|
Måndag 19 Januari 2009 Nöjesguiden - en hadesvandringAv david
Det skulle dröja ända till 2009 innan den sista tragiska spillran av nittiotalet gick under. Ja, jag talar naturligtvis om Nöjesguiden.
Jag minns en tid för sisådär 12-13 år sedan då det hände att jag drog på mig skorna enbart för att traska ner till Pet Sounds för att se om nya numret av Nöjesguiden anlänt. Med lite tur möttes man av en prydlig bunt nytryckta tidningar i tidningsstället strax innanför dörren och kunde belåten vända hemåt med näsan djupt i tidningen och fingrarna sotfärgade av trycksvärta.
Nöjesguiden var viktig. Det fanns alltid ett matigt reportage, korta men entusiastiska texter om de senaste pophoppen som skramlade i någon källare på söder, mängder med skivrecensioner och ett och annat sjabbigt rykte. Således en perfekt och nödvändig fix för alla oss som knarkade populärkultur under mitten och andra halvan av nittiotalet.
Men sedan hände något, brittpopen dog i ett hav av illasinnade stråkar, kvällstidningarna lade ner sina fredagsbilagor och Linda Skugge började baka kakor. Men på Nöjesguidens redaktion vägrade nittiotalet lägga sig ner och dö. Faktum är att det ibland varit närmast rörande att läsa om det entusiastiska mottagandet av en ny Charlatans-singel eller de flämtande förväntningarna på någon grå medelmåtta som Nordpolen. Rörande men inte desto mindre tragiskt. Tragiskt för att en tidning som tidigare var både relevant och i viss mån ledande och vars uppgift är att befinna sig här och nu hade förvandlats till en sorglig kvarleva av tider som aldrig kommer åter. Ungefär som Killinggänget.
Fram till nu alltså. 2009 dör Nöjesguiden. Namnet lever kvar, men tidningen så som vi känt den försvinner. I stället för att fortsätta vara en PRO-uppsamlingsplats för grånande Terry Ericsson-typer med dålig hållning kommer den förvandlas till en tjejtidning med målet inställt på Stureplan och läderhudade modebloggare. Ytterligare en Stureplan eller Finest alltså. Från en gäspning till en annan.
Det handlar så klart om att överleva. Nöjesguiden är sedan lång tid totalt körd i botten - kolla bara på hemsidan. Men I stället för att våga sig på något nytt så gör man vad man tror är det säkraste draget för att överleva – ett slaskigt finger i luften och följa strömmen. Fast en bloggdriven mingelbildsida med ett och annat skönhetstips är väl inte direkt vad Sverige skriker efter, eller?
Att apa efter närmaste konkurrenten och sömnpillret Rodeo kanske inte framstod som så lockande, visst, men nog måste det finnas andra vägar att gå? Det återstår att se om bloggarna lyckas hålla hemsidan flytande (det är så klart där de borde lägga allt fokus redan nu) men papperstidningen lär vi inte behöva leva med särskilt länge.
Och vad fan händer med Carl Reinholdzon Belfrage?
34 kommentarer till “Nöjesguiden - en hadesvandring”Skriv en kommentar |
Sök -
Och då har du inte ens vidrört hur bra tidningen var mellan 1985-95. Säger jag som var chefredaktör de första åren i Sthlm…
Weman>> Tyvärr har jag bara hört om de tidiga gyllene åren ryktesvägen. Själv började jag läsa Nöjesguiden runt 93 och gjorde så med behållning fram till slutet av 90-talet.
Hur ser du själv på Nöjesguidens utveckling - eller icke utveckling - de senaste åren och på framtiden? Du måste ju ha en jävla massa åsikter.
Inte nog med att tidningen suger, deras hemsida känns också rätt… daterad. Det finns mycket att jobba på.
