Jag älskar att gå på krogen. Löftet om god mat och dryck, vaken service och trevligt sällskap räcker för att få mig gott humör. De gånger det sen verkligen infrias tillhör de sant meningsfulla stunderna i mitt liv. 

Nu för tiden handlar i stort sätt alla mina idéer om olika nya krogkoncept. Drömmarna om att en dag få öppna min egen bar eller restaurang lever i allra högsta grad, trots att jag knappt kan blanda drinkar, än mindre vara kock. Jag kan inte gå förbi en tom lokal utan att fundera på vilken typ av krog som skulle passa just där. 

När jag kommer till nya ställen gör jag bedömningen av tillståndet i stan baserat på krogutbudet, och på vilket allvar man tar sin mat och sina måltider. Skall vi resa iväg till en stad vi inte varit i innan, handlar all min research och mina förberedelser om var vi skall äta och var vi skall drinka. Jag älskar också att planlöst strosa runt och kolla på krogexteriörer, läsa menyerna på utsidan och kika in genom fönstren. 

Så gjorde jag till exempel nu i veckan när jag fick chansen att under ett par timmar bekanta mig med Smålands Jerusalem dvs. Jönköping. Jönköping verkar må bra, och den något fromma och asketiska bilden jag har haft av stan fick sig en ordentlig törn. Centrala Jönköping har en imponerande krogtäthet, och rätt ut från Vätterns södra strand har man fyllt piren/vågbrytaren med små trevliga vattenhål i allehanda inglasade verandor. Bredden i utbudet verkar det inte heller vara något fel på. Visst finns där de sedvanliga trötta standardkedjorna som O’learys, Bishop Arms och Harrys, men jag gick förbi tillräckligt mycket annat för att hålla mig på gott humör. Den av White Guide rekommenderade Hemma hade en mycket salivprovocerande meny, och får bli mitt lunchhak vid nästa besök. Den likaledes White Guidade Aqua är definitivt ett alternativ för minnenas afton, eller vad säger ni om en meny med både hummersoppa, plankstek, tournedos och Wienerschnitzel? 

Vad vi inte skall glömma bort är att i Jönköping huserar årets kock 2007, Tommy Myllymäki på Den Småländska Kolonin. Tommy skall dessutom representera Sverige i Bocuse d’Or till sommaren. Så nog tar stan sin mat på allvar alltid?

Allra gladast blir jag ju när jag hittar hela koncept eller små detaljer jag inte sett förut. I Jönköping hittade jag bl a Sir Simon’s som med tydliga bokstäver på utsidan förklarade restaurangens koncept på följande okonstlade sätt: “Vi serverar kötträtter, pastarätter, fiskrätter, smårätter, pizza o barnrätter. Fullständiga rättigheter”. På husmanshaket Amadeus kan man komponera sin egen meny (2 rätter 169:-, 3 rätter 189:-) precis som man vill. Ofasta menyer till fasta priser med andra ord. Smart. 

Ett annat smart matkoncept i Jönköping är Ståkäka. Som namnet antyder är det inte en restaurang med bord och stolar, utan ett litet matstånd mitt i stan. Man serverar ett urval av våra populäraste pasta- och wokrätter; alla till samma pris. Det smartaste är att man gör det i egendesigande take-awayboxar, som kunden tar med sig, äter ur, diskar och sen tar med sig vid nästa tillfälle man köper lunch på Ståkäka. En refillunch är nämligen några kronor billigare, vilket givetvis är ett helrätt miljötänk. 

Själv intog jag min lunch på Hotell Victoria, där jag åt en mycket välkomponerad och högkvalitativ påskbuffé. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Man äter förbannat bra i detta land!

Kategorier: Betraktelser, Dryck, Mat | Tags: Jönköping