|
Fredag 3 Juli 2009 mitt livs stora kärlekAv kniven
Vi ligger högst upp och längst ut på berget.
Och jag är utpumpad av kärlek. Av hettan. Av rusen. Av honom.
Kall standardmjölk. Vi dricker den från paketet.
Pågens kanelgifflar. Tjeckisk kall folköl. Gula skor med blå nikevingar.
Bruno K Öijers Chivas Regal. Lasermannen av Gellert Tammas. Mjuka skrynkliga paket med Marlboro Lights.
Vi går långsamt ner till parken. Till skuggan under björkarna.
Gräset. Fukten. Svetten.
Nära honom, på sidan. På hans arm. På hans bröst.
Gräset. Grönt. Klippt. Torkat i tovor över det avklippta.
Hans doft. Hans armar. Hans ögon. Hans blickar. Hans läppar. Hans smak.
Hans tunga. Blöt. Sval. Hal. Söt. Hård. Mjuk.
Mer. Igen. Mer. Baby.
Alltid.
Igen. Mera.
Baby.
Vita lakan över den mjuka madrassen.
Solkiga av sömnen. Obäddad bomull efter det kåta. Alla persienner är nere. Hettan värker mot fönstermurarna. Tränger. Trycker. Rummet, doften av varm luft, av huden, av kläderna han dragit av oss och slängt över golvet.
Badkaret.
Den vita kyliga emaljen mot skulderbladen.
Vattenblått vatten. Över kropparna. Det skvalpande ljudet. Över den salta huden. Skum. Barnängens.
Tvättande rörelser.
Hans händer.
Dom tvättar mig. Min kropp. Mitt hår.
Sömnen efteråt. Håret torkar över kudden.
Nära. Sedan.
Kroppen skälver.
Honom. Jag. Runt. Om. Över. På. Under. I.
Inne. Inuti. Djupt.
Lugn.
Hjärtat slår långsamt efteråt.
Det är så skönt när det slår långsamt. När tiden tar tid.
När den väntar. På mig.
Ut på taket. Solvarm tegelröd plåt. Natten tränger ner genom ljuset. Alla fönster öppna. Svarta linnen. Bomullsbyxor. Sotiga fotsulor, handflator. Solblekta slingor av hår. Ett svart askfat. Kondens på vinglasen. Saftröd rosé, Esprit du Silène. Syrlig. Len. Kylskåpskall. Hans cigarett i mungipan, handen kupas. Vi talar, lyssnar. Vi dricker. Tystnar.
Vindstilla. Vattenstilla. Livstilla.
Neonrosa bitar av himmel. Stjärnorna. Ljummen mörk luft. Järnfärgade ögon. Han kysser min varma nacke. Andas i min mun. Får aldrig nog.
Mer.
Baby.
Igen.
Baby.
Och vi skriver med ryggarna mot varandra. Vi skriver hela natten. Gryningen kommer lavendelblå, som en skepnad, som en violett vind.
Och vi skriver aldrig färdigt.
Asti Martinivåta kyssar ute på taket.
Gråtrutar sover på skorstenarna.
Men vi ska inte sova.
Vi ska aldrig sova mer.
30 kommentarer till “mitt livs stora kärlek”Skriv en kommentar |
Sök -
Så vackert! Kärlek är så vackert!
Ja, det var förbannat fint skrivet.
jag tänker att ytterligheterna gör poeten.
Antingen lyckan eller olyckan.
Men vardaglighetens diktare - finns det sådana?
Behövs sådana?
Jag läser i normala fall inte dikter så mina kunskaper är ringa.
Härlig text!
Bedrövligt! Det är inte poesi för att du punkterar stup i kvarten. Nivån på Barstol.nu är smärtsamt lik uppsatsinlämningen i klass 7A på Kärrtorpsskolan.
Filiph Klevensjö: Vad jag vet finns det inga regler i poesi, vare sig mot punkteringar eller något annat. Texten är bra, mycket bra till och med.
Lämna Robban Prytz ifred!
En sånt oerhört jävla helgerån!
Anständigheten, var finns den?
Förövrigt är jag typ väldigt nära att skicka Marcus Birro på Filiph.
Birro har jag faktiskt pratat med.
Vi pratade relationer och om vikten att våga ge sig hän åt kärleken.
åååh vad fint…man kände verkligen det som skrivs:)
/Jenny
Vad glad jag blir att några av er gillar den. Stort tack!! Jag tycker mycket om den själv.
Men Klevensjö du var besviken ser jag. Det var ju hårda ord att sätta dit alla här för att du tror att du precis läst en dålig dikt.
Texten är ingen dikt. Du har antagit att den är det. Mitt sätt att göra punkt i just den här texten handlar om rytmen och tempot som jag vill försöka få läsaren att följa. Känns lite fånigt att jag ska förklara texten för dig om du nu är så jävla beläst som du vill framstå. Jag skriver som jag vill och tyvärr är det inget du kan göra något åt. Jobbigt jag vet. Du får försöka stå ut.
