|
Söndag 28 Juni 2009 Söndagspanelen 28/6Av Matt
1. När gjorde du senast något som du verkligen är stolt över ? Och när gjorde du senast något du verkligen ångrar?
David: Jag blir stolt när jag skriver något som är bra och håller. Ångrar de två sista ölen i går och en del grejer jag sa.
Jonas: Om stolt innefattar nån skrytpotential, så vetefan. Men om det räcker att vara väldigt nöjd, måste det vara att jag för ett tag sen, på ett aktivt sätt, lyckades bidra till att en mycket god vän kom till insikt om att livet trots allt är värt att leva. Ungefär samtidigt talade jag om för en mig närstående person vad jag egentligen tycker om en för henne ännu mer närstående person. Det ångrar jag, för det var så jävla onödigt.
Kniven: Stolt för att jag anstränger mig att vara lite mer social på mitt jobb. Ångrar var svårare. Jag våndas över det mesta men ångrar mig sällan.
Matt: Jag är stolt över att jag lyckas finna nya vänner. Jag ångrar att jag inte vårdar mina vänskapsrelationer tillräckligt.
2. Om du fick ha huvudrollen i en redan inspelad film eller redan skriven bok; vilken skulle det vara och varför?
David: Tom Cruise i Legenden - att kyssa prinsessan och rädda världen från evigt mörker på en och samma dag är inte illa.
Jonas: Rent estetiskt hade jag ju lätt valt ett maffia-epos. Hade älskat att röra mig i de miljöerna med de kläderna, fast utan blod och ondska förstås. Annars hade jag kanske velat spela en riktigt överdriven, rapp, odräglig och übercool manskaraktär - typ Ford Fairlane.
Kniven: Sarah Connor i Terminator 2. Behöver nog inte svara på varför.
Matt: Spike i Buffy om man får välja från en tv-serie. Tänk att ha evigt liv och ha kinky sex med Sarah Michelle Gellar.
3. Vilket pris eller utmärkelse skulle du helst vilja få?
David: Är inte så mycket för priser och utmärkelser. Jag vill att Bajen tar guld - thats all.
Jonas: De priser som skulle kunna ligga inom teoretiskt räckhåll intresserad mig föga. Finge man däremot vrida på både verkligheten och tidsperspektiven skulle jag ju gärna tagit emot Ballon d'Or för en 10-15 år sen.
Kniven: Är inte så mycket för priser och sånt. Men om man kan få fredspriset för att sitta hemma och supa i sin lägenhet medan man skriver kassa dikter så sign me up. Eller haha - Årets Göteborgare. Det vill jag vinna. Vilken jävla syn.
Matt: Jag skulle vilja bli utnämnd till Världens bästa pojkvän.
3 kommentarer till “Söndagspanelen 28/6”Skriv en kommentar |
Sök -
Stolt över att jag engagerar mig i andras problem och inte bara kollar på när folk mår dåligt.
Ångrar att jag inte sällan engagerar/lägger mig i mig alldeles för mycket, till skada för både mig och den som ska hjälpas.
Som liten och i min ungdom var OS-guld det enda som gällde för mig. Idag, efter x antal skador och hjärnskakningar, vill jag vinna Nobelpriset i litteratur för en enda extremt kort novell eller essä som med några få rader berättar och förklarar hur allt är och hänger ihop. Rader som visar vårt sanna universella väsen och som får alla människor på jorden att sjunga med Lasse Berghagen i “Sträck ut din haaaaand, och finn en hand i din!”
http://www.youtube.com/watch?v=0SfqHzFmKaw
Det visades Hallmarkliknande matinéer förr. Bland annat om amerikanska och sovjetiska idrottare. En handlade om en tiokampare som vart betuttad i en gymnast från Moskva. Hennes bror var också tiokampare. Ni förstår dramat när jag säger att amerikanskijn for till Moskva 1980 och turerna som följde när de unga tu under kalla kriget och mitt under spelen försökte nå varandra.
Det var som Romeo & Julia med ett mindre bittert slut.
Att vara amerikanen i den filmen hade passat mig som handen i nånting.
Tjejer med osunt kraftig svank var min fetisch på den tiden.
Och sannerligen, om jag inte under ett träningsläger fann en spirande kärlek till en sådan tös!
Det var i princip samma scenario som i filmen, om man så vill.
Den korta tid vi fick tillsammans.
Motståndet mot vår kärlek.
Avståndet som hon överbryggade med fantastiska rader som jag gömde under vedboden.
Själv vågade jag inte skriva sådana brev tillbaka. Någon gemen bror kunde ju snappa upp dem och utgjuta hånfullheter om att jag var kär i en tjej.
Men jag tänker på henne än idag ,- -
glömde nämna att senaste gången jag ångrade att jag lade näsan i blöt var igår.
Men man ska väl lära sig med åren, har jag hört sägas
Jag ångrar att jag tog på mig att handleda en för mig totalt främmande uppsatsskrivare idag, trots att jag själv de närmaste två dagarna har deadline, ska vina med Snutti på Mosebacke, gå på Sven-Bertil Taube på Grönan, tvätta, och yada yada yada.
Je regrette tout!