Första gången jag såg henne hade hon knallröda läppar och lika röda naglar. Hennes blonda hår var hårt fäst i en tofs i nacken och i öronen hängde stora runda örhängen. Det var på en sunkig rockklubb i förorten. Jag hade fått några glas innanför västen och självförtroendet var på topp. Jag slog mig ner vid hennes bord. Hennes ljusblå, nästan grå, ögon tittade först skeptiskt på mig men ett bländvitt leende visade sig mellan de röda läpparna då hon insåg att vi hade gemensamma vänner. Jag föll direkt. Jag föll hårt. Hon var en av de vackraste kvinnor jag någonsin sett. Det där självförtroendet jag fått med hjälp av min trogne vän Jack Daniel’s var snart bortblåst. Hon var för snygg. Hon var bara för jävla snygg. Hon var oåtkomlig. Jag visste inte hur jag skulle bete mig i närheten av henne. Det var inte så att hon var dryg eller reserverad. Hon var enastående. Hon var väldigt trevlig och pratade gärna med mig. Hon talade engagerat om ämnen som berörde henne. Miljömedvetenhet var något som verkligen berörde henne. Det var bara så att hennes skönhet bländade mig totalt. Jag tittade på hennes läppar. Jag tittade på hennes spänstiga läppar som var så lockande. Hennes vita tänder såg ut som små mintpastiller jag ville suga på. Om sanningen ska fram var det inte det enda jag ville suga på. Hennes raka näsa nuddade vid min kind då hon böjde sig fram för att skrika i mitt öra. Hon var så nära men för mig helt oåtkomlig. Jag minns inte mycket av samtalet. Det snurrade i mitt huvud. Hon berusade mig. Jag babblade på – om vad vet jag inte. Rockmusiken dånade. Vi måste ha pratat om musik. Jag minns att jag sa något fyndigt om Gillian Welch som inte gick hem. Jag bet mig i läppen och tänkte att jag måste skärpa mig. Fan hon är perfekt Matt, hon är perfekt, tänkte jag. Get your fucking act together. Jag kunde inte skärpa mig jag snubblade på orden, tappade bort mig själv och fick inte fram vad jag egentligen ville säga. Jag kände mig helt bortgjord. Jag kände mig underlägsen och inte värdig hennes sällskap. Jag träffar henne fortfarande då och då. Hon är fortfarande lika enastående. Nu har det blivit lättare för mig att förhålla mig till hennes skönhet men hon är fortfarande en av de vackraste kvinnor jag någonsin sett.

Kategorier: Betraktelser, Kärlek | Tags: förort, Gillian Welch, Jack Daniel's, naglar, näsa, rockklubb, Röda läppar, skönhet, tänder