Herre gud vilket trams! Lova att du skickas detta till din gamla högstadiefröken i svenska, hon uppskattar nog detta kvasidravel på riktigt. Beklagar till alla bloggpolare som måste svara ryggdunkande, ert letande efter ord lyser igenom. Kraftigt. Kom igen nu, du kan inte var nöjd ens själv med detta! Och att nämna Bruno i samma text är både ett hån och en förtvivlad brist på självinsikt!
Tung kritik. Förmätet. Baby. 14 år. Hjärta. Smärta. Jag kan skriva. Annorlunda. Poesi? Rythm? Baby. Min blogg. Därför. Kan. Jag. Skriva. Som. Jag. Vill. Baby. Ingen kan. Kritisera. Därför. Jag läser Chivas. Vill så gärna. Försöker. Försöker. Förtvivlat. Men förstås inte. Skillnaden. Patetiskt. Baby. Baby. Baby.
Knop/Johanna L: Du kan väl lugna ner dig lite nu. Du blir inte lyckligare för att du sårar mig. Jag lovar.
Kniven, du får nog tyvärr vänja dig. Vi har vår trogna skara av haters som återkommer (under olika fantasifulla namn) trots att de verkar avsky vad vi skriver.
Nu har jag lugnat med mig, sorry, men dålig poesi får mig att osäkra revolvern. Se det dock positivt, du har väckt ett engagemang med en stark känsla i botten och det är inte fy skam! Ryggdunkandet och en stilla diskussion blir lite för torftigt i längden, va?
Får dessvärre sälla mig till den skara som anser detta litet som ett oförlöst barn. Försök igen. Mattias, att demonisera en annan är nog litet dumt och barnsligt, men kanske förståligt.
Jag har läst, flera gånger, och måste också sälla mig till kritikerna ovan. Särskilt som jag vet att du kan så mycket bättre, jag har läst fantastiska texter på din egen blogg! Men här får du bara chansen en gång i veckan och läsarna är inte här för din skull så de lär vara betydligt mer svårflirtade. Har man dessutom inte läst dig innan kan det låta lite krystat med allt detta “Baby” medan vi som läser dig regelbundet vet att det är så du kallar mannen i ditt liv.
Kram!
Problemet är att du försöker härma Bruno K. Referensen finns där, de otvedtydiga magplasken till härmning/inspiration men detta är som alla B.K.Ö.-insatta vet inte möjligt. Det blir som när någon ska visa balett på fyllan; spattiga underbensryck med små hopp. Här är en sån liten ryckning: ‘ Hettan värker mot fönstermurarna’. Zzzzzzzzzz…
Jöns>> Ge dig nu för fan. Alla har greppat att du inte gillade inlägget. Det räcker så.
Jag tycker om texten. Är grymt avis på de som fått träffa kniven live.
Det finns alltid människor som vill gnälla. Utan dem hade ring P1 inte funnits.
Japp, vi gnäller på konst, litteratur, film, musik, teater, politik liksom dålig smak och andra övergrepp i alla dess former plus allt annat som det fria ordet ger oss rätt till. Och vet du vad David, det gör ni också - fast i andra sammanhang. Tex riktat mot mig här och nu. Ditt problem är att du så snabbt går i och till försvar. Rätt onyanserat måste jag säga och därför blir det också så kul att reta dig.
Jag har då aldrig fattat Bruno K Öjer.
Inte live, iallafall. Hans krumbukter får mig att tugga sönder ölglaset.
Och det kanske är meningen, vad vet jag.
Kristina Lugn - där har vi däremot en gigant!
Hennes Allvarligt talat i P1 från ifjol är inte poesi men de var fantastiska. Hon var så öm mot frågeställarna men ärlig och öppen.
I år delar hon programmet med Birro och Bob Hanssons salivspottande skånska. http://www.sr.se/sida/default.aspx?ProgramId=3143
Äldre program med Kristina
http://www.sr.se/sida/laddaner.aspx?ProgramID=3143
Sen gillar jag prällen Olle från Söder
http://www.sr.se/sida/default.aspx?ProgramId=3424
mattias: nja, kritik kan jag köpa såklart, gärna konstruktiv. inte hat. hat ska man aldrig vänja sig vid.
din vimmelkantige vän i viken: noterat.
maja: jag har inte valt att medverka här för att flirta, bli ryggdunkad eller för att prestera. jag tycker om barstol som blogg och som forum samt människorna som gör den. jag kommer aldrig ge bort det bästa jag skriver på nätet. varken här eller på min egen blogg. om ni har dom förväntningarna så kommer jag fortsätta göra er besvikna. jag väljer ut text som jag tycker om och som jag tycker passar för det givna tillfället.
niclas: du har så många tips. härmed döper jag dig till tipsniclas.
M: hihi. tack så mycket.
johannajönsenknopdahlström: jag har aldrig försökt efterlikna BKÖ. jag förstår inte varför du hela tiden återkommer till det och att du kan bli så fruktansvärt upprörd över en text om kärlek. jag nämner hans bok i texten då texten bygger på ett autentiskt viktigt dygn i mitt liv. jag hade med mig boken och jag läste den där på berget. jag tycker om texten. det gör inte du. vad ska jag göra åt det?
du hävdar att du ägnar dig åt kritik när du istället i upprepade kommentarer under olika namn går in för att endast håna mig.
och det är inte ens i närheten av kritik.
det är bara elakt.
