|
Torsdag 20 Augusti 2009 PoesiremixAv Mattias
Efter söndagspanelens oväntade utflykt i pruttpoesins gränsland - förvånande nog renderade de högtravande magplasken inte en enda negativ kommentar - blev jag inspirerad att skriva fler dikter. Tyvärr måste jag erkänna att det gick ganska dåligt; jag tror inte poesi är min grej - jag saknar helt förmåga att ta mig själv på så stort allvar som krävs.
I frustration över detta nederlag föll min blick på bokhyllan. Då slog det mig att jag alltid kunde låta en redan etablerad författare göra grovjobbet. Jag blundade och drog med pekfingret över ryggarna, lät slumpen avgöra bok och tog ut den ur hyllan. Sedan satte jag fingret på ett uppslag och öppnade ögonen. Min pekfingertopp vilade darrande på textraden "De ringer varsin kompis". Boken råkade vara "Frestelsernas berg" av Jonas Gardell.
Jag bestämde att varje slumpmässig mening fick bli en rad i mitt verk. Förbluffande nog funkade det riktigt bra. Det är egentligen lite märkligt - Gardell är förstås en förbannat bra författare, men varje mening i hans böcker tycks ha en närmast övernaturlig fallenhet att kunna fogas ihop med andra valfria rader (låt vara efter en del knixande).
Kanske är det rent av så här hans böcker kommer till - han sitter där på sin kammare och plitar ned meningar på små lappar som han lägger i en hatt, och sedan drar han upp dem en efter en, allt medan den andra handen skriver in raderna i datorns ordbehandlare. Det är en lockande tanke; mödosamt arbete och tillfällighet i kombination.
Jag började i alla fall vädra morgonluft. Kanske kunde mitt enastående sinne för slump och Jonas briljanta författarskap ingå förening. Jag är entusiastisk och säker på att vi skulle kunna uträtta stordåd ihop (fast jag är förstås lite mindre säker på vad Gardell tycker om det här med remix på internätet).
Nåja, här är i alla fall resultatet i urval. Och Jonas, du kan väl höra av dig om du är intresserad!
SOM MARKEN INNAN TJÄLEN GÅTT UR JORDEN
De ringer varsin kompis,
jag får inget veta.
Det tyder väl på kärlek?
Med besatthet söker de Björn
men han är reserverad
för en annan köpare
Jag tar en djup klunk av vinet,
låter den andre komma fram till mig.
Sjukhuset blir vittne till vår försoning.
Men varje natt irrar jag vilse i mina drömmar
i förtvivlan på frestelsernas berg
för barnens skull
Snart nog är jag tillbaka
finner henne i sovrummet
- Jag vet att du är oförsonlig.
- Jag vet inte vem jag är!
Ett kloster mitt i berget
Jag glider utför
en avgrund
Ur "Frestelsernas berg"
HUR DERAS LIV GESTALTAR SIG
Det blir som det blir
så är det naturligtvis fortfarande.
Det gick ju inte att ana,
som när höststormen sveper med sig sommaren.
Det syntes på lång väg att du inte var riktigt frisk.
Det är slut nu.
Säg att du inte hörde.
Fan också.
MEDDELANDE I HÖGTALARNA
Det är nyårsafton.
Något hårt och kantigt trycker på hennes rygg.
Han sa: Lämna det du har och följ mig,
vi borde rädda planeten.
All maten slängs.
Ur "Så går en dag från våra liv och kommer aldrig åter"
UTSLAGNA SÅR OCH ROSOR
Himlen låg som en grå skugga över dem,
pressade sig lägre för varje dag.
Hon önskade att David skulle komma.
- Hallå där!
- Jag skulle bara gå på toaletten, viskade hon.
- Jag mår illa, Fredrik, och vill inte prata mer med dig.
David somnade upphetsad med sina händer omslutna sitt kön.
Aldrig får man vara i fred...
Ur "Odjurets tid"
Om du orkat med så här långt skulle jag vilja be dig att gå fram till din egen bokhylla. Slut ögonen och dra ut en bok. Öppna pärmen, sätt fingret på uppslaget och skriv ned den första mening du ser. Fortsätt sedan tills du och författaren förenats i ett poetiskt klimax. Och glöm för allt i världen inte att publicera frukten av ert lustfyllda samarbete i kommentarsfältet här under!
11 kommentarer till “Poesiremix”Skriv en kommentar |
Sök -
Mitt bidrag, med remixade meningar ur Theodor Kallifatides “Kärleken”.
Gränslöshetens paradox
Jag hade börjat vänja mig vid dunklet.
En enkel mening och den döljer tre olika betydelser.
