|
Onsdag 15 Oktober 2008 Riktigt så dumma lär vi nog aldrig bliAv Maths Enocsson
Bryssel, lördagen den 11:e oktober 2008 klockan 09.12. Jag äter frukost i det slitna hotellets matsal och lyssnar på, kan inte undgå att höra, konversationen som utspelar sig vid bordet bredvid. Tre amerikanska ungdomar i 18-årsåldern har problem att bena ut ett matematiskt tal som skulle bereda få svenska lågstadieelever några större besvär. Det hela utvecklar sig till en historia svår att inte himla med ögonen åt.
"What's twentyfive minus eight?" säger ena tjejen. Hennes två kompisar, en kille och en tjej, funderar en stund innan killen säger "That's twenty, right?" "No no" säger den andra tjejen, "No way that's twenty." "So what is it then?" säger första tjejen. "I've gotta figure out what Brenda owes me". "It's more like.. eighteen.. I think" säger den andra tjejen. "Hang on" säger killen, "I've got it! It's seventeen!" Han tittar glatt upp från sin mobiltelefon där han har räknat ut talet, och jag tittar väldigt noga på de tre fast ändå i smyg, för att vara säker på att de inte är utvecklingsstörda. Ingenting tyder på någon som helst diagnos, trion verkar vara hyfsat välanpassade genomsnittsamerikaner och jag tänker att i viss internationell konkurrens står sig nog vår bespottade stackars skola ganska bra ändå. Sen dricker jag upp min espresso som smakar fadd choklad (billigt hotell med centralt läge, något måste man offra).
Få politiker eller experter på kunskapsutveckling väljer att titta på USA som förebild, och det ska vi nog vara glada för. Det verkar inte riktigt stå rätt till där borta, i skolorna heller får man väl tillägga. Ett land som däremot har seglat upp som favorit på senare år, inte minst hos allas vår korpral Jan Björklund, är Finland. I Finland, förstår ni, är eleverna både lydiga och kunniga. I flera internationella kunskapstester ligger finska elever i topp och korpral Björklund ser detta som det slutgiltiga beviset på att hans strängare linje är den enda rätta. Så gör de ju i Finland, och se hur bra det går. Jodå, det går bra i kunskapstester Björklund, och det går även hyfsat bra för nationen Finland. Räknar vi BNP per capita så ligger Finland i paritet med Sverige, bara snäppet efter, och arbetslösheten ligger också på svenska nivåer. Nämnas kan också att Finland, enligt Transparency International, är världens minst korrumperade land, vilket förstärker bilden av finnarna som ett hyvens och ärligt folk med näsa för det där med demokrati.
Det går alltså varken bättre eller sämre för Finland jämfört med Sverige, ändå ropar korpral Björklund att Sverige går en mörk framtid till mötes om vi inte ansluter oss till den finska modellen: ordning och reda först, kunskap sen. Och att Sverige skulle gå den finska vägen trots avsaknad av tecken på att den långsiktiga utvecklingen för landet som helhet skulle främjas kunde man kanske svälja, om det inte vore för en sak. Finland ligger nämligen i topp på en annan lista också, en långt mindre smickrande sådan: antalet skolmassakrer per capita. Finns det en koppling mellan räfs och rätteting och skolmassakrer? Hell yeah! bräker jag på bred amerikanska. För mig är den kopplingen glasklar.
Den finska skolan tar inte hand om de elever som inte passar in i mönstret. De elever som betraktas som kufar, de som blir utkastade från klassrummet eller bara sitter tysta och gör vad de ska på sina prov men aldrig bedöms utifrån något som helst socialt perspektiv (finnar är ju tystlåtna, låt killen vara liksom), de eleverna faller rakt igenom alla skyddsnät och lämnas helt och hållet i sticket. Så okej, ett par andra faktorer behöver vara på plats för att skapa ett dylikt monster, som att föräldrarna måste vara totalt ointresserade av vad som håller på att hända med deras telning, men skolan spelar en viktig roll när det handlar om att hjälpa till med den sociala utvecklingen. Den svenska skolan är ingalunda bäst i världen på social utveckling, det finns mycket att göra, men den är fan så mycket bättre än den finska. Det påstår jag och det står jag för, med visst stöd av finska sanningsvittnen. Det framgår t ex att den finska skolan har en större andel drop-outs, elever som inte läser vidare på gymnasienivå, vilket för mig är ett klart underbetyg åt vilken skola som helst. Detta syns dock inte i de PISA-undersökningar som Björklund hänvisar till.