Din vimmelkantige vän i viken: Vadå demonisera?
Herre gud, du har skrivit en dålig text som få tyckte om och har svårt för kritik i alla dess former. Som skribent måste man kunna ta sånt. Du använder kraftutryck som hat och hån, vilket för mig gör dramaturgiassociationen till högstadiet på södra latin ännu starkare. Jag hånade nog lite i en text, men det var bara för att jag tyckte den var så oerhört fjantig. Ungefär som in inspark på KTH. Under hela min uppväxt, via södra latin och universitetets litteraturkurser, har jag stött på dig i alla dina former. Självupptagna duktigskribenter som är jordens axel och nav. Sådana som lapar berömmelse men går i försvar direkt när kritiken kommer och säger att det finns ingen form, rätt eller fel och det finns inte mycket du kan göra åt saken. Ditt försvarstal till Maja om att att du faktiskt skriver bättre på andra ställen fick mig att skratta till högt. Vad händer om en barstolblogg blir för bra? Hamnar den på andra stället då, eller skriver du ned den så texten blir sämre? Och jo; du härmar medvetet BKÖ.
Idioten-med-många-namn: Under hela min uppväxt, via medelklass villaområdet i småstaden till finansstudier vid Stockholms universitet och vidare i vuxenlivet har jag stött på dig och dina likar. Självupptagna och självutnämnda allvetare som går igång på att trycka ned sina medmänniskor. Att finna nöje i att håna och såra är nog den mest vedervärdiga egenskap någon kan ha. För egen del försöker jag undvika sådana människor så gott det går. Här på vår blogg blir det svårare då kommentatorsfältet är öppet för alla (än så länge). Att berätta sin åsikt eller diskutera någon annans åsikt är ok. Men att upprepade gånger förlöjliga och förolämpa någon förstår jag mig inte på. Jag tycker det beteendet är motbjudande.
Nu har jag förolämpat dig i samma anda som du gång på gång förolämpat min vän. Men jag nöjer mig med en gång och jag hoppas jag slipper irritera mig över din enligt egen utsago “kritik” igen.
För din del hoppas jag du finner andra glädjeämnen i livet än att trampa på andra.
KnivenII:
Herre gud, du har skrivit en dålig text som få tyckte om och har svårt för kritik i alla dess former. Som skribent måste man kunna ta sånt. - DU tål ju ingen kritik själv, inte ens en saklig sådan. Den som jag riktar mot ditt fega beteende. Att du som anonym sitter där och njuter av att vara elak, och att du anstränger för att framstå som att du är flera olika personer när du egentligen bara är en.
Ungefär som in inspark på KTH. Under hela min uppväxt, via södra latin och universitetets litteraturkurser, har jag stött på dig i alla dina former. - Men kära människa. Du vet ingenting om mig. Och det är så fruktansvärt löjligt att du rabblar upp vad och var du studerat. Säg mig - där du arbetar just nu - är det där man får en tjänst efter södra latin, kth och litteraturstudier på universitet?
Självupptagna duktigskribenter som är jordens axel och nav. Sådana som lapar berömmelse men går i försvar direkt när kritiken kommer och säger att det finns ingen form, rätt eller fel och det finns inte mycket du kan göra åt saken. - Jag är varken skribent, duktig eller jordens nav. Självupptagen är jag inte heller. Lapar berömmelse- haha. När har jag lapat berömmelse? Skyggare människa än mig får du leta efter. Det sista jag vill är att synas och höras överallt. Och det sista jag vill är att stå ut med skit från sådana som dig. Kritik är väldigt viktigt. Men skit äter i varje fall inte jag med sked.
Och det finns faktiskt inte så mycket jag kan göra åt att det alltid kommer finns många som tycker att jag skriver dåligt. Man tycker olika. Men att du väljer att ställa dig här och skita hela tiden är lite störande. Nu skiter du ju förvisso bara ner dig själv gång på gång men kanske vore ändå lite mer rättvist att folk fick reda på vem du är.
Men du har förbrukat din rätt att yttra dig mer i mina inlägg nu. Och jag borde nästan få medalj för allt mitt tålamod.
Kniven: Jag fick en gång rådet “don’t feed the haters” när jag hamnade i vinkelvolten med en tvär och spottande läsare aom önskade livet ur mig. Ta det rådet om du vill, allt jag kan säga är att jag vet hur frustrerande det känns och att den enda utvägen, åtminstone för mig, är att ignorera den sortens kommentarer som uppenbart är ämnade att klappa ner en i stövelskaften. Du kan inte vinna det här, bara gå härifrån.
TACK ,för din fina text,du skriver alltid så bra,ett litet ord,till den lilla trevliga människa vid namn dahlström,johanna,knnell,knop,JÖNSEN,ORDET ÄR FRITT,du och dina käcka komentarer,NEJ,NEJ,receptet är TYSTNAD.
Det finns många fina citat som man kan använda sig av mot näthatare.
“Dont argue with idiots,theyll only drag you down to their own level and beat you with experience!”