|
Söndag 2 November 2008 Söndagspanelen 2/11Av Mattias
Jaha, då var det dags igen för söndagspanelens djupdykning ner i skribenters och läsares personliga skattkammare. Svara gärna du också! 1. Vilket är ditt sämsta karaktärsdrag? Matt: Jag har inget var min första tanke så självgod kanske är mitt sämsta karaktärsdrag. Men så frågade jag min goda vän Madeleine och hon sa utan att tveka; “Du är narcisistisk”. Maths: Ja… vilket karaktärsdrag av alla mörka sidor är egentligen sämst kan man fråga sig. Jag tror att det möjligen kan vara min förmåga att agera överlägset och typigt mot människor jag inte respekterar fullt ut. Jag saknar ur den aspekten vanligt folkhyfs. Mattias: Min oförmåga att få arslet ur vagnen. Jag gör upp storslagna planer, snackar vitt och brett, men låter dem sedan ligga och förmultna i en skrivbordslåda. Inte helt sällan ser jag senare mina idéer utförda framgångsrikt av någon annan. Då knyter jag näven i fickan och hatar hela världen. David: För några år sedan hade jag nog svarat brist på motivation. Så fort jag tyckte något var tråkigt hade jag väldigt svårt att lägga ner hjärta och själ i det även om det fanns en belöning att vänta längre fram. Tur nog har jag lyckats göra mig av med detta föga smickrande drag som jag på något sätt tror hör ungdomen till. 2. När svimmade du senast - och vad hände (fylla räknas inte)? Matt: Jag har aldrig svimmat. Men på senare tid har jag blivit så trött att jag fallit i en sömn som kan liknas vid en medvetslöshet. Maths: Om inte fylla räknas får jag gå ganska långt tillbaka i tiden, till 1994 då mina äldsta söner föddes. Vi hade legat på förlossningen i drygt tolv timmar och krystat (hon krystade) när en sköterska plötsligt ropade “Hjärtljudet ner på nummer två!”. Detta betydde att hela sängen och konkarongen skjutsades iväg med ilfart till operationssal för akut kejsarsnitt. Där, i väntrummet utanför operationssalen, svimmade jag av ett kort ögonblick inför ögonen på narkosläkaren. Inte ett av mina stoltaste ögonblick, men jag var livrädd och totalt utpumpad. Mattias: Det var kring förra julen, jag hade fått galna kräksjukan. Mitt i en våldsam kaskadkräkning segnade jag ned på golvet och tuppade av. Konsekvensen av att vara en tunnis, antar jag. David: Vad jag vet har det bara hänt på fyllan - om ens då. Jag vill ju minnas att jag svimmade av en kort stund när jag skadade pannan för tre år sedan. Det var efter att jag stoppat en taxi utanför café String som jag sjönk ihop på trottoaren. 3. Om du måste välja ett yrke som inte har något att göra med det du sysslar med idag, vad skulle du helst göra då? Matt: Jag skulle vara skådespelare. Jag älskar att spela roller och jag kan med övertygelse lura folk att jag är någon annan än den jag är. Maths: Om jag måste välja, eller snarare om jag får chansen att välja, så vill jag bli arborist (en person som har trädvård som yrke). Mattias: Jag skulle vilja bygga och renovera båtar. Jag kan inte ett smack om båtar och vet knappt vad som är upp eller ned på en hammare, men av alla yrken jag skulle kunna välja så låter det trevligast. David: Sjöman. Jag älskar öppet hav. Sedan har jag en inre bild av att jag sitter i kojen på kvällen med en laptop och ett god romdrink och skriver noveller. 5 kommentarer till “Söndagspanelen 2/11”Skriv en kommentar |
Sök -
(Jag gillar era bilder, någon här har smak)
1. Min motivationsbrist. Det kan ha ett samband med depression, för jag förebrår mig själv ganska ofta för att jag inte vill åstadkomma det där som de flesta andra vill. Det vill säga att ha en fin utbildning och ett bra jobb och en familj och en samling goda vänner att dela kräftskivor med. Det känns bara löjligt att ens tänka i de banorna, men man känner sig lika löjlig och barnslig för att man inte föddes med de instinkterna som är levnadskrav i alla utvecklade samhällen.
