|
Fredag 25 December 2009 KlimatmöjlighetenAv jonas
Det var när jag studerade den osmakliga höjden på barnens julklappshög som den lilla bisatsen i rapporteringen från klimatmötet i Köpenhamn gjorde sig påmind igen. Precis som Maths förutspådde blev det ett mycket intetsägande klimatmöte och således en mycket dyster rapportering från Köpenhamn. Världens ledare har tydligen viktigare frågor att handskas med än att rädda världen från den förestående klimatkatastrofen. Suck. Men mitt i den massiva rapporteringen om ingenting letade sig en liten bisats in som faktiskt gav mig en gnutta hopp. Och en anledning att framöver inte bara prata om klimathotet utan också om klimatmöjligheten. Denna undanskuffade men viktiga mening lyder ungefär såhär: “Tack vare all effektivisering skulle vi bara behöva arbeta 3 timmar om dagen för att upprätthålla 1948 års konsumtionsnivå”. Japp, ni läste rätt: Tre timmars arbetsdag för att konsumera lika mycket som man gjorde 1948! Vi vet att vi måste minska vår konsumtion ordentligt om vi skall ha en chans att upprätta något som liknar ekologisk jämnvikt på vår jord. Men hittills har det alltid presenterats som ett jättelikt problem där vi måste offra en jädra massa. Sen jag läste meningen ovan har jag bestämt mig för att kravet att få ner konsumtionen till 1948 års nivå är ett rimligt första mål. Inte för att jag vet exakt hur de levde 1948, men när man hör ens morföräldrar berätta om efterkrigstiden, eller ens pappa prata om barndomens första år låter det ju inte direkt som det gick någon nöd på dem. Visst, de badade säkert inte i prylar, men de hade vad de behövde och lite till - boende, bil, kläder, mat, nöjen och semester. Okej, det finns vissa saker i dag som man inte behövde konsumera 1948 som vi säkert vill ha kvar framöver - viss hemelektronik, mobiltelefoni och bredbandsuppkoppling. Släng på det då på 1948 års konsumtion så kanske vi måste arbeta 4 timmar per dag istället. Vi vet att vi inte blir lyckligare av massa prylar. Samtidigt vet vi att det sk. livspusslet (att det ordet ens existerar vittnar väl om hur sjukt våra liv har blivit?) blir allt svårare att få ihop för väldigt många människor. Lyckan bor inte i stress och konsumtion i överflöd, utan i att umgås med familj och vänner, att träna, sova och äta ordentligt, att vårda kärleken, att trivas där man bor och att hitta mening i sitt arbete ihop med andra. Ändå jobbar vi allt hårdare och köper på oss mer och mer skit. Till ingen nytta. Om vi istället fick chansen att rädda planeten samtidigt som vi räddade oss själva och våra relationer tror jag många hade sagt ja utan att tveka. Jag är övertygad om att vi är många som är beredda att byta bort rätten att slänga 100 kilo mat per person och år, 25 kilo plastleksaker, rätten att köpa nya redan sönderslitna jeans och julklappsberg höga som Kilimanjaro mot mycket mer tid för att umgås med våra familjer, träna ordentligt, sova ut, laga mat tillsammans med vänner, förkovra oss, slappa, skriva på romanen eller ta upp golfen igen. Vem vill inte vara del av en miljöaktion där du bidrar genom att halvera din arbetstid? Vilken politiker har modet att bli först med kravet på 4-timmars arbetsdag, och därmed kicka igång världens bästa miljörörelse? 11 kommentarer till “Klimatmöjligheten”Skriv en kommentar |
.jpg)
Sök -
Mycket bra Jonas. Jag var med som femåring 1948 och vad jag minns så hade vi det ganska bra, enkelt utan bil men det gick ingen nöd på oss. Pappa jobbade som chaufför, mamma var hemmafru. Han kunde alltså försörja familjen på sin lön, dessutom byggde han en sommarstuga på fritiden. Han cyklade hemifrån till Hjuvik efter jobbet, byggde några timmar, och sen cyklade han hem igen.
Idag lever vi på en annan nivå och vi förbrukar ungefär fyra jordklots resurser. Det är ändå inte oss det gäller, det är ju när allt kommer omkring våra barns barn det kommer att handla om. Det blir dom som tvingas rensa i skiten vi lämnar efter oss.
“Tre timmars arbetsdag för att konsumera lika mycket som man gjorde 1948!”
Ja, men då var det väl utifrån en medelnivå på konsumtionen och välfärden som gällde för hela landet eller världen 1948!? Jag tror inte vare sig kineser eller afrikaner skulle bli så förtjusta i den idén. Eller de svenskar som inte hade det så fett förr och vart sjuka i tbc och såna grejer.
Men Karl-Bertils farsa kan säkert dra ned på konsumtionen medan hans kära son, kommunisten, lämpar grejerna till behövande snedseglare.
Men det är en intressant tankeställare, kom jag på, som ingår i hypen kring lyckoforskning. Jamenar, till och med Johan Norberg har skrivit om sånt. När fan blir 40 och får barn så blir han carpe diem-guru.
Fredrik: precis, idag lever vi på en ohållbar nivå, och man behöver inte bli nostalgisk för att anse att det var bättre förr. Tack för berömmet.
