|
Fredag 9 Januari 2009 Ska vi försöka oss på att diskutera en lösning?Av Hermann Dill
Det är förlåtelsen som gör oss till det vi är. Utan förlåtelse skulle vår art ha utplånat sig själv genom oändliga hämndakter. Utan förlåtelse skulle det inte finnas någon historia. Utan det hoppet skulle det inte finnas någon konst, för varje konstverk är på ett eller annat sätt en akt av förlåtelse. Utan den drömmen skulle det inte finnas någon kärlek, för varje kärlekshandling är på något sätt ett löfte om att förlåta. Vi lever vidare därför att vi kan älska, och vi älskar därför att vi kan förlåta. Hur ska det bli fred i mellan Israel och Palestina? Att reflektera kring den frågan ger mig samma sinnesstämning som när jag funderar på hur voluminöst universum är: maktlöshet, dumhet, okunskap och litenhet – bara skita i det och låta tingen ha sin gång och i stället borra hjässan i de små vardagliga trångmål som min alldeles egna existens är fylld utav. Men när små barn bombas till köttfärs varje dag går det fan inte att vända bort huvudet längre – hur komfortabelt det än må vara. Något måste göras; det är alla överens om. MEN VAD? Bevekelsegrunden att skriva om, och diskutera, det här brännheta ämnet är att jag inte orkar se fler bilder på mördade barn, högtravande fördömanden av politiker som endast tänker på den egna hemmaopinionen, fredsavtal av papier-maché framförhandlade av det genomkorrumperade och inkompetenta FN; man botar inte hjärtinfarkt med plåster… Jag vill ha förslag på riktiga lösningar. Inga utopiska drömlösningar där rättvisan segrar och moralen är hög. Världen styrs av hårda, cyniska och kalla män (och ibland av deras fruar) – det faktumet vill jag att vi aldrig dribblar bort i den här, eventuella, debatten. Som tyskättling är det extra känsligt att vara kritisk mot Israel. Det kanske är vansinnigt att jag, som är född 1972, ska gå omkring och känna skuld till Israel och det judiska folket, men nu är det så. Och jag kan inte göra mycket för att förändra det. Bara för att Israel upprepar många av de vidrigheter mina förfäder gjorde mot det israeliska folkets förfäder förändrar det inte mina förfäders skuld, och i förlängningen mina egna skuldkänslor. Mina förfäder mördare det judiska folket, och dess barn, skoningslöst. De gjorde det för att de trodde att de skyddade sig själva mot ett hot. Vi vet att de hade fel, att hotet inte fanns och att de var dumma i huvudet. Jag har mist förståelsen för vad staten Israel försöker göra och uträtta; att omedvetet göra fel är ytterst mänskligt och en helt naturlig del av livet (det är så vi lär oss och utvecklas som människor), men att upprepa samma vrång som man själv blivit utsatt för är oacceptabelt. Israel försvarar sitt (över)våld med att man värnar om sig själva, vilket i ett mycket snävt och enögt perspektiv kan uppfattas som sanningsenligt och adekvat (…och Hitler byggde ju Autobahn så helt dålig var ju inte han heller…). Men låt oss vara honnetta, hur mycket skyddar man sig själv om man mördar någon annans barn? Vari ligger klokskapen i det? Vari ligger lösningen i det? Vari ligger framtiden i det? Jag vet att många israeler värjer sig mot argumentet: ”Varför ska Israel vara bättre än andra länder? Vi är inte de enda som mördat barn, alla länder har gjort det genom historien. Människor är människor oavsett vad.” Det är helt korrekt att människor är människor med allt vad det innebär – problemet är att Israel allt för väl liknar de mest hårdhjärtade regimer som världen har skådat; och det borde verkligen ligga i deras intresse att inte vara det om de vill överleva som nation. Bara för att ens förälder varit pedofil betyder det inte att man måste, eller har rätten, att bli pedofil själv. Man har ALLTID ett val. Israel har sedan dag ett, tyvärr, valt att slakta och massakrera människor som har minst lika mycket rätt till jorden, bergen, vattnet och