|
Tisdag 22 September 2009 Öl med attitydAv Matt
Årets ölmässa, Stockholm Beer & Whisky Festival 2009, drog igång föregående helg och fortsätter nästkommande helg. I år bestämde vi oss för att vara där den första fredagen. Ett mycket lyckat beslut visade det sig. Det var lagom mycket folk och i många montrar stod representanter för bryggerierna och destillerierna och de hade tid att berätta om sina kreationer.
Brittisk öltradition är just det – tradition. Inte mycket har ändrats över åren. Öl från skottland brukar ha låg alkoholhalt och vara lättdrucken. Men det finns en uppstickare som avviker helt. BrewDog Brewery tar ut svängarna så mycket det går. Deras Punk IPA går sedan ett tag tillbaka att köpa på systemet. Det är en riktigt kaxig öl och inget för de veksinnade. Något BrewDog även klargör på sina etiketter. Jag drack för första gången deras Lager 77 som är en pilsner med extrem beska. 77 är namnet på den fiskebåt en av grundarna, James B Watt, jobbade på innan de startade bryggeriet. En annan favorit från BrewDog är Trashy Blonde. Inte bara för att namnet tilltalar mig utan för att de lyckats göra en relativt alkoholsvag fräsch öl med en riktigt besk eftersmak.
Här häller James Watt upp en specialbryggd från ett ekfat de gjort tillsammans med amerikanska Rogue. Det var en helsvart kraftig sak med distinkt smak av rostad malt och amerikanska humle och den mätte 8,5%. En komplex öl. James hällde upp fulla glas till oss till det facila priset av 15 kronor. Det kan jämföras med att Wicked Wine tog 60 kronor för 15 cl av sina specialbryggder.
Av de svenska bryggerierna utmärkte Sigtuna Brygghus sig mest som endast tog med sig helt nya öl. Sex stycken och alla var riktigt bra. Oppigårds får passa sig som tronhållare som det bästa svenska bryggeriet.
Nyköpings stolthet Nils Oscar bjöd även de på två nyheter, Hop Yard IPA och God Ale. Även om God Ale är väldigt lik deras Farm Ale som slutat säljas. Hur som helst var båda mycket goda och smakade väldigt mycket Nils Oscar. De smakade malt och det imponerande är att även i IPAn som är mycket välhumlad finns fortfarande den karakteristiska Nils Oscar maltsmaken kvar.
Annars är det roligt att vissa större bryggerier gett sig in på småskaligare bryggning med en ambition att göra kvalitetsöl. Inte bara de som köper upp mindre tillverkare för att utöka sortimentet. Jag tänker mer på Spendrups och Gotlands Bryggeriet som ständigt strävar efter att utveckla nya ölsorter.
Här är bryggmästaren Johan Spendrup med en Sitting Bulldog IPA, deras bästa öl hitintills.
Det fanns även finska representanter på plats. Terenpeeli gör både öl, whisky och vodka. Med tyska bryggmästaren Mathias Hüffner kommer de få oss att glömma öl som Lapin Kulta och Koff och sätta Finland på den riktiga ölkartan.
Som den fantast av amerikanska öl som jag är var årets höjdpunkt ett nytt bryggeri från Kalifornien. Butte Creek Brewing. Ett bryggeri som satsar på att göra ekologisk öl. Ett litet bryggeri som har sin tillverkning endast ett hundratal meter från öljätten Sierra Nevada i Chico. Deras storsäljare är en India Pale Ale. Den tyckte jag själv var lite tam. Pilsnern och Pale Alen var däremot helt fantastiska. Butte Creek ska nu försöka slå sig in på den svenska marknaden där de tror att det kan finnas en stor efterfrågan på ekologisk öl. Det tror jag också och jag vet att det finns efterfrågan på öl av den ypperliga kvaliteten.
Samtliga bilder är tagna av Anders Adermark, fotograf och bryggmästare på Korphopps Brewery
20 kommentarer till “Öl med attityd”Skriv en kommentar |
Sök -
Jag tror också att det finns en stor efterfrågan på ekologisk öl i Sverige, vi har väl slagit världsrekord i att köpa ekologiskt odlad mat så varför inte flytta faiblessen till öl liksom. Jag hörde också något om skotska bryggerier som lagrar öl på uttjänta whiskyfat, fanns det något sånt på mässan? (jag kanske avslöjar min okunnighet här men jag bjuder på det).
Det vattnas i munnen när man läser. Du borde bli ölskribent på heltid!
