|
Fredag 13 November 2009 November BluesAv jonas
Låt mig slå fast det på en gång - jag hatar november. Denna ursäkt till månad, denna jävla ursäkt till årstid, detta skämt till väder och detta förbannade mörker. Om dina elva syskonmånader går det att säga åtminstone något positivt om var och en, men inte om dig november, inte om dig. Du är Judas bland årets tolv månader.
Jag har normalt sett alltid problem med november, och har som tradition att befinna mig i årets djupaste svacka just då. I år är det värre än någonsin. Kontrasten mellan ett soligt, charmigt och ljuvligt Kapstaden och ett Sverige i novemberskrud blev helt enkelt för mycket för mig. Att min hemkomst i början av november sen sammanföll med min mors dödsdag (5 år sen nu), Öis degradering och återinförandet av den blytunga vintertiden ökade bara farten ytterligare mot en sinnesstämning som skulle göra både Norén och Bergman fullständigt lyriska av inspiration.
Inte heller min lilla utflykt till Helsingfors har fått mig på ens marginellt bättre humör. Staden ligger fortfarande på våra breddgrader och det är fortfarande november. Låt mig också konstatera att en stad som tar 18€ för ett (1) glas vin har väldigt lite gemensamt med mig. Vi skall nog inte ens försöka inleda en relation, Helsingfors och jag.
Jag har egentligen massa jag skulle kunna fylla denna krönika med: Hur filmen In The Loop för ett ögonblick faktiskt gav mig hoppet tillbaka om att konsten att skriva bra dialog fortfarande värdesätts i filmindustrin. Eller hur mycket Mona Sahlin skulle kunna lära sig om framgångsrik socialdemokratisk retorik genom att se Capitalism av Michael Moore. Och antagligen lite om "sin" ideologi också. Eller hur glad (faktiskt) jag blev att det blev Erik Hamrén. Och hur besviken jag blev på Zlatan. Eller något om svininfluensan kanske? Men tyvärr folks, jag har ingen lust att berätta. Något. Överhuvudtaget.
Jag vill inte kommunicera med människor alls just nu och är inte heller intresserad av att vårda några relationer. Jag som normalt sett är övertygad om att många och bra relationer är bättre för hälsan än all kost och motion i världen - för att låna ett citat: Hellre öl och chips med polarna än broccoli ensam - är nu isolerad, irriterad och intolerant. Jag är så trött och gnällig att jag bara ser puckon där jag normalt sett ser medmänniskor. Ta bara folks facebookaktiviteter och deras förbannade låtsasengagemang. De går med i grupper som Nej till SD i riksdan, Nej till Barnporr, Nej till apatiska barn, Mot cancer, För miljö och För fred. Det är ju för fasen saker det inte går att nej till, som kräver exakt noll ställningstagande och absolut lika lite engagemang. Jag blir bara trött på er.
Eller alla som bara gnäller på samhällets orättvisor och hur klyftorna ökar, utan att göra ett endaste litet dyft åt den saken. Ni vill ha en jämnare fördelning av företagens profit men fortsätter att stötta enskilda ICA-handlare så att de kan ta ut 17 miljoner om året, istället för att handla på Coop och stötta er själva. Ni vill ge löntagarna mer makt men går ur facket för att få råd med en ny platt-TV. Ni gnäller på Falkengrens horribla lönelyft, men istället för att byta bank knyter ni näven i fickan ännu hårdare. Ni vill att den omoraliska eliten skall bli hårdare granskad men är inte beredda att betala en spänn för gedigna journalistiska hantverk, utan nöjer er med avträdesjournalistik från Metro, Nyheter24 och aftonladet.se. Jag blir bara trött på er.
Hur länge skall jag bygga på min mur och undvika allt vad människor och relationer heter, då? Jag hoppas och tror att jag har vant mig vid årstiden, vädret och mörkret, accepterat att Öis inte spelar i Allsvenskan längre och fått näsan ovanför vattenytan på jobbet nån gång i början av december. Det brukar vara så. Och när sen julens dofter, smaker och mys smyger sig på ökar garanterat det psykiska välbefinnandet. Fram till dess skulle jag vilja be min familj, mina vänner och mina kollegor att härda ut. Kom ihåg att jag normalt sett är en person ni brukar tycka om. Även om det är svårt att tro just nu...
20 kommentarer till “November Blues”Skriv en kommentar |
Sök -
Jag förstår Jonas, och jag står ut med att vänta. Speciellt som du de övriga elva månaderna är kvalitet rakt igenom (eller tja, du är kvalitet även när du deppar).
Om november var en hund skulle jag skjuta den. Jag förstår dig Jonas, du anar inte hur mycket jag förstår.
Hermann: Tack som fan. Det var verkligen fint av dig. Sånt värmer ett regnkallt novemberhjärta.
