|
Torsdag 13 Augusti 2009 SemesterfunderingarAv jonas
Den största delen av min sommarledighet spenderar jag tillsammans med min familj och min frus systrar och deras familjer på Costa Brava. Det är själva grunduppsättningen. Sen brukar det alltid ramla in veckolånga besök av både svenska och spanska vänner med deras respektive familjer. Som minst har vi varit 6 vuxna och 5 barn tillsammans, som mest var vi 14 vuxna och 13 barn samtidigt. Chanserna att få tänka färdigt en tanke från a till o har med andra ord varit minimala, varför jag inte har haft någon möjlighet att fundera ut ett längre sammanhängande inlägg under de senaste veckorna. En hel del kortare funderingar har det dock blivit under solen, så ni får hålla tillgodo med en del av dem:
Pocketköpardagen precis inför semestern tillhör fortfarande en av årets absoluta favoritdagar. Jag vill helst ha dem lätta och lediga - och vägarna att hitta rätt är många. “Läsare som köpt denna bok har också köpt...” växer som guide, även om författarnamn, vänners rekommendationer, recensioner och baksidestexter fortfarande brukar ge fullgod vägledning. Innan jag fick egna barn att leka med fullkomligt slukade jag böcker under semestern, men i år stannade ambitionen vid följande fem: Shantaram av Gregory David Roberts, El Choco av Markus Lutteman, Middlesex av Jeffrey Eugenides, Blindheten av José Saramago och jPod av Douglas Coupland. Jag har hunnit igenom två och en halv.
*** Många människor vill uppleva så mycket som möjligt under semestern. Inte jag. Jag vill att den ena dagen skall vara den andra lik, så att dagarna flyter ihop sådär skönt som de gjorde under barndomens sommarlov. Under mina veckor vid Medelhavet har dagens stora beslut handlat om playa eller pool side, och variationen har bestått av antingen tennis eller krocket på eftermiddagen, och poker eller whist på kvällen.*** Man kan inte alltid lita på sina vänner. Både mycket nära vänner och ytligt bekanta - belästa och normalt sett med oklanderlig smak - har rekommenderat Shantaram. Så det var med stor lust och massiva förhoppningar jag gav mig i kast med vad som skulle vara en 900 sidor lång läsfest. Och boken började också mycket lovande med första sidans första mening (“Det tog mig lång tid och en lång resa innan jag lärde mig det jag nu vet om kärleken, ödet och de val vi gör”) och sista (Så börjar den, den här berättelsen, precis som allting annat - med en kvinna, en stad och en gnutta tur). Och visst, det är en både osannolik, fascinerande och spännande historia som gömmer sig i texten när Roberts väljer att berätta istället för att beskriva. Men tyvärr ägnar han sig mest åt att hacka sönder sin berättelse med olidligt långa, tandlösa och pretentiösa miljö- och personbeskrivningar, samt fullständigt intetsägande allegorier och metaforer som mer än en gång passerar patetikens gräns. Ledsen vänner - men Shantaram påminner i mångt och mycket om ett författarkurspekoral.*** Jag har avgivit ett nytt löfte till mig själv: I höst blir det ingen buffémat överhuvudtaget. Det enda det resulterar i är att jag äter mycket mer mat av mycket sämre kvalitet. Och är det något jag inte behöver är det just det.*** El Choco däremot är en effektivt berättad historia, som samtidigt är lika osannolik, fascinerande och spännande. Dessutom är det en schyst lektion i världens kokainindustri och Bolivias moderna historia.*** Många svenskar har tyskarna. En hel del har de missförstådda och underskattade fransmännen. En del svenskar har till och med några så oskyldiga som danskarna och norrmännen som sina. Själv har jag engelsmännen som mina absoluta favorit-irritations-människor. Och det är inte svårt att få sina fördomar om engelsmän bekräftade när man är på semester vid Medelhavet: huden, klädseln, attityden, maten, stilen, drycken, uppförandet, ordförrådet, vreden, tänderna... Ibland önskar man att Engelska kanalen var bred som Stilla Havet.*** Nu är jag innerligt trött på alla terassers förbannade loungemusik - det händer ju liksom inget. Soundtracket till mina somrar skall helst innehålla Diana Ross, Marvin Gaye, Kool and the Gang, Earth, Wind & Fire, Bee Gees, Beach Boys, Julio Iglesias, Barry Manilow och givetsvis Love is in the air med John Paul Young.*** Japaner, japaner, japaner. Som vi garvade åt dessa japaner under 80- och 90-talen när de gick runt och fotograferade allting hela tiden. Men sen digitalkameran blev var mans egendom beter vi oss exakt som dem, och istället för att komma hem med 24 eller 36 bilder från semestern tankar vi över några hundra. Det enda som skilde oss från japanerna var alltså de tekniska och ekonomiska förutsättningarna?