luften i området. Och de kommer att fortsätta, en “fredlig lösning” på några andra villkor än deras egna avfärdas kategorisk. Men fred på Israels villkor innebär i klartext att allt återgår till det fullständigt outhärdliga och oacceptabla tillstånd av rättslöshet, dagligt våld, förtryck och genomförd strukturell rasism. Vad borde Israel göra? Jag tror nyckeln till fred stavas ekonomi. Även om några stora företag i USA och Israel tjänar grova pengar på konflikten, är det i slutändan en väldigt dålig affär för det allra flesta – även i Israel och USA. Israels fokus borde vara att hjälpa Palestinierna att bygga upp sitt land och skapa en fet och välgödd medelklass. Då tror jag grogrunden för religiös fanatism skulle torka ut, hatet blekna och en spirande framtidstro skulle kunna svepa fram med ledorden: förlåtelse, kärlek och förståelse. Europa är ett lysande exempel på en region som varit krigshärjad och nerkletad med hat i tusentals år. När vi till slut la ner vapen och började göra affärer med varandra vann alla; och i dag är de otänkbart för de allra flesta européer att ens tänka tanken på att gå ut i krig. Vi gillar vårt leverne alltför mycket och vi är inte intresserade av att tappa vår trygghet och vår materiella standard – trots att det finns stora skillnader mellan oss både kulturellt och religiöst. Palestinierna då? Ska inte de göra något? Är de oskyldiga små lamm? Jag tycker att de har rätt att försvara sig och jag förstår deras frustration väldigt väl. De är för fan ockuperade och har blivit bestulna på sitt land. Min förståelse tillhör dem trots att jag finner Hamas missiler lika vettlösa som alla andra tänkande människor… Men JAG LEVER INTE I HELVETETS NIONDE KRETS – där angriparnas våld är grundvillkor och livets enda mening är att dö. Inför ett fascistiskt och av imperialismen finansierat och (ömsom diplomatiskt, ömsom maktpolitiskt) försvarat folkmord (likheterna mellan Gaza och Ghettot i Warzawa är deprimerande många) ser jag mig inte ha någon som helst rätt att uppmana de angripna till att visa ädelmod och väcka sympati och medlidande hos en omvärld, som i förhållande till sina ledare, de cyniska männen, inklusive Condoleeza, är andra sidan av samma mynt. (När en av ledarna för den algeriska befrielsekampen, Ben Bella, fick frågan av en journalist om varför de inte upphörde med sina terrordåd, med sina bomber och Molotovs etc, svarade han att det gör de direkt - så fort vi får jaktplan, stridshelikoptrar, stridsvagnar, automatvapen och några slagskepp som patrullerar kusten utanför VÅRT land ska jag personligen gripa och skicka alla till en internationell domstol som fortsätter.) Men är det verkligen rätt taktik att mucka gräl med den starkaste killen på skolgården och tala om för honom vilket orättvist svin han är under varje lunchrast? Synnerhet om man vet att ”den hårda killen” inte kommer att nöja sig med att spöa skiten ur en själv utan även spöa upp hela ens familj också. Palestiniernas väpnade motstånd, hur moraliskt riktigt det än är, bidrar ju inte till att förbättra situation för någon. Jag menar inte att det ska lägga sig ner dö utan motstånd i tystnad – jag menar att motståndet kanske skulle vara effektivare om det skedde på ett annat sätt. Våld är mycket sällan lösningen, synnerhet om man är den svagare parten militärt. En palestinsk fredsrörelse som predikar antivåld, likt de svartas motstånd i Sydafrika, skulle kunna vända den amerikanska opinionen (som tyvärr är den enda som räknas i någon reell mening, eftersom det bara är de som på allvar kan förändra USA: s politik i området) tror jag. Vad tror du? 20 kommentarer till “Ska vi försöka oss på att diskutera en lösning?”Skriv en kommentar |
Sök -
Jag tror tyvärr vi är längre ifrån en lösning än på länge (Nej, det har väl aldrig känts riktigt nära, trots att ett par fredspris har delats ut till lovvärda försök i området).