Fast jag vet inte jag. Tycker att identiteten hos Nöjesguiden varit sjukt otydlig och grumlig under några år och att de nu äntligen hittat en riktning igen. Att de gör något som bygger på en idé om hur de ska vara. Att du eller jag sen kanske inte vill läsa tidningen i och med förändringen sörjer nog Nöjesguiden minst av alla. För det är just de som är tolv, tretton, år yngre än dig som de riktar sig till. Föreställer jag mig.
Alltså: Vi är inte längre del av målgruppen och därför känner vi inte igen oss. Typ.
Jag tror att Margret Atladottir vid rodret är det enda som kommer rädda Nöjesguiden från konkurs. För gud vet att det har varit nära under de senaste fem åren.
Mattias>> Absolut. Hemsidan är nästan värd ett eget inlägg.
Eric>> Det hade kanske varit värt av mig att nämna att Nöjesguiden faktiskt gjort en del förändringar de senaste åren, samtliga till det sämre (korta menlösa recensioner, inga reportage, bristande känsla för samtiden), men i stort är det samma tidning de försökt göra fram till nu som under storhetstiden.
Du har rätt vad gäller den nya inriktningen, det är det enda som kan rädda Nöjesguiden kortsiktigt. Men det blir inte mindre tråkigt och förutsägbart för det.
Att vi inte längre tillhör målgruppen säger liksom sig självt, men det har jag väl aldrig låtit påskina att vi skulle göra heller?
Och tänk om 00-talet är på väg att dö ut nu, i och med finanskrisen? Tänk om fingret i luften just nu i själva verket innebär en återgång till reportage om harvande alternativakter på Söder…?
“man ska inte kasta sten i glashus” är det första jag tänker på.
Inte för att vara elak men http://nyheter24.se/ känns ganska så dödsdömd också. Om jag arbetade på ett vadslagnings-företag så skulle nog inte många lägga pengar på att ni överlever “skitåret” 2009.
@David: Jag har massor av åsikter. Så klart.
Men recensionerna tycker jag det är bra att det kortat. Man kan nöja sig med att skriva ut namn och musikstil och betyg tycker jag. Recensionen som guide är inte relevant längre. Bättre att lyssna själv, man behöver ju inte direkt gå till skivaffären och köa till hörlurar längre.
Sen håller jag inte med om att det är förutsägbart heller. Jag säger inte att jag nödvändigtvis gillar det, men jag kan påstå att det känns mer förutsägbart än tidigare.
Det mest förutsägbara i Nöjesguiden har ju varit hur de svarar på mail till redaktionen och vilka band som kommer att hyllas och vem CRB ska positionera sig emot. Allt som inte är just det tycker jag andas något annat än förutsägbarhet.
Men utvecklingen i stort, absolut, den går mot bredd bredd bredd och det är nog framtiden för väldigt många. Samtidigt som andra nischar in sig på en intellektuell, smal, witty, profil och gör det svinbra. Men NG skulle, som vi är överens om, gå under på tio sekunder om de valde den vägen. Indie funkade när indie var brett.
Och vad ska vi med Nöjesguidens intellekt till när vi har Weirdscience och Dailybeast?
Adam>> Glädjande nog för oss som arbetar och sliter med Nyheter24 så går det riktigt bra. Dina pengar gör du således bäst i att lägga på något annat vad.
Weman>> Spill the beans.
Eric>> Och vad skulle en sådan recension ge menar du? Enbart namn och betyg säger inte ett skit. Även poulärkultur är värt att tas på allvar, det trodde jag du höll med mig om. Visst går det att göra även korta recensioner som osar av passion, tyvärr fungerar inte Nöjesguidens recensioner som goda exempel på det.
Att Nöjesguiden varit förutsägbara tidigare gör väl inte den nya inriktningen mindre förutsägbart, eller?
Det är väl knappast bredd som du förväntar dig av nya Nöjesguiden? Unga tjejer är en väldigt attraktiv och på nätet aktiv målgrupp som många vill rikta sig till, men det är väl knappas synonymt med bredd.