Maths: Det hade du varit tvungen att göra, för den hade definitivt varit rabiessmittad. Undrar vad det skulle vara för ras förresten? En svår gatukorsning antagligen…
Gillar skarpt såna spy-galla-över-allt texter. Lysande!
Mackan: Tack! I november passar de bra, men annars vill jag nog vara mer positiv eller konstruktiv.
Du är inte ensam om avskyn av november. Denna jävla skitmånad triggar verkligen alla negativa tankar och allt hat en människa kan orka med. Vaknade själv på uruselt humör idag, för sur för att arbeta och för sur att istället ta tag i något glädjefyllt och lustfyllt.
Sen lyssnade jag på The very best - warm heart of Africa (myspace), tog en kaffe och en cigarett och blev genast på bättre humör. Råder dig till att göra detsamma.
November är fint! Olle Ljungström sjunger fint om November, förövrigt. Den erbjuder ett andrum mellan jobbstartarhösten och den hektiska julmånaden. Den ger själen en chans att komma ikapp. Enda kruxet med november här nere är att den är så grå. Lite snö hade vart perfekt.
Kan bara sälla mig till den kollektiva novemberspyan. November och december är årets värsta tid, sedan vänder det och blir bättre för varje vecka.
En god Cava, en varm famn och en bra bok är den medicin jag ordinerar till samtliga för att komma ut på andra sidan som en mer bildad och mindre ledfrusen person.
Anonym: Jag anade att jag inte var ensam om mitt novemberhat. Jag har slutat röka, men är det nåt som skulle kunna få mig att börja igen så är det november.
Niclas: förutom snön så är vi helt oense i denna fråga.
David: Jag har slutat att göra motstånd, det finns ändå ingen dryck eller literatur som hjälper. Jag låter helt enkelt november dra med mig till botten. Men redan vid Lucia brukar jag ha en ny topp. Jag gillar ju julen - glada barn, lediga dagar och god mat gör susen.
Och efter julen kommer ångesten över de extra kilona, den över helgen skenande alkoholkonsumptionen och medicinrecepten som inte går att förnya då husläkaren är på semester i Thailand …
Nu du surpuppan ska jag muntra upp dig!:
http://irishsoccerinsider.wordpress.com/2009/11/11/french-and-irish-fall-out-over-box-incident/
Men det var briljant skrivet. Tack för underhållningen. Heja GAIS och nej tack till Sverigedemokraterna i Riksdagen!
kram
Men hur kommer det sig att artikelförfattaren vet så mycket om facebook? Han är väl inte med i facebook!? Det är ju ingen normalfuntad människa med ett uns av integritet och avsky för lämmeltågsmentalitet.
Eller som George Clooney sa: “I would rather have a prostate exam on live television by a guy with very cold hands than have a Facebook page”
Lika klok som han är stilig!
David: Sant, så sant. Men övervikt och alkoholintag kan man åtminstone ha lite kontroll över själv, tillskillnad från de problem november bär med sig.
Svågern: Det var roligt. På riktigt. Tack.
Jonas: November och Gais? Oh, please god wake me…
Knivtid: Tack!
Niclas: Jag har ju vare sig Clooneys looks eller brains. Och uppenbarligen ingen integritet heller. Däremot har jag facebook. Och andra moderna kommunikationsverktyg som mobiltelefon, e-mail och brevlåda.
Du skriver bra! Jag sätter dock 100 spänn på att såväl Metro som Nyheter24 och ”Aftonladet.se” åtminstone kan stava till avskrädesjournalistik …
William: Det kan de säkert, det är antagligen inte journalisterna det är fel på, utan den produkt ägarna har definierat som marknadsmässig. Och då är det ju det ju deras läsare (marknaden) som skall klandras (vilket jag tror är det jag gör i texten).
Angående ordet så fick jag för mig att det hängde ihop med ordet “avträde”, alltså dass. Och även om inget om orden verkar särskilt välanvända (googla dem!) måste jag ge dig rätt. Jag har alltså uppfunnit ett nytt ord, vilket kanske blir mitt bidrag till mänskligheten den dag det skall summeras.
Jag kommer att tänka på Warren Zevons sista Lettermanshow efter lungcancerdiagnosen, på tal om dysterkvistnovember.
Hysteriskt kul.
“…one of those phobia´s that didn´t pay off” - om sin rädsla för att läkarbesök.
http://www.youtube.com/watch?v=7hl9Tw2GzvA&feature=related
Det regnar. November kanske inte är så kul. Men det behöver fan inte vara november för att man ska tycka illa om folk i t-banan eller på facebook.
Sjukt kul!
Och man behöver inte vara på facebook eller t-banan heller för att tycka illa om folk, men vissa omständigheter triggar det. November är definitivt en sån för mig.
[...] November blues av Barstol om att gå in för att inte vilja någonting i november mörkret. Som alltid på Barstol välskrivet, tydligt och roligt. [...]