Jag är en sån där föga spännande typ som i veckorna lydigt går mellan jobbet och hemmet. Väl hemma gör jag inget särskilt. Lagar lite mat, sträcker ut armen efter whiskeyflaskan men drar skamset tillbaka den igen för det är ju bara tisdag. Jag spelar lite spel, plöjer några bloggar, våndas över att livet tycks vara en sträcka mellan vaggan och graven med ett gapande tomrum emellan. I denna miserabla version av vad som skulle kunna kallas ett liv saknas sannerligen spänningsmoment. Så vad ska man göra om man är typen utan initiativförmåga eller andra intressanta personlighetsdrag som gör vardagslivet mer spännande? Tja, man får helt enkelt titta på våldsfilm. För en person som i verkliga livet ogärna befinner sig i den våldsammes uppmärksamhetsradie kan lite hittepåvåld paradoxalt nog vara väldigt välgörande. Det finns ju få saker som är så renande som en bra pangpang-rulle. Personligen har jag en favorit i sammanhanget: dubbelpistolsättningen. En rulle där hjälten använder två pistoler på en gång blir sällan tråkig - med Matrix som det givna undantaget. Equilibrium (2002) Ladda ner / köp Jag hade inte hört talas om den här filmen när jag såg den första gången. Jag vet inte ens om den gått upp på bio i Sverige. Equilibrium är iallafall tjusig scifi-action med hög damage per second, åtminstone i filmens senare del. Lite fjantig story som går ut på att vi befinner oss i en dystopisk framtidsvärld där staten - Tetragrammaton - har förbjudit subversiva begrepp som konst och känslor. Medborgarna tvingas att ta sin dagliga dos psykofarma som nollställer sinnet så inga otäcka känslor sipprar fram. I denna obehagliga Reinfeldt-värld far elitsoldaten John Preston (Christian Bale) fram som ett yrväder i sin nit att trycka ned alla former av uppror - det finns trots allt en liten klick som kämpar mot statens förtryck (lite som FRA-motståndarna idag). Men en dag tar inte Preston sin medicin, och får för första gången uppleva känslor. Detta känns så bra att han inser att han måste förgöra Tetragrammaton. Insikten omsätts till verklighet via den vid det här laget klassiska dubbelpistolsättningen, det vill säga en picka i varje hand, ett stort antal patroner samt ett par mycket hårda nävar. Ett riktigt lyckopiller. The Crow (1994) Ladda ner/ Köp Dyster film som förmodligen inte undgått någon född före 1980. Filmen handlar om den spenslige Eric Draven (Brandon Lee, kanske mest känd för att han dog under mystiska omständigheter i samband med att filmen spelades in) som tillsammans med sin fästmö blir mördad. Ett år efter mordet blir han återuppväckt av en korp och inleder en blodig odyssé för att hämnas på sina banemän. I sina nya form har Eric fått en svart läderdräkt med matchande sminkning, vilket bör göra filmen högaktuell för landets emokids, trots att premiären var för fjorton år sedan. I den här filmen råder pangpangfilmens fulländning: en actionhjälte som hämnas en oförätt (som tittaren kan identifiera sig med) genom en orgie i blod och förstörelse. En bitterljuv kombination som gör filmen till en fest! Rise of the footsoldier (2007) Ladda ner / Köp Rise of the footsoldier handlar om huliganpsykopaten Carlton Leach som börjar sin karrirär som läktarmarodör, avancerar till dörrvakt och slår sig där ihop med allehanda elaka typer. Sedan är inte steget långt till den organiserade brottsligheten. Till skillnad från de slicka gansterfigurer man ser i amerikanska filmer så har vi att göra med lönnfeta, galna engelsmän med många extra kilon bakom smockorna. Snygg kaosfilmning, men inte så mycket vapen utan mer kaskader av råa käftsmällar, skallningar, utslagna tänder, kroppsskador och blod som skvätter ur munnar. Inget för den kräsmagade, faktum är att våldet är för realistiskt - det blir lite äckligt och den där känslan av välbefinnande inför knivskarpt och elegant våld uteblir. Det är rufft, tufft, skitigt och sjaskigt, det är kriminella tjockisar i träningsoverall som sniffar kokain. Dessutom är det precis såna här vidriga människor som man hatar i verkligheten och eftersom de är lika osympatiska i filmen så knäpper man inte direkt av teven med någon lyckokänsla i kroppen. Men gillar man utslagna tänder så är det ett givet val. Och snyggt är det! Pusher (1996) Ladda ner / Köp Dansk diskbänksrealism om knarklangaren Frank som via en misslyckad knarkaffär snart blir ett villebråd för den lokala juggekranen Milo som han lånat pengar av. Nu gäller det att snabbt skaka ihop stålarna som han är skyldig. Enligt pundarlogiken borde väl det enklaste sättet vara att göra en ny affär med lånat knark... Filmen är ingen direkt orgie i våld men det vilar något över filmen som får den att vilja explodera. Återigen smyger sig den där vaga känslan av tomhet fram, man inser vilket beklämmande tråkigt liv man lever! Det är dessutom en ganska skön dialog, utan att bli utstuderat Tarantinotjafsig. Jag vet att klippet är helt obegripligt. Det är danskarnas fel, de kan ju inte snacka så man begriper. Pusher III (2007) Ladda ner / Köp Nu är perspektivet det omvända. Frank är borta och jugoslaven Milo från första filmen är i blickfånget. Det är dags för knarkaffärer igen, men naturligtvis går allt åt pipan och blir invecklat och komplicerat, vilket på kriminellas kännetecknande vis leder vidare till våld och omoraliska handlingar. Inte minst tack vare att den iskalla torpeden Radovan (genialt spelad av Slavko Labovic) är tillbaka, nu som ärlig knegare på restaurangen han gick och drömde om i ettan. Klockers, som Alex Schulman brukar säga. Last man standing (1996) Ladda ner / Köp Den här filmen kanske jag inte skulle rekommendera på ett forum fyllt av filmfantaster, men eftersom det bara är ni här så kör jag på. Det är en remake av Akira Kurosawas Yojimbo, som jag har för mig att jag somnade när jag såg. (Asiatisk film har aldrig tilltalat mig i någon större utsträckning - med få undantag. De har för många märkliga dramaturgiska grepp där man som Hollywoodindoktrinerad västerlänning har svårt att hänga med, de kan liksom inte hålla spänningen igång. Visst, filmerna är snygga och börjar alltid bra, men sedan händer något och det blir alltid pannkaka av allt, lite som en roman av Stephen King.) Nå. Bruce Willis spelar John Smith, en bilburen revolverman på vift ute i öknen. Han råkar hamna i den lilla byn Jericho som blivit något av en spökstad sedan två rivaliserande gäng skrämt bort vanligt hederligt folk. John ser en chans att spela på båda sidorna, vilket resulterar i en hel del död. Bruce Willis har aldrig varit någon favorit hos mig, men som den publikfriare han är kommer han med ett ess i skjortärmen - dubbelpistolsättningen! Jippi! Sådärja. Nu har du ett par timmars tidsfördriv, innan jakten på en meningsfull tillvaro kan fortsätta.

Kategorier: Film, Recension | Tags: Våld