*** Bartender är ett yrke jag faktiskt skulle kunna tänka mig att byta till. Visst skulle jag tjäna lite mindre, men å andra sidan skulle jag ju dricka gratis, så det ginge antagligen på ett ut. Förutom att det verkar vara ett socialt och trevligt yrke, är det ju mycket flyttbart - man skulle kunna köra lite Göteborg då och då, lite skidort här, lite badort där och lite världsstad emellan. Samtidigt är det ju också en yrkesfärdighet som ens bekanta skulle ha lite glädje av. Det är mer än man kan säga om det jobb jag har idag.*** När The Killers monsterhit Human når den svenska dansbandsscenen blir det åka av. För det var väl för dem den var ämnad från början?*** jPod av Douglas Coupland är ytterligare en skön bok av den originelle författaren. Boken innehåller också en ny idol, nämligen bifiguren John Doe som är uppvuxen i ett lesbiskt kollektiv och som i vuxen ålder gör allt för att leva ett så vanligt och genomsnittligt liv som möjligt. Boken når dock inte samma höjder som författarens Girlfriend in a Coma, som jag skulle vilja utnämna till alla somrars bästa semesterlitteratur.*** Ingenjör tillhör däremot inget av mina drömyrken. Både min far och säkert hälften av mina närmsta vänner är ingenjörer - något jag ofta och gärna retar dem för. Därför blir man ju extra glad när man finner följande rader i jPod: “Ingenjörer är inte roliga eller söta eller nördiga. De är trasiga. Jag är kanske trasig men de är mycket trasigare än någon annan kategori på företaget. Jag avskyr påståendet att nördar på något vis skulle vara coola. De är bara förlorare”.*** Det har varit riktigt roligt att vara i Katalonien medan Zlatan-febern rullade in. Om ni har funderat på om svenska medier överdriver hans storhet behöver ni inte undra längre. Till och med den normalt sett så Barcelonafientliga Madridpublikationen Marca beskriver Zlatan så ofta, så mycket och så positivt att t o m en svensk börjar rodna. Men som svensk känner man ju också en viss stolthet såklart, trots att jag antagligen har ytterst lite med Zlatans framgångar att göra...*** Den fria viljan är mänsklighetens enda öde. Gud skapade den fria viljans människan för att han ville ha barn och inte slavar. Det kanske är något vi moderna föräldrar borde ha i åtanke lite oftare när vi försöker uppfostra våra barn med hårda regler, markeringar och straff i ren Super-Nanny-anda.*** Sex kilo upp under semestern. Nu har jag fram till jul att gå ner dem, för då bär det av till svärmor - och nya friska kilon under bältet - igen.18 kommentarer till “Semesterfunderingar”Skriv en kommentar |
Sök -
Låter verkligen som du haft en skön semester.
Jag känner igen det där med att vilja få dagarna att bara flyta ihop och man inte behöver tänka på om det är fredag eller måndag. Då kan man verkligen slappna av.
Bartender har jag tänkt många gånger att jag skulle skola om mig till. Tänk på det smörgåsbord av kvinnor bartedners bjuds på.
Men för mig skulle det yrket förmodligen leda till att jag söp ihjäl mig.
Douglad Couplands böcker låter intressanta. Tack för tipset.
Jag kommer att tänka på amerikansk 50-tals dekadens i Hollywood när jag läser om din semester, låter skithärligt!
Angående böckerna så har jag läst Middlesex (riktigt jävla bra bok!) och JPod av de du räknar upp. Är själv, eller var åtminstone, ett stort Coupland-fan, men JPod är hans svagaste enligt min mening. Alla familjer är psykotiska och Hej Nostradamus är fantastiska verk av nämnde man.
Bartender måste vara världens mest kosmopolitiska yrke. Vartän i världen bartendern styr sin kosa kan han känna igen sig och använda sina yrkeskunskaper, det är bara att glida in i den färdiga rollen och blanda till en schysst Mojito. Dessutom har jag alltid upplevt bartenders som rotlösa själar med extremt hög social kompetens, vilket ytterligare understryker mitt resonemang: den sanna kosmopoliten är en bartender.
[...] Originally posted here: Semesterfunderingar [...]
Bartender är duktigt överskattat och glamoriserat. Har själv jobbat som det och så fantastiskt är det inte, däremot rejält stressigt och stökigt. Sen får man den härliga bonusen med föraktet mot fulla människor. Det finns inget som är så avtändande som desperata, dyngraka tiggande brudar när man jobbar, när man själv är full är det kanon, men som nykter ser man bara det tragiska… Fan nu låter jag som värsta iogt-nto medlemmen så är det såklart inte. Men efter några år på krogen är det inte så ballt längre
Skön sammanfattning av tankar. Lagom långa stycken och vettiga rader i styckena.
Jag har inte läst någon av de böcker du räknade upp, så kanske får söka rätt på nån av dem. Nya boktips är aldrig fel.
