|
Fredag 12 Juni 2009 NyttorojalistenAv jonas
Kungen har fyllt år, prinsen har brutit upp med sin flickvän, Kronprinsessan skall gifta sig, hennes blivande make har fått nya inälvor och vi har viftat med flaggor på Skansen tillsammans med resten av ligan på nationaldan. Börjar ni känna er mätta på kunglig glans, och kanske rent av lite sugna på en president istället? Hold your horses säger jag.
Jag erkänner utan omsvep att jag som barn var helt såld på det svenska kungahuset. Jag målade födelsedagsteckningar till kungen och fick tackkort för det, jag satt och dreglade över bilder på Silvia i mammas veckotidningar, och jag döpte till och med min favoritmjukisapa till Prins Bertil. Min uppväxt präglades med andra ord av vad vi skulle kunna beskriva som en stark rojalistisk övertygelse. Men som med så mycket annat här i världen och inte minst i mitt liv var inte ens denna sak oomkullrunkelig.
I dagens Sverige är den konstitutionella monarkin inte en särskilt stor trätofråga. Åtminstone inte någonstans utanför Vänsterpartiet som fortfarande motionerar i ärendet då och då, samt dagspressens kulturredaktioner (varför den nu mestadels debatteras där kan man ju fråga sig. Borde den inte snarare diskuteras av ledar- politik- och samhällsredaktionerna?). Det verkar som de flesta svenskar faktiskt är hyfsat tillfreds med att låta uppdraget som Sveriges statschef gå i arv helt utanför gängse demokratiska rutiner. Vi svenskarna håller till synes med Rojalistiska Föreningen om det fina och viktiga i denna tradition, samt värdet av konungen som samlande symbol för landet. Det har jag i ärlighetens namn lite svårt att förstå. För tittar man på det rationella i republikanernas argumentation är det ju svårt att inte hålla med dem. Varför skall vi hålla fast vid en tradition som är fullständigt odemokratisk och därigenom otidsenlig? Om man dessutom funderar på vad detta kulturarv representerar i form av våld, förtryck och maktfullkomlighet är det väl bara låsa slottet och kasta nyckeln?
Visst, ideologisk är det svårt att påstå att republikanerna har fel. Men är det ens rätt att uppehålla sig ideologiskt kring en fråga av sån ringa betydelse? Kan man inte måla världen i lite grått istället för i svart och vitt, och förhålla sig aningen mer pragmatiskt till denna fråga av smått kuriösa mått? Om man istället tittar på vad monarkin respektive republiken de facto är kapabla att leverera i de framförallt ceremoniella uppgifter Sveriges statschef förväntas utföra - i samband med diverse statsbesök, invigningar och prisutdelningar - får man kanske en annan bild? Min uppfattning är nämligen att det faktiska alternativet till Carl-Gustav och senare Victoria skulle få ut så mycket mindre av sin tjänst än vad vår kungafamilj lyckas med. För det är ju knappast troligt att ett folk som röstar fram Alfons Åberg till statsminister skulle välja en president av Václav Havels format...
Vi skulle troligen stå där med den ene presidenten gråare än den andre. Och ingen vare sig i eller utanför landet skulle bry sig det minsta. Gör ett ärligt test av dig själv: Vad heter Islands och Finlands presidenter, och vad heter Norges kung och Danmarks drottning? Eller ännu hellre - vad heter deras barn? Vad heter Italiens och Irlands presidenter, och vad heter Spaniens och Englands kungligheter? Detta bevisar inte förträffligheten av monarkin som statsskick, men det bevisar att folk bryr sig, att folk uppmärksammar Sverige mycket mer tack vare kungahuset, att folk känner till oss på ett helt annat sätt än länder av motsvarande vikt tack vare detta, och att våra kungar, drottningar, prinsar och prinsessor gör ett bra mycket bättre PR-jobb än vad någon gammal före detta politiker någonsin kommer vara kapabel till. Att ha en kung eller drottning är helt enkelt en mycket smartare ekonomisk investering. Dessutom slipper vi lägga massa resurser på valkampanjer för att välja nån ny snittätande och skumpadrickande handskakare vart fjärde år.
Är det då rättvist att detta uppdrag går i arv? Ja, måste svaret ändå bli om man behandlar frågan med tyngd den är värd - nämligen ingen alls. Se det istället som vilket PR-jippo som helst. Då skulle vi väl ändå hävda att detta ger en bra mycket bättre avkastning än t ex dr. Alban på en scen i Sydafrika? Och om man tycker att kungen gör ett bättre jobb av den enda anledningen att han är just kung, måste man faktiskt acceptera att det antagligen aldrig blir enklare än såhär att avgöra om det är arv eller miljö som skapat kvalifikationerna för jobbet. Och allvarligt talat; är det så himla farligt att denna politiskt totalt betydelselösa position går i arv från en maskot till en annan? Kan vi inte istället vara glada att de fortfarande vill göra skitjobbet?
