Den vanligaste frågan i ämnet svensk bilindustri har på senare tid varit ”Borde staten tillverka bilar?” Den frågan har regeringen själv tidigare besvarat med ett rungande NEJ, ändå står vi här nu med Reinfeldt & co i knäet på GM och Ford. Nejdå, jag är inte överraskad. Bara en aning trött. Ska du säga ”Ett nej är inte alltid ett nej” nu Maud lilla?

 

Jag förstår ärligt talat inte det här med krispaket till bilindustrin på någon nivå. Om ett företag tillverkar en produkt som ingen vill ha när det är lågkonjunktur, vad ska man då göra av pengarna man får av staten? Ska man fortsätta tillverka bilar och köra dem direkt till skroten? Varför inte bara ge miljarderna till oss konsumenter så att vi kan köpa bilarna som ingen egentligen vill ha? Då kan vi ju åtminstone köra skiten ur dem innan vi själva kör dem till skroten. Tänk dig folkrace med splitternya 250-hästars Volvo och Saab, det kan ju bli riktigt roligt.

 

Som jag ser det är krispaketens enda syfte att säkerställa att Sverige fortfarande har biltillverkning om fem eller tio år, och det kan man verkligen fråga sig om vi borde ha. Varför ska Sverige tillverka fortskaffningsmedel som smutsar ner miljön? För att vi behöver jobben? Jag är allergisk mot den sortens defensiva och kortsiktiga politik, oavsett vilket parti som för den. Det finns ingen anledning alls för Sverige att fortsätta tillverka bilar som drivs av fossila bränslen, då är det bara att lägga ner skiten. Ni som arbetar med att sätta ihop fossila bilar får göra något annat, det är galenskap att fortsätta på den linjen.

 

Nej självklart borde man använda pengarna till en nyutveckling som rör sig bort ifrån fossila bränslen, men det lär ju knappast skapa speciellt många nya jobb på kort sikt. Framför allt inte för alla underleverantörer som lär få vänta flera år på en ny revolutionerande modell från Volvo eller Saab (jag utelämnar vår tredje biltillverkare Koenigsegg, det verkar faktiskt fortfarande gå hyfsat bra i nischen ”bilar som kostar över tre miljoner”). Tyvärr för Saab och Volvo är det japanerna som har stakat ut framtiden för alternativa bränslen och ligger långt före alla andra. Både Honda och Mazda har färdiga vätgasbilar som är kommersiellt gångbara och Toyota har arbetat med hybridteknik i över tio år.

 

Med fräscha statliga miljarder tycker man ändå att det borde finnas en viss möjlighet för di svenske att jaga ikapp. Men tror vi egentligen på det? Nej, inte jag iaf. Inte med nuvarande ägare åtminstone, det vill säga de amerikanska strutsarna. Det är sällsynt olyckligt att båda våra biltillverkare köptes upp av amerikanska bolag, eftersom amerikanska biltillverkare inte bara gör världens sämsta bilar utan också har världens sämsta affärsplaner. Det är dåligt skötta bolag helt enkelt, helt utan visioner och framförhållning.

 

Alltså är statens miljarder pengar i sjön, såvida inte GM och Ford släpper våra svenska kycklingar fria. Enda räddningen är troligen att en japansk biltillverkare som redan har den miljövänliga tekniken köper Saab eller Volvo (vi kan nog inte rädda båda är jag rädd) och använder varumärket som premiumprodukt på den europeiska marknaden.

 

Självklart finns det hotbilder, inte tu tal om det. Men somligt som förs fram där ute är inte sant. Ta t ex allas vår Singapore-vän von Holstein som säger att svenska bilarbetare måste ge vika för kinesiska dito eftersom dessa kostar en tjugondel att hålla vid liv. Om detta var sant hade bilindustrin flyttat all produktion till Indien och Kina för länge sedan. Nej, det von Holstein inte förstår är att köpare av bilar inte följer samma beteendemönster som köpare av hemelektronik. Tysk kvalitet, japansk driftsäkerhet, svensk säkerhet, amerikansk.. skit. Fattar du? Alla tillverkarländer har sin egen konkurrensfördel, själva landet i sig är en stor del av varumärket. Jösses gosse hur många människor det finns där ute som har betalat svindlande summor pengar för att komma åt symbolvärdet i tysk kvalitet, när det i själva verket finns japanska bilar som för halva priset eller mindre håller högre kvalitet än Audi, BMW och framför allt Mercedes. I alla fall om man med kvalitet menar att skiten håller.

 

Alltså kommer de få kvarvarande köparna också att svika om Volvo flyttar tillverkningen till Kina. Inte för att bilen på något sätt blev sämre av flytten, utan för att Sverige (i bilköparens ögon) gör de säkraste bilarna. Det gör inte Kina (återigen i bilköparens ögon). Det gör faktiskt inte Sverige heller, enligt Euro NCAP är det Renault som är bäst. Dessutom kostar det faktiskt en jävla massa pengar att frakta bilar från Kina till Europa. Det var t ex av detta kostnadsskäl som Nissan på 90-talet valde att flytta tillverkningen av de bilar som skulle säljas på den europeiska marknaden till England. Alltså the other way around, mr Holstein.

 

Men jag påstår alltså att det trots allt finns en framtid för svensk bilindustri, under förutsättning att man satsar på att utveckla en nollutsläppsbil. Den långa och dyra vägen är att göra det själv, den kortare och billigare vägen är att låta japanerna köpa våra varumärken. En bil som är lika säker och trygg som en Volvo (eller lika sportig och snygg som en Saab, om du tillhör den lättlurade sorten som har gått på den myten) men släpper ut noll gram CO2 måste bara vara en hit. Det måste ju vara så! Så där har ni receptet kära ärthjärnor, bygg bilen och säkra en jävlarns massa jobb i Sverige på kuppen. Med statens pengar dessutom, jag säger då det. Egentligen borde vi svenskar få en varsin bil gratis, det är ju trots allt våra pengar som pumpas in i en av världens sämst skötta branscher just nu.

Kategorier: Politik | Tags: Ford, fossila bränslen, GM, hybridteknik, Reinfeldt, Saab, svensk bilindustri, vätgas, Volvo, von Holstein