|
Söndag 26 Oktober 2008 Söndagspanelen 26/10Av Maths Enocsson
Det har blivit söndag igen, alltså dags för våra ömhudade skribenter att dela sin visdom med oss genom att svara på veckans frågor. Det är en liten tradition som vi har kommit att kalla Söndagspanelen, och vi vill gärna höra era svar också.
1. Berätta om senaste gången du grät (och då menar jag ett ordentligt hulkande, inte en fuktig ögonvrå framför Fyra bröllop och en begravning)
Hermann: Det var i våras. En god vän till mig tog livet av sig. Livet har inte riktigt varit 100 procent bra sedan dess.
Maths: Det var i våras, minns inte riktigt datumet men det var en söndag vid frukostbordet. Jag och min kära sambo diskuterade vår familjesituation och jag uttryckte oro för att jag inte hinner ge äldsta sönerna tillräckligt med kärlek och uppmärksamhet. Sen började jag böla som en nyfödd baby, jag gör ofta det när jag är orolig för barnen.
Matt: Jag gråter ofta jag är en känslig jävel. Men ett riktigt stortjut var dryga ett och ett halvt år sedan. Det var när jag insåg att jag inte kunde få henne och var så frustrerad över att jag låtit mig själv tro att jag kunde få henne. Jag låg på soffan, halsade Jack Daniels och grät som ett barn.
David: När min gamle vän Calle Feuk gick bort i våras.
Mattias: Jag minns faktiskt inte. Så förmodligen var jag packad.
2. Berätta om din sexdebut: var, med vem, hur gammal var du?
Hermann: I en stuga på Gullholmen nyårsafton 1988 (jag är född 1972). Eftersom jag är en gentleman avslöjar jag inte hennes namn.
Maths: En synnerligen osnaskig historia. Jag var 17 år, det var hemma i mitt pojkrum med min dåvarande flickvän. Vi hade varit ihop ett par månader och tillfällena hade egentligen varit många men av någon anledning tvekade jag, tills denna morgon. Det var fint, en hederlig missionär om jag inte missminner mig.
Matt: Det var i mitt pojkrum jag var18 år. Hon ett år yngre. Vi var tillsammans i flera år och jag trodde vi alltid skulle vara tillsammans.
David: Det beror på vad man menar med sexdebut. Jag hade rätt invecklat hångel och tafsande med några tjejer jag var tillsammans med i tonåren utan att det liksom ledde hela vägen. Den riktiga debuten kom inte förrän jag var 18 år. Hon var 27 år och hette Yvette. Vi hade varit på Peppar vid S:t Eriksplan och druckit öl, sedan tog hon med mig hem till sig och förförde mig. Det var fint.
Mattias: Det hela tilldrog sig i min säng. Tjejen var äldre, och det gick över förvantan utan pinsamt fummel eller andra missöden. Jag lovade att inte säga nåt till nån eftersom hon körde i vänsterfilen. Det löftet bör jag kanske hålla fast vid, för idag är hon och hennes kille gifta. Jag var 19 år.
3. Hur skulle din mamma beskriva dig?
Hermann: Min mamma är väldigt svår - och jag undrar om det finns någon som fattar vad hon tycker och tänker egentligen. Försöker tänka efter lite men det hjälper inte - jag kan faktiskt inte föreställa mig vad hon säger när hon pratar om mig.
Maths: Man bör bära i åtanke att min mamma inte ens trodde att jag skulle klara lumpen. Jag är yngst i syskonskaran och har väl alltid, om sanningen ska fram, varit lite extra omhuldad. En tjänst som jag aldrig bett om och som jag tror har hämmat mig till viss del genom livet. Idag skulle mamma nog beskriva mig som en av de starkaste och mest envisa människor hon känner. Och att jag är rolig. Och att jag hör av mig alldeles för sällan.
Matt: Hon skulle bara säga fina saker. Det är väl så mammor gör? Med tre ord skulle hon beskriva mig som artig, älskvärd och kärleksfull.