2. Svimmar aldrig, jag kör på mental switch off.
3. Guru slash en god vän med folk. Jag är rätt dålig på att komma folk nära, och eftersom yrkesrollen borde bestå av något som tillför samhället OCH sig själv någonting så borde det räcka med det.
1. Att jag kommer på så många dåliga egenskaper att jag inte kan välja en. För att sammanfatta så måste därmed mitt sämsta karaktärsdrag vara att jag ofta förminskar och nedvärderar mig själv.
2. Har aldrig svimmat. Men det närmaste jag kom en gång var när jag som tjugoåring och jävligt intorkad och bakis tog den första ciggen på söndagförmiddag efter en lång natts festande. Då ett omedelbart illamående och vita stjärnor framför ögonen slog till hann jag fatta att jag höll på att svimma på riktigt och dök ner huvudet mellan knäna innan dom vek sig.
3. Trädgårdsmästare. Djungelfotograf. Fågelforskare. Konstnär. Landskapsarkitekt. Men jag älskar det yrket jag har så jag är nöjd ändå.
1. Borde antagligen fråga någon annan. Har många i alla fall. Vissa vänner skulle nog säga att de stör sig kraftigt på när jag “försvinner” och blir trött på folk, exen skulle nog säga att jag hela tiden gör som jag vill och är himla dålig på att kompromissa med min vardag.
2. Har bara svimmat tre gånger i hela mitt liv. Ena gången när jag bröt upp stortånageln, andra gången när jag bröt svanskotan på två ställen och tredje gången när jag blev trampad på foten efter att ha krossat lilltån med en 5kg hantel.
3. Jag har haft många jobb och har många kvar att prova. Det konstnärliga skulle jag vilja göra mer ordentligt framför allt fota och måla. Men någon gång ska jag formge mina egna kläder och möbler. (Men jag är dålig på hantverket - har inte tålamod nog för att sy eller snickra.)
Kom på mitt sämsta karaktärsdrag - men eftersom jag inte tycker att det är så dåligt så tänker jag inte på det:
Jag tröttnar lätt - på allt. Vill ofta ha förändringar och det har ju gett vissa konsekvenser i mitt liv och främst drabbar det andra. Det som gör att folk står ut med mig är att jag är lojal och ganska reko ändå.
1. Det här svider ju en aning måste jag medge…men det måste vara min lätt grandiosa självbild. Den ställer till det…ensam och i kombination med en del andra dåliga drag jag har..som t ex ett jävla humör då jag egentligen bara har två lägen…snäll, trevlig och verserad som få…eller totalt rabiat, våldsam och hämningslös. Allt kommer dock ner på den här självbilden som jag, på grund av min klasstypiskt dåliga självkänsla, ständigt försöker hålla kort…med just resultatet att allt kommer samtidigt. The heinz effect gånger hundra. Den gör mig också rätt lättstött och full av agg gentemot exempelvis killar som Fredrik och Filip som så fullt tror på sin grej och därför gör den…trots att jag hade gjort det bättre… Ja..ni ser själva…
2. Länge sen…vilket kommer att framgå i slutet av texten. Detta utspelar sig på den tiden jag var ung, hade MC-boots från Sko Uno, plånbok med kedja(typ hundra år innan skejtarna), rockabillyfrisyr och klackringar. Hade fått något i ögat, minns ej vad. Men skiten satt fast i alla fall och jag gnuggade och hade mig så att det till slut gjorde jävligt ont. Så ont att jag fick ta mig ner till Cityakuten där vid Hötorget där dom satte mig i en ställning för att kunna pilla loss vad det nu var som bokstavligt talat hade fastnat på näthinnan. När den där topsen nrmar sig mitt öga blir allt bara svart och jag hör att någon lite stressat ropar “han svimmar”. Next thing I know ligger jag i ett helt annat rum…en otroligt snygg syrra med stor byst sitter och tittar på mig…ler…hon tittar på min t-shirt där det står Black Army on Tour 1990…och säger…”Nu är du inte så kaxig va?”.
Eh..nej…
3. Den saken är så klar. Jag försökte länge hålla det hemligt också eftersom det kändes så jävla förmätet att tro att jag…men så är det. Jag skulle kunna offra en hand för att kunna leva(dock lika gott som idag eller bätre) på att skriva. Helst storslagna romaner som tillkommer vid stenbord i Toscana…