17 kommentarer till “Nyttorojalisten”Skriv en kommentar |
Sök -
Själv dreglar jag över bilder på Madde.
Nu är ju detta en så kallad ickefråga då nästan hela svenska folket verkar vara märkligt överens om denna odemokratiska kvarlevas förträfflighet – som du också påpekar. För egen del tillhör jag den grupp som anser att kungahuset borde skiljas helt från staten och drivas privat som vilket företag som helst.
Att vi har en man till synes utan någon som helst politiskt eller demokratisk insikt som åker omkring och representerar Sverige känns mest oroväckande. Man väntar liksom hela tiden på Carl Gustavs nästa tabbe – av typen diktaturhyllande eller stekta sparvar. Han hade uppenbarligen passat alldeles utmärkt med det lättsamt fördomsfulla tugget kring vilket lunchbord som helst. Släpp honom fri!
Och framför allt, släpp prinsen fri! Han verkar inte alls trivas med livet i garderoben.
Jag har lite av båda sidor i mig. Jag kan tycka att det är ballt med levande historia, men samtidigt är det något mycket osunt över dagens ättlingar. Familjens något begränsade intellekt (vad jag har förstått ska det inte vara bättre ställt med Westling, men källan är å andra sidan Flashbacks skvallerforum…) får en ju att misstänka inavel i tidigare led. Där har David en poäng - det är alltså denne man som representerar Sverige? Gud bevare oss…
Jag tror däremot inte att man ska underskatta kungens reella (politiska) makt. Med allt svassande för kungahuset från adel och överklass, som i allt väsentligt sitter på det kapital och de maktpositioner som verkligen styr landet, så är jag övertygad om att han kan få folk att dansa efter sin pipa om det kniper.
Att vara polare med kungen är ju det finaste man kan vara om man är en sådan som kör porschejeep och har brylcréme i håret.
Jag kan också se det PR-mässiga och historiska värdet med att ha ett gammalt traditionellt kungahus. Men det är alltid mycket snack om det enorma PR-värdet, och väldigt lite verkstad när det handlar om att presentera konkreta siffror. Vad handlar det EGENTLIGEN om för pengar? En liten höftning bara? Någon?
Jag kan inte föreställa mig något annat sammanhang, där man gödslar med skattepengar och där föremålet för miljonerna ifråga inte behöver redovisa hur pengarna används.
Nu ska det förhoppningsvis bli ändring på det, en liten solstråle har letat sig in i de mörka och hemliga finanserna.
Av kungligheterna du räknade upp - inte många. Den äldre generationen skulle säkert sätta varenda en. Men jag tror du har rätt i att en president inte är ett alternativ. Det blir bara något grått och svenskt.
Sist men inte minst undrar jag om inte Abba ändå gjort mer för Sveriges rykte utomlands, än kungahuset.
..”dagens Sverige är den konstitutionella monarkin inte en särskilt stor trätofråga. Åtminstone inte någonstans utanför Vänsterpartiet som fortfarande motionerar i ärendet då och då, samt dagspressens kulturredaktioner”
Måste få märka ord men V, S, MP, FI, samt LUF tar aktiv ställning mot monarki.
I själva frågan är jag (förstås)kluven. Monarki är djupt odemokratiskt, men alternativet med Marita Ulvskog som president kan få mig att skriva KUKEN med fet rödpenna över vår svenska fana.
Svågern>> Vänta nu här, det är stor skillnad på att ta ställning och ta aktiv ställning. Det finns inget parti som är korkade nog att driva den här frågan.
När hörde du någon inom S ta aktiv ställning emot monarkin senast? Jag vill minnas hur Göran Persson väldigt aktivt lät bli att ta ställning under en debatt för några år sedan.
david>> så här står det i S partiprogram från 2001 (kan inte hitta något färskare på nätet):
“Den demokratiska processen och samhällsförvaltningen
måste bygga på offentlighet
och insyn, och på klara och rättvisa
spelregler. Politiska uppdrag och tjänster
inom offentlig förvaltning måste stå öppna
på lika villkor för alla medborgare. Som en
konsekvens av dessa generella krav på
samhällsförvaltningen vill socialdemokratin
också verka för att monarkins arvsprincip
avskaffas och ersätts av en republik, där
statschefen direkt eller indirekt väljs av
folket. Denna förändring förutsätter, som
alla demokratins förändringar, en majoritet
bland befolkningen.
Socialdemokratin växte fram..”
Okej, du kan kalla det för att ej ta aktiv ställning mot monarki. Men det står där ändå.
Svågern>> Precis. Det kände jag - som du säkert förstod - redan till och som du också påpekar är det skillnad på det och aktiv ställning.
Nåja. Det är inte så mycket att diskutera. Det var mer ordvalet jag hängde upp mig på. Ta ställning utan att göra det aktivt är ju en del av det politiska spelet.