David: Hon skulle säga att jag är en slarver som inte lever livet så som hon vill att jag ska leva det. Och att jag är envis.
Mattias: Disträ, glömsk och lättirriterad.
14 kommentarer till “Söndagspanelen 26/10”Skriv en kommentar |
Sök -
1. Sist jag fick svårt att andas av allt saltvatten var för några dagar sedan då jag insåg vidden av att ha en ätstörning och hur långt det påverkar ens liv. Det suger när man ändå svurit på att göra allt för att njuta av livet. Sen känns det patetiskt eftersom det är en självförvållad situation som uppkommit av för mycket fokus på fel saker. Envishet är viktigt men inte vid sådana tillfällen.
2. Jag var 15, hade gett mig fan på att lyckas på första försöket men det var ungefär som en operation utan bedövning.
3. “Hon är intelligent och vacker. Men hon stökar gärna till det och hon borde inte läsa så mörka saker. Hon är precis som släkten, hon har inget sinne för ekonomi och hon är precis som sin far, kan inte hålla ordning på någonting”.
Morrigan: Tack för att du delar med dig!
1. När jag separerade i somras. Efter att allt var gjort och jag var ensam hemma lossade flera månader av praktisk fokusering. Jag ställde in min weekendsemester i Visby och stängde in mig och grät i tre dagar utan uppehåll.
2. Jag hade haft sex på andra sätt men första gången jag gjorde hela kittet var jag 17 år och det var med min sons far. Vi hade försökt ett tag innan men fått avsluta det på andra sätt för att det gjorde för ont. Till slut bad jag honom köpa hem två flaskor vin (han var 6 år äldre än mig) och efter en trevlig vinkväll gick resten bra också *S*
3. Det var lite svårt. Vi träffas ofta i min familj (jag har fyra syskon) och har en skön relation men just det hur hon skulle beskriva mig har jag verkligen ingen aning om. Vuxen kanske. Jag vet att hon känner sig trygg med mig, mina barn och mitt liv och vi har lätt att prata och skratta, men hon tycker nog att jag tänker lite för mycket ibland.
Ullis: Jag är full av beundran, det är inte lätta frågor att svara på. Iaf inte med den självutlämnande ambitionen som du visar upp här. Så jag säger till dig som jag sa till Morrigan, tack för att du delar med dig!
1. I söndags…förra söndagen alltså. Skulle ut till min morfar ochhjälpa till att tömma huset. Min mormor som jag saknar så sjukt mycket att jag gråter nu igen gick rätt så hastigt bort sista juni. Min morfar som varit med mormor sedan han var nitton och hon arton drabbades av den värsta sortens sorg…såklart…precis som vi andra i vår lilla och mycket sammansvetsade del av familjen..som jag väljer att kalla släkten för. Hur som helst köpte han en lägenhet nästan direkt…typ osett, i det område han en gång växte upp..och nu är det alltså dags att lämna hans och mormors hus. Jag kom dit i söndags morse lite lätt bakis och bröjade grina redan nere på parkeringen…golgatavandrade upp för stentrappan och runt kröken..ochså stod min pappa där…och då brast det. Sen kom morsan ut…och tillslut morfar..som tog med mig till baksidan av huset där vi satte oss ner..han tände en cigg…och slog med handflatorna i knät…”Jaa…det är för jävligt med morsan”…
2. Med min tjej som jag hade då..och hade rätt länge efter det. Av den anledningen känns det lite…jag vette fan…privat. Men vi var femton år och…helt ärligt…jag minns nog inte första gången, mer än att det nog var hos mig i mitt rum… Men det var så mycket som hände där, dom där kvällarna…så det är svårt att reda ut…
3. Duktig…skulle hon säga direkt…det är ju också ett av mina stora problem…att jag har den här jävla storebrorsdealen. Allmänbildad…passionerad…med alldeles för hett temprament…vilket hon fått lida för ibland. Skäms när jag tänker på vissa av dom scener som utspelat sig på månskensrinken där jag växte upp..
