2. 9/11 och dess konsekvenser. 3. Det minsta motståndets lag. Jonas: Klimathot. Youtube. iPod. Mattias: Övervakning, terrorism och depression. 3. Om du fick bestämma, vem skulle få Nobelpriset i litteratur? Kniven: Astrid Lindgren- om man för en gångs skulle fick dela ut det poststumt. Matt: Bob Dylan eller Bruce Springsteen. Maths: Leonard Cohen. David: Tobias Wolff Jonas: Helskotta vilken ångestfråga... Men okej då - Staceyann Chin. Jag såg och hörde henne första gången på nån av de tidiga Subörbfestivalerna i Botkyrka och blev fullkomligt golvad. Förutom att hon är min favoritpoet och favorit-spoken-word-artist, är hon den coolaste tjej jag känner till alla kategorier. Hon kommer givetvis aldrig att bli aktuell, inte minst med tanke på att hennes katalog är på tok för tunn. Men skulle Akademin göra ett pk-val vore hon ju en smart utnämning med tanke på att hon är en ung arg svart lesbisk kvinna. Då täcker de ju liksom in alla minoriteter på en gång... Mattias: Säger man Astrid Lindgren blir man väl steglad av litteraturmobben, så det får bli... Astrid Lindgren!

3 Kommentarer