Michael Jacksons minnesceremoni på Staples center: Lämplig hyllning till världens största underhållare eller hycklarparad av sällan skådat slag? Motivera tack. David: Jag har ingen som helst koll på hur minnesceremonin såg ut eller gick till. Sånt intresserar mig inte. Jonas: Jag befinner mig ju i semesterlimbo och har givetvis missat hela rasket. Normalt sett brukar jag inte ha några problem att ha åsikter om saker jag inte vet något om (som ni säkert redan anat), men denna gång avstår jag. Maths: Med tanke på hur få, typ ingen, som stod upp för MJ härom året när han stod inför rätta kändes hyllningarna rätt unkna. Jag håller alltså med Fredrik Strage när han säger "Hade han fått höra en tiondel av de här hyllningarna när han levde så hade han troligen inte varit död idag". Kniven: Att dom gjorde ett jippo av alltihopa var väl föga oväntat. Kan dock inte uttala mig närmre då jag inte såg en sekund av "ceremonin". MJ:s låtar förknippar jag mestadels med barndomen och visst har han gjort riktigt bra danslåtar. Har Bad och Thriller på LP som kommer stå sig fint långt efter hans död. Han var en unik artist/person men som vuxen var det bara sorgligt att se allt han gjorde mot sin kropp och hur snett allting gick. Matt: Jag har inte sett något av spektaklet. Men av vad jag hört verkar det bisarrt att sätta den 11 åriga dottern så där i rampljuset när hon nyss förlorat sin far. Michael Jacksons barn har aldrig levt ett normalt liv och kommer aldrig att få göra det. Mattias: Jag intresserade mig inte särskilt mycket för MJ när han levde och gör det inte nu när han är död heller. Men magkänslan säger att hans död är ett spektakel med många gamar kring smörgåsbordet. Vad gör du när du är ledig och regnet bara öser ner? David: I bästa fall tillbringar jag tiden med att läsa och skriva och hänga på små trevliga barer. I värsta fall med att slösurfa på nätet. Jonas: Det hade räckt med att fråga "vad gör du när du är ledig?" eftersom den andra förutsättningen är given - jag är ju från Göteborg. Får jag ro vill jag helst kura ihop mig nära fönstret och läsa en bra bok. Mer troligt är att det blir lite mer ADHD-lik sysselsättning: lite Legobygge här, lite nätsurfande där, en del musikspisning, en del pärlplatta och så lite matlagning och barnfilm mitt upp i det. Maths: Lagar mat, försöker få barnen att äta denna mat, byter blöjor, leker med barnen, somnar i soffan när barnen tittar på Nicke Nyfiken eller någon annan fullkomligt uttjatad historia, smygäter godis, tar mig en hutt när ingen ser, åker och handlar med minst ett barn i släptåg "så att de får komma ut en stund" och, om tillfälle ges, spelar lite gitarr. Kniven: Som nu då. Läser gamla kärleksbrev, tittar på Sopranos, läser böcker, lyssnar på soundtracks och funderar på att gå och hyra en hög med skräckfilmer. Matt: Äter ost och salami och maratonkollar på någon bra tv-serie. Mattias: Spelar datorspel, kollar film eller glor tomt framför mig. Vem får din "Veckans ros"? David: Det får bli Jannike. Hon stod ju ut med mig i över två år och fick alldeles för få rosor under den tiden. Jonas: Rosor förärar jag bara min hustru. Hon får denna veckas ros liksom förra veckans. Och förhoppningsvis alla kommande veckors rosor också. För att hon är en fantastisk kvinna att vara gift med helt enkelt. Maths: Ja det är självklart min blivande fru (15:e augusti smäller det!) som får veckans ros. Hon drar ett svintungt lass där hemma med tre småttingar, samtidigt som jag har gått igenom en mindre jobbkris vilket i klartext betyder att jag de senaste tre-fyra veckorna enbart har pratat om mig och mitt. Men jag ska skärpa mig. Kniven: Min fästman såklart. Matt: Veckans ros går till Hermann, vår tidigare medskribent här på Barstol, som har namnsdag idag. Mattias: Den går till K.

Kategorier: Söndagspanelen |