Maths: Jag tror du hört talas om Innis And Gunn. De fanns självfallet på mässan och finns också på systembolaget. Men det är inte en prisvärd öl om du frågar mig.
David: Jag borde dricka öl på heltid.
Egentligen är det synd att mina smaklökar inte går ihop med finöl, det verkar på något sätt mer rätt att hälla ned en riktigt svart brygd. Du borde skriva mer om whisky och öl. Förena nytta med nöje, liksom.
Sitter och antecknar, många nya bra uppslag. Vill slå ett slag för Sigtunas Oktoberfest som går att köpa på bolaget, en nya favorit efter Brother Thelenious.
Du borde förresten göra en längre ölrepotageresa genom USA. Gör en bok av det
Mattias: Du kommer lära dig. Oppigårds Single Hop gick ju ner.
Anonymous: I planerna finns en bourbonresa genom Kentucky och Tenessee. Det lär hinnas med en hel del öl då också.
Det stämmer, Innis and Gunn var det. Läste just att det kommer från Edinburgh.. borde jag haft koll på.
Ang Maths fråga - BrewDogs specialöl, kan den ha varit lagrad på whiskyfat..? Minnet är disigt, men den står ju faktiskt på en Glengoyne-tunna. Kan där finnas ett samband?
Fan jag har helt glömt hur Hopyard IPA smakade, får se om den dyker upp på bolaget vad det lider. Oppigårds Anniversary 2009 var iaf fantastisk som jag minns det. Topp fem iaf. Nästa år blir det anteckningsblock.
Maths: Nästa gång, när du åker till skottland utan ungarna, får du tid att upptäcka mer öl.
AA: Det är mycket misstänkt att ölen låg på whiskyfat och det är mycket möjligt att han berättade det. Men det kommer jag inte ihåg.
Oppigårds gör fan inga dåliga öl.
BrewDog & Rogue! Fyfan! Jag vill ha ett helt fat själv otestat.
Grymt skrivet också
Nicklas: Som du förstår var det en öl med attityd.
Hmm, det var tydligen klantigt att inte prova dom Brewdoggarna. Testade bara Hardcore IPA. Mumms, men jag blev inte totalkär.
Åk till ölmässan i London.
Eriked: Tyvärr är det omöjligt att prova alla man vill.
Madeleine: Nån gång borde man det ja.
Matt! Har du provat Nynäsbryggeriets öl? Bedarö Bitter, deras flaggskepp, måste du ju provat nångång! Själv var jag där igår, ja på bryggeriet alltså, en av mina bästa vänner jobbar där och håller i alla visningar och jag fick smita med och dricka gratisöl och lära mig nya saker om microbryggerier, jätteskoj, väl värt ett besök!
Ida: Vad roligt. Jag har nog druckit de flesta av Nynäshamns öl. Ekoholmens Ekologiska Ale är min favorit. Men jag har aldrig varit där. Det skulle verkligen vara kul att få göra ett besök där någon gång.
Ekholmens är ju så jäkla bitter! Förmycket beska för mig. Föredrar Indianviken Pale Ale eller Sotholmen Stout (Sotholmen Extra Stout var vass också). Fick med mig en “goodie bag” från gårdagen som ska avsmakas snarast! Jag är förövrigt barnsligt förtjust i Ale.Prova dessutom Bötet Barley Wine om du inte gjort det redan, avnjut med en bit mörk choklad, mmmm. Tyvärr så tar dom ju inte emot grupper på under 16 pers (eller ja, man blir debiterad för 16 pers (runt 600/pers) vilket som) på bryggeriet, jag hade turen att få gå genom jobbet och sen känner jag ju dom som har det. Dom hade ju en (medlems)ölklubb, Hagges Bärsklubb, som lades ner pga. tidsbrist för ett par år sen, saknar den som fan, dit kunde man gå och dricka öl från världens alla hörn och spela schack.. Sånt får bara inte försvinna.
Ida: Har ätit mörk choklad tillsammans med Sotholmen. Det passade verkligen. Bötet är god även om barley wine egentligen inte är min typ.
Är Ekholmen bittrare än Indianviken? Nu har jag inte jämfört dem sida vid sida nån gång och det var ett tag sen jag drack Indianviken, men spontant hade jag sagt Indianviken på frågan om vilken som är bittrast.
AA: Ja så är det defintivt. Drack en Indianviken på B&B förra helgen. Sen är väl inte bitter och besk riktigt samma sak i min bok.