De försök som faktiskt har gjorts att se bortom frågor om vem som har ockuperat vem (denna bit land har kan väl betraktas ha varit ockuperat av olika maktkonstelationer i åtminstone 3 000 år, och något icke-ockuperat Palestina har väl aldrig existerat?), eller vem som har anfallit vem, har antingen bromsats av religionsfilosofiska konflikter om “vem som av gud egentligen har rätt till marken dvs. all mark inom Israel/Palestina”, eller av extrema terrorgrupper både inom Israel och den Palestinska rörelsen. Så även om Hamas skulle ändra sig och erkänna staten Israel, eller Israel skulle inse att de palestinska landområdena (enl. 1967 års gränser) fortfarande är ockuperade (inklusive Gaza då Israel fortfarande har det under hård militär kontroll)så kommer det fram några andra extremister på endera sidan, eller troligen båda sidor, som omöjliggör en fredlig lösning.
Vi är helt överens om att Israel brukar ett extremt övervåld idag, men även om de slutar med det är jag idag tyvärr inte det minsta hoppfull om utvecklingen i regionen.
Jag tror så här: från det att de stridande parterna lägger ner vapnen till att de skulle skaka hand och säga “let’s do business” är det nog ett antal saker som måste redas ut, i första hand ockupationsfrågan. Den kommer vi aldrig runt, och endast Israel och Palestina kan lösa den frågan. Någon måste bryta förbannelsen, och det skulle t ex hjälpa om Israel började utse ledande politiker som inte är före detta militärer och det skulle hjälpa om folket i Palestina inte röstade på Hamas i nästa val. Utbyte av varor och tjänster är inte själva lösningen, snarare ett gott symptom på tillfrisknande. Du har dock en poäng i din tes: man behöver inte respektera varandra för att göra affärer. Men i det här fallet ser jag klyftan som allt för bred och djup för att en marknadsliberal lösning a la Kina ska kunna agera bro. Ekonomi har genom historien hjälpt totalitära stater att lyfta fram en medelklass och därigenom kväsa motståndet, men den har aldrig löst djupa konflikter mellan olika stater.
Bra artikel!
Tecknaren vars bild du använder till din fina text är en hatspridare från Brasilien som heter Carlos Latuff. Den bilden du la upp var ju ganska trevlig men han har tecknat ett stort antal bilder som visar Israeler som nazister och barnamördare. Han har även gjort en massa bilder på temat att “sionistlobbyn” styr media osv.
Latuff har även deltagit och kommit två i den iranska antisemitiska teckningstävlingen där hans bidrag
(http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/1/1f/Latuff_nazi_camp_2.gif) kom på andra plats.
http://www.usatoday.com/news/world/2006-11-01-cartoons_x.htm
Båda sidor väljer ut 10 000 av deras bästa krigare. Ut på ett fält med sköld och svärd a la Braveheart. Vinnaren tar allt. Enkelt.
Bra artikel.
Jag håller med om att välfärd och välstånd är något som behöver uppnås. Tänk om huvuddelen av det riktade bistånd som ges till den palestinska myndigheten kunde användas till det. Jag tror det skulle förändra mycket. Sen har du helt rätt i att det behövs andra sorters ledare i båda lägren.
Sen kan det säkert också bli en form av tomhet om kriget skulle ta slut, vad ska de göra av allt hat och all rädsla då. Just nu har det någon form av mening med livet “vi ska ta de där jävlarna”.
Sen då? Jag tror också att det behövs radikala ledare och en ny generation för att det ska hända något. Men nu känns det VÄLDIGT långt bort.
Förmodligen ligger det även en massa ekonomiska och politiska anledningar till att USA vill att det ska vara kaos i området. Är inte så insatt men kan tänka mig att om Palestina skulle utvecklas kanske araberna skulle kännas som ett ännu större hot för Israel/USA.
Om självmordsdåden och raketangreppen skulle upphöra skulle självklart Israel upphöra med motangrepp. Under de senaste tre åren har det regnat in över 6500 raketer in i Israel.