Niclas: det är klart att det är lätt att problematisera en ideologi som bara är en mening lång. Men inte ens en cyniker kan ha missat att budskapet handlar om att vi bör växla prylar mot tid, att tekniska landvinningar bör användas för ökad frihet snarare än ökad konsumtion, och att det troligtvis är goda nyheter för vårt välbefinnande. Eller?
Det är exakt här vi hittar den ideologiska knuten Jonas. Du, jag och rätt många andra hajar att den enda hållbara vägen framåt är att vi förändrar vårt beteende och tonar ner konsumtionshysterin, men tyvärr är just konsumtion motorn som driver hela det kapitalistiska systemet, dvs hela världen, framåt, och den politiker som vågar påstå att vi ska backa på konsumtionen kommer högst troligen att betraktas som en bakåtsträvande pellejöns och steglas på närmsta torg (Vänsterpartiet är väl vad jag vet det enda svenska riksdagsparti som fortfarande driver frågan om kortad arbetstid och något säger mig att du inte kommer att rösta på dem i nästa val, eller?). Så visst, låt oss sätta press på våra politiker, låt oss kräva kortad arbetstid. Mindre kosing ger automatiskt mindre konsumtion, om vi nu bara kan övertyga Obama och övriga världsledare om förträffligheten i detta förslag så är vi i hamn.
Det där är en helt klart intressant frågeställning. Jag skulle lätt byta bort möjlighet till prylar om det innebar att jag fick mer tid med mina vänner och sånt som jag tycker om att göra.
Skillnaden dock mot 1948 är att saker och ting är dyrare nu. På 3 timmars arbetstid om dagen skulle folk inte ha råd att betala de hutlösa hyror som är och matpriserna är mycket dyrare..
Men jag förstår poängen och den är vettig.
Maths: Jag tror faktiskt att man kan undvika att betraktas som en bakåtsträvande pellejöns om man förpackar budskapet på rätt sätt (vilket jag försöker hjälpa till med ovan). Då tror jag faktiskt att man istället kan uppfattas som en mycket progressiv och angelägen visionär. Det går väl inte i brådrasket, men jag vägrar förlora hoppet.
Och en sak skall du veta; mina ideologier är inte viktigare än vår miljö. Om det innebär att jag måste rösta på Vänsterpartiet, för att få andra politiker att vakna, då får det bli så. Men det kommer ju givetvis att ta emot nåt fruktansvärt som du förstår, då en sån röst också innehåller en massa skit som jag inte tror på för ett ögonblick.
Martina: Jag utgår från att det är omräknat till våra dagars kostnader och köpkraft. Och jag gissar att det är fler än du och jag som är beredda att byta bort en hel del konsumtion mot mer tid OCH en bättre miljö.
Jag är med dig hela vägen Jonas och utan att slå mig alltför hårt för bröstet vill jag påstå att jag redan lever efter den devisen, iaf. delvis. Nu är ju inte jag världens tätaste person och har verkligen inga ungar som skriker efter julklappar och prylar bakom min rygg, men det är ju med sig själv man börjar bäst och inte ens när ekonomin var bättre var jag en storkonsument av allsköns onödiga onödigheter.
Min enda stora last är böcker och även om jag inte vet säkert vill jag gärna intala mig att det är en relativt miljövänlig passion.
Onödiga prylar av alla de slag och flygresor känns som om de flesta skulle kunna dra ner på betydligt utan en påtaglig försämring av livskvalitet. Är utlandsresor med flyg varje år en nödvändighet? Behöver vi verkligen en ny soffa fyra år efter att den senaste inhandlades?
Ett problem tror jag är att det för många känns så förbannat osexigt att ens ifrågasätta sin egen eller sina näras konsumtion. Hey, vem vill vara partydödaren som säger inget Thailand i år, vi måste tänka på miljön?
Att börja med sig själv och aktivt ta ställning till hur man fostrar sina eventuella barn att konsumera är ett bra första steg. Det känns som om du är på gång Jonas. Bra där!
David: det löjliga är att barnen inte skriker efter julklappar, utan det är vi föräldrar och släktingar som hetsar. Och ungarna blir inte ett uns gladare av 20 julklappar än av 2. Det är dagens sanning. Vi förstör våra barn som vi förstör vår miljö. Begåvat, va?
Även om du inte är en riking per definition verkar du leva ett gott liv, David. Av det som du valt bort skulle jag kanske bara sakna just De frekventa utlandsflygen. Men det är ändå ett ganska lågt pris att betala för att rädda miljön och spendera mer kvalitetstid med min familj varje dag. Vi får väl semestra i regionen lite mer, och åka chartertåg på sommarn?
Grejer skiter jag fullkomligt i, är ingen prylkille och kan lätt offra det mesta i den vägen. Men resor.. det är en annan femma. För mig är det inte lyxkonsumtion, jag sorterar snarare in det under kultur/nöje tillsammans med litteratur, bio, konst etc. För mig är det nödvändigt att resa av flera anledningar, att sitta hemma och aldrig lämna stan skulle göra mig till en inskränkt och bitter by-idiot. Det där måste gå att lösa Jonas, okej för 1948 års konsumton men vi får inte bli dumma på kuppen.
Maths: jag funderar och återkommer…