Men tro nu för allt i världen inte att svenska elever är dummast eller stökigast, ens i Norden, för det är faktiskt norrmännen som är det. Jodå, de norska eleverna är både lata, dumma och stökiga, påstod lärare efter lärare i det reportage jag såg härom veckan. Och det kan man kanske känna tröst i, att inte vara sämst, ända tills man hör varför de är sämst. Vet du varför de norska eleverna är dummast av alla (möjligen näst efter de amerikanska)? Jo, de har det för bra i Norge! Jepp, välfärden är roten till problemet. Alla får jobb, oavsett hur det går i plugget. Konkurrensen, menar man, är näst intill obefintlig. Alltså nödgas man dra slutsatsen att folket i ett land inte får ha det för bra, för då går det snart åt helvete. Sen kan man ju undra vilka som mår bäst: de smarta finnarna som skjuter ihjäl varandra eller de dumma rika norrmännen som knappt kan stava till skolmassaker.
Någonstans där mittemellan befinner sig Sverige, och att vi gör det är följden av en helt naturlig utveckling. Vi är inte lika rika som norrmännen och inte lika socialt missanpassade som finnarna. Vi är ett folk som gillar koncensus och social kompetens, därför ser vår skola ut som den gör. Dvs en tämligen rättvis spegel av samhället i övrigt. Vi har sedan länge uppmuntrat våra barn att ifrågasätta auktoriteter och tänka själva, ska vi verkligen vända på den klacken nu? Egentligen spelar det ingen roll vad Björklund hittar på, för de här nationella kulturarven råder han inte över. Vi är svenskar och vi är lite stökiga, so what? Det går faktiskt ganska bra för oss ändå, låt inte Björklund få er att tro något annat. Och jag tror vi kan vara överens om att riktigt så dumma som amerikanerna lär vi nog aldrig bli.
13 kommentarer till “Riktigt så dumma lär vi nog aldrig bli”Skriv en kommentar |
Sök -
Jävligt bra skrivet! Sen förstår jag inte heller varför allt ska skyllas på eleverna, och fixas med strängare ordningsregler. Om det brister i skolan är det oftast lärarnas arbetsmiljö och pedagogik det brister på, och det är där resurserna och pengarna borde sättas, inte på populistiska ordningsbetyg och strängare regler.
Weichkartoffel: Man tackar! Politiker faller ALLTID för mätbara resultat som är enkla att förstå och förmedla till opinionen, men politiker är inga pedagoger.
Det där var väldigt bra skrivet! Tack för det!
Hank: Tack själv!
Hehe bra där! Låt oss hoppas att vi aldrig blir lika dumma som amerikanerna. Varför har folkpartiet alltid bankat sig på bröstet för skolan, kommer det alltid va så? Man blir lite trött när Björklund brölar på om ordning och reda, jag är med dig!
Intressant med innehållet i artikeln applicerat på skolor i olika områden i Sverige eller t.o.m Sthlm! Finns nog lika många olikheter där som mellan de nordiska länderna..
Axel: Varför Folkpartiet har gjort skolan till sin hjärtefråga kan nog bero på en sån enkel sak som att Björklund är väldigt intresserad av det, vilket förstås är bra. Engagemang ska man aldrig dissa, sen att den mannen har åsikter som jag inte delar är en annan sak. Visst finns det stora skillnader mellan områden i Sverige, bara en sån sak som mångkulturella inslag ställer helt andra krav på en skola jämfört med den homogena varianten. Jag minns en gång när mina söner gick i trean, vi hade klassträff och det skulle bjudas på mat från samtliga länder som klassen representerade. Det var åtta länder. Somliga barn kom från en helt annan bakgrund, med traumatiska krigsupplevelser osv. Finland har mycket lite problem med detta då landet tar in väldigt få flyktingar.
Björklund är inte ett dugg intresserad av skolan. Han ville bli försvarsminister och fick inte bli det så det blev det näst bästa. Sen ljuger ju Björklund om resultaten i dessa undersökningar.
Folkpartist är ett tillmäle. Inget parti.
Kaptenen: Det kanske är så här. Oavsett vilken ministerpost Björklund hade fått så hade han lutat sig mot den enda yrkeskompetens han har, dvs den som militär. Den kompetensen går säkert att applicera på de flesta områden, iaf om du frågar honom.
