|
Tisdag 21 April 2009 LedarenAv Matt
Ledarskap är ett val snarare än en position. Ett sätt att samverka med andra människor och kommunicera deras värde och potential så tydligt att de kommer se det i sig själva.
Riktigt bra ledare förstår hur de når riktigt bra resultat.
Ovanstående är ett citat ur en broschyr för en ledarskapskurs. Det lät fint – det där med att hjälpa människor att inse sitt riktiga värde. Kursen visade sig emellertid ha en ganska cynisk människosyn. Alla personer förväntas bete sig exakt likadant bara man följer samma fastställda mallar. Allt var inramat i ett närmast sektliknande hyllande till utbildningsföretagets grundare. Antingen var man tvungen att köpa hela konceptet eller förkasta det. Det var väldigt amerikanskt och rent ut sagt vidrigt.
Ledarskap borde vara ett val, ett val man gör för att just leda medarbetare till att till fullo utveckla sin potential, men oftast är det inte så. Ofta görs valet av maktlystnad eller av girighet. I min bransch är ofta en chefsposition en belöning för att man någon gång i tiden tjänat en väldigt massa pengar åt firman. Så nu belönas man med ett hörnkontor och ett antal underordnade för att göra skitgörat. Det är väldigt sällan de mest pedagogiska personerna hamnar i en ledarskapsposition. De mest sympatiska, retoriska och intelligenta blir kvar med kunderna eller med excelarken medan de mest buffliga, taktlösa och inskränkta sitter i avskärmade kontor och skickar youporn-filmer till varandra eller äter en skaldjursplatå på Sturehof.
I mitt ledarskap har jag försökt hitta någon slags balans. Jag är en hård men rättvis chef. Det inglasade kontoret har jag inrett till ett mötesrum och jag sitter istället i kontorslandskapet. Jag har en bra dialog med mina kollegor och en frihet under ansvar råder. Men jag har misslyckats. Det är inte orättvist att säga att jag har misslyckats som ledare. Vad mina misstag i detalj beror på har nog utbildarna på ledarskapskursen ett och annat att säga om. Men själv tror jag att jag gjorde det första valet, valet att bli ledare, på helt fel grunder. Vad jag hade för anledning att ta det beslutet minns jag inte. Men nu, i backspegeln, vet jag att jag gjorde fel val.
9 kommentarer till “Ledaren”Skriv en kommentar |
Sök -
Det är ju inte utan att man undrar vilka symptom ditt (enligt dig själv) felaktiga val för med sig. Hur yttrar det sig liksom?
(F ö hörde jag nån VD en gång som sa “att det enda som händer om jag belönar min bäste säljare med att bli chef, är att jag just har förlorat min bäste säljare, och istället rekryterat min sämste chef”, så din allmänna slutsats verkar klockren).
Jonas: Det blir ett dåligt genomfört jobb.
Att du själv säger, att du har misslyckats som ledare tyder på en självinsikt, som kanske i själva verket visar att du är en bra ledare? Vad säger dina anställda? Det är väl bara de, som kan avgöra, om du är en bra chef eller inte.
MVH
Petter Eremiten
Själv har jag jobbat på SVT i flera år och de är ökända för deras usla chefer. Vann t.o.m. ett pris som “sämsta cheferna någonsin” i Resume. Det är bara rövslickare och nepotism som gett de flesta de tjänsterna. De flesta är gamla fotografer eller redigerare som fått hybris så fort de fått chefstiteln. Alltså har de blivit chefer på helt fel grunder. De har inte utbildning för det och de har inga visioner. De gillar förmodligen makten, eller bättre arbetstider, vad vet jag. Men en chef är ju ett hantverk i sig. Alla passar inte att vara chefer, en del kanske borde jobba kvar som fotograf medans en del verkligen borde få chansen. Min närmsta chef, som är den bästa chef jag någonsin haft, blev ju såklart omplacerad för att “hon var för snäll och tog personalens sida hela tiden”.
SVT en riktigt värdelös arbetsplats.
Petter: Jo, så är det. Men det är svårt att säga till chefen vad man egentligen tycker.
Jonte: Ja, det låter inte som någon bra arbetsplats.
En bra chef är en chef som får sin grupp att leverera det förväntade resultatet, eller bättre, över en tidsperiod om minst tre år. För att lyckas med detta måste chefen kunna situationsanpassa sitt ledarskap, hantera konflikter på ett konstruktivt sätt och fatta obehagliga beslut med rak rygg. Förmågan att läsa och förstå människor och situationer är det viktigaste redskapet, konstruktiv kritk måste kunna ges och tas. Svårare än så är det inte.
Maths: Ja det låter ju väldigt enkelt.
Det kan inte vara så att miljön där du befinner dig inte tillåter ett demokratiskt ledarskap? När du inte följer vad alla andra chefer gör i sitt ledarskap så ställer du dig (direkt eller indirekt) utanför. Om så är fallet kan du lätt hamna mellan medarbetare och chefsnivån. Girighet och maktlystnad skapar väldigt lätt en osund miljö.
Bonde: Jo, det kan ligga något i det.