Dallas Matt: Det var länge sen. Jag minns faktiskt inte så mycket. Lucy var snygg. Bobby hade ful frisyr. JR var elak men cool. Det såg så gott ut varje gång Jr kom hem och gick direkt till karaffen och hällde upp en whisky. David: Dallas var någonting de vuxna ägnade sig åt. Jag minns mest blonda slanka damer, Sue Ellen (eller JR, eller bägge) med ett whiskyglas i handen och darr på stämman, Bobby verkade vettig men tråkig, och det stod i alla tidningar om JR när han blev skjuten. Men mest tror jag nog bara att jag blev nervös av alla intriger. Maths: Världens första teveserie som inte var en deckare, som jag minns det. Jodå, Dallas är Det stora Avtrycket från min uppväxt, om vi pratar teve. Jag var kär i Pam, tyckte Lucy var dum i huvudet och Sue Ellen, ja hon var bara jobbig med sin darrande underläpp. Duschscenen, det vill säga när Bobby skrevs tillbaka i serien efter typ 200 avsnitt (Pam hade drömt allting, han var inte död) var spiken i kistan för mig. Där släppte jag serien och tog aldrig tillbaka den till mitt hjärta. Mattias: Ingen, i stort sett. Min relation till Dalsland känns större. Däremot skulle det vara kul att börja kolla på Dallas från avsnitt 1. I relation till de serier man kollar på nu vore det intressant att se de dramaturgiska skillnaderna. Hermann: Till skillnad från övriga barstolar har jag kollat på Dallas i modern tid också (TV4 Guld visar ett par avsnitt varje dag). Den intressantaste iakttagelsen jag gjort är hur oerhört mycket Dallas skapare och författare inspirerats av Fjodor Dostojevskij när det gäller struktur, intrig och karaktärsmix. Twin Peaks Matt: Köpte för inte alls länge sen boxen och såg om serien. Det är en otroligt bra serie även om jag tycker den dör mot slutet. Känns lite som Twin Peaks var början för serier med en arc, ett mysterium som sträckte sig över hela säsonger eller flera säsonger. David: Jag älskade Twin Peaks passionerat – redan från det att tv började sända trailers. Kärleken höll i sig serien ut, men avtog något med de växande galenskaperna och bristen på inre logik - av samma anledning tål jag inte serier som Lost och Carnival. Maths: Jag älskade Twin Peaks! Det liknade inget annat, allting var så erotiskt och brutalt på samma gång. Hundra procent mystik i en tid då jag sökte efter livets mening med alla medel som stod till buds, tajmingen var med andra ord perfekt. Alla kvinnor i den serien var vackra, jag visste liksom inte vem jag ville ha.. kunde ta vem som helst. men Audrey var väl ändå den som lyste allra klarast till slut. Serien öppnade också upp David Lynch fantastiska värld för mig att vandra omkring storögt i, och kan på så sätt ha varit helt avgörande i mitt liv. Mattias: Jag minns vilken sensation det var när den började gå, eftersom det i princip inte hade sänts någon liknande serie i Sverige tidigare. Jag följde väl en och en halv säsong men tappade sedan intresset. Lost är lite som en modern Twin Peaks (i det att det känns som om de kan hålla på hur länge som helst när man egentligen bara vill ha svar på vad fan det är som händer), men de lyckas hålla igång intresset på ett annat sätt. Hermann: Jag ville se ut som Bobby Briggs, vara kompis Agent Cooper, bli ihop Audrey Horn och var livrädd för Leo. När den sändes första gången spelade jag falskt och anklagade omvärlden för att vara korkad eftersom den inte fattade slutet. Nu är jag mer inne på Davids linje. Rederiet Matt: Jag har inte sett enda avsnitt av rederiet. Min pappa tittade dock och blev fast. David: Var bara medveten om Rederiet. Följde det aldrig. Maths: Har ingen relation till Rederiet, men jag har pissat bredvid Uno en gång på Sloppy's (min kompis som stod på andra sidan Uno förklarade för mig vem det var). Mattias: Jag såg spridda avsnitt men kan inte påstå att jag följde serien. Finlandsbåtar är ju någonting mycket solkigt, och det är också något grått över hela serien. Favoritkaraktärerna är givetvis den bedagade Brost eller den onde Per Morberg (som bara spelar sig själv, om man ska tro ryktena). Hermann: Följde aldrig med en hel säsong men har sett en hel del ströavsnitt. Reidar Dahlén, Vera Bengtsson och Joker (Johanns Brost spelar sig själv) är karaktärerna jag minns bäst. Sopranos Matt: Har bara tittat sporadiskt. Det är en serie jag verkligen borde titta från början till slut. Det märks att den håller hög kvalitet. HBO gör bara kvalitetsserier. David: Innan jag såg The Wire så höll jag Sopranos som den bästa serien någonsin. Jag och brorsan gjorde det till en vana att träffas hemma hos honom med ostbågar och öl och tittade på veckans avsnitt. De tidiga säsongerna är riktigt jävla bra och Paulie Walnuts är min favorit. Maths: Har räddat många av mina ensamma söndagskvällar. Aldrig har man väl känt så mycket empati för ett gäng gangsters, otroligt skickligt gjord och väl värd sina utmärkelser. Jag rankar den högt, kanske topp-tre, bland teveserier genom alla tider (som jag sett, får jag väl tillägga). Mattias: Har återigen bara sett spridda avsnitt, så jag har inte riktigt följt serien, men de program jag sett har ju varit bra! Funderar väl på att ladda hem hela skiten någongång och sedan boxa i några veckor. Hermann: Givetvis gillar jag Sopranos. Det är trots allt en av världens fem bästa teveserier någonsin. The Wire Matt: En av världens bästa teveserier. Jag såg säsong 1-4 under en period av ett par veckor. Det är så man ska se serier. Speciellt serier där avsnitten inte är så kallade "stand alone avsnitt" utan varje avsnitt är en del av helheten. The Wire är verkligen så. Varje avsnitt är bara en del av hela historien och karaktärernas liv. Det är många karaktärer man får följa i The Wire och de flesta är väldigt intressanta. Slår man ihop alla fem säsongerna till en enda lång film så är det världens bästa drama/deckare/thriller. David: The Wire: Det finns inte ord nog. The Wire har allt. Jag skulle kunna skriva minst ett eget inlägg om varje säsong. Handlingen får ta tid, karaktärsutvecklingen är allt annan än given och rätt som det är fimpas en av huvudkaraktärerna av en snorunge med pistol. Känslan är att allt kan hända. Precis som i livet. Maths: Sorry, har inte sett en minut av the Wire (ja jag vet David, jag går miste om världens bästa serie). Mattias: Jag har börjat på första säsongen, ligger på femman eller nåt sånt. Något gjorde att jag inte kollade vidare, men det hade inget med serien att göra, för den är JÄVLIGT bra, en av de bästa jag sett på länge. David är ju helt begeistrad över The Wire - om man hade kunnat förvandla TV-serien till en person hade David stått på knä för länge sedan. Därför vill han också alltid hålla på och berätta saker ur serien, vilket han inte får när jag är med för nån gång ska jag ju kolla vidare. Hermann: Amerikansk kultur när den är som bäst. Är helt övertygad om att The Wire kommer att anses som den enskilt viktigaste berättelsen från det här årtiondet i framtiden. Vad är din relation till dessa fem teveserier?

Kategorier: Okategoriserat, Söndagspanelen |