Det är fel att påstå att Israel har massakrerat sedan dag ett. De har dock blivit anfallna och hotade sedan dag ett: När de utropade staten Israel 1947 beslöt sig omkringliggande stater som Egypten, Syrien, Irak och Libanon att attackera.
Om inte Israels armé hade lyckats avvärja attacken hade nog det judiska folket inte överlevt; speciellt inte om man har i åtanke arabvärldens stöd till Hitler, traditionella hat och degradering av judarna.
Vad man också glömmer berätta är att inte endast Palestinier har fördrivits från sina hem: 750 000 judar deporterades från sina hem i grannländerna.
Israel som stat har all rätt att existera och som sådan har den rätt att beskydda sina medborgare.
Det mest beklagliga i konflikten är Palestiniernas alternativ; för fred är inte omöjlig, men den är omöjlig med de förslag de kan presentera.
Hamas - en religiös driven terrororganisation som har som högsta mål att utrota Israel och dess befolkning och i dess ställe inrätta en sharia-styrd stat. De använder dessutom det palestinska folket som sköldar och gömmer sig i civilas hem. En av Hamas kommandocentraler ska bland annat ha inrättas under sjukhuset i Shifa.
Al Fatah - En genomkorrupt organisation, som inte hjälpt någon annan än deras ledares bankkonton. Arafat, hade gott om pengar på sina utländska bankkonton. De klarade aldrig av att utföra någonting som kunde varit till godo till det palestinska folket.
Maths: Du måste väl ändå medge att EU samarbetet har fungerat för att reglera förhållandena mellan Tyskland och Frankrike? De delar en minst sagt blodig historia; men genom institutionsbygge efter andra världskriget har man kunnat ändra utvecklingen. Och EU är från början en ekonomisk uppgörelse, en frihandel och tullunion.
Jonte: Varifrån kommer ditt påstående om att USA vill att det ska vara kaos i området? Varför skulle de vilja det och vilka grunder har du för påståendet?
Olle, jag har också hört RYKTET om kommandocentralen under sjukhuset i Shifa. Har du någon källa?
Olle, om det nu är så att Hamas medvetet av cyniska propagandaskäl posterar sig under skolor och sjukhus… Är det i såna fall rätt att skita i det och bomba sönder skolorna för att på det viset även eventuellt smälla till Hamas? Är inte det ännu mer cyniskt och i total avsaknad av värdering av de civila och barn som slaktas på kuppen? De har ju knappast mycket till val var de ska gå i skolan eller besöka sjukstugor.
Och på vilket sätt uppnår man långvarig fred genom att döda barn och deras föräldrar? Barnen som växer upp med förlorade föräldrar kommer löpa en betydligt större risk att bli hatiska och mönstra på Hamas nästa hämndaktion. För du kan ju inte på allvar tycka att det ratio dödade israeler:palestinier på något sätt kan vara rättfärdigat (i sådana fall har du en kuslig människosyn)?
Det måste finnas andra sätt att komma åt dem än att bomba sönder rubbet och strunta i hur många utomstående som dör. Om de nu inte är ute efter att totalt utplåna alla palestinier, då kan de kanske lösa problemet för gott.
Jonas Dahl >> Jag tror liksom du att vi är långt ifrån en lösning. Däremot tror jag att om det israeliska våldet upphör och fokus i stället läggs på att bygga upp den palestinska staten så är vi ett steg närmare en varaktig fred.
Maths >> Visst är vi långt ifrån en fred. Det som stör mig är att de hoppfulla framtidsvisionerna helt lyser med sin frånvaro. Alla fattar att det här en extremt komplex och infekterad konflikt – men att lyfta upp den på piedestal som en helt unik konflikt är väldigt historielöst.
Sedan undrar jag vilka totalitära stater som byggt upp en välmående medelklass (Jag kan möjligen tänka mig Chile – kom inte dragande med Kina för större delen av deras befolkning är fattiga bönder) och därigenom kväst motståndet. Och visst fan har ekonomi löst djupa konflikter – Europa är det lysande exemplet. Efter Första världskriget gynnade inte Versaillesfreden tillväxten i Europa, stora orättvisor uppstod, folk blev desperata och vips så var manegen krattad för extremism – som fick katastrofala konsekvenser. Efter Andra världskriget tänkte man till ett varv till (främst i Västeuropa) och insåg att handel, öppenhet och samarbete är den största garanten för fred
Sw Bstrd >> Tack
Anonymous >> Kände inte till det. Valde bilden eftersom jag tycker den passar perfekt till artikeln.