Vad gäller att låta dagarna flyta ihop, så låter det fantastiskt skönt. Om det är något som de flesta (inklusive mig själv) glömmer bort att göra på semestern, så är det att andas. Och att faktiskt ha semester. Stressa och flänga runt gör man ju så bra under resten av året. Vet inte hur många som är tröttare efter semestern än innan. Allt för att de velat hinna med så mycket som möjligt!!
Stå på dig, andas och låt dagarna flyta ihop. Det låter perfekt. Du har ju fattat grejen med semester, på riktigt!
Matt: Du och jag ligger gissningsvis i samma riskgrupp, men trots det kanske vi skall ha bara “Bar” som nästa gemensamma projekt efter Barstol? En strandbar där dagarna (och minnena) bara flyter ihop?
Maths: Målet är givetvis så mycket dekadens som familjemiljön tillåter. Kul att vi också har Coupland gemensamt. Du är väl med på “Bar”, va?
Fabbe: Anade att verkligheten kanske var sån. Men kan det inte bero lite på typ av bar? En soft strandbar/beach club (dock utan loungemusik) kanske erbjuder en annan arbetsmiljö för en bartender?
Martina: Tack för berömmet!
Och ja, jag tycker faktiskt att jag är ganska bra på att ha semester. Tror att det är en kombination av naturlig fallenhet, en otrolig envishet och givetvis en hel del intensiv träning;-)
Låter som en dröm.
Jonas: ja visst är det så, men då ska det vara den typen du beskriver annars blir det mer eller mindre likadant oavsett var man är. Det kanske är mer eller mindre stressigt, gästerna är mer eller mindre dumma i huvet, så mycket större variation tror jag inte det är dessvärre.
Matt: ja det vore nåt för dig va, förena nytta med nöje:)
Givetvis hänger jag med på projektet “Bar”, jag kan se det framför mig (det liknar väldigt mycket en scen ur filmen Cocktail med Tom Cruise).
Då kan jag var Bryan Brown som lär er snygga småttingar hur man blandar drinkar och ligger med brudar;)
För att vi skall kunna byta barstolen mot insidan av baren behöver vi givetvis en vägvisare. Vet dock inte om Bryan Brown är den bästa läraren för ett gäng grabbar med redan svåra drinkproblem…
[...] Klokskap från barstolen. “Den fria viljan är mänsklighetens enda öde. Gud skapade den fria viljans människan för att han …” [...]
Härligt formulerade funderingar som avslöjar att du lever ett gott liv, kul, jag har läst igenom allt. Konstaterar snabbt att livet på Costa Brava känns extremt mycket behagligare än livet i blåsten längs västkusten. Dagarna här på semestern flyter bort, istället för ihop… Noterar också din liknelse om att vara japan, smickrande:) Nåväl, vill du göra en fin fotobok med alla dina 100 (som säkert är 1000) bilder, så är du välkommen till oss på Photohome!
“Enligt min erfarenhet är det omöjligt att beskriva känslor med ett enda ord. Jag tror inte på “sorg”, “glädje” eller “ånger”. Det kanske bästa beviset på språkets patriarkala struktur är att det överförenklar våra känslor. Jag skulle vilja ha tillgång till komplicerade hybridkänslor, germanska tågvagnskonsstruktioner som till exempel “den lycka som katastrofer skänker”. Eller: “besvikelsen när man hamnat i säng med sin drömfantasi”. Jag skulle vilja visa hur “rädslan för döden som orsakas av åldrande familjemedlemmar”, är förbunden med “avskyn för speglar som börjar i medelåldern”. Jag skulle vilja ha ett ord för “den sorg som dåliga restauranger väcker”, liksom för “euforin över att få ett rum med minibar”. Jag har aldrig haft de rätta orden att beskriva mitt liv med, och när jag nu har trätt in i min egen historia behöver jag dem mer än någonsin. Jag kan inte längre bara luta mig tillbaka och betrakta skeendet på avstånd.”
Middlesex är en riktigt bra bak med mycket klokskap i.
Peo: Tack! Och precis som du har fattat så är själva gudens vara eller icke-vara av fullständigt underordnad betydelse i sammanhanget.
AnnCharlotte: Jag köper ditt marknadsföringstrick denna gång för att du är du, och dessutom kommer med beröm
Mister Secret: Då har jag ju något att se fram emot, eftersom det är en av de böcker jag inte ens hunnit öppna än.
[...] vänner på Barstolen. Igår bloggade jag om en klok text på Barstol och idag visade Anki på Facebook mig den vidriga konsekvensen av hur man misshandlar sina barn av [...]
[...] Jonas: Jag läste “I huvudet på John McEnroe” strax innan semestern. Även om du inte är tennis- eller sportintresserad kan jag garantera en fantastiskt rolig och läsvärd liten bok om en av våra färgstarkaste karaktärer alla kategorier. Övrig semesterlitteratur har jag ju redan tipsat om här på Barstol. [...]