Sedan handlar inte mitt inlägg om att jag anser att Nöjesguiden bör ta någon form av smal intellektuell väg, eller gå tillbaka till hur de såg ut tidigare, då har du missförstått mig. Vad jag skulle vilja se är just bredd.
Nej, alltså, jag menar att den korta recensionen är meningslös nuförtiden. En essä om en skiva, eller en längre fördjupande text, är såklart kul att läsa. Men recensionens guidande funktion tycker jag är borta, det är därför jag menar att det räcker att (hårddraget) lista vad man ska kolla upp.
Den nya inriktningen är inte oförutsägbar, okej, det håller jag med om. Men jo, bredd är precis vad jag förväntar mig av nya Nöjesguiden, en bredd de förlorat, och målgruppen (16-31 typ?) är nog så bred man över huvud taget kan vara. “Något för alla”-bredd är ju omöjligt att uppnå, i alla fall om man ska överleva som gratistidning.
Jag uppfattade ditt inlägg som att du önskade en aningen mer intellektuell väg, inte nödvändigtvis en smal. Menade du inte så?
Anyhow - min viktigaste poäng är att jag tycker de är kloka som byter spår och riktning istället för att fortsätta som förr och gå en säker död till mötes.
Eric>> Vi är helt överens i det kloka i att de byter spår. Däremot hade jag hoppats på att förändringen kommit tidigare och sett annorlunda ut. Nu stod de utan val.
Nja, det beror på vad du menar med intellektuell. Jag tycker att Stockholm, Göteborg och Malmö förtjänar en bred och spännande tidning som blandar både högt och lågt och ger en mångsidig bild av nöjeslivet. Jag tror inte nya Nöjesguiden kommer erbjuda det.
@David: Have we got all day, and all night…
Tror en skribent på Nöjesguiden brukar läsa här. Skulle vara intressant att höra vad hon tycker.
Okej, jag är med, men vad borde de gjort i stället? Vad skulle de valt för väg?
Weman>> Klart vi har! Äh, men dra det i stora drag så där. Det vore onekligen väldigt intressant att höra - det är jag nog inte ensam om att tycka.
Matt>> Jag kan tänka mig att flera av dem läser här. Vem tänker du på?
Eric>> Det är ju svårt att ge ett enkelt svar på, men först och främst borde de göra sig av med papperstidningen och satsa helhjärtat på nätet. Det går undan i nöjessvängen och en månadstidnings som ska vara aktuell kring nöje gör sig helt enkelt inte bra på papper - den blir inaktuell rasande snabbt.
Det var ett fattigt svar, jag vet, men jag får be att återkomma utförligare i ämnet. Ska ju till jobbet nu.
Haha, ja, jobbet ska prioriteras!
Det håller jag på sätt och vis med om, samtidigt skulle de vara tvungna att downsiza något enormt om de bara gjorde webb, tror jag. Däremot borde ju själva day-to-day-guidandet kanske helt flyttas till nätet medan tidningen bjuder andra grejer. Jag vet inte heller. Men jag tror som sagt att den väg de väljer nu är smart och klok att välja för att göra sig angelägna för läsarna (även om läsarna inte blir samma) och ekonomiskt hållbara igen.
Om du anser att Nordpolen är en grå medelmåtta får du nog sträcka dig lite längre och kritisera även DN, SvD, Sydsvenskan, Sonic, Fredrik Strage etc etc….. Men jag vet, Nöjesguiden är vidrig.
Kaj>> Att bli omfamnad av hela det svenska etablissemanget behöver inte nödvändigtvis vara ett tecken på kvalitet. Men jag gillar faktiskt samtliga de medier du nämner - mer eller mindre.
Men vad händer med gamla medarbetare som Quetsala,jo dom börjar jobba på nyheter 24 med skräpclownen.Säger väl lite om vilka outbildade sopor som figurerar i mediavärlden.