Mackan >> När jag läser din kommentar tvingas jag att tänka på Voltaire: “Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem.”
Erik Laakso >> Tack. Vi verkar vara överens.
Jonte >> Visst finns det mängder av problem att lösa om kriget och ockupationen tog slut. Men de problemen känns ändå mer hanterbara än att försöka rättfärdiga bombandet av barn.
Olle >> Kom igen, du gör både dig själv och debatten en otjänst genom att helt ignorera Israels övergrepp på det palestinska folket under de senaste 60 åren.
Och bara för att andra varit taskiga ger det inte rätten att vara taskig själv.
Kommentera gärna igen, men snälla försök presentera någon form av konstruktiv lösning.
Däremot är vi helt eniga om EU:s funktion som fredsbevarande mastix – jag hoppas bara att du ska inse att en liknande lösning i Mellanöstern kräver det att alla bjuder till big time!
Krister >> Hade Hamas haft en kommandocentral under sjukhuset hade Israel gått ut med den uppgiften direkt – varför skulle de inte göra det? Den attacken är ju Israels största PR-mässiga blunder, rent militärt, hittills.
AA >> Word!
Hermann: Jag anser inte någon part vara oskyldig. Självklart har Israel också agerat grymt och orättfärdigt. Vad min önskan är en stabilisering av regionen. För det krävs det en ekonomisk utveckling; som skett i Israel, för det Israel fick av FN var värdelös öken, som de senare lyckades göra fruktsam. Men jag tror inte det är möjligt just nu med de alternativ som palestinierna har att rösta på. Jag har redan skrivit om vad jag tycker om Hamas och Al-Fatah, och så länge de är de främsta alternativen kan ingen freda komma. Om Israel slutar agera tillbaka kommer det ändå regna in raketer, som under det senaste fredsavtal. Hamas vägrar erkänna Israel som nation och det omöjliggör någon dialog.
Just nu har jag svårt att se en konstruktiv lösning på problemet; för det är en otroligt komplex situation. Men en situation, tror jag kan få fungerande effekter. Iran är på uppmarsch i området och en persisk hegemoni kan komma att alltmer dominera. Det tror jag inte något av de omkringliggande arabländerna är alltför glada över. Det finns en möjlighet att man finner Israel som ett mindre hot, och därför väljer att sluta fred med Israel, för att spara sina krafter. Det var så Egyptens fredsavtal (och senare även Jordanien) med Israel utfördes; med skillnaden att det då istället var Sovjetunionen som var det stora hotet.
AA: Det avfyras raketer ifrån skolor. Hamas är de som för striderna dit.
Jag är också medveten om att det här kriget kommer än mer att traumatisera den kommande generationen palestinier. Det gör situationen svårlöst. Israel kan inte lägga ned vapnen och sluta försvara sig: för det betyder deras förintelse. Men om de försvarar sig kommer det göra att motståndet växer i framtiden och får vidare fotfäste.
Jag hoppas det finns andra sätt att komma åt Hamas. Men hittills har ju ingenting visat sig fungera. Israel utsätts fortfarande för terroraktioner dagligen mot sin civilbefolkning.
Men låt oss föreställa oss den stat Hamas, om de hade vunnit, hade upprättat. En strikt religiös stat med sharia lagar (och total avsaknad av judar). Hade ni kunnat helhjärtat stöttat den?
Jag tycker alltid det är lika kul när någon definierar ockupation, rasism och bombning av civilbefolkning som “att försvara sig”.