Odenplan: Jag borde ju egentligen förstått från början att en fråga om när man senast grät kunde locka fram finstämda och känslosamma berättelser från våra läsare, men det här överträffar ändå mina förväntingar. Jag skulle vilja ta alla kommentarer till denna text och ge ut som bok, bland det bästa jag läst! Tack för ett fantastiskt bidrag!
1. Det var i februari i år. Jag vaknade av att jag stortjöt, eller om jag började gråta samma sekund som jag slog upp ögonen och insåg att jag var vaken, det är svårt att säga vilket. Jag hade en stor klump av olust och obehag i magen och på en halv sekund kom verkligheten över mig som en ridå som dras bort. Allt blev glasklart, magen drog ihop sig och sen kom tårarna.
Jag hade redan kvällen innan velat gråta men inte kunnat. Det var då jag förstod vad som var på väg att hända med min pojkvän och mig. Men efter en natts sömn släppte alla hämningar och jag låg i sängen och vred mig i krämpor och tyckte så fruktansvärt synd om mig själv.
Samma kväll gjorde vi slut men då grät bara han.
2. Jag var arton, på det nittonde och hade varit tillsammans med killen i fem månader, kanske. Han var ett år äldre och också oskuld. Jag var inte speciellt kär egentligen men det var liksom dags. Det hände i hans pojkrum och jag minns att jag var glad att vi var där då han hade en säng som var 1.40 bred medans min bara var en 90-säng.
3. Jag är yngst av fyra syskon och har alltid varit ganska ”mammig” och ängslig. Trots det tror jag att hon skulle säga att jag är envis (som min far), självständig, noggrann och orädd. Det beror nog på att jag alltid har gått min egen väg och utmanat mig själv att göra saker jag egentligen inte törs. Men hon skulle också – lite förläget kanske, men med all rätt – säga att jag är lite bortskämd och har dålig koll på min ekonomi.
Maja: Var det “ni” som gjorde slut eller “du” som gjorde slut? Det kan ju vara så där att man föstår och inser det oundvikliga på egen hand, som du gjorde i det här fallet, och då är helt förberedd vid själva göra-slut-aktiviteten och kan framstå som närmast iskall. Det slår mig att många som svarat på denna fråga, inklusive jag själv, har begått sexdebut vid hyfsat mogen ålder. De flesta ligger mellan 17-19 år, det hade jag inte trott. Du är självständig och bortskämd på samma gång, en intressant kombination som jag tror du delar med mig.
Maths> Det var ett gemensamt beslut men han hade haft huvudet nerkört i sanden en längre tid medan jag var den som “tvingade” fram det vi båda visste var oundvikligt. Det låter kanske som om det var ett stormigt och destruktivt förhållande men felet var snarare tvärtom: de riktiga, passionerade känslorna saknades men vi var “teoretiskt” helt rätt för varandra. Så störst var nog sorgen över att det inte fungerade trots att det på pappret såg perfekt ut. Vi ville så gärna men det går inte att tvinga fram de stora känslorna, så är det bara.
Maja: Så sant.
1. Jag gråter ofta sen den dagen mitt förhållande tog slut med mitt livs kärlek, så jag har tappat kollen. Men jag vet att det började tidig vår förra året.
2. Det var han jag nämnde innan, jag var 15 år och vi var hemma hos hans pappa.
3. Hon skulle säga att jag är hemlig, svår att kommunicera med och väldigt vacker.
Dina: Tack för ditt bidrag! Men tidig vår förra året? Då tycker jag det är dags för dig att sluta gråta nu. Det är förstås enkelt att säga men.. försök. Ingen är värd alla dessa tårar, och du är förmodligen värd ett liv befriat från den sorgen.
Maths: Tack själv… Det är lättare att lägga ut texten när någon frågar än att ta sig platsen på sin egen sida…av någon anledning. Anyhow..fint med respons. Tack.
Maths: Tidigt i våras, skulle det egentligen stå. Och ja, det är dags att sluta lipa. Jobbar på det!