Ett rum, ett fönster, en sol som gick ner,
En man framför fönstret.
Det är tiden som närmar sig.
Du låste inte dörren efter dig, men du stängde den.
Vari skillnaden bestod blev aldrig klarlagt.
Jag har bestämt mig nu för att pröva ensamhetens gränser,
Och mina egna gränser.
Det är en fråga om integritet.
Jag tycker om att överraska mig själv.
Det låter som en paradox, men det är det inte.
Så jag antog utmaningen.
Jag sitter nu här i mitt tysta rum för att finna,
Vad denna livets motsägelsefullhet består i.
Vad är det jag försöker rädda undan alla människor?
Vi är barbarer, mina herrar och damer, vi är barbarer!
Det har inte alltid varit så, men det har varit så ganska länge.
Ändå stod jag inte ut med tystnaden.
Till slut orkade jag inte längre.
Jag måste gå ut, jag måste se människoansikten.
Du hade sett min glädje.
Jag hoppade upp från soffan.
…
I den sägs det vara visat att jaget och varat är identiska och att varje åtskillnad mellan objektiv sanning och subjektiv övertygelse måste överges.
Ur “Filosofins historia” av D.W. Hamlyn.
Snacka om poetiskt klimax. En mening och jag var klar.
Ur Juno och Juliet av Julian Gough
Så olik mig själv
Han säger att han aldrig varit kär förrut
Hemma alltså inte här
Det är ju alla typer av terapi
Jag tog handduken
Men om jag gett dig en röd ros
Trippar?
Ur Jack Higgins- Punkt noll
Men bara en idiot skulle ge sig på att försöka.
I det ekpanelade taket
dansade skuggorna
i fantastiska mönster
och wiskeyn i glaset
på bordet
bredvid överstens stol
glimmade
bärnstensfärgad.
-Om jag hade en revolver
skulle jag mörda dig Max
sa hon
och hennes ögon
glödde av hat.
Donner satte på sig mössan igen
och plockade upp sina handskar.
Sedan blev det tyst.
ur Thoreaus “Walden”:
jag lämnade blott kvar en man vid rodret,
de besegrade och desertörerna ger sig ut i krig,
när de märkte att det började bli kris la de hellre benen på ryggen
ett älskande par som begått självmord och i dödsriket försöker
trösta varandra
genom att påminna sig den överjordiska kärlekens kval
och fröjder
och ändå är ett glas av detta vatten som hålls upp mot
ljuset lika färglöst som motsvarande mängd luft
om jag tar detta i beaktande, det vill säga värdet av en människas
själ precis som den av hennes dag, så tror jag nog att jag gjorde bättre
ifrån mig än någon annan
Ur Startpistolen av Claes Holmström
“Solen ska symbolisera kärnvapenexplosionen”
En gin och tonic, dubbel tack
Somna inte på spåret
I hear on radio
Nej, nej
Tjejerna har stuckit
Vilken tur att jag har kommit då
Jag vet hur man vinner
Det kan ni ta som ett löfte
Kranen är målad som en giraff
Ge hit den
Jag har min pistol ute i bilen
Spikklubbor genom vit päls
Jag tar det om tjugo minuter
Aids
Fistfucking
Tystnaden som uppstår den här gången blir längre
Ni har ju inga grodlår
Ur Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf.
Då vred hon händerna i ångest, men hennes ögon ägde inga tårar.
De hade inte hört ett ord därom.
Tung och lång synes henne vägen, och dock vågar hon inte vila.
När skatorna nästa morgon vaknade, var hon borta.
Ljuv är förnedringens uselhet.
Tack allihopa! Det här är ju häpnadsväckande bra grejor. Intressant också att se att det uppenbarligen inte bara är Gardell som fungerar utmärkt i remixad form!
Det är så mycket algen inte har att säga;
man bör i allmänhet förhålla sig absint
med stadseliterna på dagsfinansens barer
men ej för den skull övedriva skolans mål-
sättning i fråga om syntetiskt raffelbord
i dödens värdelösa Klubbhus. Kostnad
vrider stundom ångest ur en alltför väl-
beräknat idiotisk vindpaus mellan fyra ögon
på spaning mot esoterik; nog undfår maktens
damer femtioårsartikelns effektiva sam-
lagställning under åns konsensusglans
där söderns tallar bortförs nihilistiskt
i riktning längs marinelevens dagboks-
mariginal; man går i landsflykt efter vän-
tad hämnd, och sårad kärlek framgår något
söööökt vid årtull i parisens skymningshamn…
Jag tycker skiftnycklar
nästan är modern konst
och uppriktigt sagt
så är dom mera dekorativa än användbara
så svårt det är i dagens läge
att komma åt en mutter.