Jonas>> Sedan har vi ju så klart såna som du följer oss outbildade sopor.
Fan vad obildad jag är. “såna som du som följer” ska det ju vara. Shame om me.
@David & ni andra: Jag säger väl en del i det här blogginlägget från i våras. Jämför det jag beskriver med hur tidningen ser ut idag.
Hoppsan. Det syntes inte. Försöker igen.
http://weman.wordpress.com/2008/04/16/nar-vi-startade-nojesguiden-i-stockholm/
Weman>> Det har onekligen hänt ett och annat sedan din tid. Och mycket är ju tyvärr inte vara av godo. Intressant läsning!
Kan det inte vara så att ni helt enkelt inte tillhör målgruppen längre? Nöjesguiden har ju alltid skrivits för 20-somethings som tycker att blaskan är häftig & kittlande provokativ. Gubbgardet här ovan i kommentarerna är väl helt enkelt för gamla & nostalgiska. Jag tror Margret kommer göra ett strålande jobb med att skapa en Nöjesguiden för sin generationen.
Och precis då upptäckte att Erik Rosén skrivit nästan exakt samma sak lite längre upp, ursäkta.
Man kan iallafall konstatera att det är lika lätt att kritisera hur någon borde ha gjort som det är att avfärda kritik med målgruppssnack.
Erik G>> Precis som Bob Hund skriver är målgruppssnacket ett lite enkelt sätt att avfärda kritiken. Nog kan man väl ha åsikter kring något även om man inte tillhör den absoluta målgruppen?
Bob Hund>> Jag hör dig, men vill samtidigt påpeka att jag knappast har försökt säga hur de skulle göra (för det var väl det du menade?) förutom att de borde lägga allt krut på nätet och lägga ner pappersupplagan.
Men är inte hela poängen nångonstans att Nöjesguiden var en tidning för de som inte höll med om världsordningen och hittade sitt ankar till det i musik? I den aspekten så har ju Nöjesguiden fegat ur till något lättsinnigt som håller dem över ytan kanske, men mest trycker vatten i käften på dem.
Jag ogillar ganska starkt när val försvaras utifrån var de kan tas. Borde inte hjältar flina idioti i ansiktet? Jag tycker faktiskt att det är oförsvarsbart att ställa sig bakom glitterläppglans när det finns en hel värld som plågas bakom det. Det finns musik och kultur som angriper denna svulst utan att vara nödvändigtvis politiska eller pekfingrande som Nöjesguiden skulle kunna uppmärksamma men inte gör det.
Jag är rätt jävla less på allt daltande med självbevarelsedrift. Jag tycker ett starkt fördömande av någon/något som tar ett steg åt helvete fel är det enda sunda. Motsatsen är ungefär som att per automatik förlåta en kompis för att den utnyttjat oskyldighet för att man vet att den inte gjort det tidigare.
Aaron>> Vackert brandtal, även om det var väl idealistiskt. Fina tankar i teorin liksom.
@David. Säkert intressant. Synd man inte fattade ett barr:
»Motsatsen är ungefär som att per automatik förlåta en kompis för att den utnyttjat oskyldighet för att man vet att den inte gjort det tidigare.«
Que??
Har jag förstått saken rätt här? Jobbar “david” på nyheter24 och bemödar sig om att klanka på andra medier? Oavsett hur mycket skit Nöjesguiden av idag förtjänar så är väl det faktum att nyheter24 inte bara existerar, utan dessuton tydligen går bra, ett tecken på att allt hopp för människan som art är ute. Jösses, nu blir det fan rakblad på stora kroppspulsådern.
Att ta nöjesguidens åsikter om nordpolen som ett av deras problem, var ju oerhört puckat. Belfrage är som kanske bekant inte direkt den ende recensenten som anser att nordpolen är en av dom bästa. Och det är väl knappast du som ska avgöra om ett band är en grå medelmåtta? Det blev en oerhört subjektiv bedömning av tidningen helt plötsligt.