Men hallå, är det bara jag som anser att unge Prins Ockelbo och hans nya familj har ett grymt underhållningsvärde? Ingen matchar Sillans snack och kungens skönt förvirrade blick. Vad kostar det normalt att sätta upp en show av den här kalibern? År efter år. Inte billigt, gissar jag. Här får vi tutti på skattsedeln så att säga; Dekor, kostymer, korkade skådisar som snubblar fram i varierande miljöer och utslungar bisarra repliker från sagans värld. Hey Baberiba gjorde sitt för att matcha, men inget går väl upp mot “the reel thing”. Mer kunglig buskis åt folket.
Kungen är ju uppenbart moderat, det har han ju t.o.m. uttalad, lite klantigt. Alltså är han av en politisk åsikt. “Sparvarna kommer inte flygande in i munnen” o.s.v. Varför ska en sådan person ha en sådan fruktansvärd makt med otroligt mycket pengar. De ända som verkligen skulle sakna honom är väl Svensk Damtidning. Lägg ner skiten och lägg pengarna på något vettigt. Jag tror inte för en sekund att han drar in så mycket pengar till Sverige eller gör någon slags nytta.
Matt: Håller nog en ung Silvia klart framför hennes blonda dotter.
David: Tror inte affärskunskapen räcker till annat än att vara just kung. Men det är han ju å andra sidan rätt bra på. Kanske kunde han få betalt per spaltmilimeter i utländsk press?
Mattias: Vet inte hur stort värdet kan vara, men jag gissar att vid sedvanlig PR-beräkning så överstiger beloppet vida de knappt 50 millar han kostar oss per år. F ö betalar han ju inkomstskatt på apanaget nu för tiden, som vilken Svensson som helst.
Svågern & David: Det där löste ni ju elegant själva. Tack.
Mamma: Du ser, ju mer man tänker på det, desto fler fördelar kommer fram
Jonte: Förstår vad du säger, men håller inte riktigt med. Pga. att alternativet är ännu värre.
Den svenska monarkin är en paradox: så länge vi låter den vara som den är, med en vimsig Carl-Gustaf, en smygbög till prins och alla övriga dysfunktionella familjemedlemmar som jag inte orkar räkna upp nu, kommer den att har ett (PR) värde, men så fort någon kräver att vi antingen avskaffar den eller försöker styra upp den kommer det att gå åt h-e. Rent ideologiskt, som du påpekar, kanske det inte ens är värt att diskutera frågan, men OM man ändå gör det.. vilket det faktiskt finns en poäng med då begreppen monarki resp republik tassar på dessa marker, så duger det inte att försvara en dåligt fungerande verksamhet med att alternativet är ännu sämre. Det kan vi faktiskt inte veta, även om oddsen helt klart står på din sida i den frågan.
Men, och nu kommer jag til saken, det mest intressanta med att avskaffa monarkin anser jag, är att det skulle rasera ett stort antal centrala sociala strukturer i Stockholm. Hela Stureplan skulle till exempel falla i ruiner, med påföljd att en massa kotlettfrillor kommer att irra omkring helt planlöst i sökandet efter nya idoler. Sen sätter vi nån riktig hill billy som president, varför inte Göran Persson? Sen får vi se vad som händer på de fina adresserna. Det kan vara värt att avskaffa monarkin bara av den anledningen.
Maths: Jag har svårare för Göran Persson än för världens samlade kotlettfrisyrer. Så jag sitter nöjd med mina klädda kort än så länge. För som du påpekar - oddsen är på min sida.
Vad jag menar är alltså att hela diskussionen om den svenska monarkin faller in under kategorin “don’t rock the boat”. Om du vill ha kvar den, snacka inte om den.
Men det här är ju Barstol. Här pratar vi väl om allt? Även om det kanske skulle vara smartare att vara tyst.
Absolut, och jag är tacksam för att du gör det. Jag menar bara att generellt sett bör den som vill ha kvar kungahuset ligga lågt, eftersom en genomlysning bara skulle ge motståndarna trumf på hand. Vilket kanske är det mest fascinerande med hela grejen, när man tänker efter.
Ursäkta sent inlägg. Jag läser Jonas blogg först nu.
Jag vill uppmärksamma den fina uppdelningen mellan makt och pompa som detta innebär. Jag tycker det finns ett värde i att man ger pompa och ståt till en man utan makt och en grå kostym till honom/henne som bestämmer. Mindre risk för högmod förmodar jag.
Map kostnaderna för kungahuset skulle ju huvudsakligen bara flyttas till presidentämbetet och diverse myndigheter för bevarande av byggnader och kulturarv.
Krister: Jag är bara 1/6 av denna blogg (eller 1/10 sett till antal inlägg), så att kalla den “min” är kanske något överdrivet
Annars håller jag med dig fullt ut.