Jag borde skriva massor - det är ju mitt ämne liksom men jag har inte riktigt haft gnistan. Har hållt på med vårt lokala skolrådslag i snart ett år och de senaste månaderna försöker jag få ner intressant idéer på papper för andra att diskutera, slakta, vidareutveckla eller slänga i papperskorgen. Jag trodde vi skulle få ut det förra veckan men insåg att vi helt enkelt får börja om - det vi har skulle inte reta upp en jävel och därmed knappast skapa någon debatt alls.
Så om jag får använda er lite.. Om ni fick bestämma vad era kommuner skulle göra för skolan hos er, vad skulle det vara? Gärna så konkreta saker som möjligt. allt ifrån riv alla skolor och börja om till att se till att kulturskolan ska in på fritids. På rikigt alltså. Ni har chansen att på riktigt förändra skolan för barnen i Örebro i alla fall.
ps. Björklund har mässat samma skolbudskap på DN:s debattsida under hela senare av nittiotalet och framåt så det ÄR hans passion. Däremot är jag mycket självkritisk och tycker inte att sossarna har synts nästan alls i den debatten, inte på allvar och inte för att prata skolans utmaningar i alla fall (samtidigt så är det faktiskt så att skolan har förändrats rätt mycket under de här åren. Nästan alla går på gymnasiet tre år och ska kunna samma matte och engelska som under det tidiga nittiotalet bara fanns på de längre utbildningarna. från att de flesta av oss har någor tvåor så ska alla elever ha godkänt i alla ämnen - kraven ÄR högre)
Ullis: Jaså, ska vi göra ditt jobb åt dig nu också? Haha! Jag har förstås en del konkreta idéer, en del av dem har du läst på min egen blogg. Det som är viktigast framöver är föräldrasamverkan tror jag, om inte eleven, skolan och föräldrar samarbetar och drar åt samma håll blir det svårt att knuffa de där småstökiga sakerna på rätt spår. Skolan behöver förstå det här, och den behöver olika aktionsplaner beroende på hur bra samverkan med föräldrarna fungerar. För vissa föräldrar funkar inte bra, så är det. Det finns en massa annat också, som t ex att ta en diskussion runt vad kunskap är och vilka kompetensområden som är prioriterade. Är det fortfarande konsten att inte bära keps inomhus som är viktigast så är vi illa ute.. Rabbla rätt svar vs kunna hitta rätt svar, att förstå vårt samhälles struktur och informationskanaler är underutvecklat, människokunskap, vad ska jag med kunskapen till? Individen håller, märkligt nog, på att försvinna i liberalernas skola, vad får det för konsekvenser?
PS.
Mona svajar, hon svajar Ullis! Det här känns inte bra, Reinfeldt käkar upp henne i debatterna. När t o m de egna ledarskribenterna ropar “oavgjort” vet vi att hon inte är stabil. Kan inte du snacka med henne? Det går åt h-e..
Maths: Jag tror som du. Men det är en sak att säga det, skriva i dokument ha med det i budgetar och konferenser och i lönestegar - det är något annat att verkligen få det att hända, överallt. Funderar på Malmö och Ilmars förslag att även låta elever betygssätta lärare inför skolledarnas personalutvecklingssamtal, kanske ger det genomslag? Vi har med massor av olika förslag, stora som små, i den riktning som du skrivit om men ändå - sen ska det ske oxå där ungarna och föräldrarna finns.
ps. jag skulle gärna låta dig snacka med henne!
Ullis: Jo, det är egentligen som i vilket företag som helst. Man sätter upp regler, policies osv, men de står skrivna på papper och når sällan ända vägen ut. Det finns inget enkelt svar på hur man får det att hända, men jag tror på dialogen. Lärare kan lära sig mycket av både elever och föräldrar, om de börjar lyssna på ett annat sätt. De måste förstå att vi inte förväntar oss att de sitter inne med alla svaren, men att ett samarbete måste vara bättre än att famla i blindo. Jag vet ju massor om mina barn som förmodligen skulle underlätta för lärarna att förstå, men har de nånsin frågat mig?
PS.
Bra, då sätter vi upp ett möte. Hälsa henne en sak, att jag tycker socialdemokratin borde genomsyras av ödmjukhet i det här läget. Sossarna har sjabblat, det finns ett förflutet att göra upp med och här krävs självinsikt. Istället försöker hon skylla allt på Reinfeldt, och jag köper inte det.