Självklart är öppenhet och samarbete en god garant för fred, men att enbart ställa hoppet till ekonomiska samarbeten utan att först ha hanterat saker som mänskliga rättigheter, fria val, ockupation osv, tror jag inte en sekund på. Och enligt Kina-experten Blogge bloggelito är medelklassen i Kina uppe i ca 400 miljoner människor. Jag borde veta för den siffran har han slagit i huvudet på mig i våra Kina-debatter (få människor är mer Kina-kritiska än jag, det tror jag du vet). Ungefär 10 % av Kinas befolkning lever under fattighetsgränsen, enligt UD. Vilket förstås är åt helvete, men det Kina har visat (om inget annat) är att det går alldeles utmärkt att hyvla fram en rätt stor medelklass och samtidigt ha kvar en oförsvarligt stor mängd extremt fattiga människor. Nåja.. det här ska väl nu inte handla om Kina antar jag.
Olle >> Jag vet inte riktigt om jag orkar gå i polemik med dig, för det känns som om du mycket medvetet blundar för lite för många saker. Jag testar med ett exempel: Är du med på att Israels stenhårda ockupation och blockad i allra högsta grad bidragit till att Hamas kunnat komma till makten?
Rikard >> “kul” är väl kanske fel ord va? Absurt är mer passande (fast jag misstänker att du grovt ironisk)
Maths >> Ställer självklart inte hoppet enbart till ekonomiska samarbeten, men det är den i särklass viktigaste faktorn. Det gäller att binda samman folk och länder så att vi är ömsesidigt beroende av varandra för att kunna öka vårt välstånd, både materiellt och mentalt.
Välmående demokratier - dit räknas varken Palestina eller Israel enligt mig - terroriserar väldigt sällan sina jämbördiga grannar, än mindre startar de krig mot varandra och mördar varandras barn.
Angående Kina: hade det inte varit bättre om du tagit fram lite riktiga siffror i stället för att referera till en “anonym” bloggare?
Och har inte det kinesiska samhället blivit klart öppnare och mindre totalitärt sedan medelklassen - hur stor eller liten den än må vara - växt fram?
Olle>> Jag vet inte som jag skrev om USA vill ha kaos i mellanöstern men däremot vet jag att de vill ha det i t.ex. Sydamerika för att inte alla de länderna ska gå förbi USA ekonomiskt m.m. vilket de skulle göra om det inte fanns så mycket krig och tjafs där. Så länge de håller på med knark-krig, politiska krig och allt möjligt så kan de inte utvecklas, USA får behålla sin makt och är glada och nöjda. Det finns hur mycket fakta som helst som visar att USA stödjt diverse diktaturer med vapen m.m.Alltså finns det säkert en bakomliggande orsak som är mer komplex än vi vanliga dödliga känner till i Palestina/Israel konflikten.
Ytterst välskrivet Hermann, tyvärr ser jag ingen lösning på detta, ingen så länge vi lever, problemet är alltför fastrotat, krigets och hämndens initialer är inbrända på alltför många ryggar.
Sorgligt att människan är så självdestruktiv.
Hursomhelst tack för ett viktigt inlägg Hermann
Jimmy
Jimmy >> Tusen tack Jimmy. Och du har rätt: det är så sorgligt med självdestruktivitet.
Du har hjärtat på rätt sida men är tyvärr lite för naiv och för dåligt påläst. Hamas har vid flertalet gånger sagt att de är för en två-statslösning. Ja, Hamas denna “terror-organisation”. Hamas vill förhandla med USrael vill det inte. Målet är en judisk stat och då kan man inte börja förhandla om en Palestinskt stat, det finns inte i sionisternas vokabulär. Allt de gör signalerar, my way or the highway.. Israel är landet i världen som brutit mot flest resolutioner från FN och egentligen borde man bli utkastade från FN. Man blev medlem på ett enda villkor, resolution 3236, att de palestinska flyktingarna från Nakban 47-48 skulle få återvända hem. Detta var ett oförytterligt krav som Israel struntar i. Så länge sionisterna har kontrollen över västvärlden så kommer aldrig något att ske, tyvärr. Man måste bekämpa sionismen inifrån, det är denna rasistiska ideologi som gett upphov till en olaglig entitet som utövar rasism och apartheid dagligen.